Vilka är lärdomarna

Usel migrationspolitik och obefintlig integrationspolitik

Det svenska priset för en usel migrationspolitik och obefintlig integrationspolitik är högt. Det går inte en dag utan att vi får rapporter om nya skjutningar, ofta med dödlig utgång. Det går inte en dag utan att bristerna i vårt allt för generösa bidragssystem tydligt visar vilka effekter det får kopplat till bidragsberoende invånare som är arbetsföra och deras barn. Det går inte en dag utan att vi matas med svettframkallande rapporteringar om hur utanförskapsproblemen, och allt mer stärkta parallellsamhällen, splittrar oss invånare i Sverige.

Adam Cwejman, GP, skriver ”spot on” om Sveriges stora moderna misstag, migrationspolitiken och en extremt dålig integrationspolitik. Det senare i princip obefintlig. Misstag som bland annat bidragit till att Sverige har fruktansvärt mycket vapenvåld per invånare och jämfört med andra högt utvecklade samhällen. Och att Sverige fått ett nytt näst största parti. Det är ett stort misslyckande av framförallt Socialdemokraterna och Moderaterna.  

”Det är fem år sedan Sverige drabbades av ett terrordåd mitt i Stockholm. De föranledde inte någon djup självkritik från regeringens sida. Trots att det var uppenbart att den dömde gärningsmannen Rahmat Akilov hade befunnit sig illegalt i Sverige och att det skuggsamhälle i vilket han verkade var en konsekvens av hur reglerna för migrationspolitiken, och då i synnerhet arbetskraftsinvandringen, var utformade.”

”Ska man spåra huvudorsakerna till den bristande viljan till självrannsakan måste man backa bandet något. Rädslan att fatta migrationspolitiska beslut utan konsekvensanalys vägde nämligen fjäderlätt under 2010-talet jämte rädslan för att betraktas och anses vara främlingsfientlig.”

”För ungefär tio år sedan rasade debatten om Reva, eller rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete som det utläses. Den handlade om polisens inre utlänningskontroll, alltså metoder för att hitta dem som inte har rätt att vistas i landet och utvisa dessa. Många minns de hårda anklagelser som riktades mot polisen om rasism och rasprofilering. Författaren Lyra Ekström Lindbäck jämförde i Dagens Nyheter den svenska polisen med nazisten Adolf Eichmann, de gjorde sin plikt och skickade människor till döden. Författaren Jonas Hassen Khemiri skrev i samma tidning ett öppet brev riktat till dåvarande justitieministern Beatrice Ask som fick stor spridning. Kritiken, och den var massiv, satte spår i polisens arbete.”

”Men trots att polisens inre utlänningskontroll var beslutad av de styrande politikerna och utfördes enligt konstens alla regler – samtliga JO-anmälningar mot polisen gällande kontrollerna lades ned – så backade polisen. Kritiken var för tung. Kontrollerna i Stockholms tunnelbana upphörde. Det skedde en halvering av antalet inre utlänningskontroller i Sverige. Man fortsatte med bilkontroller. Men sannolikheten att papperslösa skulle fastna i dessa var förstås mindre. Den borgerliga regeringen protesterade inte. S-MP-regeringen som tillträdde 2014 gjorde inte heller det.”

”Rädsla har, kanske i högre grad än någon politisk ideologi, varit en dominerande kraft i svensk politik under hela 2010-talet. Och då mer specifikt: En social rädsla för eller ängslighet att uppfattas som rasist, främlingsfientlig och diskriminerande. Denna rädsla har haft en närmast förlamande kraft på utformningen av migrationspolitiken.”

”Detta har inneburit åtta förlorade år för politikutvecklingen inom detta område. Den tillträdande borgerliga regeringen har därför ett tungt ansvar att inte bara fortsätta lappa och lagga ett i grunden dysfunktionellt system för migration och integration som Socialdemokraterna (och tidigare Miljöpartiet 2014–2021) rådit över, utan också göra upp med Reinfeldtregeringens ödesdigra uppgörelse om arbetskraftsmigrationen från 2008. Det räcker inte att skapa ytterligare tillfälliga lösningar. I stället behövs ett helt nytt system som är betydligt mer förutsägbart, ekonomiskt hållbart och samtidigt rättssäkert.”

”Det räcker inte att skapa ytterligare tillfälliga lösningar. I stället behövs ett helt nytt system som är betydligt mer förutsägbart, ekonomiskt hållbart och samtidigt rättssäkert. Under en lång tid hade den person som för egen maskin tog sig till Sverige betydligt större chanser att få uppehållstillstånd än de personer som var fast i flyktingläger administrerade av UNHCR. Svensk arbetskraftsinvandring har blivit ett mörkt håll av utnyttjande, fuskkontrakt och slavlöner. Inget tyder på att anklagelserna kommer att vara mindre när en omvärdering av den tidigare förda politiken drar i gång på allvar. Men till skillnad från de föregående regeringarna måste Kristersson och hans kollegor inse att deras mandat att föra politik inte avgörs av deras hårdaste kritiker utan av väljarna. Och de har varit tydliga: Sverige behöver en annan migrationspolitik.”

https://www.gp.se/ledare/ett-decennium-av-rädsla-som-format-sverige-1.82224197

Det finns både imponerande och mindre imponerande företrädare inom Sveriges partier. En sak är helt säker. På kort tid har Sverige fått en ny stark politisk rörelse på grund av att övriga partier misskötte migrationspolitiken, integrationspolitiken och grundläggande demokratiska värderingar. Har det politiska Sverige lärt sig något av detta? Kanske, kanske inte.

https://www.expressen.se/nyheter/richard-jomshofs-vag-fran-sparkad-till-toppjobb/

Har de svenska partierna lärt sig något av de senaste årens stora misslyckanden? Det är tyvärr inte självklart. Flera av dem är allt för navelskådande och ägnar sig åt tunnelseende. Störst bevis på att självkritiken är liten är att de i hög utsträckning skyller många problem på andra partier. "Någonannanism" är en dålig väg att vandra om vi ska förbättra allt som gått sönder.