fredag 26 maj 2017

Politikerförakt

Är vi i goda händer?

Allt fler svenskar tvivlar över de politiska ledarnas förmåga att styra samhällsutvecklingen klokt i en ny tid.” Kan det vara så illa? Enligt den bifogade ledaren anses det bevisat att det gått så långt. Glappet mellan folket och ledande förtroendevalda ökar mycket oroande och dessutom försämras förtroendet snabbt. Kan huvudproblemet vara att väldigt många ledande politiker och ledande tjänstemän inte riktigt har förstått vad den nya globala och digitala världen med stora klimatutmaningar innebär. Det är helt enkelt för komplext och för svårt att greppa om man inte ordentligt tagit sig tid att sätta sig in i konsekvenserna av denna nya tid. Konsekvenser som dessutom ökar i styrka. "En politisk ledning blir inte kompetent och välinformerad bara genom att många hoppas att den är det." Så är det, kompetens kan man bara bygga upp och det tar ofta lång tid om det är komplexa frågor vi talar om. Samhällsutvecklingen är väldigt komplexa frågor. Och enligt bifogad artikel är misstron mot ledande politiker värre än vad många tidigare trott. ”Om man ställer frågan på ett annat sätt visar det sig att den ökade misstron med den politiska ledningen har varit större än vad som hittills har framkommit.” ”Under vår-vintern 2016 ökade misstron för att ledande politiker klarar av att hantera samhällsproblemen med hela 15%. År 2015 motsatte sig 39 procent påståendet att ledande politiker klarar av att hantera de samhällsproblem som Sverige står inför.”
På det senaste riksmötet vi hade inom Centerpartiet adresserades denna oroande utveckling. Det är positivt. Det var ingen strutsmentalitet utan tydligt talades om problemet. En mycket respekterad professor i statskunskap tog också upp att det är en mycket oroande utveckling. Med tanke på vilken nuvarande regering vi har och att DÖ skapades, tilläts och fortfarande tycks leva i någon form har nog starkt bidragit till att alliansväljare är särskilt missnöjda. ”Andelen alliansväljare som misstrodde problemlösningskapaciteten ökade från 38 till hela 63%.”

När förtroendet för politiker kraftigt sjunker är det inget att glädjas åt. Ett samhälle som vill vara så demokratiskt som möjligt och som vill försöka att undvika regelbundna våldsamma konflikter mellan olika samhällsgrupper behöver förtroendeingivande folkföreträdare. Är det kompetensen som är problemet? Är det urvalet som är problemet? Är det en kombination av de två? Eller är det bara så att kraftiga paradigmskiften leder till liknande situationer? ”När det långsiktiga förtroendet saknas blir väljarreaktionerna dramatiska. Utrymmet för negativa eller rent konspiratoriska tolkningar blir stort medan tålamodet blir kort. Den politiska miljön bidrar knappast till att öka kompetensen hos ledningen.” Många tycks tvivla över kvaliteten bland oss folkvalda, hur ändrar vi på det?


Polarisering

Bifogad debattartikel är ett exempel på hur polariserat Sverige har blivit. Det skribenten skriver är hjärtskärande och viktigt att lyssna till. Hon uttrycker det många av de få personer som tagit ett aktivt eget ansvar för att hjälpa ensamkommande känner. Särskilt jobbigt måste det vara att det är en Miljöpartiregering som står upp för att svenska lagar och regler måste gälla alla jämlikt och att samhället måste försöka upprätthålla dem.

Att vara ledare och att ha ett övergripande ansvar är både svårt och många gånger känslomässigt jobbigt. Samtidigt måste framgångsrika ledare vara beredda att fatta svåra och obekväma beslut. I det ena hörnet kan vi säga att "öppna ditt hjärta"-människorna står och i det andra "stäng ditt hjärta"-människorna. Den ena gruppen oroas för andra den andra gruppen oroas för sig själv. Politiker har inga andra möjligheter än att säkerställa att lagar följs eller ändras. Politiker måste också säkerställa att samhället klarar av att leverera kvalitativa samhällstjänster som medborgarna kan förvänta sig för alla skatter vi betalar. Det är nog dags att inse att vi inte längre är "landet lagom". Den logiken kanske inte är möjlig i ett allt heterogenare samhälle? Vad tror du? Samtidigt tror jag att det som vanligt är balans i tänkandet som leder mer rätt än fel. Rösta klokt! Då blir det i vart fall förhoppningsvis bättre!

torsdag 25 maj 2017

Ockupationsmakt

Om kriget kommer
När jag växte upp fanns något som hette telefonkatalog. En stor tjock bok som delades ut en gång per år till alla hushåll. Där kunde man hitta telefonnummer till fasta telefoner och samhällsinformation av värde. Bland annat fanns det instruktioner om att om främmande makt tar delar av svenskt territorium så förväntades alla svenskar att bedriva gerillakrigföring mot den främmande makten tills de tycker att priset för ockupationen blir för högt och lämnar tillbaks vår frihet. Friheten ska självklart försvaras. För mig är det en självklar rättighet för folk som får sitt territorium taget utan samtycke.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Om_kriget_kommer
https://sv.wikipedia.org/wiki/Motst%C3%A5ndsr%C3%B6relse
Israel
Jag delar Economist analys att det inte bara är självklart att ockuperad mark ska ges tillbaka till det palestinska folket, det är klokt även för det israeliska folket. Det är dags att på allvar försöka uppnå fredlig samexistens. Precis som danskar och svenskar ständigt krigade med varandra så kan självklart israeler och palestinier leva i fred där båda ländernas folk kan få det både materiellt bättre och tryggare. Den enda anledningen till varför Israels politiker väljer konflikt före seriösa fredsförsök måste vara att de fruktar en tillvaro utan en tydlig och hotfull fiende som enar många israeler. Jag tror de har fel. Jag tror Israel kan utvecklas bättre utan att behöva denna ständiga konflikt.
http://www.economist.com/news/leaders/21722162-more-ever-land-peace-also-means-land-democracy-why-israel-needs-palestinian-state
Donald Trump
Det är en underdrift att påstå att herr Trump chockat många på sin rundresa i Mellanöstern. Självklart används liknande besök för att teckna värdefulla affärsavtal. Så jobbar AB Sverige också när statsminister, andra ministrar, affärshens och kungen drar på säljresor världen runt. Trumps unika resrutt och hans politiskt inkorrekta sätt kan positivt ha rört om lite i den röra och starka motsättningar som finns i Mellanöstern. När dessutom Palestinas president Abbas tydligt beskrev att det palestinska folket inte har något emot att människor är judar men att de är 100% emot ockupationen av det palestinska folkets land, då signalerar även det en ny möjlig väg framåt mot fred och samförstånd. Läs gärna alla de bra artiklar som Economist skrivit om Israel-Palestinakonflikten som bifogas. Det blir intressant att se om Trump lyckas bättre än Obama. Det är svårt att inte lyckas medla bättre än Obamas försök. Bra att han verkar ha förstått att Jerusalem måste vara en delad plats, inte en plats officiellt "ägd" av Israel. Jerusalem är unikt på många sätt. Viktigt att förstå att Jerusalem ses som en helig plats för drygt 4 miljarder människor som klassas som kristna eller muslimer! Det är över hälften av jordens befolkning.  "Endast" 15 miljoner människor klassas som judar på jorden. Jag önskar det palestinska och israeliska folket ett tryggare och mer välmående liv. Det kan bara uppnås för de allra flesta genom fred. Det är inte klädsamt att ett demokratiskt land är en ockupationsmakt under så många år.
http://www.economist.com/news/special-report/21722033-israel-has-become-powerful-and-rich-has-not-found-peace-palestiniansnor
http://www.economist.com/news/special-report/21722032-guide-abc-conflict-how-1967-war-changed-shape-israel
http://www.economist.com/news/special-report/21722031-israels-politicians-promote-religion-and-intolerance-politics-israel-no-longer-offers
http://www.economist.com/news/special-report/21722038-religious-soldiers-are-replacing-kibbutzniks-does-it-matter-israels-army-recruiting
http://www.economist.com/news/special-report/21722037-dazzling-high-tech-firms-divert-attention-serious-productivity-problem-israels





onsdag 24 maj 2017

Vindflöjlarnas paradis


Faktaresistens kanske är farligare än antibiotikaresistens? 

Fakta kan beskrivas på väldigt många sätt. Det är en av många viktiga saker man lär sig i skolan. Desto mer utbildning man har desto mer lär man sig det. Samtidigt lär man sig att just söka fakta, sortera fakta och utifrån hypoteser dra så objektiva slutsatser som möjligt kopplat till faktamönster. "Kunskap är makt", så borde det vara. Så är det inte alltid. I vår nya tidsålder kan vilken psebdokändis som helst väga tungt när de känslomässigt uttrycker sina synpunkter på nätet. Även journalister med oförmåga att vara objektiva, samt ideologiskt förblindade politiker och ledarskribenter, går ofta snett då verklighetens problem föreslås visionära mediciner. Eller bara känslosvallningar istället för att pragmatiskt ta i faktiska problem. Jag delar Alice Teodorescus funderingar, visst är väl vindflöjlar farligare än personer som tydligt tar ställning, som kan beskriva varför de resonerar som de gör och som står för den åsikten även när känslovindar blåser snålt. 
 

"Men, invänder säkert någon nu, har inte politiker och ledarsidor rätt att ändra sig? Är det inte rentav oansvarigt att aldrig kunna ompröva sina ståndpunkter, särskilt om ny fakta presenteras?"
Är alla människor som inte tillräckligt fort sätter sig in i mängder av fakta och ser tydliga mönster korkade? Det tror inte jag. Jag tror bara vi begåvats med olika förmågor. Vissa är duktiga på att cykla, spela fotboll, matematik, tala, projektleda, sjunga, placera pengar framgångsrikt, fatta beslut ock/eller att se tydliga mönster i mängder av information. Vi är helt enkelt mer eller mindre lämpade för olika uppdrag i samhällsbygget. Vissa är helt klart underkvalificerade för de svåra uppdrag de har.
Det egna ansvaret

Jag har ett mycket stort eget ansvar för mitt eget liv. Du har ett stort eget ansvar för ditt. Det är framförallt inte någon annans ansvar om du är myndig. Det egna ansvaret är centralt i många sammanhang. I länder som lyckats betydligt bättre än Sverige med integration av nya invånare, som inte fötts i landet, är det en självklarhet. Massiva bidragsinsatser och en massa andra former av stöd är mycket begränsat hos dem. Efter bästa förmåga får individen själv förtjäna en ny status än som till exempel bidragsberoende invandrare. "Bara" genom att mycket tydligare lyfta fram det egna ansvaret för en bättre framtid, i kombination med inlärning av vår värdegrund, är jag säker på att tiden det tar innan en asylinvandrad i genomsnitt är självförsörjande kan halveras! Det skulle innebära massor av fördelar. Många fler människor inkluderas i samhällsbygget och har därmed börjat vandringen mot mer oberoende. Många miljarder ökade skatteintäkter. Många miljarder sparade offentliga bidragsmiljarder. Besparingar och ökade intäkter som kan användas för att finansiera mer rörelseövningar i skolan, stärkt föreningsliv, modernare sjukvård, ännu bättre miljö- och klimatomställning, bättre stöd till garantipensionärer, sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare, stärkt Polis, stärkt Försvar och mycket annat. Kan det vara så enkelt? Ja, som vanligt är det en ledarskapsfråga och en fråga om kunskap. Kunskap om beteendevetenskapens lärdomar.

Politiker har ett särskilt ansvar
Precis som alla andra människor har jag fel och brister. Precis som för andra människor är det bland annat de svagheterna som gör mig till mig. Samtidigt har jag styrkor. I takt med att vi blir erfarnare,  och om vi har bra coachning runt oss, kommer vi att lära oss att förstärka det vi är bra på och bli allt bättre på att hantera våra svagheter. Ett sätt att som ledare hantera sina svagheter är att ha lagkamrater som kompletterar varandra, inte minst som täcker upp egna svagheter.

Politiker är också människor. Alla politiker är folkrepresentanter och därför, oavsett om de har personalansvar eller ej, är vi ledare med uppdrag att bidra till det väljarna röstat på. Som väljare har vi fullt upp med våra vanliga vardagsliv. Är man förälder till småbarn och har krävande jobb är tid ofta en stor bristvara. Politiker måste enligt mig kunna lägga in all den tid som krävs för att fullgöra sitt representativa uppdrag på ett bra sätt. Politiker måste också våga ta i problem och se till sina väljares bästa, inte till nästa valresultat för mig personligen eller det egna partiet. Att sätta egna och ett partis intressen före folkets bästa är en helt oacceptabel prioritering för mig. Därför blir jag både ledsen och arg när Sveriges regerings företrädare inte tar ansvar för en orimlig skuldutveckling i Sverige. Självklart känner de till att läget är mycket allvarligt! Samtidigt vet de att priset för att kyla av marknaden kostar röster, eftersom väldigt många av oss människor är kortsiktigt nyttomaximerande. 

Inom statistikundervisningen får vi lära oss att det finns lögn, förbannad lögn och statistik. All fakta kan vinklas på många sätt beroende av vad man vill försöka bevisa. Men, det är ingen lögn att många svenskar har farligt hög belåningsgrad och väldigt många kommuner brottas med stora ekonomiska utmaningar. Det är hög tid för regeringen att ta sitt ansvar för det folk de företräder. Det inkluderar mig, även om jag inte vill att just de ska företräda mig. Regeringen och särskilt finansministern exemplifierar pinsamt vad faktaresistens och lögn skapar för ställningstaganden. Den typen av feg politik betackar jag mig för. Den som röstar på mig får en företrädare som driver en hållbar politik som tänker och tar ansvar för "längre än näsan räcker". Kjell-Olof Feldt avgick som finansminister när han inte ansåg att regeringen i tid gjorde det som krävdes för att motverka en riktig härdsmälta i ekonomin. Han fick rätt, härdsmältan kom. Han förtjänade respekt. Priset för att de inte då i tid tog sitt ansvar blev högt. Hur högt blir priset den här gången?



tisdag 23 maj 2017

Misslyckad näringslivspolitik


Döda fiskar simmar nedströms 
Vår positiva framtid ligger i händerna på vår förmåga att säkerställa en hög grad av företagsamhet inom våra samhällen. Att vara företagsam kan alla vara. Det är inte "bara" företagare som är företagsamma. Att vara företagsam innebär enkelt uttryckt att vara starkt inriktad på att möta olika samhällsbehov eller problem med konkreta lösningar som matchar efterfrågan med utbud eller löser problem. Den företagsamma vågar och orkar gå från insikt om behov till att också möta dem med produkter och eller tjänster som matchar behoven. Företagsamma människor är inte rädda för att ifrågasätta befintlig ordning och satsar mycket energi på att försöka bidra till förbättringar. Företagsamma människor är aldrig "medströmsfiskar". Jag är säker på att du känner igen några företagsamma människor i din omgivning. Vårda dem ömt, även om de är jobbiga lite då och då. Det är tack vare dem som våra samhällen utvecklas.

http://fokusstartaochdriva.se/editorial/bara-do%CC%88da-fiskar-simmar-medstro%CC%88ms/
http://www.dt.se/dalarna/falun/hon-ar-undantaget-som-bekraftar-regeln
Stort misslyckande

Få samhällen i Sverige har så goda förutsättningar för framgångsbygge som Uppsala. Ändå underpresterar Uppsala kraftigt i sin förmåga att vara en attraktiv plats för företagare. Årets näringslivsranking är en ännu en kraftig snyting på Uppsalas politiska majoritet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna vill nog bättre men kan inte gömma sig bakom dåliga val av politiska samarbetspartners. Håll med om att det inte är svårt att förstå att företagsklimatet försämras när MP är tillväxtfientliga och V företagarfientliga. Att kraftigt förbättra näringslivsklimatet är ett hårt och långsiktigt arbete.

Genom Näringslivsrådet, som jag ledde under förra mandatperioden, var vi på god väg mot en mycket bättre och hållbar framtid i Uppsala. Det metodiska arbetet mot kraftiga förbättringar av kommunens företagarstöd, starkt förankrade inom näringslivet, avvecklade den nya företagarovänliga politiska majoriteten. Efter 1 1/2 år försökte de starta upp det igen i en liknande version bortsett från den okloka avvecklingen av de viktiga branschklustren.

Det är mycket olyckligt att politiken i Uppsala inte förstår näringslivets avgörande betydelse för ett samhälles välstånd. Det är också mycket olyckligt att mina kollegor som ledande politiker ägnar väldigt lite tid åt att säkerställa att Uppsala kommun blir näringslivsvänligt. För att det ska bli verklighet krävs ett dagligt, intensivt och målmedvetet förbättringsarbete. Istället för att göra det ägnar sig nuvarande majoritet bland annat åt enkelspårig "Fair trade" märkning, maximal kommunalisering, försämrade villkor för cityhandeln, bristfälliga yrkesutbildningar, misskötta upphandlingar och dålig tillgänglighet samt teoretisk jämställdhetsintegrering. Allt kan bli bättre om näringslivsklimatet kraftigt förbättras! Framförallt kan då det mycket negativa utanförskapet och den allt mer växande segregationen motverkas betydligt bättre än nu. Men det förstår inte tillväxtovänliga och företagarfientliga politiska krafter! Nyval!


Centerpartiet har politiken och kulturen

Centerpartiet har varit och är ett folkrörelseparti skapat av hårt slitande företagare. Sedan över 100 år tillbaka kämpar centerpartister runt om i Sverige för ett gott näringslivsklimat. Vi vet att "samhällsjorden" blir bördig om näringslivet utvecklas positivt och vårdas ömt. Det innebär självklart inte att invånarna ska göra dåliga affärer eller att de få rötskaften inom näringslivet ska komma undan sitt ansvar. Företagsamheten ska uppmuntras och stöttas men dess avarter ska självklart kraftfullt motarbetas. Inte minst av skälet att avarterna förstör rättvis konkurrens bland alla seriösa och hårt slitande företag som ser kvalitet som väldigt viktiga personliga kvalitetsmarkörer. Bifogat kanske du kan läsa Centerpartiet Uppsalas senaste debattnedslag där vi kraftigt kritiserar majoritetens näringslivspolitik. Svenskt Näringslivs senaste ranking är ett deppigt kvitto på att vår kritik mot S, MP och V är mycket befogad. C Uppsala är dock alltid måna om att inte kritisera utan att samtidigt föra fram klokare vägar framåt. Uppsala kan mycket bättre! För att bryta stort utanförskap, växande segregation och mer otrygghet måste vi kunna bättre! Nyval, nyval, nyval!



 

måndag 22 maj 2017

Lagprestation

Lagbygge
Lag består av lagmedlemmar. Alla lag är uttagna, eller accepterade, av regler för att få bli medlem eller av en lagledning med full makt att själva välja sina medlemmar. De bästa lagen består av "saknördar" med hög prestationsförmåga. En prestationsförmåga som oftast är kopplad till glädje, ambition och motivationen att göra massor av träningstimmar. Med "saknörd" menar jag till exempel ishockeyspelare, fotbollsspelare, programmerare, arkeolog, gitarrist eller någon av vårdens personalkategorier. De bästa lagen består inte bara av väldigt välmotiverade och skickliga lagmedlemmar, de har också lagledare som får enskilda individer att prestera som just ett lag på toppnivå. Det är inte en lätt uppgift. En symfoniorkester eller ett rockband är två bra exempel. Det räcker inte att de är bra var för sig för att den gemensamma prestationen ska bli uppskattad och framgångsrik. Därför har också en symfoniorkester en dirigent och ett band någon form av ledningssystem som fungerar. 

Igår var en stor dag. I Uppsala spelade Sirius 1-1 mot Hammarby i fotbollens Allsvenska. Framförallt vann det svenska laget världsmästartiteln i ishockey mot Kanada i en lång och spännande final. Fantastiskt roligt. Särskilt roligt att den ödmjuke Henrik Lundqvist, målvakten, blev matchhjälte. Så roligt! Och fantastisk reklam för Sverige! Förmågan att samarbeta är en världsgren för svenskarna. Med den förmågan kommer man långt i en hårt konkurrensorienterad värld. 

Är Uppsalabor och svenskar del av två lag? Uppsala och Sverigelaget. Ett Uppsalalag som i bästa fall känner sig som en uppskattad del av Sverigelaget. Människor föds in som medborgare i Sverige oavsett sakintresse eller prestationsförmåga, så är det rätt att betrakta Uppsala kommun och nationen Sverige som lag liknande andra lag? Det är nog inte det. De flesta har vare sig kvalificerat sig in eller tydligt sagt sig stå bakom vår grundläggande värdegrund. Värdegrunder som formar kärnan i alla framgångsrika lagbyggen.

Vad är då Uppsala kommun och Sverige förutom ett territorium som ska försvaras? Uppsala kommun kan ses som en plats som utvecklas väl om olika lag, som finns inom dess gränser, utvecklas positivt. Det är också ett "försäkringssystem" för geografins invånare för att säkra skola, omsorg, vård, kultur och infrastruktur. I UNT kunde man nyligen läsa en krönika om en persons älskade Uppsala. Hans Uppsala var inte ett Uppsala utan många positiva människors, sammanhangs och särskilda platsers rum. Sverige är summan av 290 kommuner som kämpar med att stötta sina lokala lag så bra som möjligt. Även om vare sig Uppsala kommun eller Sverige är homogena platser kommer även dessa för mig värdefulla landimråden utvecklas väl om värdegrundsarbetet är starkt, ambitionsnivån hög och samarbetsförmågan på topp bland dessa territoriers politiker! Hur står det till med samarbetsförmågan i dagens riksdag? Ja, ja nu glädjs vi åt VM guldet i ishockey! Starkt av laget tre kronor! : )


söndag 21 maj 2017

Bättre väg in i värmen

Högsta domstolen inte alltid klok
HDs dom 2011 om narkotikabrott har varit destruktivt för att motverka organiserad brottslighet och för att stötta langande narkomaner mot ett bättre liv. Politiken har tydligen försökt kompensera HDs lättsinniga hållning till straff för langare, men uppenbarligen inte tillräckligt. Visst ligger det mycket i att den "lilla" smugglaren och langaren oftast är en liten spelare och att det är de stora fula fiskarna som ska fångas och hårt straffas. Samtidigt görs vinstmöjligheterna ännu bättre för de fula fiskarna när det inte längre är tillräckligt höga straff för smugglare och langare. Det tycks som att HDs dom bidragit till en kraftig ökning av narkotikaanvändning bland våra yngre i Sverige. Alkoholkonsumtionen bland yngre minskar men narkotikaanvändningen ökar stadigt. Vinnarna är främst organiserad brottslighet, med många fula fiskar. Förlorarna är våra barn, ungdomar, narkotikaberoende och kommunens skattebetalare. 

Som allt oftare dumpar staten över skyldigheter och dyrt ansvar på kommuner. I detta fall ansvaret för att försöka avgifta och vägleda brottsliga narkomaner mot ett lagligt och icke drogberoende liv. Flera personer jag talat med som haft och har kopplingar till socialtjänsten och kriminalvården, anser att HDs ställningstagande 2011 fått mycket negativa konsekvenser både för individers rehabiliteringsmöjligheter, tillgången till narkotika och en växande organiserad brottslighet som tjänar massor på narkotikahandel. Till exempel inom kriminalvården kunde intagna tvångsavgiftas och under fängelsetiden även ges möjlighet att lära sig ett hantverksyrke som kan leda mot ett riktigt jobb. I ljuset av att en stor andel av våra brottslingar är mycket lågt utbildade är det inte ett oviktigt perspektiv. När problemen idag helt landar i "knät" på kommunerna, inom Socialtjänsten, saknas till exempel möjligheten till tvångsbehandling av vuxna människor. Eventuella behandlingsinsatser förutsätter deras medgivande och är väldigt dyra. Därutöver sägs många kommuner vara dåliga på att hjälpa dessa utsatta människor att få en fungerande yrkesutbilning!
Vilken blir min slutsats när jag väger plus mot minus med HDs lättsinniga tolkning av relevanta lagrum? Politiken måste ändra lagarna mer så att mängden narkotika på våra gator minskar, vuxna narkotikaberoende brottslingar får en bättre rehabiliteringsmöjlighet och en praktisk utbildningschans.
http://svjt.se/svjt/2011/659
http://www.hogstadomstolen.se/Mer-om-Hogsta-domstolen/Nyheter-fran-Hogsta-domstolen/Den-som-innehar-narkotika-och-har-brukat-viss-del-av-den-ska-domas-endast-for-innehav-av-narkotika/
http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/hogstadomstolen/Avgoranden/2017/2017-02-08%20B%205248-15%20Dom.pdf

Bekämpa organiserad brottslighet
Det känns som att det knappt går en dag utan skjutningar mellan rivaliserande brottsgrupper. Det känns också som att det flera gånger per vecka slutar med dödlig utgång. Bortsett från de svenska bidragssystemen som kraftigt finansierar organiserad brottslighet så är det narkotikahandeln som ger de stora intäkterna. Om man vill bekämpa den farliga organiserade brottsligheten är det helt nödvändigt att kraftigt störa ut tillgången på narkotika i Sverige. Precis som med annat i marknaden styrs priset starkt av tillgången. När tillgången som nu är omfattande, då är priset lågt. Ett lågt pris leder tyvärr till att allt fler provar och allt fler blir beroende. Om straffen återigen skärps för smuggling och langning är jag säker på att priset ökar och rehabiliteringsmöjligheterna förbättras avsevärt! Det är hög tid för rikspolitikerna att ta tag i denna viktiga fråga ordentligt! KriminalVÅRD är inte en dum idé. Det är inte många länder som tänker så. Rätt hanterat är det ett bra sätt att hjälpa utsatta människor mot en bättre framtid samtidigt som organiserad brottslighet kan bekämpas kraftfullare.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/okat-gatuvald-i-centrala-uppsala
http://www.dn.se/sthlm/har-fangas-restaurangagaren-pa-film-med-vapen-och-droger/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/natforsaljningen-av-droger-vaxer-ostort-i-sverige/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenska-mc-gang-i-maktkamp-pa-balkan/
http://www.dn.se/nyheter/sverige/gangmorden-stjal-polisens-resurser/
http://blog.zaramis.se/2016/08/27/kriminella-gangs-verksamhet-narkotika/
http://www.gp.se/nyheter/göteborg/gp-granskar-gängens-maskineri-knarket-1.3832442


lördag 20 maj 2017

Jobb, jobb, jobb, kompetens, kompetens, kompetens

"Alla som kan ska jobba! Bara de som måste får leva på bidrag"
Vad tror du om den parollen på första maj i ett Socialisttåg? Det borde inte vara omöjligt om vi går tillbaka till hur Socialdemokrater tänkte när det svenska generella välståndet byggdes upp. "Gör din plikt, kräv din rätt" var en självklar ekvation för framgång. Varför ska någon som är arbetsduglig tas om hand och försörjas av andra utan motkrav när det ständigt finns massor av saker som kan bli bättre genom olika arbetsinsatser som inte utförs? Att göra något är alltid bättre än passivitet. Att få en chans att bidra istället för att vara bidragstagare är stärkande för de flesta. Att göra insatser med andra människor bygger nätverk som kan ge många nya livsmöjligheter. Olika former av Inkluderingsjobb är utmärkta metoder för att vandringen in på den reguljära arbetsmarknaden ska gå fortare och att resan med det livslånga lärandet ska få ordentlig fart.
http://www.expressen.se/ledare/lofven-helt-svarslos-om-de-enkla-jobben/

Rättigheter, skyldigheter, krav eller kravlöshet
Under Socialdemokraternas storhetstid var de tydliga med att vi medborgare har plikter i förhållande till det gemensamma för att få del av gemenskapens rättigheter. Precis som på vilken arbetsplats som helst med andra ord. Gör ditt jobb, lös dina arbetsuppgifter och du får överenskommen ersättning och får ha kvar jobbet. För att göra det möjligt för en medarbetare att förstå vad som krävs sätts tydliga kvalitets- och volymkrav. Nya Moderaterna lyckades initialt nå många fler väljare bland annat för att de "lånade" en del retoriska grepp från Sossarna. Främst talade de varmt om alla hårt slitande arbetare som bär upp det generella välfärdssamhället. Efter Reinfeldts märkliga sorti från politiken har partiet haft det svårt. Möjligen är integrationskraven från "Nya Moderaterna" ett nytt Sossegrepp som kan ge positiva resultat. Det blir onekligen lättare för nya svenskar, som inte arbetskraftsinvandrar, att förstå vad som krävs för att bättre integreras genom tydliga krav. Om Alliansen börjar lägga ihop sina integrationsförslag inom kort kan de utgöra riktigt bra delar av en handlingsplan som äntligen börjar inkludera Asylinvandrade mycket bättre. Att ställa krav och vara tydliga med kraven är kärleksfullt. Samhällskontraktet mellan alla i vårt Sverige måste byggas på tydliga rättigheter och skyldigheter. Så bygger vi gemensam styrka. De allra flesta nya krafter som kommer till Sverige kan och vill bidra. 

Hotet mot demokratin kommer "uppifrån"
Glappet mellan folken runt om i Europa och eliten ökar. Det svenska samhället är inget undantag. Politikerföraktet ökar och missnöjesväljarna blir allt fler. Grepp som Decemberöverenskommelsen gör inte förtroendet för den politiska eliten större. Demokratin behöver förstärkas, inte försvagas. Bifogad artikel är väldigt bra och jag rekomenderar dig som bryr dig om vår demokratiska utveckling att läsa den. Självklart kan vi vitalisera vår demokrati och återigen visa att det sättet att leda ett samhälle på är mycket bättre än totalitära system för alla andra än möjligen den lilla eliten. Varifrån är hotet mot demokratin störst, från samhällstoppen eller samhällsbotten?

"Utbildning är inte bildning och den är inte nödvändigtvis bara av godo. Teknokratisk kunskap är instrumentell. Den har väldigt lite med omdöme, erfarenhet och klokskap att göra. Oavsett utbildningsnivå är det mycket svårt – snarast omöjligt – att förstå hur ett komplext samhälle fungerar. Ännu svårare är det att använda kunskapen på ett bra sätt."
http://www.gp.se/ledare/boström-demokratihotet-kommer-uppifrån-1.4292091