Demokratins styrka definieras av oppositionens förmåga
Innebär demokrati att alla partier mysigt ska samarbeta för sina invånares bästa? Det kan vissa tycka men det gör inte jag. En fungerande demokrati innebär en chans för väljarna att bli av med samhällsledare vi tycker gör ett dåligt jobb och en möjlighet att låta andra försöka leda oss bättre. I andra länder, som i Nord Korea, finns ingen offentlig opposition. I totalitära länder märks oppositionen i samband med att ”herren på täppan” störtas och en ny ”herre på täppan” och dess lierade tar över. Rykten säger att i just Nord Korea har en kvinna ordentligt utmanat sin bror. Vi får se om det bara är rykten.
Patrik Kronqvist, Expressen, skriver läsvärt om vilken roll en opposition har i en demokrati. Rollen är inte att smöra med dem som tagit på sig rollen att styra. Utvecklingspartiet demokraterna är idag ett 100 procent fokuserat Uppsalaparti. Partiet är nytt och sitter inte ännu vid makten. Tills dess är partiets huvuduppgift att lyfta fram våra positiva förbättringsförslag parallellt med att lyfta fram allt dåligt det nuvarande politiska styret gör, och allt dåligt de vill genomföra. Det gör ett parti och dess representanter bäst genom att beskriva vad man ogillar och samtidigt komma med bättre egna förslag.
”Det är en märklig syn på oppositionens skyldigheter. Visst hade Moderaterna och Kristdemokraterna kunnat sitta still i båten och låta Stefan Löfven regera mandatperioden ut. En fördel hade varit att förslaget om marknadshyror då blivit verklighet.”
”Det är också en illa dold hemlighet att M och KD ogillade att Sverigedemokraterna väckte misstroende mot statsministern så snabbt efter att Vänsterpartiet dragit tillbaka sitt stöd för Stefan Löfven. Kristersson och Busch visste hela tiden att det skulle bli tufft.
”Men i grunden är det regeringens ansvar att vinna riksdagens förtroende – inte tvärtom. Om en regering misslyckas med detta har oppositionen ingen skyldighet att hålla den under armarna. Att fråga centerpartisten Lindahl innan misstroendeomröstningen hade heller knappast hjälpt. Så sent som i söndags stod Annie Lööf svarslös i Agenda när hon fick frågor om riksdagsledamotens inställning. Enligt egen uppgift avsåg Helena Lindahl ännu på måndagen att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister. Först i onsdags meddelade hon att hon tänker följa partilinjen.”
”I grunden är det Sverigedemokraternas intåg i riksdagen som har gjort det svårare att regera Sverige. Men ändringar i praxis har också bidragit. Ett stort steg togs när Socialdemokraterna 2013 tillsammans med bland annat SD stoppade alliansregeringens planerade höjning av brytpunkten för statlig inkomstskatt.”
”Det är inte oppositionens uppgift att lotsa igenom regeringens politik, sa Magdalena Andersson, S, då. Det stämmer fortfarande.”
Personligen tycker jag det var tråkigt att Helena Lindahl, C, vek ner sig för att lämna sin övertygelse och istället rösta på Lööfs vänsterlinje. Jag trodde att Lindahl hade en så stark personlig integritet att det politiska engagemanget inte handlade om egna titlar och arvoden. Trist, hon skulle kunna vara en bra borgerlig ledare för C. Hon vittnade själv om att hon hade bränts om hon inte vikt ner sig.
Synonymerna till opposition nedan är läsvärda. Opposition, konstruktiv opposition, är den viktigaste livskraften i en väl fungerande demokrati.
https://www.google.se/amp/s/www.ordguru.se/amp/synonymer/opposition
Jag tycker att Peter Hjörne, GP, skriver läsvärt nedan. Den som inte kan ändra sig är korkad. Den som gör det och vill förtjäna andra människors förtroende måste dock tydligt och trovärdigt tala om varför de ändrade åsikterna skett. Att kunna ta makten och tro att man inte behöver driva en politik man ogillar är ett gott skäl för att byta åsikt. Att vilja bli historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister är ett uselt skäl.
”Forskare som Robert Putnam, Sören Holmberg och Bo Rothstein har visat att hög tillit och förtroende är viktiga smörjmedel i ett samhälle. De sänker transaktionskostnader mellan individer och organisationer och frigör resurser i samhället. Det är således oerhört viktigt att alla aktörer, inte minst politiker, gör allt de kan för att värna tillit och förtroende. Då behöver traditionella begrepp som anständighet, rättrådighet, pålitlighet, hygglighet, respekt, eftertanke, och inte minst ordhållighet åter komma till heder. Politiskt ledarskap handlar nämligen i hög grad om moraliskt ledarskap.”
”Ordhållighet är värd särskild omsorg. Ulf Kristersson har beskyllts för både lögnaktighet och svek sedan han ändrat sig och inte längre utesluter stöd från SD. Kristersson själv hävdar att SD blivit bättre och att det finns en samsyn i vissa frågor, där kan man samarbeta. Däremot utesluter han att bilda regering med Sverigedemokraterna.”
”Det är klart att Ulf Kristersson ändrat sig. Det har också Annie Lööf, som tidigare uteslöt S-samarbete, gjort. Skärskådar man de flesta politiker så har de ändrat sig, kompromissat och hittat nya vägar. Det viktiga, för trovärdigheten, är att erkänna att man ändrat sig och redogöra för skälen, inte att aldrig byta ståndpunkt. Endast den som är rigid ändrar sig aldrig. Som den tidigare västtyske förbundskanslern Konrad Adenauer sa när han attackerades för att ha ändrat sig: "Jag förbehåller mig rätten att vara klokare i dag än jag var i går."”
https://www.gp.se/ledare/klokare-i-dag-än-i-går-1.52094245
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar