Nolltolerans mot extremism

Ingen extremism hör hemma i Europa

Europa har en blodig historia i nutid. Trots att våldsutvecklingen vetenskapligt minskat kraftigt de senaste tusen åren är det inte länge sedan som blodiga krig utkämpades i Europa. Det är viktigt att komma ihåg. Det är också viktigt att komma ihåg hur européer starkt förtryckt och mördat människor runt om på vår jord för egen vinnings skull. Våra historieböcker är fulla av de kunskaperna. Inget för till exempel portugiser, spanjorer, britter, belgare, italienare eller tyskar att idag skryta om. Enorma övergrepp som samtidigt bidragit till Europas relativa rikedomar och mycket utvecklade samhälle. När vi pekar finger mot andra kan detta ändå vara viktigt att minnas. Och även om vissa alltid sätter USA och Europeeiska länder högt på den moraliska kartan, jämfört med andra regioners styrande, är det klädsamt att veta hur USA och olika Europeiska länder gärna stöttat diktaturer när det tjänat egna syften. Om du studerar ”Freds- och konfliktsforskning” på Uppsala universitet kommer du att lära dig mycket om denna verklighet. Det har jag gjort. Jämfört med min civilekonomutbildning fick jag där lyssna och lära av två fantastiska professorer. Peter Wallensteen och Johan Galtung. Galtung hade också massor av humor som han gärna bjöd på under sina föreläsningar. Även om Europa har en mörk historia måste vi idag ha nolltolerans mot extremism, oavsett form. Och i det generella värdegrundsarbetet som krävs kan vi alla lära mycket av ”Den Gyllene regeln”.

https://app.studi.se/l/den-gyllene-regeln

Det finns inga ursäkter för terrordåd. Det är fegt och avskyvärt. För att skydda oss bättre från yttre hot måste EUs yttre gränser säkras ännu bättre än nu. Inte minst viktigt är det nu att förbereda oss för att Erdogan åter ”öppnar alla kranar” för folkvandrare att ta sig ifrån Turkiet mot Europa. Mördaren från Tunisien, som mördande tre strax utanför Nice, visar att Europas gränsskydd fortfarande inte fungerar. 

”Likt tusentals andra migranter före honom landsteg Aouissaoui på den lilla italienska ön Lampedusa, belägen mellan Tunisien och Sicilien. Efter registrering på den italienska motsvarigheten till Migrationsverket informerades Aouissaoui att han ”inte hade laglig rätt att vistas i Italien och mottog order om att lämna landet inom sju dagar”, rapporterar MailOnline. Trots detta tilläts Aouissaoui att lämna migrationscentret, och han tog sig enligt nyhetssajten över franska gränsen och ankom till Paris följande dag, den 9 oktober. I går, den 29 oktober, tog han ett tidigt morgontåg till Nice.”

”På tågstationen i Nice bytte Aouissaoui kläder innan han begav sig till kyrkan, berättar åklagare Jean-Francois Ricard under en presskonferens. När polis undersökte brottsplatsen efter dådet fann man två oanvända knivar, två mobiltelefoner och Koranen, samt personliga tillhörigheter som tros vara Aouissaouis.”

https://www.expressen.se/nyheter/brahim-aouissaoui-dodade-tre-i-terrorattacken-i-nice/

https://www.expressen.se/nyheter/simones-44-sista-ord-hoggs-ihjal-i-attacken/

Adam Cwejmans artikel i GP om islamism är läsvärd. Precis som jag skriver i min bok ”En stund på jorden” är islam och kristendomen de enda religioner som innehåller koncept om att man ska sälja in trosuppfattningen på andra. I praktiken innebär det att det är de två enda säljande konkurrenterna som tävlar om våra själar. Alla som mött konkurrenter inom affärsvärlden eller näringslivet vet att det sällan är kärleksfullt. Det liberalt politiskt naiva behöver förstå att religiös fundamentalism är kraftfullare än politiska övertygelser.

"Det finns en idé att radikala åsikter går att utbildas bort. I viss mån stämmer det säkert. Men när vi har att göra med utbredda, fundamentalistiska uppfattningar som grundar sig i en gemenskap räcker inte utbildning."

Västerländska demokratier bemöter den här sortens fundamentalistisk intolerans på det sätt som man kan bäst: med sedvanlig rättskipning och utbildning. Den sorgliga ironin i detta är att det var just utbildning Paty ägnade sig åt. Att utbilda bort problemet går säkert i vissa fall. Men förhoppningen bygger på den välmenande upplysningstanken att hatiska och våldsbejakande idéer grundar sig i okunskap.

Men tänk om de snarare grundar sig på en väl förankrad, genomtänkt och stärkande gemenskap? Våra i huvudsak sekulariserade västeuropeiska länder har sedan länge förpassat religionen till privatlivet. Den är Inte något som utgör livets själva grundackord och vardag. Den småborgerliga tillvaron saknar en stor berättelse. Den premierar det lilla livet och kräver inte att du ska dö för en eller annan sak.

När vi närmar oss intoleranta och dogmatiska idéer så är det därmed med den sekulära och moderna människans förhållningssätt: Varför skulle någon vilja leva ett annat liv än det som levs av den upplysta, sekulära och jämställda samtidseuropén?

Men världen är, trots eller kanske tack vare modern teknologi och blixtsnabb informationsspridning fylld av fundamentalism och religiös dogmatism. Att människor är villiga att dö för sina religiösa uppfattningar förefaller totalt främmande i samhällen där folk inte ens vill offra söndagsförmiddagen åt att ta sig till kyrkan.

Trots sin gudlöshet är få samhällen så attraktiva som de västerländska demokratierna. Men vissa kommer, trots att de åtnjuter tryggheten och möjligheterna som dessa fria samhällen erbjuder, inte att köpa hela paketet. De välkomnar gärna "modernization", som den amerikanske författaren Samuel Huntington beskrev det i sin bok "Clash of Civilizations", men de förkastar "westernization".

För dem är nämligen guds rike värt att dö för. Det ger en belöning av ett annat, djupare och mer meningsfullt slag än något som det profana livet i Europa kan erbjuda. Kanske börjar den franska regeringen nu inse att försoning med och förståelse från vissa inte är en möjlighet. Som en konsekvens av mordet på Paty utvisades prompt 231 militanta islamister som funnits med på polisens bevakningslistor.

Macrons regering börjar förstå att den här konflikten inte grundar sig i en motsättning mellan upplysning eller avsaknaden därav, utan om en konflikt mellan två världar som möts. Och det är inte alltid säkert att vissa, trots mötet med fina värdegrunder och utbildning, någonsin väljer den västerländska.

”Macron föreslår hårdare kontroll av var pengar till moskéer kommer ifrån. Bättre uppföljning av var imamerna utbildas och i vilka idéer de skolas. Mer pengar kommer läggas på att stödja moderata och reformerta muslimska organisationer. Åtgärderna är, om man betänker vilka ohyggliga brott de är ett svar på, rätt milda. Macron vill komma till rätta med de parallella rättssystemen och radikalism finansierad i Mellanöstern. Åtgärderna bygger även på insikten att våldsdåd utförda med religionen som grund inte är isolerade handlingar. De äger rum inom ramarna för en radikalreligiös världsåskådning som inte accepterar att andra normsystem ställs ovan det religiösa.”

”Ska ett mångreligiöst samhälle fungera behövs det uppslutning kring vissa gemensamma nämnare. Detta saknas alltjämt i Frankrike och, märker vi gång efter annan, även i Sverige.”

https://www.gp.se/ledare/radikal-islamism-h%C3%B6r-inte-hemma-i-europa-1.35822897

Hur vill vi ha det

Rimliga arbetsvillkor för alla

Vilket samhälle vill vi leva i? Spelreglerna på arbetsmarknaden har stor betydelse för hur just våra unika samhällen runt om i Sverige utvecklas. Det kan väl inte vara så svårt att förstå? För näringslivet som skapar förutsättningarna för en offentlig sektor är det viktigt att villkoren på arbetsmarknaden är konkurrenskraftiga. Konkurrenskraftiga inom EU och på många sätt gärna ur ett globalt perspektiv. För människor som tar anställningar handlar det om att få rimligt mycket betalt för sina insatser och om att inte jobbet ska göra dem sjuka. För att hitta denna viktiga balans mellan dessa intressen har vi en klok ordning i Sverige, att arbetsmarknadens parter gör upp om villkoren. Så måste det förbli. Det är en ordning som tjänat svenska folket väl.

Eftersom nu Sverige försatt sig själv i en situation där vi har många invånare som saknar tillräckliga kunskaper för att kunna anställas på mer eller mindre kvalificerade jobb är paniken stor bland vissa politiker. Därför driver de på om att vi behöver fler "enkla" jobb. Det vill säga jobb som inte kräver kvalificerade utbildningar och som man kan klara av utan goda kunskaper i svenska. "Enkla" jobb finns och kan bli fler men vilken betalningsförmåga, och vilja, finns för att köpa dessa tjänster. Och går det att leva på de inkomster som en, två eller tre sådana jobb inbringar? Till exempel Annie Lööf som aldrig haft ett längre riktigt jobb borde testa att vara cykelbud under ett halvår. Det skulle vara en bra praktisk erfarenhet. 

Karin Pihl, GP, går från klarhet till klarhet. Det är ingen bra utveckling för väldigt många om vi får allt fler affärsmodeller som för hårt utnyttjar svaga människors möjligheter att försöka vara självförsörjande. Det är inte heller en smart integrationspolitik att tillåta affärsmodeller som gör vissa personer till femte klassens invånare. Det är en sak att skapa arbetstillfällen för studenter eller äldre som av olika skäl vill extraknäcka, det är något annat att skapa en arbetsmarknad där människor har en chans att leva på sitt hårda jobb utan att efter en kort tid knäckas. Vill du leva i ett samhälle där väldigt många invånare inte har råd att försörja sig själva? Vilka tror du får betala för de bidrag som dagens bidragsystem representerar? Vilka människor tror du har lättast att lockas av kriminalitet i ett samhälle? Tror du det är dem som rimligt kan leva på sin lön eller de som lever socioekonomiskt mycket svagt?

"De som försvarar den här typen av upplägg – ofta debattörer inom borgerligheten som tänker sig att ”enkla jobb” ska lösa integrationen – brukar ofta hävda att det är bättre, både för den enskilde och för samhället, att cykelbuden har ett arbete än att de inte har det. "Är inte en ny typ av marknad precis vad som behövs, så att fler kan hitta jobb?", skrev SvD:S politiska redaktör Tove Lifvendahl när cykelbud och andra så kallade gig-jobb debatterades i fjol. Argumentet: det är alltid bäst att försörja sig själv, och stora grupper i samhället har så låg utbildning att ett kvalificerat jobb inte är aktuellt."

"Men i det här fallet håller det inte. Av flera skäl. Enligt en rapport från forskningsinstitutet Ratio är de flesta som arbetar som matkurirer välutbildade. 67 procent i studien hade en avslutad högskoleutbildning. Hälften kommer från asiatiska länder som Indien och Pakistan. Anledningen till att de arbetar som cykelbud är att de inte kan få något annat jobb, vilket i sin tur beror på att de inte talar svenska. De kommer till Sverige i hopp om att hitta ett kvalificerat arbete men får nöja sig med att köra sushi och pizza."

"Det är alltså inte framförallt lågutbildade personer som bott i Sverige länge och som saknar jobb som tar anställning som matbud. Därmed kan man inte säga att cykeljobben fungerar som integrationsåtgärd. Men utbredningen av gig-jobb riskerar att få negativa konsekvenser för samhällsekonomin som helhet."

"Det finns flera skäl till att kollektivavtalsenliga löner och villkor är norm på den svenska arbetsmarknaden. Ett av dem är givetvis att det är bra för arbetstagarna. Men det handlar också om rättvis konkurrens. Om ett företag kan sänka sina kostnader genom att betala de anställa en mycket lägre lön än konkurrenten kan den förra pressa ner priserna. En negativ spiral uppstår."

"Löner som är mycket låga innebär också en kostnad för det offentliga. Den som tjänar 10 000 kronor i månaden före skatt kommer inte att kunna betala för sitt uppehälle. Så länge man inte vill att personer ska behöva leva i misär trots heltidsjobb kommer personer som tjänar 10 000 före skatt att kräva höga bostadsbidrag och andra ersättningar från stat och kommun. De låga lönerna blir då i praktiken en företagssubvention. Skattebetalarna finansierar stora delar av det som arbetsgivaren borde stå för: de anställdas försörjning." 

https://www.gp.se/ledare/gig-jobben-l%C3%B6ser-inte-integrationen-1.35886523

Vet du vem Jan-Emanuel Johansson är? Han växte upp i Uppsala. I en stadsdel som inte tillhörde eller tillhör dem där de allra flesta invånarna har det ekonomiskt starkt. Johansson blev en av de första Robinson vinnarna (ett tidigare SVT underhållningsprogram om hur grupper samt individer samarbetar och motarbetar varandra). Han valdes också in som riksdagsman för sossarna ett tag. Väl förberedd för uppdraget genom Robinson 😉 Av egen drivkraft och med hjälp av Alliansens privatiseringsambitioner blev han vad man kan kalla nyrik. Och han gör en grej av hur rubbat privatiseringen sköttes, och av att Sverige blivit paradiset på jorden för de rikaste. Hans aktivism för ett rättvisare samhälle, som rik, gör honom intressant. Han tycks faktiskt tycka att vi faktiskt har fått ett urspårat nytt tydligt klassamhälle i Sverige. Hans bifogade debattartikel nedan är läsvärd. Han är nog lite som min ”morfarsosse”. En sak är säker, jag vill inte heller leva i ett samhälle där många är fattiga och förpassade att till exempel till ören passa upp på människor vars enda bedrift är att de föddes in i rikedom. Hur kunde en så tidigare klok bonderörelse gå så sjukt snett? Hur är det inte intressant att det är många stadskvinnor som verkar gilla att vi får ett sådant samhälle. 

”Jag som rik kan njuta fröjderna av det nya importerade låglöneproletariatet som levererar min mat nästan gratis, hämtar min elsparkcykel där jag lämnat den och kör mig till krogen för småpengar. Centersamhällets tal om att stå upp för goda värderingar mot SD döljer en stenhård nyliberalism, skriver Jan Emanuel Johansson.”

https://www.expressen.se/debatt/jag-hatar-klassamhallet-som-centern-har-skapat/

Återigen allvarlig senfärdighet

Allt fler blir allt äldre

Visst är det fantastiskt att vi blir allt fler som får leva allt längre liv. Ett av de största skälen till varför vi närmar oss 10 miljarder människor på jorden är för att människor runt om i världen får en allt längre medellivslängd. Hittills i år är vi nu cirka 7.820.000.000 människor på jorden. Hittills i år har det fötts cirka 112.670.000 människor. Hittills i år har det dött cirka 47.302.000 människor. Det är hög tid för oss att se människor som fantastiska tillgångar under hela de liv vi får. Och i ljuset av att de flesta av oss inte accepterar någon variant av ättestupa måste vi uppmuntra oss människor att hålla oss friskare och kreativa. Och vi måste träna och uppskatta personalen som jobbar med krävande dementa mycket bättre än nu.  Återigen är det politiska systemet senfärdigt med att förhålla sig till verklighetens utveckling. Höjd pensionsålder är en sak, det viktigaste är att kämpa för längre meningsfulla och friska liv. 

Debattören Gunnar Wetterberg skriver intressant i Expressen om demensutvecklingen i vårt samhälle. 

"För några veckor sedan ägnade The Economist sitt veckotema åt demenssjukdomarna och deras följder. ”Ingenstans i världen är man redo att hantera den globala demensexplosionen”, konstaterar tidningens Simon Long. I takt med att allt fler människor lever längre kommer också allt fler att drabbas av någon av demenssjukdomarna (Alzheimer är vanligast, men det finns fler). Det finns ett brutalt samband mellan ålder och sjukdom. Tidningen återger en beräkning: i gruppen 65–69 år är 1,7 procent drabbade, men sedan fördubblas antalet nya fall för varje femårskohort. En annan beräkning anger att mellan en tredjedel och hälften av alla som fyllt 85 år har någon form av demenssjukdom. Redan därför är det farligt att sticka huvudet i sanden. Med stor sannolikhet kommer jag eller någon av mina närmaste att höra till dem som behöver hjälp."

"Det kommer att kosta mycket pengar. Riktigt hur mycket är svårt att beräkna, men en uppskattning talar om 2 000 miljarder dollar för hela världen år 2030, en fördubbling jämfört med i dag och drygt tre gånger så mycket som 2010. Framför allt kommer det att krävas många fler vårdare. Omkring två tredjedelar av kostnaderna är för personal. Än så länge verkar demensvården svår att robotisera på samma sätt som annan sjukvård. De demenssjuka är beroende av mänsklig kontakt och igenkänning – därför har coronatidens instängning varit en stor tragedi." 

"Överallt är det de närmaste som får hjälpa till när de första tecknen kommer, men så småningom blir bördan för tung. Avlastningsboenden varannan eller var tredje vecka kan förlänga tiden hemma, men till slut måste omsorg och vård ta över. Bara för Storbritanniens kommer dessa sektorer att behöva anställa ytterligare en halv miljon människor. Då och då kommer det rapporter om att nya läkemedel kan bromsa, liksom bättre levnadsvanor. Häromåret lärde jag mig att en halvtimmes löpning sätter kroppen i svettning, då syresätts blodet och det vitaliserar hjärnan. Men även om det dröjer längre, så finns det ännu inget botemedel. Därför kommer antalet demenssjuka att öka i takt med att de äldre blir fler, även om andelen sjuka kanske minskar. Därför är det en skandal att så lite pengar går till demensforskningen, bara drygt sju procent av vad cancerforskningen får och omkring tolv procent av hjärt- och kärlsjukdomarnas resurser."

"Inget land har hittat någon varaktig lösning på demensvårdens finansiering, konstaterar The Economist. Det ser inte bättre ut för Sveriges del. Det är nästan tio år sedan det gjordes någon ordentlig undersökning av demensvårdens kostnader (vad väntar ni på, SKR och Socialstyrelsen?), men redan då var siffrorna alarmerande. Äldreomsorgen står för 20 procent av kommunernas budgetar, och av det lade demensvården redan då beslag på hälften.”

”Större forskningsanslag, mycket bättre villkor för personalen, rejäla resurser till kommunerna – det är dagordningen. Det finns ingen värre framtidsfråga i den kommunala ekonomin."

Den senaste neurovetenskapliga forskningen visar entydigt att även en hjärna som går mot demens genom ständig hjärngympa kraftigt kan minska sjukdomens tragiska grepp. Richard Wetherill, tidigare universitetslektor och duktig schackspelare är ett vetenskapligt exempel. När han blev frustrerad över att han inte längre kunde tänka åtta drag framåt utan ”enbart” fem drag genomförde han många vanliga tester av hjärnan. Inga tecken på sjukdomar syntes. När han dog två år senare visade obduktionen att han hade haft allvarlig Alzheimers. 

Förutom att vi alla löpande behöver göra hjärngympa ska vi regelbundet försöka se mönster i vår omgivning. Mönstertolkning är avancerad hjärngympa och håller demensen på längre avstånd. Att tänka lateralt, kreativt, är också väldigt bra hjärngympa. Och regelbundna fysiska aktiviteter är utmärkta insatser för att hålla hjärnan frisk, särskilt dans. Så vad lär vi oss av den senaste neurovetenskapen? Mycket. Bland annat;

- Vi ska inte pensionera oss och kraftigt minska hjärngympan i våra liv. Vi ska helst fortsätta att bidra till samhällsutvecklingen med våra tankar, kunskaper, erfarenheter och färdigheter så länge vi kan.

- Vi ska fysiskt anstränga oss regelbundet, gärna dansa. 

- Vi måste träna dem som vårdar dementa bättre och vi måste ge dem bättre arbetsvillkor.

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/sverige-maste-vaga-ta-tag-i-kommunernas-odesfraga/

Mer makt närmare oss invånare

Vi ska bättre kunna påverka vår egen tillvaro

Det är hög tid för det svenska folket att börja säga ifrån när de som sitter i EUs ledning eller riksdagen tycker att de ska bestämma allt mer. Det är en sjuk utveckling och mycket odemokratisk. Många av oss vet hur illa riksdagen kan representera oss. Det har vi sett kopplat till skötseln av rättssystemet, Försvaret, migrationspolitiken och så vidare. Det finns absolut frågor som med stor fördel ska hanteras på Sverige eller EU nivå. Enbart de frågorna borde de ägna sig åt och inget annat. 

Håkan Bodström skriver en mycket viktig ledarartikel i GP som jag bifogar nedan. För att stärka demokratin i Sverige behöver vi inte mer centralisering av makten till EU och riksdagen, vi behöver mer kraft för invånarna att påverka sitt eget närområde. Det är en absurd utveckling att allt mer centraliseras. Det är inte minst absurt ur ett beteendevetenskapligt perspektiv eftersom människan mår mycket bättre när hon känner att hon kan påverka sin situation på ett omfattande sätt. Inte minst Sverige är i behov av en ordentligt demokratisk reform där handlingsutrymmet i våra kommuner och i regionala kommunförbund kraftigare kan styra sin egen utveckling. Och vi borde för länge sedan ha separata valår för riksdagsval och kommunval. På toppen av det borde vi också införa direktval till de roller som ska leda landet eller en kommun. Det skulle kraftigt stärka ansvarsutkrävandet och göra det tydligt att folkets främsta företrädare ska företräda folket och inte framförallt ett enskilt parti. Det som skulle göra stor nytta för oss invånare i Sverige är om regionerna avvecklas och kommunerna stärks. Med fördel kan specialistsjukvården vara ett statligt ansvar. Gör om! Gör rätt! Stärk demokratin istället för att försämra den.

"Allt fler röster höjs för ökad centralstyrning från Stockholm. Nu vill regeringen exempelvis kunna köra över lokala opinioner för att etablera nya vindkraftverk. Men centralisering försvagar lätt demokratin."

"Det kommunala självbestämmandet hotas dock på flera fronter. Centralisering ligger i tiden. Dagens Nyheters ledarsida föreslog i veckan att den kommunala beskattningsrätten helt borde avskaffas och ersättas med en enhetlig statlig skatt. Coronaepidemin har under året väckt liv i frågan om att förstatliga sjukvården och sedan tidigare drivs krav på att förstatliga huvudmannaskapet för skolan."

"Opinionen för centralisering, främst bland olika makthavare, är tydlig. Även i praktiken har den statliga detaljstyrningen av kommunal verksamhet ökat under senare år. Argumenten som förs fram handlar ofta om att olikheter är ett problem, lokal resursbrist och de förmenta vinsterna av samordning."

"Det finns dock anledning att höja ett varningens finger för tron att ökad statlig styrning alltid är den bästa lösningen på kommunernas problem – inte minst om man väger in demokratiaspekten. Fallet med vindkraftverken är ett tydligt exempel. Regeringen och starka intressegrupper vill driva på vindkraftsutbyggnaden."

"De anser att de har sakskälen på sin sida. De vill inte ta hänsyn till att de boende i de områden som berörs kanske inte vill ha anläggningarna inpå knuten. Många boende oroar sig för buller. Andra vill bevara orörd natur. I grunden handlar motsättningen om en inbyggd konflikt mellan den lokala demokratin och experter och intressenter i Stockholm. Det här går igen på många områden. Kommunsektorn står idag för hälften av de offentliga utgifterna. Det är en stor del av vår välfärd. Ett förstatligande av kommunal verksamhet skulle innebära att besluten över välfärden flyttas bort från lokala politiker till tjänstemän i Stockholm. Poängen med lokalpolitiker är dock att de kan ställas till svars för lokala beslut."

"Regering och riksdag kommer aldrig på samma sätt att ställas till svars för enskilda lokala beslut om de tas centralt. I praktiken är det inte bara en fråga om var besluten tas utan vem som tar dem. Politiker eller tjänstemän. Att tjänstemän redan idag bestämmer mycket på kommunnivå ändrar inte på den bilden. Lokalpolitikernas kanske främsta roll är att kunna dra i olika bromsar eller driva på i en fråga om opinionen vill det."

"Är det då inte bra om experter styr mer och enhetligheten ökar? Inte nödvändigtvis. Experter kan ha fel eller vara fångna i samtidens trender. Det lokala självbestämmandet har inte bara ett demokratiskt egenvärde. Det skapar engagemang, ansvarstagande och minskar känslan av maktlöshet. Men variationen mellan kommuner har också ett värde. Mångfalden av lösningar gör att man kan lära sig av varandra. Risken är mindre att alla går åt fel håll samtidigt. Samma lösning för alla kan i slutänden skapa mindre likvärdighet då förhållandena varierar mellan olika delar av landet."

"Det finns sätt att hjälpa svaga kommuner utan att flytta makten till Stockholm. Riktade skattesänkningar, särskilda dispenser, statliga investeringar. Uppvärdera kommunalpolitiken genom att införa skilda valdagar från riksdagsvalen. Olikheterna inom Sverige är inget att vara rädd för. De är snarast ett argument för olika lösningar."

https://www.gp.se/ledare/fler-inte-f%C3%A4rre-beslut-b%C3%B6r-tas-lokalt-1.35948704

Aleksandra Boscanin, GP, beskriver väl hur illa Miljöpartiets tänkande och politik är för oss invånare. De är aktivister och ska var det och absolut aldrig i ledande roller. MP älskar toppstyrning. De vet bättre än alla andra. Särskilt de som sitter i Stockholm tror sig vara klokare än andra runt om i landet. Nej, vi vill ha mer makt lokalt inte mindre herr Bolund! Det är hög tid för oss invånare i de flesta av Sveriges delar att säga ”nu räcker det!” till överheten i Stocholm som leder landet allt djupare ner i diket. Kommunerna ska stärkas, inte försvagas! Det kommunala ekonomiska utjämningssystemet ska gynna positiv utveckling, inte allt fler bidragstagare och slöseri!

”Regeringen vill avskaffa kommunernas möjlighet att lägga veto mot vindkraft. Att inskränka kommunernas självstyre och flytta beslut längre bort från medborgarna urholkar demokratin.”

”Genom valsedeln kan medborgarna vart fjärde år ge uttryck för önskemål om politikens huvudsakliga inriktning. Att påverka enskilda beslut är desto svårare – åtminstone på den nationella nivån. När besluten fattas närmare medborgarna finns större möjligheter till inflytande. Det finns flera exempel på hur medborgare runt om i kommunerna framgångsrikt mobiliserat sig och fått politisk utdelning även mellan valen. Politiska beslut om att lägga ner skolor och andra kritiska verksamheter kan dras tillbaka om missnöjet är tillräckligt stort.”

”Idag kan kommunerna lägga veto mot planer på att bygga vindkraftverk. Det är en möjlighet som har utnyttjats flitigt om man ska tro finansmarknadsminister Per Bolund (MP): Enligt honom har det kommunala vetot stoppat nära 500 vindkraftverk (SR 18/10).”

”Kommunernas motstånd mot vindkraft – ofta pådrivet av invånare som påverkas av beslutet – borde tas på allvar. Det enskilt viktigaste argumentet handlar om att skydda naturvärden. Den tilltänkta platsen är ofta i områden där en vindkraftspark skulle innebära ett stort intrång i naturen. Detta bör föranleda en politisk diskussion om vindkraftverkens placering och vilka alternativ som finns. Istället vill regeringen att kommunernas veto avskaffas. Frågan ska snabbutredas och utredningen ska vara avslutad senast 1 juni 2021 (vilket är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av hur lång tid det tar att utreda andra förslag, som åtgärder mot gängkriminalitet).”

”Det vore inte första gången som staten kör över kommunerna och medborgarna. Vi har sett det när det gäller migrationen, där staten har ålagt kommunerna att ta emot nyanlända genom den så kallade bosättningslagen. Därmed lämpas också stora kostnader över på kommunerna, trots att politiken fattas högre upp. Detta har bland annat lett till ökade kostnader för ekonomiskt bistånd, enligt en sammanställning från Sveriges Kommuner och Regioner. Ett annat exempel är det kommunala utjämningssystemet där ekonomiskt välfungerande kommuner tvingas bidra till kommuner med mindre välskött ekonomi. Enligt en rapport från Stockholms handelskammare (2019) är endast 9 av landets 290 kommuner nettobetalare till systemet. Den största mottagaren är Malmö, en kommun som knappast är främmande för att spendera pengar på sådant som ligger utanför det kommunala kärnuppdraget.”

”Frågan om vindkraft handlar inte bara om energi utan om också demokrati. När kommunernas makt minskar ökar avståndet mellan medborgarna och politiker. Det försämrar medborgarnas möjlighet till politiskt inflytande i sin vardag och det försvårar det politiska ansvarsutkrävandet. Genom att ytterligare inskränka det kommunala självstyret kan fler vindkraftverk möjliggöras – men regeringen riskerar också att bidra till ökat politikerförakt.”

https://www.gp.se/ledare/låt-inte-per-bolund-köra-över-den-lokala-demokratin-1.36012942

Vilken debattör skriver? ”I en demokrati värd namnet vinner folks verkligheter till slut.” Widar Andersson. Vi får se hur fort vi vinner... Det finns redan gott om politikerförakt mot broilerpolitiker i det som idag är verklighet för många. Kanske röstar hälften av Uppsalaborna på Utvecklingspartiet demokraterna i kommunvalet år 2022. Det innebär 41 av 81 mandat. Vi måste börja rekrytera fler företrädare! Tiden går fort. 

https://folkbladet.se/nyheter/artikel/vanligt-folks-verkligheter-vinner-till-slut/7rkp66vj?fbclid=IwAR2lUKnTdKYHsHMDPmvmygP2WpObxwC-UHJpjpdyyM2KV9SD-JgZ11X_J3c

Monopol

Alla företagares dröm

Tror du att en tro på marknadsekonomi är samma sak som att man gillar konkurrens om man är företagare? Inom affärsmedia, och på affärsskolor, används uttrycket typ: ”Varje företagares dröm är att uppnå monopol”. För att skapa det mest perfekta samhället är det viktigt att inom ramen för en marknadsekonomi säkerställa bra konkurrenslagar. Och kraftiga viten mot marknadsaktörer som bryter mot dem. 

Expressen skriver läsvärt om svensk livsmedelsmarknad nedan. 

"Matjätten Icas sätt att slå mynt av sin dominerande marknadsställning får amerikanska techbolag att framstå som renhåriga." 

”I USA har marknadsekonomin tappat geisten för att konkurrensen satts ur spel. Den tesen driver ekonomen Thomas Philippon i en uppmärksammad bok som gavs ut i fjol. Företagen har blivit färre och större samtidigt som det har blivit svårare för uppstickare att utmana. Produktivitetstillväxten är historiskt låg, men vinstmarginalerna historiskt höga – en signal att något är fel eftersom fria marknader brukar konkurrera bort stora vinstmarginaler över tid. Techjättarna är värst men också knepigast att få grepp om, mest för att deras dominans inte har lett till högre konsumentpriser. Det argumentet faller numera för döva öron och i tisdags lämnade Trump-administrationen in en potentiellt epokgörande stämningsansökan mot Google för konkurrensbrott. Liknande diskussioner förs i EU.”

”Man behöver dock inte vara Facebook eller Google för att manipulera marknader, det räcker utmärkt att vara en vanlig svensk matbutikskedja. Den svenska dagligvarumarknaden är Europas mest koncentrerade jämte Finlands – i princip ett oligopol dominerat av Ica, Coop och Axfood.”

https://www.expressen.se/ledare/det-luktar-ruttet-om-icas-metoder/

Visst är det fascinerande att till exempel ICA handlare kan bli extremt rika. Jag missunnar ingen att bli ekonomiskt framgångsrik på grund av värdefulla upptäckter eller hårt framgångsrikt företagande. Samtidigt är det ett faktum att livsmedel är mycket billigare i många andra länder, varför är det så? Fördelningspolitiskt borde det besvära politiker som ska verka för det stora flertalets bästa, för det så kallade allmänintresset. För starka oligopol inom distributionsledet av livsmedelsförsörjningen påverkar också jordbrukarna negativt. Då Coop sköts så illa kanske våra jordbrukare skulle överväga att köpa upp Coop. Helt klart är att konkurrensen inom svensk livsmedelsdistribution inte gynnar konsumenterna jämfört med många andra jämförbara länder. Jag önskar alla handlare lycka till men tycker samtidigt att politiken måste slå hårt mot aktörer som missbrukar sin dominans. 

https://www.dagenshandel.se/article/view/643849/icabutikerna_som_tjanade_mest

https://www.expressen.se/dinapengar/har-ar-ica-handlarnas-lyxliv-beter-sig-som-lottovinnare/

https://www.dagensps.se/business/kvartalsrapporter/bolag/dn-ica-handlare-god-for-over-en-halv-miljard/?link_id=cpaLJHrEKuL2

När det gäller livsmedel borde inte bara konkurrensen öka inom distributionsledet. Kraven på att ta hälsofrågorna på större allvar borde också höjas. I takt med att vi blir allt fler som blir allt äldre ökar också antalet invånare med demens mycket. Det vi äter, dricker och hur mycket fysiska aktiviteter vi ägnar oss åt påverkar tveklöst riskerna för demens. Du som bryr dig om dig själv, och nära samt kära, ska gärna titta på filmen i bifogad länk. Jag äter och dricker allt de tar upp. Jag ska dock försöka att begränsa intagen av de produkter som lyfts i större utsträckning. 

https://minnesforlust.com/

Produktionen decentraliseras

Varför flyttar produktion åter tillbaka till högkostnadsländer med dyra arbetsmarknadsregler?

Robotisering, digitalisering, AI-tillämpningar, 3D-printing teknik, 5G-tillämpningar, handelstullar och dyrare distributionskanaler är de främsta skälen till att trenden att out-sourca produktion bröts för några år sedan. Faktum är också att kvalificerad personal inte längre är så mycket billigare, eller ens billigare, så att det överväger kommunikationsproblem. ”Just-in time” problematiken och handelskrig bara ökar motiven för industriella omstruktureringar. Mycket av det som nu händer i världens ekonomier är hoppingivande (Coronapandemins effekter bortser jag ifrån). Massor av dagens snabba teknikutveckling är positiv för en fortsatt positiv utveckling för oss människor. Handelskrig är inte positivt. Samtidigt är det viktigt att västvärlden sätter hårt mot hårt i kampen för fungerande immaterialrättssystem. Också viktigt att inse att nya drakekonomier, precis som i Sverige för inte så länge sedan, aktivt stöttar sina industriers konkurrensförmåga. Att USA inom kort lämnar de globala klimatöverenskommelserna är djupt beklagligt.

Det som inte heller är positivt är när till exempel kommuner kraftigt subventionerar verksamheter för att de ska flytta produktion till dem. Synsams flytt av en fabrik till Ockelbo är ett sådant dåligt exempel. Om det kan man till exempel läsa i Gefle Dagblad nedan.

"Ockelbo kommun och Synsam har kommit överens om att kommunen står för allt arbete och alla kostnader vid byggandet av den nya fabriken. Utöver den kostnaden får Synsam en lägre hyra under de första åren. Allt detta subventionerat av Ockelbos skattebetalare. 124 miljoner kronor beräknas projektet kosta skattebetalarna." 

https://www.gd.se/artikel/debatt-valkommen-synsam-men-kommunen-ska-inte-bygga-fabriken

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om den nya världstrenden nedan. Den som långsiktigt vill skapa en bra plats för en verksamhet som har global konkurrenskraft måste välja att etablera sig på platser som har ett bra totalt "eko-system" för den verksamheten. Ett bra eko-system inom näringslivet handlar främst om tillgången till konkurrenskraftiga medarbetare samt möjlighet till smarta distributionslösningar. De mest framgångsrika samhällena i världen är bra på att skapa framgångsrika bransch kluster. Det vill säga slagkraftiga samverkanssystem mellan innovation, utbildningsförmåga, företagande, kapitalanskaffning och attraktiva boendemiljöer. Det senaste är avgörande för att skapa global attraktionskraft bland de experter man gärna berikas med i lokalsamhället.

”Det finns tecken på att utflyttningen av industrijobb dämpas när den globala osäkerheten ökar och ny teknik gjort lönekostnader mindre avgörande. Men det löser knappast sysselsättningen på hemmaplan.”

”Håller tillverkningsindustrin på att flytta tillbaka till Sverige? Beskedet i veckan att Synsam förlägger sin glasögontillverkning till lilla Ockelbo i Gästrikland istället för Kina kan vara ett tecken i tiden.”

”Coronaepidemin har satt fokus på sårbarheten hos globala produktionskedjor, men trenden med ”återindustrialiering” började egentligen innan viruset slog till mot globaliseringen. De senaste årens handelskrig mellan Kina och USA har gjort det mer osäkert att investera på andra sidan jorden. Men framförallt handlar det om teknik. I takt med att fabrikerna automatiseras ytterligare blir lönenivåerna inte lika viktiga. Ju billigare det blir att låta robotar och datorer sköta merparten av tillverkningen desto mindre roll spelar personalens lönenivåer. I stället kan sådant som infrastruktur och närheten till kundkretsen spela mer roll.”

”Detta faktum innebär också att återindustrialiseringen inte ska ses som någon återgång till det gamla industrisamhället på hemmaplan. Det är långt ifrån säkert att sysselsättningen i industrisektorn kommer öka, men möjligen kan utvecklingen göra att sysselsättningen kan hållas på en mer stabil nivå. För även om trenden med ny industritillverkning i höglöneländer finns, så innebär den inte att det flyttar tillbaka mer tillverkningsjobb än som flyttas ut. Fortfarande rör det sig om ett negativt netto, det som skett är snarare en dämpning.”

”Digitaliseringen och näthandeln har också ökat konkurrensen. Automatisering och artificiell intelligens kommer knappast vända trenden allt lägre tillverkningskostnader, även om den nya tekniken minskar behovet av att förlägga produktionen i låglöneländer.”

”Utvecklingen innebär samtidigt vissa sårbarheter. När allt färre jobbar i industrin så blir sysselsättningen beroende av tjänstesektorn. Den del av tjänstesektorn som kan ta del av industrins vinster eller fungera som kunskapsintensiv tjänsteexport, kan hålla en hög lönenivå. Det gäller exempelvis design, marknadsföring, planering och produktutveckling. En viktig del av tjänstesektorn är i själva verket sammanlänkad med industrisektorn, inte minst inom IT. Andra sektorer är mer beroende av att det finns köpkraft som spiller över från de lönsamma delarna, eller i den offentliga sektorns fall: att det kommer in skattemedel.”

”Det gäller bara att organisera samhället så att någon betalar för att de utförs.”

https://www.gp.se/ledare/industrin-kommer-åter-men-hur-blir-det-med-jobben-1.35326717

Göran Värmby, GP, argumenterar också för att miljön kan vinna mycket på att produktion flyttas hem till länder med strängare miljöregler. Det är en fin tanke. Jag tror inte miljöperspektiv är drivkrafter som biter tillräckligt hårt om det inte krävs. Det är ovan angivna skäl som driver förändringen.

”Varför ska låglöneländer nästan alltid ta hand om Svarte Petter i form av miljöfarlig verksamhet? Flytta även delar av antibiotikatillverkningen inom läkemedelsindustrin från Indien till Södertälje, eller varför inte till Mölndal och Göteborg, där det i båda fallen finns avancerad läkemedelskompetens och utvecklingsbar avloppsrening. Och tänk om de 50 största kommunerna kunde bygga ut ett femte reningssteg i avloppsverken för att få bort läkemedelsrester och andra miljögifter, som man har gjort i Schweiz. Inklusive välbehövlig renovering av gamla VA-ledningar. Det skulle kunna ske i samarbete med övriga nordiska länder. Hållbar utveckling skulle få nya dimensioner som idag saknas: beredskap, säkrare leveranskedjor, regionalt samarbete, ansvar och bättre självförsörjning.”

https://www.gp.se/ledare/flytta-tillbaka-produktionen-från-kina-till-sverige-1.36012580

En annan produktion som allt mer decentraliseras från Public Service, och från de få större överlevande mediebolagen, är meningsfulla politiska samtal. Kändis-PODare och till exempel Swebb-TV visar vägen mot mer meningsfulla samtal. Som jag bloggat om förr tillhör Frankrike och Kina länder där debatter kan pågå länge i deras TV-kanaler. Ja, till och med i Kina. Och många miljoner tittare som följer programmen och dess olika perspektiv på sakfrågan i fokus. 

Håkan Boström, GP, skriver väldigt klokt om hur dåliga de flesta debatter idag är som till exempel arrangeras av SVT och SR. Tiden är för knapp och det gör att allt för många politiker ständigt kommer undan med ”blaha-svar”.

”I det korta format som dominerar radio och TV tjänar politiker på att inte komma till saken i besvärliga frågor. I det långa formatet går det inte att slingra sig på samma sätt. Public Service har misslyckats med sitt uppdrag när lågbudgetpoddar kan hålla en högre kvalitet för en bråkdel av pengarna. Mer kvalificerade samtal skulle i längden tvinga fram politiker som kan leverera mer än one-liners. En del hävdar att detta sätt att resonera är elitism. Men det är snarare motsatsen. Väljarna både vill ha och tjänar på att sakpolitiken står i fokus och problematiseras. Det kräver tid – liksom alla goda samtal.”

https://www.gp.se/ledare/fler-tvåtimmarsintervjuer-åt-folket-1.36012553

I en värld där utvecklingen går allt fortare är decentralisering den smartaste vägen framåt. Inte centralisering. Centralisering betyder bland annat sämre förståelse för lokala förutsättningar och alltid trögare beslutsgångar. Inte minst genom våldets historia bland oss människor kan vi bland annat lära oss att ett av få sätt för en liten kraft att utmana en stor är genom stark decentralisering. Sverige är ett litet land. Sveriges delar är jämfört med stora delar av världen lågt befolkat. Snabbrörlighet och globalt tänkande måste vara en självklar konkurrensfördel för vårt samhällsbygge. Stoppa all dum centralisering!

Vad får dig att tro

Faktaresistent eller bara olika verklighetsbeskrivningar

Vi är många människor på jorden som är tillräckligt skolade för att förstå att alla människor ser olika verkligheter beroende av i vilken miljö vi växer upp, hur välutbildade vi är och vad vi sysselsätter oss med. Väldigt många av oss inser också att verkligheten kan beskrivas på många olika sätt. Alla varianter av verkligheter beskrivs också på olika sätt där berättarna har sina egna syften med att beskriva den verklighetsbild de vill förmedla. Så har det varit i alla tider sedan människan började föra berättelser vidare genom talade berättelser, skrivna berättelser och numera filmatiserade berättelser. Konsten att berätta fängslande har i alla tider haft stor påverkan på oss människor. Inte minst i dagens komplexa värld är det mer eller mindre lätt att finna även vetenskapligt stöd för den linje man själv företräder. Gång efter gång ger inte trianguleringen av forskares slutsatser ett entydigt svar. Det innebär då att det inte finns en given sanning utan sanningen finns i betraktarens ögon. Tro och tur får betydelse när enskilda människor då bestämmer sig för vilken deras sanning är. De skickligaste berättarna är fantastiskt duktiga på att inkludera tro i sina berättelser. En stor del av skickliga politikers förmåga är att få många människor att tro på det budskap de förmedlar. Genom vår historia har människor litat på människor som lett dem rejält fel. 

Karin Pihl, GP, skriver intressant nedan. Då jag anser att hennes budskap är mycket viktigt väljer jag att bjuda på större delen av hennes ledarartikel direkt i mitt blogginlägg. 

"Dagens främsta politiska strid handlar inte om vad vi vill med samhället utan om hur samhället ska beskrivas. Striden om verklighetsuppfattningen har kommit att dominera den politiska konflikten. Detta menar Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och Ulf Bjereld, även han statsvetarprofessor samt tidigare S-politiker, i sin essä ”Sanningen som politiskt slagfält” (Timbro förlag). De oroar sig över att många politiker och andra samhällsdebattörer inte tar forskningen på allvar."

"Populismen vuxit sig stark just eftersom dess företrädare gör anspråk på en ”egen” sanning, hävdar de. Demker och Bjereld jämför Donald Trump och liknande politiker med vaccinmotståndare. Rörelser som är emot vaccin tar inte hänsyn till forskningen och den empiriska vetenskapen, där det råder brett konsensus om att de vanliga vaccinen som vi ger våra barn i dag inte är farliga."

"Kunskap och forskning måste uppvärderas, expertens roll måste respekteras, annars har vi ingen gemensam verklighetsbeskrivning att utgå ifrån menar de. Demokratin hotas, är slutsatsen. Och detta har Demker och Bjereld delvis rätt i. Utan en någotsånär gemensam uppfattning om verkligheten blir det svårt att diskutera, eftersom man då inte är överens om vad det är som ska diskuteras. Därför spelar experterna och forskarna en viktig roll - de hjälper oss att beskriva verkligheten på ett vederhäftigt vis. Men det finns en risk med att hysa en övertro till att forskningen ska lösa politiska konflikter."

"För det första är forskning inte alltid samma sak som en spegel av verkligheten. Även forskare måste välja vilka perspektiv de tolkar sina resultat. Även forskare kan ha fel, eller drivas av en ideologisk övertygelse."

"För det andra kan man inte jämföra samhällstrender med medicin, som Demker och Bjereld gör. Den som vill få reda på biverkningarna av ett vaccin kan göra studier och sedan dra hyfsat säkra slutsatser. Men samhället är betydligt mer komplext."

"Det är sant att vaccinmotståndarna inte lyssnar på den etablerade forskningen, där det råder konsensus om att de vanligaste vaccinen vi använder i dag inte är farliga, och att motståndarna därför har fel. Men det går inte att säga samma sak om de som röstar på Donald Trump eller Sverigedemokraterna. Hur mycket Donald Trump än far med osanning är det inte "faktaresistens" som har lett till de populistiska rörelsernas framväxt."

"Anledningen till att SD, Dansk Folkeparti eller Donald Trump blivit populära är att de svarar mot ett behov som finns i stora delar av väljarkåren. De erbjuder en verklighetsbeskrivning som dessa väljare har saknat. Och att säga att denna verklighetsbeskrivning är "fel" och att väljarna likt vaccinmotståndarna helt enkelt har fel uppfattning om samhället är att göra det enkelt för sig."

"Att två personer kan tolka verkligheten på olika sätt beror inte nödvändigtvis på att den ene tror på forskning och vetenskap medan den andre är faktaresistent. Forskningsstudien som visar att löneinkomsterna ökar är för den ene ett bevis på att samhället blir mer orättvist medan en annan tolkar det som att personlig ansträngning respekteras högre. Forskning som visar att fler personer i Sverige har ett annat modersmål än svenska är för någon ett tecken på att den samhälleliga gemenskapen hotas, medan en annan tolkar det som att Sverige är mer pluralistiskt. Studier som visar på att män och kvinnor har olika preferenser när det gäller yrkesval kan för någon betyda att könsmaktsordningen existerar, och för en annan att män och kvinnor är biologiskt olika."

"Det går att mäta allt möjligt med vetenskapliga studier. Men det räcker inte för att ge en heltäckande bild av samhället. För att en beskrivning av samhället ska bli relevant måste man tolka den fakta man har, oavsett om man är forskare, politiker, journalist eller väljare. Det kommer vi inte ifrån."

https://www.gp.se/ledare/experter-kan-inte-lösa-alla-samhällskonflikter-1.35670142

Jag ogillar ofta det A Schulman skriver. Han tillhör de som bidragit till att Sverige gått så snett som vi har. Segregationen och utanförskapsproblemen har tillåtits växa sig mycket stora. Den här gången ”slår han dock hammarhuvudet på spiken” om journalistikens utveckling. Den är på dekis. Den blir allt mindre objektiv. Det gör att tänkande människor blir allt mer skeptiska till de reportage man tar del av. Vilken aktivistisk journalist och/eller chefsredaktör har skrivit den här artikeln? 

https://www.expressen.se/kronikorer/alex-schulman/lat-inte-en-aktivist-ta-over-dagens-nyheter/

Riksdagen är ansvarig

Ingen arbetsro för att lösa växande segregationsproblem

Tänk om riksdagens politiker kunde fokusera på att Sverige ska få ett fungerande rättssystem, ett tillräckligt slagkraftigt Försvar, ett fungerande ramverk för Skolan, nationellt fungerande logistiksystem och hållbara socialförsäkringssystem. Håll med om att det borde räcka om de ”bara” fick det att fungera.  

Det skulle inte heller skada om Sverige blir ännu bättre på att ta del av ledande, och tillämpad, forskning om hur man bäst bryter en oacceptabel våldsutveckling. Nedan reportage i SVT Vetenskapens värld är värt att titta på för den som vill känna hopp om hur vi bättre kan bryta den kraftiga grova brottsutveckling vi har i dagens Sverige. En brottsutveckling som också tydligt går att koppla till en kraftig ökning av narkotikaförbrukning i Sverige. En narkotikaproblematik som tyvärr ökar bland högstadie- och gymnasieelever. Den som med glädje hurrar för att ungdomar dricker mindre alkohol idag än förr borde engagera sig i det frivilliga arbetet att bekämpa narkotikans framfart. Det är en farlig utveckling att ta på största allvar. Tyvärr har riksdagen en historia av att inte i tid inse vad som händer i samhället och därför reagera väldigt sent. Rättssystemets förmåga är till 100 procent ett ansvar för Sveriges riksdag och regeringen. Skärp er!

https://www.svtplay.se/video/28598938/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-33-sanningen-bakom-valdet-experimenten-som-avslojar?start=auto

Malin Siwe, Expressen, avslutar nedan artikel mycket läsvärt: "Rikspolitiken bör koncentrera sig på sitt, som att: strama åt migrationspolitiken och få ordning på rättspolitiken."

"Riksrevisionen konstaterar att det finns ett 30-tal specialbidrag för kommunerna att söka. Alla med sina egna regelverk, som gör att en stadsdel ena gången räknas som tillräckligt segregerad för att kvala in och andra gånger inte. Granskarna åkte till Angered i Göteborg för att kolla läget. Där konstaterade man att lokalpolisernas närvaro knappast ökat trots order från regeringen i regleringsbrevet."

"Varken poliserna själva eller omgivning upplever att det skulle ha skett något nettotillskott. Angered är ett av de 23 ”särskilt utsatta” områdena på polisens lista. Det finns ”utsatta” och ”riskområden” också i totalt 28 kommuner. Regeringen räknar 32 kommuner som varande i segregerat trångmål. På deras lista finns även småkommuner som Filipstad, Perstorp och Åstorp. Det gör att de har kunnat söka statsbidrag från Tillväxtverket och i praktiken använda lite som de vill, vilket i sig är en fördel. I Göteborg har man använt det för att finansiera nio processledare som ”inte arbetat operativt utan haft ett fokus på att ge stöd i att integrera jämlikhetsarbetet och strategierna in i kommunens ordinarie arbete”."

"De riktade statsbidragen styr dessutom ofta fel. Sommarlovsskola för elever i åttan och nian som riskerar att inte klara gymnasiebehörighet kan låta bra. Men vore det inte bättre ge låg- och mellanstadiebarn möjligheten? På den nivån kan studenter och gymnasister rycka in som lovlärare och stärka de smås läsning, skrivning och matte. Det som är grunden för att klara högre årskurser. Det är mycket som brister i den kommunala styrningen. Men där är ändå pejlen bättre på vad som behövs i olika stadsdelar än vad den är i regeringskansliet. Rikspolitiken bör koncentrera sig på sitt, som att: strama åt migrationspolitiken och få ordning på rättspolitiken."

https://www.expressen.se/ledare/malin-siwe/staten-maste-sluta-goda-segregationen/

Samtidigt som Sverige mycket bättre måste bekämpa brottslighet är det viktigt att tänka klokt i den kampen. SVTs ”Svenska nyheter” gjorde igår mycket bra politiska utspel, i humoristisk förpackning, om att det är fel att bruk av narkotika är förbjudet. Det förbudet gör mer skada än nytta. Rikspolitikerna borde avkriminalisera nyttjande och parallellt åter höja straffen för langning kraftigt. Det var en god tanke att de längst ner i narkotikahandelns näringskedja själva ofta är offer. Problemet är att det krävs kraftiga straff för att många fler ska avstå från att tjäna mycket extra pengar på en mycket destruktiv handel. Frågar du mig anser jag också att barn och unga som blir tagna för langning direkt ska omhändertas och mätbart omskolas på ett behandlingshem eller i en fosterfamilj. 

https://www.svtplay.se/video/28208942/svenska-nyheter/svenska-nyheter-sasong-6-23-okt-22-00

Stoppa människohandeln av "billig" arbetskraft

Människohandel och kriminell konkurrens

I nattens presidentvalsdebatt i USA lyftes bland annat problemen med illegal invandring upp. USA har i många år haft både problem och nytta av illegala invandrare. Nyttan har varit billig arbetskraft för vissa företagare i framförallt södra delar av landet. Skälen till att människor "folkvandrar" är många runt om på vår jord. Ett stort skäl, som är lätt att förstå, är att man flyr från krig eller kraftigt förtryck. Ett annat är att man hoppas på en betydligt bättre ekonomisk tillvaro. Starkt kopplat till dessa folkvandringar finns människohandlare och människosmugglare som tjänar massor av pengar. Oavsett vad man tycker om Trump lyfte han upp detta faktum i en del av sina anföranden i nattens debatt. Människohandlare och människosmugglare är på många sätt ett stort problem runt om i världen. Och väldigt många människor som får deras "hjälp" får stora och långvariga problem. På olika sätt har de hållhakar på många av dessa folkvandrare och de är sannolikt duktiga på att driva in sina fordringar. Många folkvandrare mister också sina liv när de försöker ta sig till "bördigare marker".  

https://polisen.se/lagar-och-regler/lagar-och-fakta-om-brott/manniskohandel/

https://unicef.se/fakta/handel-med-barn

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:131147/FULLTEXT01.pdf

https://www.regeringen.se/49bb98/contentassets/11b51d6cb3ab40e8b73eac3486c6107f/del-2---kapitel-5-till-och-med-bilagorna

I Sverige finns också människor som på många sätt är i händerna på människohandlare och människosmugglare. Inte minst för att många får hjälp att fly på kredit och förväntas på olika sätt återbetala sina skulder. Bara för att det inte finns forskningsrapporter om detta är det mycket sannolikt. Sveriges nuvarande system för möjligheterna till okvalificerad arbetskraftsinvandring är ett otyg som med stor sannolikhet utnyttjas av människor som tjänar pengar på att "hjälpa" människor att ta sig från en del av världen till en annan. Tyvärr har vi också människor i Sverige som också utnyttjar ett mycket dåligt system för att ta in okvalificerad arbetskraft som sedan utnyttjas av oseriösa arbetsgivare. Oseriösa arbetsgivare som också förstör de marknader där de verkar eftersom det blir svårt för seriösa arbetsgivare att konkurrera med arbetsgivare som betalar väldigt lite lön, om någon alls till personer som tagits till Sverige genom denna dåliga möjlighet. Ur samhällets perspektiv är denna arbetskraftsinvandring mycket sällan billig. 

Tino Sanandaji skrev för några år sedan en bra artikel som väl beskriver några av många negativa effekter av denna "människohandel". Problemen började när Alliansen gjorde den oansvariga migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet år 2011. Det är hög tid för de tidigare Allianspartierna som vill försöka att vara ansvarsfulla, för det lands folk de ska företräda, att nu tänka om.

"Genom en uppgörelse med Miljöpartiet för tio år sedan drev Alliansregeringen igenom en långtgående uppluckring av reglerna för arbetskraftsinvandring. Sverige hade före reformen en betydande arbetskraftsinvandring i form av fri rörlighet inom EU, och högkvalificerad arbetskraftsinvandring från länder utanför Europa."

https://kvartal.se/artiklar/billig-arbetskraft-kan-bli-dyr-affar-for-en-valfardsstat/

Expressens ledare skriver läsvärt om detta problem. Detta är bara ett av många stora problem med dagens migrationspolitik. Sverige har tillräckliga problem med en oansvarig migrationspolitik och en obefintlig integrationspolitik. Jag hoppas Sverige inom kort får en regering och riksdag som sätter stopp för denna idioti. 

"Bestraffningar, obetalda timmar och jobb trots sjukdom. På tisdagen berättade flera mongoliska arbetskraftsinvandrare för tidningen Arbetet om usla arbetsvillkor på restaurangkedjan Sushi Yama. Egentligen borde det inte vara någon nyhet. Ända sedan alliansregeringen år 2008 införde västvärldens mest generösa regler för invandring av okvalificerad arbetskraft har avslöjanden om missbruk och exploatering duggat tätt. Det är en förutsägbar följd av lagens utformning. I och med att arbetstillståndet inledningsvis är knutet till arbetsgivaren får denna väldigt stor makt. Det är symptomatiskt att ingen av de många mongolerna – Sushi Yama har de senaste tio åren fått minst 236 godkända arbetstillstånd – vågar ställa upp med namn och bild (ledningen å sin sida säger sig inte "känna igen bilden")."

"S, MP, C och L har inte ens kunnat enas om en så självklar åtgärd som ett försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare som vill ta hit anhöriga. Om det är lämpligt ska utredaren själv få avgöra. Även i andra viktiga frågor saknas politisk vilja. Efter tolv år av dokumenterade missförhållanden handlar en stor del av direktiven om att utredaren ska kartlägga om det alls finns några problem med organiserat fusk och försäljning av arbetstillstånd och ”vid behov” föreslå lagändringar. Något spår av myndigheternas önskan om biometri och arbetsmarknadspolitiska bedömningar finns inte i direktiven." 

"Exploateringen kommer att fortsätta på svensk arbetsmarknad – med Januaripartiernas goda minne."

https://www.expressen.se/ledare/januariganget-vill-inte-stoppa-utnyttjandet/

Bristande välfärdsbygge

Mediautspel viktigare än långsiktigt bra offentlig verksamhet

Om de som representerar staten, riksdagen och regeringen, var kloka skulle de sluta upp med alla riktade statsbidrag till kommuner och landsting. Och demokratin borde stärkas genom att vi återgår till en ordning där riksdagsval och kommunalval äger rum olika år.

Statens representanter borde istället fokusera på att ge bonusar till kommuner som lyckas uppnå mätbara önskade resultat. Istället för av kommuner förhatliga riktade statsbidrag borde regeringar ”bara” ge generella statsbidrag och bonusar till dem som presterar bra. Säg att de medel de anser sig vilja finansiera för att förbättra  kunskaperna i svenska så ger de 50 procent i generellt bidrag och fonderar 50 procent som fördelas efter till exempel fem år om en kommun uppnått önskade förbättringar. Alliansen var betydligt klokare i sin gemensamma politik inom detta område än den nuvarande regeringen. Hur kommer det sig att dessa illa omtyckta riktade statsbidrag fortsätter att levereras? Det är främst för att rikspolitiker ska visa handlingskraft och få mediaexponering. Istället för ett tillfälle där de presenterar ett riktat generellt bidrag till skolverksamhet vill de gärna dela upp ”satsningar” på matematik, svenska och så vidare. Istället för ett generellt statsbidrag på 500 miljoner till skolan gagnar det ministrar och partiers marknadsföring att dela upp bidragen i mindre riktade bidrag. Argumenten emot dessa riktade bidrag är många. Några är att de kräver mycket administration i kommunerna, de kan bara ses som tillfälliga ekonomiska tillskott och ofta matchar de inte de behov som en specifik kommun har för att förbättra elevernas kunskapsuppbyggnad. 

Eftersom kommunernas politiker är många fler än riksdagspolitikernas är det märkligt att denna ordning accepteras. Övergripande partimarknadsföring får företräde före att kommuner och regioner ska klara sina uppdrag. Ett sätt för att komma ifrån detta dåliga beteende är att åter stärka demokratin och separera riksdags- och kommunval. När vi nu har fyraåriga valperioder borde vi stärka demokratin genom att vart annat år ha kommunala val och riksdagsval. Möjligen skulle det bästa vara att ha kommunala val med fyra års intervall och riksdagsval med fem års intervall som matchar valet till Europa parlamentet. Eftersom extraval är möjliga på riksnivå är det sannolikt den bästa vägen framåt. Om man tar demokratins fördelar på största allvar borde det vara en självklarhet att förbättra demokratin på ett liknande sätt. Då kanske riksdagen bättre kan sköta sina övergripande uppgifter i armkrok med EU och kommunernas politiker får sälja sin förmåga att leda kommunerna framgångsrikt. 

Ann-Charlotte Marteus skriver i Expressen läsvärt om hur illa statens representanter idag agerar i förhållande till kommunerna. Det är i kommunerna som det praktiska arbetet för att utföra de flesta välfärdstjänsterna utförs. Alla kommuner är mer eller mindre unika. Det är också hur kommunala politiker gör sina val, och den kompetens de har, som avgör hur väl till exempel äldreomsorgen och skolan utvecklas.

"Staten är en usel pappa åt sina 290 småttingar - en försumlig glidare som då och då sticker till ungarna en bunt med sedlar i stället för att ägna dem verklig omsorg."

"Pengabuntarna i det här fallet är de ”riktade statsbidrag” som regeringen gärna förärar de 290 kommunerna. Tanken är att bidragen ska fungera som en kraftsamling som övergår i en varaktig förbättring inom exempelvis äldreomsorgen eller skolan. Kommunerna avskyr dem - de är ryckiga och opålitliga. Om riktade bidrag ska funka måste satsningen ha ett tydligt syfte – ”Operation träslöjdslyft”, säg – samt en plan. Och så måste satsningen följas upp och utvärderas. Målet är ju en varaktig, inte tillfällig, utveckling av smörknivskonsten. Men, konstaterar Riksrevisionen i en ny rapport, mycket till uppföljning brukar det inte bli. Farsan har glidit vidare. Riksrevisionen (RRV) kan emellertid också följa upp. Den senaste granskningen gäller regeringen Reinfeldts ”Äldresatsningen”, som pågick mellan 2010 och 2014 och kostade 4,3 miljarder kronor."

"Syftet var att förbättra kvaliteten i äldreomsorgen, bland annat med hjälp av en rad nationella kvalitetsregister. Vårdpersonalen skulle, genom att fylla i patientåtgärder och vilka effekter de givit, bli bättre på att förebygga plågor som fallskador, undernäring och trycksår. Dessutom skulle registren - ytterst aktuellt i dessa dagar - förbättra den palliativa vården och demensvården. Blev det så? Nja. Enligt RRV har det förbättringsarbete som alliansen önskade ”till stora delar uteblivit”. Med ett undantag: palliativregistret tycks verkligen användas för att förbättra vården. Generellt minskade knåpandet med registren när alliansens prestationsbaserade ersättning försvann 2015. Delvis, kanske, för att det tar så mycket tid att fylla i alla register plus journalerna att det går ut över - surprise! - arbetet med patienterna. Alliansregeringen hade ändå ett klart syfte och till och med en metod, men effekten blev alltså inte den avsedda. Och när de rödgröna tog över i Rosenbad 2014 hade de ju andra idéer."

"I varje partiledardebatt framöver, för att inte tala om i nästa valrörelse, lär partierna slåss vilt om vem som kan utföra störst underverk inom äldreomsorgen. Men lita inte ett ögonblick på dem som ger sken av att pappa staten kan glida in och lösa problemen med klatschiga huxfluxgarantier och pengabuntar." 

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/staten-ar-en-glidarfarsa-som-brister-i-akta-omsorg/