Arbetsmiljö

Nya tider kräver nya lösningar

Det är hög tid att inse att dagens arbetsmarknad inte är i närheten av arbetsmarknaden på 1980-talet. Då var till exempel läraryrket ett mycket högstatusyrke och som det ska vara var de flesta lärarna bland dem som hade högsta betygen från våra universitet. Då var en tid när industrin och stora delar av näringslivet inte hade massor av tjänster som krävde högutbildade och drivna medarbetare. Då var en tid då inte inflationen av byråkratiska tjänster inom offentlig sektor exploderat. En av många konsekvenser av förändringen sedan dess är att yrkesalternativen för högutbildade, som tidigare var begränsade, kraftigt ökat. Det har till delar tjänat det viktiga näringslivet väl men skadat skolan och sjukvården när många av dess arbetsplatser bara erbjudit sämre och sämre arbetsmiljöer. Redan på 80-talet rekryterades dock dugliga chefer från Försvaret till både andra delar av offentlig sektor och näringslivet.

Mycket högre löner inom offentlig sektor löser inte problemen utan eldar bara på inflationen. Det skulle i grunden bara förstöra allas köpkraft mer. Det är arbetsmiljöfrågorna som måste stå i fokus om krisbranscher som skolan, Försvaret, Polisen, och sjukvården ska lösas. Långt ifrån alla människor drivs av pengar. Självklart förväntar sig alla välutbildade och hårt arbetande rimliga anställningsvillkor och en utvecklande arbetsmiljö. Väldigt många människor drivs av syftet med ett speciellt yrke och tillfredsställelsen att påtagligt göra positiv samhällsnytta. Inte minst läraryrken, sjukvårdsyrken och försvarsyrken tillhör kategorin mycket meningsfulla arbetsuppgifter för många. För att åter bli attraktiva yrken måste främst dessa yrkens arbetsmiljöer kraftigt förbättras. Det går. För att lyckas måste de olika professionerna få mycket större befogenheter att hitta bästa möjliga sätt att lösa sina uppdrag på. Mer av det som kallas tillitsbaserad styrning krävs för att vända en negativ utveckling kopplat till dessa yrkens vardag.

Nedan debattartikel i GP, kopplad till Försvaret, är läsvärd i sammanhanget.

”Just nu bubblar det av ilska och frustration bland många officerare och soldater. Vi ser vad som nu närmast kan beskrivas som en personalflykt bland nyckelkompetenser, inte minst inom flygvapnet. Parallellt med detta införs nu, 13 år efter regeringens beslut, flerbefälssystemet fullt ut samtidigt som många soldater uppnår maxtid för anställning.”

”Det här sammantagandet är mycket illavarslande för rikets försvar. Nu när anslagen till försvaret ska upp till 2 procent finns goda möjligheter för Försvarsmakten att erbjuda sina anställda en god incitamentsstruktur och bättre arbetsvillkor. Det är särskilt viktigt när det handlar om personal som med vapen i hand som står i första linjen för att värna Sveriges suveränitet och demokrati.”

”All personal som finns i dag behövs, tillsammans med tidigare personal som återvänder, om Sverige ska klara allt det som behöver göras. Personalen och förutsättningar för en hållbar personalförsörjning är en ny regerings viktigaste och första uppgift att lösa när det gäller Försvarsmakten.”

https://www.gp.se/debatt/personalflykt-är-den-största-utmaningen-inom-försvarspolitiken-1.83488907

Den som förstår problemen med kompetensförsörjningen till mycket viktiga yrkesroller måste förstå att avvecklingen av icke prioriterade administrativa uppgifter har stor betydelse för nödvändig problemlösning.