Makten nära de med uppdraget nära mottagarna av tjänsterna
Allt för länge har byråkrati och ett överflöd av administration plågat offentligt styrda verksamheter. Det driver inte bara på slöseri med begränsade resurser det tar också viktig tid från verksamheternas huvuduppdrag. Det är hög tid att sätta stopp för denna destruktiva och dyra utveckling som inte ger oss skattebetalare tillräckligt bra kvalité i de tjänster vi förväntar oss inom till exempel skola, vård och omsorg. Trots mycket snack de senaste åren om "tillitsbaserad styrning" har mängden styrdokument och därtill kopplade nyckeltal bara exploderat. Vi måste inte bara bryta denna utveckling utan också kraftigt skära i dessa styrdokument och mängden nyckeltal. I veckan var det väldigt intressant att konstatera hur Jan Eliasson, tidigare toppman inom FN och utrikesminister (S), twittrade om sjukvården i Stockholm enligt nedan:
"Så går det när byråkratin växer o lever sitt eget liv, kärnverksamhet försummas, personalens synpunkter inte beaktas o konsulterna kortsluter ansvar o självständigt tänkande. Inget under att ordet landsting bytts ut mot region."
Det är hög tid att "riva pyramiderna" och omstrukturera offentliga verksamheter så att politikernas ansvar blir större, tjänstemannaansvaret återinförs och decentralisering genomförs. Vad gäller regioner som en egen politisk nivå måste den avvecklas och istället organiseras klokt kopplat till Sveriges riksdag. En riksdag som har 349 ledamöter från landets alla län/regioner.
Genom att decentralisera istället för att centralisera har vi mycket att vinna. Inte minst genom att det innebär att vi tar bort makt från teoretiska experter och flyttar den till de praktiska experterna. De som jobbar i direkt kontakt med dem som ska tjänas, i olika värdekedjor, ska ha makten att besluta vad som krävs för att lösa problem i verksamheten eller för att utföra en uppgift tillräckligt bra inom givna ekonomiska ramar. De närmast den operativa verksamheten är bäst på att hitta lösningarna och kan ibland få metodstöd för att arbeta fram lösningarna. Riktig decentralisering innebär att personalen får både ansvaret och befogenheterna att inom ramarna lösa sina uppdrag.
Politiker, och den högsta operativa ledningen, ska syssla med visioner, strategier, begränsade målsättningar och planer samtidigt som mellancheferna och supportfunktionerna ska stötta verksamheten i den främsta kontakten med dem som ska tjänas. Ledningen och de administrativa stödmedarbetarna ska vara så få som möjligt. Att de är så få som möjligt har stor betydelse för att en verksamhet bättre ska klara sina måluppfyllelser.
Att riva pyramiderna innebär också att riva stuprören mellan verksamheter som måste ha samma enkla målsättningar och samma få mätetal på hur de lyckas med sina uppdrag. Helt enkelt se till individens bästa i en återkommande tjänst som ska levereras. Inom näringslivet finns gott om exempel på företag som drabbats av administrationsöverflöd och som ändrat på det och nått stora effektivitetsvinster. Det är hög tid för offentlig sektor att lära sig detta av näringslivets erfarenheter. ABB och SAS kan tjäna som goda exempel.
Nästan alla verksamheter som det offentliga styr handlar om människor. Människor som ska tjänas och människor som ska utföra tjänsterna. I min bok "En stund på jorden" presenterar jag en engagemangsekvation som hjälper en organisation att kraftigt öka sin effektivitet och produktivitet genom att göra medarbetarna mer engagerade i sina uppdrag. Tydliga och få verksamhetsbolag samt att medarbetare känner att de har både ansvar och befogenheter att lösa sina uppdrag har avgörande betydelse för hur verksamheten lyckas. Både regering, riksdag och Uppsala kommun har lagt energi och mycket pengar på snack, utredningar och pappersprodukter kopplat till ”tillitsbaserad styrning”, men inget görs för att städa upp i byråkrati- och administrationsträsken utan att öppna upp för mer korruption.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar