Yttrandefrihetens gränser

Inom lagens ramar

Land ska av lagar byggas, det är en klok samhällsordning. Lagar som ska gälla alla det unika samhällets invånare jämlikt och rättvist. Samtidigt handlar politik ofta om att olika samhällsgrupper önskar olika förändringar av befintliga lagar eller om vägval som är möjliga inom lagens begränsningar. Politik handlar också om viljan att nya lagar ska stiftas. Allt mer begränsas Sveriges riksdags manövreringsutrymme kopplat till lagstiftning eftersom vi är en del av EU. Våra grundlagar är dock särskilt viktiga och inkluderar bland annat yttrandefrihet. För att kunna kalla sig en demokrati är självklart yttrandefriheten grundläggande. För att trovärdigt kalla sig en demokrat måste man tydligt stå upp för yttrandefriheten även för människor som man tycker är korkade. 

Adam Cwejman lyfter i GP domstolsärendet att ett tidigare kommunalråd anklagas för att ha gått över rimliga gränser när hon kallat vissa personer för extremister. Det är ett ord fyllt av möjligheter till olika tolkningar eftersom vad som anses extremt varierar beroende av vad man själv tycker. Helt klart måste det dock vara att det knappast kan anses som förtal att i samhällsdebatten kalla någon för extremist. Däremot kan man ibland tycka att människor som felaktigt, utan några rimliga grunder, kletar på andra människor att de är rasister eller kriminella. Det som är bra med att nedan fall testas i domstol är att det förhoppningsvis leder till att våra domstolar i framtiden inte ska belastas med ständiga ärenden om förtal. Nu prövas den frågan och det är helt galet om det före detta kommunalrådet fälls. Precis som Cwejman har jag sjukligt anklagats för att vara ”brun” när jag under flera år argumenterat för en ansvarsfull migrationspolitik. Att utan några som helst grunder för sådana angrepp, eller insinuerandes om att det finns brottsmisstankar kopplat till uteslutningar, det är förtal. Även om jag själv ibland övervägt att driva förtalsprocesser i domstol har jag avstått då jag inte velat ägna min tid åt liknande ärenden och för att våra domstolar idag har betydligt allvarligare ärenden att klara ut.

”Jag har slutat räkna hur många gånger jag har kallats ”blåbrun”. Benämningen är samtidigt både vag och direkt; hur ser egentligen en kombination av blå (borgerlig höger) och brun (nazistisk) ut? Det är en total självmotsägelse. Samtidigt går det inte att missta anklagelsen för något annat än att de som anklagar mig anser att mina ord och min politiska hållning är ett uttryck för ren ondska.”

”Förutom att benämningen är felaktig så är den också sårande. Men jag har aldrig tänkt tanken att de som yttrar dem skulle bryta mot lagen, än mindre att det vore meningsfullt att söka stöd för ett åtal mot vederbörande. Yttrandefriheten i Sverige sträcker sig långt. Den omfattar även i samhällsdebatten yttrade idiotuttalanden.”

”Den här rättsordningen prövas just nu. Ann-Sofie Hermansson (S), tidigare kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, numera sophämtare på Renova (samt kolumnist på denna ledarsida), står för andra gången anklagad för grovt förtal. Hermansson hade i ett blogginlägg beskrivit debattörerna Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som ”extremister”.”

”Hermansson friades i tingsrätten men Doubakil och Abdullahi försöker nu driva förtalsmålet i hovrätten. Under fredagen avslutades målet i Hovrätten för Västra Götaland och den 30 september väntas rätten fatta sitt beslut. Skulle det bli en fällande dom kommer det få vidsträckta konsekvenser för det offentliga samtalet i Sverige.”

”Trenden att hota med sina jurister har tyvärr blivit allt vanligare i svensk samhällsdebatt. När vi på denna ledarsida skrev om den numera nedlagda Teskedsorden, och hur dess arbete grundade sig i radikala och för den liberala demokratin skadliga idéer om ras och etnicitet, hotade företrädare för organisationen ledarsidan med sina jurister. Många hade sannolikt i ett sådant läge backat och kanske bett om ursäkt för kritiken. Och konstigt vore annars. Det låter både otäckt, kostsamt och emotionellt påfrestande att åtalas för förtal. Men svensk lagstiftning bär lyckligtvis på ett vidsträckt skydd för yttrandefriheten. Få åklagare ser någon rimlig chans att det skulle leda till fällande dom och väcker därför inte åtal. Trots detta finns möjligheten, vilket Doubakil och Abdullahi nyttjade, att väcka enskilt åtal.”

”Tingsrättens slutsats kan tyckas så självklar att den är närmast banal. Som Aftonbladets politiske redaktör, Anders Lindberg, skriver: ”Värdeomdömen, även negativa, är en naturlig del av en levande politisk diskussion” (AB 8/9) Och i det har han rätt. Den svenska samhällsdebatten ska inte föras i domstolar. Lyckas Doubakil och Abdullahi få Hermansson fälld väntar ett ängsligt och mindre fritt samhälle runt hörnet.”

https://www.gp.se/ledare/samhällsdebatten-ska-inte-avgöras-i-domstolen-1.54618489

Även Karin Pihl, GP, reflekterar över hur korkat Sverige blivit. Att kalla någon extremist kan självklart inte vara straffbart eller anses vara förtal. Det är ett subjektivt omdöme i förhållande till vad man själv tycker. Vänstern, naivister, tokfeminister och nyliberaler har allt för länge tillåtits förstöra Sverige. Det räcker nu! Den som inte röstar klokt i kommun och riksdagsval 2022 skadar kommande generationer än mer än nu.

”Nu är fallet uppe i hovrätten. Och det måste bli fällande dom mot Hermansson, anser akademikerna, annars är det tveksamt om muslimer i Sverige kan arbeta med mänskliga rättigheter utan att bli ”demoniserade och förtalade”.”

https://www.gp.se/ledare/skona-oss-från-aktivistiska-akademikeruppror-1.55484723