Begränsade resurser kräver prioriteringar
Nästan varje vuxen människa vet att man alltid måste ”mätta mun efter matsäck”. Vissa människor gör det inte. De lånar ett tag för dyra kostnader och hamnar snabbt i skuldfällor som till sist ”biter dem i rumpan” och de tvingas till en mycket obehaglig levnadsnivå. I bästa fall får de hjälp av skattebetalarna med en krävande skuldsanering och har därefter kanske lärt sig hur viktigt för välbefinnandet det är att ”rätta mun efter matsäck”. En kommun eller ett land är inget undantag. Det är mycket oklokt att leva för dyrt i förhållande till sin intjäningsförmåga eller tillgångssida. I en kommun och i ett land leder dålig ekonomisk hushållning till påtvingade kraftiga prioriteringar och ofta till sämre kvalité inom till exempel skolan, sjukvården, omsorgen och befintlig infrastruktur. Och om man som Uppsala kommun har höga kollektiva skulder skapar höjda räntekostnader mindre resurser till skola, vård, omsorg och underhåll av befintlig infrastruktur. Det är en oklok politisk ledning som försätter sina invånare i en sådan situation. I Uppsala kommuns fall innebär bara en procents räntehöjning att kapitalkostnaderna per år ökar med minst 180 miljoner kronor.
Nu varnar Sveriges kommuner och regioner för att de goda ekonomiska åren för kommuner och regioner är över. Inflationen slår på många sätt hårt mot kommuner och regioner. Inte minst kopplat till höjda pensionskostnader och sannolikt farligt höjda lönekostnader. Med tanke på att staten nu måste prioritera Försvaret och rättssystemet är deras bedömning att fortsatta kraftiga statsbidrag till kommuner försvinner. De varnar nu för allt högre risker för skattehöjningar. I Uppsalas fall betalar redan Uppsalaborna 33 kr av varje intjänad krona i kommun- och regionskatt. Om kommunen och regionen är välskött skulle det mer än väl räcka för att säkra skola, vård och omsorg med kvalité. Nu är tyvärr utgångsläget att kvalitén i skolan och sjukvården är långt ifrån tillräckligt god. Utvecklingspartiet demokraterna har arbetat fram en lokal politik som nu är mer rätt för Uppsalaborna än för bara 6 månader sedan. Nu krävs hårda verksamhetsprioriteringar och mycket bättre insatser för att tusentals människor ska gå från försörjningsstöd till självförsörjning. Och kommunens invånare ska inte belastas med kraftiga kostnadsökningar för att den styrande politiska ledningen (S, MP, L och V) till varje pris vill maximera befolkningsökningen.
I stor utsträckning är det skenande energipriser som driver på inflationen. Svensk energipolitik har varit allt annat än forsknings- och expertförankrad bland tekniker som förstår sig på energi- och eldistributionsfrågor. Det kommer att drabba Sveriges befolkning hårt. Det drabbar redan svenskarna hårt. Vi måste få slut på att politiska drömmar ska få styra frågor som är naturvetenskapligt styrda. Och vill man driva på för kraftiga önskade förändringar måste man ge experterna enorma nya resurser för att det kanske ska vara möjligt. Tyvärr är idag kompetensbristen ett tidsproblem som är allvarligt. Exemplet "A man on the moon" är intressant i sammanhanget. Personligen har jag tröttnat på koldioxidfokuset och avsaknaden av debatt om att vi snart är 10.000 miljoner människor på jorden. Frågar du mig skulle jag säga att måttet energiförbrukning per invånare är ett bättre hållbarhetsmått än "rädda mänskligheten" fokuset på koldioxid. Inte minst Putins vidrigheter visar hur viktig energiförsörjningen är för oss människor. Energieffektivisering är med andra ord den klokaste vägen framåt.
Trots att jag brinner starkt för att vi ska ta miljö- och klimatfrågorna på största allvar har jag ledsnat på att naivister får styra debatten och sätta agendan. Därför skippar jag att delta på ett rundabordsmöte om Uppsalas klimatprotokoll idag. På det mötet ska nya mer ambitiösa mål sättas. Fokuset är helt fel och typiskt miljöpartistiskt. Jag hoppas att Uppsalaborna och svenskarna snart börjar höja sina röster och säger stopp för all välståndsfientlig politik som till exempel Miljöpartiet och Vänsterpartiet företräder.
"Den som är satt i skuld är icke fri". I dessa tider då vi också talar om försvarssamarbeten för att försvara vårt samhälles frihet är det viktigt att förstå att en misskött ekonomi gör att man förlorar sin frihet. Det vet alla som hamnat i skuldsaneringens träsk. Rösta inte på partier som leder in Uppsala och Sverige i mycket plågsamma skuldfällor och som driver en oklok miljö- och klimatpolitik.
P.S Intressant att se opinionsmätningar där L verkar ta % från C. L kämpar sig upp mot spärren och C är påväg ner mot spärren. Fortfarande har inte C och L tillsammans 10%. Intressant utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar