Generaliseringar och relativiseringar
Lite då och då genom åren har jag blivit påhoppad av ”fina” människor som ansett att jag generaliserar och/eller relativiserar. Det har ansetts fel som utgångspunkt för en argumentation eftersom enskilda individer självklart kan avvika ifrån ett generellt och stort beteendemönster i ett särskilt samhälle. Och att relativisera anser de ”fina” när det passar är uttryck för att man försöker låta bli att ta ställning i en särskild fråga. Personligen anser jag att det är ett korkat resonemang fullt av översitteri.
Patrik Kronqvist, Expressen, skriver mycket läsvärt om hur viktigt det är att åtminstone få en generell bild av traditionell mainstream kultur i Afghanistan. Självklart finns många subkulturer även där men det finns garanterat särdrag och inte minst kan Institutet för framtidsstudiers värderingskartor förklaras mer begripligt för fler. Den värderingskartan skulle ingå i skolundervisningen och vara en självklar del av den kraftfulla integrationspolitik Sverige behöver. Hur många av oss som betraktar oss som, och är, svenskar förstår att den svenska generella kulturen i nedan bifogade värderingskartor betraktas som mycket extremt. Extremt = mycket avvikande från de flesta människorna på jordens samhällen. Dessa viktiga frågor skriver jag bland annat om i min bok "En stund på jorden".
”Generaliseringarna funkar. Efter att ha läst boken känner man sig klokare om fransk kultur. Om jag hade kunnat läsa den inför mitt eget utbytesår i landet för tjugo år sedan skulle jag säkert ha kunnat undvika flera pinsamma förvecklingar.”
”Därför är jag glad över att en annan bok i stället försöker glänta på dörren till den svenska kulturen. De kulturkrockar som exempelvis syrier erfar i Sverige är ju något helt annat än de som gymnasieelever upplever när de flyttar tillfälligt inom EU.”
”Mustafa Panshiris "7 råd till Mustafa - så blir du lagom svensk i världens mest extrema land" riktar sig till såväl nyanlända invandrare som de svenskar som ska möta dem. Där Segerfeldt i princip skäller ut fransmännen och vill omvända dem till den sanna marknadsliberalismen är Mustafa Panshiri mer pragmatisk. Han försöker inte tvinga nyanlända att anpassa sig till de informella koderna i Sverige, men han vill att alla åtminstone ska förstå dem.”
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/jag-vill-lasa-en-roast-av-afghansk-kultur/
https://www.iffs.se/world-values-survey/
I Expressen skriver Christer El Mochantaf en mycket läsvärd krönika. I ett öppet demokratiskt samhälle måste även obekväma fakta upp på bordet och utifrån olika perspektiv debatteras. Gång efter gång tycker uppenbarligen överheten i Sverige att vi invånare inte är kapabla att hantera tydliga verkligheter. Det är en stor majoritet. När däremot stora allvarliga och växande problem göms kommer inte heller det breda nödvändiga trycket för förändring från invånarna. Och de som kallas troll lyckas få många supportrar för sina åsikter eftersom makten försöker dölja problem vi andra inte anses kunna hantera. Det vi vet är att den politiska makten hittills varit usel på att hantera bland annat det växande problemet med allt fler långtidsarbetslösa som helt, dyrt, lever på försörjningsstöd och fulla hyresbidrag.
"Det har i flera år varit svårt att tala om integration och migration i problematiska termer utan att – åtminstone från vissa håll – bli anklagad för rasism."
"I dag publicerar GT/Expressen också en granskning av vår reporter Michael Syrén. Där framkommer att Sverige har 190 000 långtidsarbetslösa, ett av de enskilt största problemen vi har. Hälften av dessa är födda i länder utanför Europa. Som exempel nämns att människor som flydde Syrienkriget inte har lyckats ta sig in på arbetsmarknaden – hälften är fortfarande inskrivna på Arbetsförmedlingen.
I reportaget säger Mahasen Ali Hussein, 60:
– Alla invandrare bor oftast på ett och samma ställe. De lär sig dåliga saker av varandra och många vill inte ens arbeta eller studera. Politikerna borde ha bättre kontroll.
Och det är så klart en av tusentals förklaringar.
En annan är att man i Sverige inte behöver arbeta.
Shukri Mohamed Hassan, 34, förklarar för Michael Syrén i reportaget att hon fick 32 000 kronor när hon var arbetslös och gick hemma med barnen."
"Jag vet, som alla med invandrarbakgrund, hur rasismen kan se ut. Den är och förblir ett problem – men det gör inte att andra problem ska tystas. Och det gör dem definitivt inte mindre. Som att människor kommer hit och aldrig får jobb eller begår brott. Eller att en ministers pressekreterare tycker att journalistik och ren fakta är propaganda – för att gynna SD. Just den delen säger i och för sig mer om Socialdemokraterna. Och kanske säger det ännu mer om hur vi faktiskt hamnade här."
https://www.expressen.se/gt/kronikorer/christer-el-mochantaf/det-har-ar-fakta-s-inte-propaganda/
Göteborgs Postens och Expressens analys av hur allt fler långvarigt, kanske livslångt, lever på försörjningsbidrag och hyresbidrag är värd att ta del av. Svenskt generellt välstånd kommer inte att vara möjligt att upprätthålla och inte många fler av landets vuxna än nu är självförsörjande. Mer granskande journalistik är viktigt för att vårt unika samhälle ska utvecklas mycket bättre än nu.
På mitt Rotarymöte igår hade vi ett föredrag om medierna och utvecklingen inom medielandskapet. Precis som jag lyfter fram i min bok lyfte Jutterström upp samhällsproblemet med att allt fler i vårt extrema Sverige allt mer begränsar källorna till hur de skapar sin världsbild. Förr läste många fler traditionella tidningar och fick en liknande uppfattning om "sakernas tillstånd. Förr fanns inte massor av TV kanaler, POD-ar och Youtube-kanaler. På många sätt är det en fantastisk utveckling men eftersom många inte slukar en variation av nyhetskanaler och gärna enbart söker sig till kanaler som bara stärker dem i det de redan tror på polariseras vi som invånare allt mer. Att de traditionella medierna allt mer försöker ta betalt för sina "kanaler" gör också att särskilt ekonomiskt svaga personer om något enbart nyttjar gratiskanaler. Även denna utveckling skriver jag lite om i min bok "En stund på jorden".
Det är alltid viktigt och värdefullt att få många perspektiv på vad som händer. I en värld där många vill beskriva sin sanning är det klokt att skapa sin verklighetsuppfattning genom att reflektera över många perspektiv på en sakfråga. Hur många gör så? Och inte minst jag själv har kritiserats för att jag relativiserar. Det vill säga att man lyfter upp många liknande exempel både i nutid och i historisk tid kopplat till ett dagsaktuellt ämne. Personer som kritiserar någon för att relativisera anser att de själva bär på sanningen och det enda rätta perspektivet kopplat till en sakfråga. Det är ett korkat synsätt, inte minst i ett land som ur ett globalt perspektiv definieras som kulturellt extremt. Sverige är ett sådant land och det framgår tydligt om du studerar värderingskartorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar