Byråkratiseringsfälla

Prioriteringar - lär av Parkinsons lagar

Vad behöver en lärare för stöd för att klara sitt uppdrag så bra som möjligt? Vad behöver vårdpersonalen för stöd för att klara sitt uppdrag så bra som möjligt? Vad behöver poliserna för stöd för att klara sina uppdrag så bra som möjligt? Borde inte det vara centrala frågor för att få en väl fungerande skola, en väl fungerande sjukvård och en väl fungerande brottsbekämpning runt om i landet Sverige? Det är hög tid för oss invånare, och skattebetalare, att säga STOPP för all administration som inte snabbt bidrar till förbättringar i våra skolor, inom sjukvården och omsorgen. Lärare och vårdpersonal är mycket tydliga i sin kritik av bergen av administration de tvingas hantera, "hjälp oss att få stopp på detta vansinniga". Parkinsons lag måste tas på allvar, NU RÄCKER DET! Bifogar nedan lite beskrivningar om Parkinsons lag.

"Mest känd är nog lagen om byråkratins ständiga expansion. Den administrativa påbyggnaden – nödvändig i viss utsträckning – tenderar att utvidga sig av egen kraft. Det blir lätt fler hierarkiska nivåer, fler regler, fler människor som sysslar med regelefterlevnad, fler möten, mer planering och fler utvecklingsprojekt. Byråkratin håller många människor sysselsatta: de som arbetar med administration och de som hålls igång av den, med en strid ström av krav på att följa rutiner, rapportera, sammanträda, och så vidare."

"En annan av Parkinsons lagar belyser tendensen att en mindre viktig fråga får mer tid och uppmärksamhet än en större. Förklaringen är att större frågor kännetecknas av hög komplexitet och kräver mycket sakkunskap. Det medför att många inte förstår de större frågorna och därför undviker att blanda sig i dem. Mindre frågor är däremot ofta lättfattliga, och här anser sig många ha något att tillföra." 

https://fritanke.se/sans/2021-nr-1/parkinsons-lagar-i-var-tid/

Att decentralisera makt så nära de berörda människorna som möjligt har länge varit klokt. Ändå centralstyrs på tok för mycket. Den svenska företagsledaren Jan Carlzon blev internationell ”företagsguru” när han på SAS propagerade för ”riv pyramiderna”. Organisationens chefer var till för medarbetarna närmast kunderna, eller oss invånare. Medarbetarna var är inte till för cheferna. Det är hög tid att få till den ordningen inom Uppsala kommun och Region Uppsala. Röstar vi fram erfarna politiska företrädare kan vi lyckas med att riva pyramiderna snabbt. Tro mig, den konjunktur som stundar kräver stora kloka förändringar och ett mycket starkare fokus på kärnverksamheterna. Det är tveklöst att återinföra tjänstemannaansvaret i Sverige. 

https://ledarskap.webnode.se/news/riv-pyramiderna/

Tidningen Fokus skriver en mycket läsvärd artikel om hur byråkratiseringen i Sverige både växer kraftigt parallellt med att den blir allt mer aktivistiskt. Personer som Önep ska vi inte ha inom byråkratin i Sverige. Jag vill inte ha en massa skattebetalade byråkrater som är politiska aktivister. Det är precis vad vi i allt för stor utsträckning fått och därför är det dags att på allvar "riva pyramiderna".

”Förr brukade politiska aktivister se staten som fienden. Numera tar de över dess myndigheter och bedriver aktivismen inifrån.”

”Det är knappast någon nyhet att svenska myndigheter driver på i olika frågor i syfte att förändra samhället. De är ju statens förlängda arm, ibland mer påtagligt än annars. I förvaltningen ligger makten. Tänk bara på Axel Oxenstierna, rikskanslern som på 1600-talet aktiverade ett nytt och modernt myndighets-Sverige."

”Att anställda på olika myndigheter emellanåt tolkar beslut och verkar i enlighet med sina egna åsikter och värderingar är inte heller någon hemlighet.

– Vi använder begreppet insidesaktivism om den som är anställd i offentlig verksamhet och i den rollen vill påverka från insidan i aktivistisk riktning. Då ingår det att man har kontakter med och sympatier för något slags social rörelse, säger Jan Olsson, professor i statskunskap vid Örebro universitet, som har forskat och skrivit mycket om aktivism hos myndigheterna.”

”En av myndighetsaktivismens förutsättningar är att politiken gradvis har skjutit ifrån sig sitt ansvar till juridiken eller till just myndigheterna – hanteringen av pandemin är ett omtalat exempel. Utrymmet för egna tolkningar bland jurister och tjänstemän har vidgats. Det kan därför ibland framstå som oklart vem som bestämmer; systemet blir ogenomskinligt trots allt tal om vikten av transparens."

”ENLIGT SCB:S MYNDIGHETSREGISTER finns det 460 statliga myndigheter och till dessa ska läggas alla regionala och kommunala organ och verksamheter, som vi i vardagslag pratar om som ”myndigheterna”. De som talar om ”den djupa staten” kallas ofta konspiratoriska, men har rätt i så måtto att myndigheterna utgör en seg struktur med långsiktigt inflytande. De flesta tjänstemännen riskerar inte att bli av med sina uppdrag efter nästa val. Dessutom avskaffades tjänstemannaansvaret för snart femtio år sedan. Hos myndigheterna finns en erfarenhet, kunskap och omvärldsbild – och vilja till förändring alternativt önskan om status quo – som i någon mån kan sägas leva sitt eget liv.

– Den klassiska, mer ideologidrivna politiken har vi inte sett på ett bra tag, säger Jan Olsson. Det känns som om det inte finns några stora program i vare sig liberal eller socialdemokratisk riktning. Klimathotet är av den karaktären att det är svårt att formulera enkla partipolitiska lösningar. Man blir väldigt expertberoende och tjänstemannainflytandet ökar.”

”Nu för tiden råder enighet om att det var motbjudande att staten för hundra år sedan ställde sig bakom Rasbiologiska institutet i Uppsala. Ändå väcker det inte särskilt stort uppseende när offentligt stöd i dag ges till universitet, organisationer och projekt som ägnar sig åt rastänkande. Staten finansierar nu rasforskning, om än i annan form, i större utsträckning än på det gamla institutets tid. Medel slussas till forskare som på olika sätt betonar hudfärgens eller etnicitetens betydelse för hur Sverige fungerar och som aktivt placerar ut ett rasraster över samhället. Trots att tolkningar av världen i pigmenttermer länge ansågs reaktionära eller högerextrema har de numera övertagits av akademiker som betraktar sig som vänstersinnade. Precis som inom föreningslivet är rasifiering och antirasism i högskolevärlden begrepp som attraherar anslagsgivarna.”

”Jan Olsson ser inget stopp på utvecklingen.

– Det kan vara bra att tydliggöra tjänstemanna­ansvaret mer, men man kommer ändå att ha en mängd aktiviteter i gränslandet för vad som är tillåtet. Hårdare regler kan i bästa fall få stopp på de värsta problemen, inte bara när det handlar om aktivism utan också sådant som korruption och organisatoriska fel – den mörka sidan av förvaltningen.”

”För dem som intagit en aktivistisk position i samhällsapparaten finns det sannolikt ingen riktig hejd på behovet av attitydpåverkan. Där ute väntar en hel värld på att bli tillrättavisad och försedd med temadagar och projekt. Det är lite som Blues Brothers: de har ett uppdrag och myndighetsaktivismen kan påminna om ett kall från ovan.”

https://www.fokus.se/veckans-fokus/byrakrater-de-nya-aktivisterna/