En spade är en spade

Kejsaren var naken

Löfven var aldrig tänkt att bli Socialdemokraternas ledare. Tre tidigare planerade eller valda partiordföranden utföll inte som de styrande inom Socialdemokraterna hade hoppats. Anna Lindh var påtänkt men mördades. Mona Sahlin höll inte måttet och fick sparken. Håkan Juholt som togs in efter haveriet med Sahlin fick också efter en kort tid sparken. Under Sahlins och Juholts ledning tappade Socialdemokraterna kraftigt väljarstöd parallellt med att SD stärktes ordentligt. Tredje gången gillt med partiledarval blev det Löfven som ändå hade några års arbetslivserfarenhet innan han på heltid blev fackpamp…. En trevlig och jordnära kille men verkligen ingen profil för en statsminister för ett land med ambitionen att försvara sin position som ett av världens rikaste och mest jämlika.

Självförsörjningen bland vuxna är allvarligt låg, arbetslösheten är allvarligt hög, växande utanförskapsområden skapar allt värre parallellsamhällen, den grova och organiserade brottsligheten har kraftigt ökat, skolresultaten är oacceptabelt låga, sjukvårdsköerna är långa, SDs väljarframgångar är stora och Socialdemokraterna har fått ett allt lägre väljarstöd. Att Löfvens avslutande tid som statsminister ”kröns” med återvändande IS kvinnor får symboliskt representera hans insatser som statsminister. Löfven tog inte över ”ett dukat bord” men han såg inte heller till att få det dukat. ”Kejsaren” som skulle rädda både Socialdemokraterna och Sverige var ”naken”. En förhandlare som trixat sig kvar vid makten till varje pris men vilka förutsättningar har Andersson att undvika en ny regeringskris? Särskilt i ljuset av att Lööf fortfarande kämpar för att bli Sveriges första kvinnliga statsminister…. Och eftersom jag anser att en spade ska kallas för en spade kan Löfvens tid vid makten bara definieras som ett stort misslyckande. Ett särskilt stort misslyckande för oss invånare i Sverige som drabbas påtagligt när uselt politiskt ledarskap får råda.

I Expressens artikel nedan tycker jag att de bra beskriver vilken misslyckad tid för oss svenskar som regeringarna Löfven representerar. Visst har han rätt i att även tidigare regeringar bär en stor skuld för att vi hamnat där vi är på grund av en ansvarslös migrationspolitik och en obefintlig integrationspolitik. Om sossarna ändå hade satt folkets bästa före sitt eget bästa hade de låtit partier som inte inkluderar Miljöpartiet i sitt regeringsunderlag under en tid få styra Sverige. Då hade det nödvändiga problemlösningsarbetet kunnat ta nödvändiga steg framåt och sossarna hade kunnat slicka sina sår och efter en tid sannolikt göra come-back i modernare form. 

”Ett annat exempel: Kvällstidningen Diligensen publicerar ett år före valet en omfattande granskning av för regeringspartiet inte särskilt smickrande statistik över långtidsarbetslösheten. Frågan är politiskt laddad och kritiken från oppositionen omfattande.”

https://www.expressen.se/nyheter/kanske-20-ars-brister-vi-ser-resultatet-av-nu/

Hur kan man med ordspråk sammanfatta ovan? ”Som man bäddar får man ligga” får det bli. Och jag vägrar att inte kalla en spade för en spade. Sverige behöver en demokratisk reform. Dagens demokratiska system är inte tillräckligt bra på att företräda oss invånare. Det politiska systemet har blivit en "klubb för inbördes beundran" som inte levererar i linje vad de flesta invånare förväntar sig av dem som tar på sig att styra. Det är till exempel inte rimligt att ett litet parti som MP får påverka politiken i en så stor destruktiv riktning som de defacto gör. Under Bolunds (en av två partiledare för MP) besök hos TV4 i morse visade de tydligt att MP bland annat är ett mycket vänsterorienterat parti. De senaste demokratiutredningarna har efterlyst omfattande demokratireformer. Har vi sett några större förändringar? Nej. Varför det? Tror du att de som tycker sig tjäna på det nuvarande systemets toppstyrning vill se några förändringar?