Verklighetsbilden

Medierna gör som de vill

Varför ska medierna vara "balanserade"? Vem avgör vad som är balanserat? Kan balanserad media vara möjlig till exempel inom skattefinansierad public service? Där styr individer som är färgade på sitt sätt och som har sina personliga nätverk. Det är verkligheten. Om man strävar efter "balans" eller "objektivitet" hos ett mediebolag skulle de aldrig göra något annat än att lyfta fram tre eller fyra olika perspektiv på varje fråga de tycker är värd nyhetsinslag. Till exempel ett mord i Helsingborg. Fakta är att en X blivit skjuten till döds vid en lekplats. Polisen bekräftar att det hänt och att de utreder ärendet. En kommunist får ge sitt perspektiv på det grova våldet. En nynazist får ge sitt perspektiv på det grova våldet. En socialdemokrat får ge sitt perspektiv på det grova våldet och en kristdemokrat får ge sitt perspektiv på det grova våldet. Då kanske vi får en balanserad beskrivning av var "mitten" ligger. Expressen efterlyser balans i nyhetsflödet nedan...

"Politiken har alltmer blivit en kamp om verklighetsbeskrivningen, och det är genom medierna som denna huvudsakligen förmedlas. Vilka frågor bör toppa dagordningen – klimatkrisen eller rekordet i dödsskjutningar? Vems fel är det att elpriset slår rekord i södra Sverige? Hur ska de politiska alternativen beskrivas? Svaret på de frågorna kan mycket väl avgöra valet. Det ställer oerhört höga krav på medierna i årets valrörelse. Journalister behöver vara pålästa ända ner på detaljnivå i de viktigaste sakfrågorna och hela tiden vara vaksamma på sin opartiskhet."

"Det står förstås partierna fritt att kalla varandra vad som helst – det högernationalistiska blocket, socialistblocket eller något annat. Men journalistiken måste förhålla sig neutral. En annan fälla att se upp med är falsk objektivitet. Visst finns det betydande oenighet inom båda blocken, men det vore missvisande att beskriva den som lika stor. Högersidan har gjort flera utspel tillsammans, där partierna har pekat på en gemensam inriktning för politiken. Någon motsvarande enighet finns inte alls på vänstersidan, där C och V i stället har dragit upp oförenliga röda linjer mot varandra."

"Ett fenomen under denna valrörelse är dagliga opinionsmätningar. Seriösa mätningar kräver att opinionsinstituten anstränger sig för att fånga in även svårnådda grupper, vilket förutsätter längre svarsperioder och viktningar mellan olika kvoter. Risken för stora felskattningar är därför uppenbar. Ännu värre blir det om dessa snabbmätningar sedan läggs till grund för att dra långtgående slutsatser om hur det går för olika partier i valrörelsen. Svenska medier håller oftast en hög nivå, men ”good enough” kommer inte att räcka i denna jämna valrörelse."

Ja, ja.... som vanligt landar vi i ett av filmen "Lejonkungens" bevingade ord: "Sanningen är i betraktarens ögon."

https://www.expressen.se/ledare/medierna-maste-halla--balansen-infor-valet/

Personligen tycker jag det är demokratiskt beklagligt att inte de lokala valen och riksdagsvalet har separata valdagar. Riksdagspartierna och deras nuvarande fokus på att ägna massor av tid åt att svartmåla varandras regeringsalternativ stjäl mycket uppmärksamhet på bekostnad av sakfrågorna. Sakfrågorna som förbättringsbehoven i våra skolor, förbättringsbehoven inom äldreomsorgen, förbättringsbehoven kopplat till företagsklimat och förbättringsbehoven kopplat till byggplaner blir bifrågor när det är våra huvudfrågor. August Strindberg sammanfattade det väl i pjäsen ”Ett drömspel”, ”Det är synd om människorna”. Om vi får lokala och nationella regeringar oförmögna att genomföra nödvändiga reformer är vi som lever i Sverige illa ute för överskådlig tid. Det får inte hända.