Överflöd av de arbetandes pengar
Statens verksamheter, och övriga offentliga verksamheter styrda av politiker, badar i våra skattepengar. Skattepengar som alla som jobbar skjuter in i politikernas förvaltning. Trots det är kvalitetsbristerna stora inom Försvaret, rättssystemet, skolan, sjukvården, omsorgen, infrastrukturens underhåll och så vidare. Det borde vara en oacceptabel ordning för alla väljare! För mig är det obegripligt att rösta på partier som mandatperiod efter mandatperiod misslyckas med att fokusera på kärnverksamheterna och leverera de tjänsterna och uppdragen med hög kvalité. Med tanke på dagens kvalitetsbrister och den påbörjade lågkonjunkturen hoppas jag att väljarna lägger sina röster på trovärdiga partier som erbjuder en politik som får ordning på allt som gått sönder istället för dem som ger löften om mer. Nu måste fokuset vara bättre och inte nya ofinansierade vallöften.
I Uppsala betalar de som arbetar, och som lyfter pension, 32,85 kr per hundralapp i kommunal skatt. Som kommunal skatt räknas kommun- och regionskatt. Tjänar du mer än 46.300 kr per månad betalar du dessutom ytterligare 20,00 kr per hundralapp för varje hundralapp över brytpunkten. Det innebär att den personen i direkt skatt betalar 52,85 kr per hundralapp. När den personen går och handlar kickar också moms in i ekvationen. Moms är mervärdesskatt som staten tar in när vi köper saker och tjänster. Momsen är 25 procent på nästan allt vi köper. Den som betalar 52,85 kr per hundralapp i skatt får vid köp av en sak eller tjänst med 25 procents moms med andra ord betala ytterligare 25 kr per inköp i skatt. Det innebär att den personen betalar 52,85 + 25 = 77,85 kr per hundralapp i skatt. Håll med om att det är mycket skatt! Håller du med om att det borde innebära att kvalitén inom Försvar, rättsväsende, skolan, sjukvården, omsorgen och så vidare borde vara perfekt? Så borde det självklart vara men så är det inte!
Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om hur det svenska folket för första gången på många år nu blir generellt fattigare. Hon leker med tanken att skattesänkningar skulle kunna återföra en del av den köpkraft många svenskar nu tappar. Det är en viktig fundering eftersom riskerna nu finns för att Sverige går in i en djup ekonomisk kris som Riksbanken bara förstärker genom att höja priset på pengar. Det politiskt möjliga och mest rättvisa är då att stimulera hushållen genom skattesänkningar. Det offentliga behöver kraftigt effektiviseras och mycket som idag kostar behöver prioriteras bort. Samtidigt har vi bundit ris runt egen rygg med en vansinnig migrationspolitik, misslyckad integrationspolitik och vi får demografiskt allt större tryck på omsorgen och sjukvården. Jag skulle gärna vilja sänka höga skatter. Viktigast av allt är nu att inte höja redan höga skatter. Det skulle försämra svenskarnas köpkraft ännu mer. Pihl har samtidigt en stark poäng att allt för många av våra politiker vill leka jultomtar istället för att låta oss få behålla mer av det vi själva tjänar ihop. Vi kan vara våra egna jultomtar, det föredrar de flesta av oss.
Pihl efterfrågar proaktivitet, det är klokt. Problemet är väl att allt för många politiker efter pandemin och kriget fått smak för att stå dagligen i TV med krispaket efter krispaket för att synas. Ett klokt ledarskap minskar på kriserna och då syns man inte lika ofta.......
"För första gången sedan 1990-talet blir svenskarna fattigare. De senaste 30 åren har folk i allmänhet fått en enorm reallöneökning, till stor del tack vare den låga inflationen. Men den senaste tidens prishöjningar på allt från livsmedel till drivmedel gräver plötsligt djupa hål i plånboken."
"Människor blir direkt påverkade i sin vardag. Mat och energikostnader kan inte väljas bort, så annat får stryka på foten: semesterresor, restaurangbesök, nöjen, sparande. Det ser ut att vara ett ekonomiskt trendbrott vi bevittnar. Ändå är det märkbart tyst om utvecklingen från politikernas håll. Från regeringens sida hörs beklaganden i stil med att det är tråkigt att ”Putinpriserna” drabbar svenska hushåll. Som om det inte fanns något för finansminister Mikael Damberg att göra."
"Men att det till stor del är yttre faktorer som gör att priserna stiger betyder inte att politikerna inte kan göra något åt situationen. Eller åtminstone mildra konsekvenserna av de ekonomiska svårigheterna. Det finns en hel del som regeringen skulle kunna göra för att medborgarna ska få mer i plånboken varje månad som är bättre än höjd a-kassa och höjda garantipensioner, vilket regeringen går till val på."
"Då är det bättre att vara proaktiv. Väl valda skattesänkningar och rätt prioriteringar kan bidra till att minska den ekonomiska stressen för hushåll och företag, och i förlängningen också för staten."
https://www.gp.se/ledare/politikerna-kan-r%C3%A4dda-din-pl%C3%A5nbok-om-de-vill-1.73340314
Näringslivsprofilen Leif Östling gör nytta i sin kritik av många politikers oförmåga att effektivisera offentliga verksamheter. I den oförmågan inkluderar han bristande kompetens för att säkra effektiv inköpsförmåga. Han har helt rätt. Bara Uppsala kommun skulle årligen kunna spara hundratals miljoner på klokare upphandlingar. Klokare tillväxtambitioner, bättre upphandlingar och möjliga effektiviseringar måste nu vara i fokus för att få upp kvalitén samt för att hindra ännu högre skatter. Den politik som nu drivs i Uppsala leder mot ännu högre kommunala skatter. Det kommer att ytterligare försvaga Uppsalabornas köpkraft. Det går att hindra om man röstar klokt i lokala valen 2022. Måns Wikstrands artikel i Dagens Samhälle är i sammanhanget läsvärd.
”Hon påpekar att det visst finns poänger i Leif Östlings debattartikel. Som att kompetensen kring inköp behöver stärkas, att det är en ledningsfråga, och att jobbet med inköpen behöver knytas närmare ihop med verksamhetsledningen.”
”Näringslivsprofilen Leif Östling menar att offentlig sektor har noll intresse för att prispressa upphandlingar och kan spara 100 miljarder per år.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar