måndag 3 september 2018

Det går bra för Sverige...

Våra barn och ungdomar
Vilka mätetal är viktigast för att värdera om Sverige utvecklas positivt för sitt folk? Jag tycker det är enkelt. De två viktigaste måtten är hur välutbildade nya generationer blir i konkurrens med nya generationer i andra delar av världen. Svensk konkurrenskraft sett ur bildningsutvecklingen är allt annat än positiv. Det är bara krassa fakta och det är pinsamt och ur svenskt perspektiv idiotiskt att låtsas som något annat! Och hur ska det lösas i en verklighet där bristen på kompetenta lärare handlar om tiotusentals människor. Bristen på tillräckligt många lärare är också tydligt det som knäcker allt fler lärare som har för många elever som de inte hinner med att rimligt kvalitativt hjälpa. Ja, det är den där jobbiga volymproblematiken igen..... Den som allt för många ogärna vill prata om. Fina ord från politiker hjälper dock inte. Verklighet är verklighet. Och många lärare säger nu att lönen är ”ointressant”, ”vi måste få rimliga arbetsvillkor”. Läs den förra meningen en gång till. Den svenska skolan har en stor praktisk utmaning redan nu! Och lärarbristen prognosticeras bli allt värre... Dystergök? Verklighetsperspektiv, fråga lärarna! Fråga många elever! Det andra måttet som har stor betydelse är BNP-utvecklingen per invånare. Den tillhör de sämsta inom EU. Och jämfört med andra allt mer konkurrenskraftiga länder lever vi allt farligare. Både lokalt och för Sverige måste vi vända detta bildningsförfall. Det är en klen tröst att jag anser att dagens skola, bortsett från betygsinflation, är bättre än på min tid. Bättre mot när jag gick i skolan är ointressant. Våra utbildningar måste vara konkurrenskraftiga i jämförelse med andra länder med höga välståndsambitioner! S.O.S! I ljuset av utbildningens konkurrenskraft och BNP-tillväxt per invånare går inte Sverige bra! Om vi på toppen av det lägger riskerna med svenskarnas och kommunernas skuldsättningsgrad förstår de flesta att vi kraftigt måste förbättra oss. Vi vill väl att även kommande generationer ska få leva i ett generellt välståndsland?

Jag deltar på många debatter under slutskedet av valrörelsen 2018. Bland annat flera debatter på kommunens gymnasieskolor. I stort är det väldigt positiva upplevelser. Samtidigt måste jag tyvärr tydligt konstatera att den negativa polarisringen av åsikter märks. På till exempel Rosendalsgymnasiet var det inte populärt att vissa politiska företrädare inte definierade sig som feminister. Och på Jälla- och Ekebygymnasiets debatt var främlingsfientlighet mycket populärt. En sak är helt säker och det är att vi måste bryta polariseringen i vårt samhälle för att tillsammans bygga en ljus framtid. Vi kan lyckas bygga en ljus framtid genom att stärka bildningskraften, bättre integrera nya invånare och fokusera på att ha ett företagsamt förhållningssätt.

Och i samtal med många av våra yngre är det tydligt att det stora problemet finns inom bostadstadsmarknaden. När och var kommer det att erbjudas bostäder som våra ungdomar och många nysvenskar har råd med? Nuvarande regering har inte fört oss en meter mot en lösning på denna stora utmaning.
”Om det inte sker? Då måste vi på allvar börja ifrågasätta hur det egentligen ska gå för oss – ett Sverige där en halv generation unga lämnas utanför. ”
https://www.expressen.se/dinapengar/frida-bratt/en-halv-generation-unga-lamnas-utanfor/
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/bostadsbristen-har-okat-sen-forra-valet/
Dagens kalkoner
De som inte förstår att välfärden har en stor personalkris. Många av de anställda skriker högt om att de är underbemannade för att klara sina uppdrag. Hur löser man det pragmatiskt? Det måste i vart fall vi som verkar i verkligheten, i kommunerna, lösa. Det är hos oss närmast invånarna som välfärden praktiskt ska fungera.
https://www.expressen.se/ledare/politiker-sluta-att-blunda-for-valfardens-personalkris/

Dagens stjärnor
Gunnar Wetterberg. Det är en mycket oklok väg att gå att steg för steg försämra det kommunala självstyret! Och en sak är helt säker, staten har inte visat sig vara en framgångsrik huvudman för många viktiga verksamheter som till exempel Polis och Försvar. Det är hög tid att decentralisera makten, inte centralisera makten allt mer. Och det är en oklok ordning att allt fler riksdagsledamöter saknar viktiga kommunala ledande erfarenheter.

”Tidigare har det varit svårare för populister att vända väljarna mot Stockholm och rikspolitiken. De etablerade partierna har haft starka lokala företrädare som människor respekterat och som de stötte på i Ica eller Konsum. Ibland gick lokalpolitikerna vidare till riksdagen efter ett par mandatperioder. Där blev de bryggan mellan det lokala och det nationella, politikens ansikte för dem därhemma.Den länken har försvagats under de senaste årtiondena, både därför att kommunalpolitiken blivit mindre attraktiv och därför att färre lokalpolitiker går vidare till den nationella politiken. Därför är de andra riksdagspartierna inne på farliga vägar, när de försöker reglera och öronmärka bort ännu mer av den kommunala självstyrelsen. Ju mindre kommunerna får styra sig själva, desto svårare blir det att finna människor som har lust att ta på sig uppdragen. Och ju mindre den lokala politiken betyder, desto större blir avståndet till rikspolitiken – och desto lättare skär populismen pipor i vassen.”

”Men framför allt är det korkat. Den lokala självstyrelsen är en del av den svenska modellens styrka. De 290 kommunerna och 21 regionerna/landstingen är varandras laboratorier. Om staten ska förvalta skolan eller sjukvården kommer alla att göra samma dumhet samtidigt, och inga alternativ finns att ta till. Polisen och Försäkringskassan är knappast reklampelare för statlig styrning. Med lokalt självstyre kommer många blommor att blomma, och de segaste kan sprida sig till nya marker. Vem som än vinner valet – håll fingrarna i styr, ge självstyret möjlighet att bygga lokalt förtroende!”

Peter Hjärne. Han är optimistisk. Jag ser det dock som uteslutet med en Alliansregering eftersom M, C, L och KD inte har en gemensam syn på migrationsfrågorna. De till och med har stora skillnader. Skillnader som av många av partiernas väljare skulle upplevas som enorma svek om positionerna kompromissas bort. Sverige måste bli mer företagsamt för att vi ska klara av att bekämpa de klyftor som nu växer i Sverige. Det är Centerpartiet och övriga allianspartier som har den företagsvänligaste vägen framåt. En fortsättning av Socialdemokratiskt nationellt regeringsinnehav som lutar sig mot Vänsterpartiet kommer tragikomiskt nog att öka klyftorna i Sverige. Rösta klokt!
http://www.gp.se/ledare/hjörne-det-blir-ulf-kristersson-1.8004802

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar