BRICS expanderar

Det går fort nu

USA fortsätter att provocera Europeiskt näringsliv och länder i Europa genom sin för uppenbara ”America first” strategi. Och det i tider där USA och EU behöver samarbeta mer i takt med att BRICS samarbetet växer sig allt starkare. En del i denna nya globala kraft är Ryssland. Saudi-Arabien, Egypten och Turkiet vill stärka sina band med BRICS. Sannolikt bli medlemmar i ett utökat BRICS. Den som bryr sig och som inte förstått att det pågår massiva geopolitiska förändringar behöver vakna upp. Självklart är detta något som världens politiska ledarskap är väl medvetna om. Frågan är bara hur duktiga de är på att spela det globala schack som ständigt pågår. Ett språk förstår de alla, tillgången till kritiska råvaror innebär enorm makt. Glöm inte att det var tillgången och plundringen av dessa tillgångar som länge gjorde Europeiska länder rika. Det är inte omöjligt att en av de bärande idéerna bakom BRICS är att få stark kontroll över kritiska naturtillgångar. En ny variant av OPEC. Bara för att människor i väst gärna vill undvika "relativisering" är det klokt att inse hur människor i andra delar av världen betraktar det som händer och varför ledare i dessa länder kan få ett starkt inhemskt stöd. 

”If accepted, the new proposed BRICS members would create an entity with a GDP 30% larger than the United States, over 50% of the global population and in control of 60% of global gas reserves”

https://www.silkroadbriefing.com/news/2022/11/09/the-new-candidate-countries-for-brics-expansion/

https://samuelssonsrapport.se/bric/

https://www.opec.org/opec_web/en/

Att Saudi-Arabien och Turkiet snabbt knyter allt starkare band med BRICS är ett tydligt exempel på hur snabbt geopolitiken nu ändras. Det är också ett tecken på att USA spelar en allt svagare roll i världen. Det är inte bara en konsekvens av vem som är landets president. Det är en konsekvens av att andra mäktiga krafter vuxit sig väldigt starka och att dessa andra krafter tycks spela det diplomatiska spelet på ett sätt som tilltalar länder som Ryssland, Brasilien, Indien, Sydafrika, Saudi-Arabien, Egypten och Turkiet. Flera av dessa länder har på starka sätt kuvats av Européer under lång tid. Framförallt har de härskats genom söndring av britterna. Andra av dessa länder, som Ryssland och Turkiet, har förlorat sin tidigare mäktiga geopolitiska status som de önskar åter. 

Tänka sig att NATO har en medlemsstat som vill bli en del av BRICS samtidigt som de stoppar Sverige och Finland från att bli medlemmar i NATO. Och hur bra är det med en medlemstat i en försvarspakt som inte kan förväntas vara lojal mot övriga länder? Vi befinner oss i en mycket orolig tid. En tid som inte varit oroligare och mer säkerhetspolitiskt riskfylld än sedan 2:a världskriget. Dåligt att vi hamnat här. Så går det när kortsiktighet och för mycket egenintressen får styra. Så går det när man inte förstår att det är viktigt att förstå andra samhällens kulturer och utifrån den plattformen hjälpa till att bygga det man påstår vara bättre. Det är minst sagt naivt att tro att man kan få till exempel ett land som Afghanistan och dess folk att snabbt gå från sitt religiösa klan-samhälle till ett demokratiskt tolerant samhälle. Jag vill inte tro att vår syn på demokrati helt tappat styrka i världen. Risken är dock stor eftersom kortsiktiga affärsintressen hjälpt till att bygga andra system väldigt ekonomiskt starka.  

https://www.idea.int/our-work/what-we-do/global-state-democracy

Hur svårt kan det vara för ledarskapet i USA och Europa att förstå att "den fria världen" måste hålla ihop? Sjukt nog tycks det kortsiktiga egenintresset för vissa vara starkare än att förstå de långsiktiga konsekvenserna av ett sådant beteende. Kanske är den amerikanska konstruktionen av demokratin med massiva partibidrag till kampanjer systemfelet som driver fram kortsiktigheten. Börsnoterade företag drivs ofta tragiskt kortsiktigt för att tillfredsställa finansmarknadens "förväntningar". I den bästa av världar får vi ingen blodig kamp mellan maktblock. I den bästa av världar innebär BRICs+ bara att västvärldens långa dominans balanseras och att frihandeln åter kan ta fart när den nya maktbalansen satt sig. Frågan är hur lång tid det tar? Frågan är också hur många proxikrig som krävs innan vi landar i ett nytt balansläge. Jag hoppas verkligen vi slipper ett nytt världskrig mellan supermakter i direkta konfrontationer. Kanske är det vad moder natur vill ska hända....