Att ställas till svars

Ansvarsutkrävandets betydelse

I ett samhälle som byggs på marknadsekonomiska grunder är det av många skäl viktigt att marknadsekonomins principer fullt ut måste gälla. Lika självklart som framgångsrika verksamhetsbyggen ska kunna skapa enorma rikedomar ska dåligt skötta verksamheter också kunna straffa sig. Och djärva innovationsprojekt läggas ner om de inte efter en tid bär sig ekonomiskt. Finansmarknaden ska självklart inkluderas i denna logik. Och en väl fungerande marknadslogik måste både beröra organisationer och individer.

Det är en oacceptabel ordning att enskilda personer inom finansmarknaden kan vinna mycket på att ta kortsiktiga höga risker men när det istället blir enorma förlustar lastas de allt för ofta över på skattebetalarna. Det är en lika dålig ordning som att tjänstemannaansvaret inom offentlig sektor är för svagt. 

Gunnar Wetterberg skriver nedan läsvärt i Expressen om att banker och finansbolag, och dess ägare, måste få ta ett större eget ansvar för sina handlingar. Det är orimligt att gång efter gång tillåta att kortsiktiga vinstinstressen leder till långsiktiga samhällsproblem som det stora antalet invånare i ett samhälle får ta kostnaderna för. Med det sagt håller jag med Wetterberg om att finansaktörerna är mycket viktiga. God ekonomisk hushållning måste även innebära att incitamenten för en sund kapitalmarknad säkerställs bättre än nu.

”Mitt i det stora Nobelkalaset är ekonomipriset är en viktig varning. Alldeles för många gånger har bankrusningar lett till djupa lågkonjunkturer.”

”Bankerna är en av mänsklighetens viktigaste sociala uppfinningar. De samlar in sysslolösa pengar och lånar ut dem till folk som sätter dem i rörelse. I stället för att gneta i årtionden kan uppfinningsrika människor förverkliga sina idéer och drömmar med detsamma, och sedan betala igen när satsningarna bär frukt.”

”Men balansen mellan sparande och utlåning är vansklig. Spararna vill komma åt sina pengar när som helst, men låntagarna behöver flera år på sig innan satsningarna betalar sig. Det värsta som kan hända banken är att alla insättarna kommer rusande efter sina pengar – samtidigt som de är låsta hos låntagarna. I Stockholm störtade folk till Riksbankens kassor när nyheten om katastrofen vid Poltava nådde landet 1709. Lika illa gick det för brittiska Northern Rock vid finanskrisen 2007–2008.”

”Kollapserna drabbar inte bara bankerna själva. Ben Bernanke, Douglas W. Diamond och Philip Dybvig får årets ekonomipris för att de borrat i detta med sin ”forskning om banker och finanskriser”.”

”För fyrtio år sedan gjorde Bernanke upp med den etablerade berättelsen om depressionen på 1930-talet. Milton Friedman hade gett Federal Reserve skulden för krisen därför att den minskat penningmängden och vållat deflation, men Bernanke pekade på bankerna. När många gick omkull ströps krediterna – då kippade entreprenörerna efter andan, som fiskar på torra land.”

”Betyder det att banker ostraffat ska få göra vilka dumheter som helst? Nej, pristagarna betonar vikten av att regleringarna låter dem betala för sina stolleprov. Det är rimligt att bankerna själva får finansiera skyddsnäten för vad de kan ställa till med. Och pengapumpen byggde upp dagens inflationstryck – det måste nästa generation forskare begrunda.”

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/ekonomipriset-ger-en-viktig-varning-i-krisen/