Farliga investeringar

Vad lämnar vi efter oss till våra barn

"I fäders spår för framtidens segrar" är visdomsord som finns vid målgången när Vasaloppet körs. Hur galet det än kan låta tror jag de flesta politiska ledarna i världen, inklusive diktaturer, inte bara ser till personliga vinningar. Arvsperspektivet finns ofta med i spelet. Det innebär självklart inte att ”fäders spår” blev något som de nya generationerna uppskattar. Personligen tror jag många generationer ryssar kommer att få lida för hur dagens styre av Ryssland agerat och agerar. Personligen tror jag många bland kommande generationer Uppsalabor kommer att vara besvikna om spårvägsprojektet inte avbryts under 2022. Det är mycket mer ansvarsfullt att bygga ut Uppsala längs redan befintliga spår som kan kompletteras med stickspår. Det leder mer sannolikt mot framtida segrar. Investeringar innebär alltid risker, mer eller mindre. Inget konstigt med det. Det är dock alltid fel att slösa med mer pengar än vad man hållbart har råd med.

Investeringar innebär alltid risker. Särskilt i en värld med fungerande världshandel ökar riskerna att några andra gör liknande investeringar och sköter dem mycket bättre och därför konkurrerar ut andra leverantörer. Konkurrens är dock enligt mig alltid positivt ur ett generellt utvecklingsperspektiv. 

Patrik Kronquist, Expressen, skriver mycket läsvärt om hur illa det ofta går när politiker tror sig veta bäst om vad som är rätt att göra på den mycket konkurrensutsatta affärsmarknaden. När politiker tar för mycket pengar av oss invånare, och lättsamt gärna slösar med dem på olika symbolprojekt, dånar varningsklockorna för invånare som bryr sig om en hållbar ekonomisk hushållning.

"När världen skrek efter produkter igen var Sverige ett av få länder vars fabriker och gruvor inte var sönderbombade. Men här tolkades inte framgångarna som en följd av tursamma omständigheter. I stället skapade den ekonomiska boomen en massiv hybris. ”Den närsynta självbelåtenheten har sannolikt varit Sveriges allra största problem under hela det senaste halvseklet”, skriver Jan Jörnmark i bokens nyckelmening. Plötsligt fanns det pengar att plöja ner i de mest vansinniga projekt. Under 1960-talet investerade bolaget Gränges exempelvis motsvarande en miljard kronor i gruvan i Stråssa i Västmanland – trots att malmen hade låg järnhalt och brytningen var kostsam. Bara 20 år senare dukade gruvan under för konkurrensen från de effektiva dagbrotten i Brasilien och Australien. Det påkostade anrikningsverket i Stråssa används numera som ett slagfält för paintball."

"Men i Sverige drogs fel slutsatser även när tiderna blev bistrare. Många företag försökte gömma sig bakom nationella tullar och valutaregleringar i stället för att rusta sig för den globala konkurrensen. Skattesystemet bidrog till att det blev viktigare för Volvo och Saab att blidka svenska politiker än att göra kunderna nöjda. Investeringarna styrdes av regionalpolitik – inte av vad som var ekonomiskt rationellt. I Malmö och Kalmar byggdes nya, lågproducerande fabriker där det tog fem gånger så lång tid att skruva ihop en bil jämfört med i Japan. Jan Jörnmark hann fota även dem innan de revs."

"Under de senaste åren har det svenska självförtroendet fått sig en rejäl törn. Numera toppar Sverige rankningar över gängskjutningar – inte över OS-medaljer. Men på åtminstone ett område är självförtroendet fortfarande skyhögt: klimatet. Och visst har svenska politiker gjort kloka val – som att bygga ut kärnkraften och se till att hushållen skrotade oljepannorna. Men de låga svenska utsläppen beror också på en rejäl dos tur. Bristen på stenkol i marken innebar att Sverige aldrig började bränna kol för att generera elektricitet. Och fjällen i väster gjorde älvarna optimala för vattenkraft. Ändå betraktar vi de kolkraftsberoende polackerna närmast som sämre vetande." 

"Den hybrisen kan bli grogrunden för framtidens felsatsningar. I Norrland pågår nu en enorm industrialisering som till stor del finansieras med offentliga medel. Northvolt ska tillverka batterier till elbilar i Skellefteå, Hybrit ska ta fram fossilfritt stål i Gällivare och H2GS vill göra samma sak i Boden. Skalan är svår att greppa. Två-tre industriprojekt kommer att behöva el motsvarande hela Finlands förbrukning. Och uppemot 100 000 människor ska på kort tid förmås att flytta norröver. Ändå debatteras satsningarna ofta som om de vore riskfria. Att metoderna ska fungera, företagen tjäna pengar och de svenska utsläppen minska betraktas närmast som en självklarhet. Men har man läst Jan Jörnmark blinkar varningssignalerna rött. Det finns en uppenbar risk att det om något decennium spelas paintball även i batterifabriken i Skellefteå."

https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/miraklet-i-norrbotten-kan-bli-framtidens-kollaps/