Drömmen om fler
I takt med att matförsörjningen, sjukvården, den medicinska vetenskapen och farliga arbetsmiljöer förbättras blir vi människor bara fler och fler på jorden. Och tankemönstret går ut på att om vi blir allt generellt äldre måste fler yngre födas för att det nuvarande samhällssystemet ska fungera väl. I synnerhet om antalet dementa invånare fortsätter att kraftigt öka i antal.
Att människan vill bli fler, fler och fler är inte samma sak som att naturen vill det. Naturen strävar över tid mot självläkning. Fem tidigare gånger har jordens natur upplevt en kraftig omstart och en ny tid med många nya arter har inletts. Tänk om människan är invasiv och att vi nu sprider oss som ogräs och tar död på mycket annat liv i vår omgivning? Det är precis så många klimataktivister tänker. Samtidigt är det konstigt nog inga ordentliga offentliga debatter om människans väg mot över 10 miljarder människor på vår jord.
Hur många av dagens människor på jorden är självförsörjande? Hur ser kvoten mellan de som jobbar och de som lever på dem som jobbar ut runt om på vår jord? I västvärlden och i Asien utgör den äldsta andelen av befolkningen en allt större del. I Afrika är befolkningen väldigt ung jämfört med resten av världen. En av anledningarna är den enkla att många i Afrika inte blir särskilt gamla.
Framtidskommissionen från 2011 och dess slutbetänkande var på många sätt intressanta. Inte minst grävde de en del i hur den svenska försörjningskvoten sannolikt skulle utvecklas. Resonemangen bygger på scenarier till år 2050. Du som bryr dig om vår unika framtid i det som kallas Sverige kan med fördel ta del av nedan dokument. En sak är säker, det krävs nytänkande om man vill försvara ett högt generellt välstånd.
En del av det nytänkandet måste innebära ett slut på åldersdiskrimineringen i vårt land. Jämför gärna med det avancerade Japan där respekten för erfarenhet och livsmeriter är mycket högre värderade än i Sverige. Och i Japan är invånarna aktiva på arbetsmarknaden mycket längre än i Sverige. Om Sverige ska klara av att försvara ett generellt relativt sett högt välstånd måste förutsättningarna förbättras för att vi ska arbeta många fler år av våra liv och för att vi ska anpassa vårt boende efter familjestorlek i betydligt större utsträckning än nu. Sverige har mycket att lära av japanerna. Mycket!
Aftonbladet publicerade nyligen en artikel om att barnafödandet kraftigt faller i Sverige. Är det på grund av Covid-pandemin? Det tror jag.
”På flera håll i Sverige har barnafödandet störtdykt till den lägsta nivån hittills på 2000-talet. Ett mysterium, enligt SCB. Samtidigt visar forskning att barn alltmer blivit en klassfråga.
– Det verkar som att folk med mindre resurser får svårare och svårare att få barn, säger forskaren Martin Kolk.”
Blir 30- och 40-talisterna i Sverige de mest generellt priviligierade generationerna av människor någonsin? Både hittills och framåt? Det är mycket möjligt. Bifogar en mycket läsvärd
Merete Mazzarella skriver en läsvärd krönika om denna min föräldrageneration.
”Min generation är troligen världshistoriens mest privilegierade generation. Vi växte upp med optimism, det var vi som fick de första bananerna efter kriget, det var vi som var fosterlandets hopp, Ordet “miljöproblem” fanns visserligen men hade en helt annan betydelse än idag. Det användes om missanpassade barn.”
”Lika sjävklart var det att vi var behövda av samhället. Vi var den första generation som hade en egen ungdomskultur. Vi upplevde en ständigt stigande levnadsstandard, hela universitet byggdes upp för att utbilda oss, att få studieplats var inget stort problem, inte heller att få jobb och i de allra flesta fall var det anställningstrygghet som gällde. Västvärlden runt var vi många, vi var fler än tidigare generationer, många av oss var politiskt aktiva och idag fortsätter vi att ta plats, vi är “boomers”. Jag tror att optimismen sitter så djupt i oss att vi aldrig helt kommer att släppa den. Optimism är i sig en gåva – hur det än går. Man behöver bara jämföra våra utgångspunkter med dem som gäller för dagens unga för att förstå varför många av dem mår dåligt.”
Om det nu är så viktigt att vi blir allt fler kan vi väl massproducera barn från ägg- och spermadonatorer med hjälp av surrogatmödrar. Varför inte? Om vi matchar de genetiska egenskaperna mot de kompetenser som efterfrågas kanske självförsörjningen fungerar utmärkt. Nja… Jag tror det är hög tid att komma på hur Marknadsekonomi 2.0 ska vara uppbyggt. Det nuvarande tänkandet är för kortsiktigt och sätter för lågt värde på beteenden som är bra för mänsklighetens långvariga överlevnad. Bär Bezos och Musk på värdefulla förslag? Har de en plan för hur deras samhällen i rymden ska fungera? De satsar tydligt massor av pengar på att få till ett framtida liv i rymden. Kan det vara så att de ser sig själva som diktatorer i det samhället? Jag kommer aldrig hinna få ett svar. Kommer du hinna? En sak är säker, ingen av oss vet säkert vad framtiden bjuder på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar