Riktade statsbidrag och kriskompensation
Kritiken från både politiker och tjänstemän inom kommuner och regioner mot riktade statsbidrag är massiv. Även forskare visar på hur dåligt detta otyg med riktade statsbidrag, det vill säga att staten till exempel bestämmer att bidrag bara ges kopplat till matematiksatsningar istället för generellt till skolan. Kompetenta ekonomer kritiserar också återkommande regeringars krispaket. Inte minst de som under Covid-19 pandemin utbetalats från staten till kommuner och regioner. I detta fall har det inneburit stora ekonomiska överskott i kommuner och regioner som på inget sätt beror på lokala politiska ledningars förtjänst. Problemen med dessa lösningar på statsbidrag är att okunniga lokala politiker bygger upp en högre kostnadsnivå som utan fortsatta statsbidrag inte är hållbara. Av det skälet, och att brist på kompetens inte snabbt blir löst med pengar, ökar inte kloka kommuner och regioner sin långsiktiga kostnadsstruktur. För att undvika detta slöseri med bidrag föreslår kunniga ekonomer att staten i krissituationer istället ska kompensera kommuner och regioner i efterhand för så kallade extra ordinära kostnader. Det vill säga merkostnader på grund av till exempel en pandemikris.
Varför fortsätter då dessa illa omtyckta statsbidrag och statliga krispaket? Jo, för att rikspolitiker gång efter gång ska få mediautrymme när de satsar sketna 200 miljoner på matematik, 300 miljoner på HBTQ certifiering, 100 miljoner på stresshantering inom vården och så vidare. Det samma gäller krispengar. Istället för att ha en algoritm som snabbt räknar ut merkostnaden i kommuner och regioner och kompenserar för det i efterhand ska rikspolitiker ha möten och visa handlingskraft inför oss medborgare. Det är ett dyrt skådespel och slöseri med medborgarnas pengar som kan användas betydligt bättre.
Oavsett vad man tycker om värdet av kunskaper i matematik innebär en PR aktivitet från regeringen på 200 miljoner kronor inte ens 700.000 kronor om det smetas ut på landets 290 kommuner. 200 miljoner låter mycket när budskapet säljs in. 700.000 kronor under två år är inget som förändrar verkligheten till det bättre. Går det att få slut på denna idioti? Bara om väljarna röstar fram politiska alternativ som inte vill att det ska gå till på detta slösaktiga sätt. Ett tips, rösta på Utvecklingspartiet demokraterna eller något annat klokt nytt parti.
https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8964910&fileOId=8964923
Näringslivspolitiken är inget undantag. Den svenska moderna politiska historieberättelsen är full av enormt slöseri på missriktad näringslivspolitik. Inte minst när politiken tillät Vattenfall att leka globalt företag och genom bland annat förvärv i Holland drabba skattekollektivet med förluster på makalösa 70 miljarder kronor. Politiker jagar PR poäng istället för att göra stor både kort- och långsiktig nytta. Inte minst Vänsterstyret i Uppsalas satsningar på presentcheckar är ett lysande exempel på dåligt använda skattepengar. Vad gäller just misslyckad näringslivspolitiska insatser skriver Eva Forslund, UNT, klokt nedan.
"Riksrevisionen har tidigare larmat om att näringspolitiska satsningar ofta utvärderas genom att man frågar just de företag som har fått ekonomiskt stöd ifall stöden har gett nytta, trots att man knappast behöver göra en utvärdering för att veta om ett företag som fått pengar tycker det har varit bra."
"Man kan, och bör, förbättra hur man utvärderar offentlig verksamhet. Myndigheter ska inte kunna utvärdera sig själva och inte heller finansiera externa parters utvärderingar, som forskarna skriver på DN debatt (27/5). Så länge de som granskas får inflytande över hur granskningen sker är risken stor att utvärderingarna blir undermåliga, och snedvridna."
"Men det är inte det enda man bör göra. Tillbaka till Bergh och Wernberg. I den mån svensk välfärdsstat fungerar bra är det för att vi ger oss på att göra det som kräver lite kunskap. Näringspolitiska satsningar kan inte räknas dit. Att träffa exakt rätt bransch eller företag, vid exakt rätt tillfälle i tillväxtfasen är nästintill omöjligt. Risken är stor att man snedvrider marknaden och introducerar fel incitament för företagen – som kan komma att bry sig mer om att bli föremål för stöd, än att utveckla sin verksamhet. Just vad gäller dessa näringspolitiska satsningar är den fråga nationalekonomen Andreas Bergh ställde i podden, “har ni politiker verkligen de kunskaper som krävs för att lyckas med det här?”, särskilt berättigad. Och svaret är nej."
https://unt.se/asikt/ledare/artikel/politiker--gor-det-ni-kan-inte-det-ni-vill/l6vv5pej
Under årets digitala Almedalsvecka kommer jag att delta i en seminariepanel om hur Artificiell intelligens, AI, förändrar spelplanen i våra samhällen. I ljuset av ovan resonemang kanske det är dags att rationalisera bort många politiker och istället använda AI för att både förankra beslut bättre och för att fatta klokare beslut. Jag är helt övertygad om att det går. Som ett komplement till en moderniserad demokrati tror jag att AI kommer att bidra till en stärkt demokrati. Vad tror du? Nedan artikel i Computer Sweden är läsvärd. Tiden är minst sagt mogen för ett demokratiskt lyft. Det är möjligt! Det är önskvärt av många som inte imponeras över hur vår demokrati fungerar i nuläget.
"Skulle algoritmer gör jobbet bättre än folkvalda politiker? Det spanska privatuniversitetet IE Universitys avdelning Center for the Governance of Change frågade 2769 personer från elva länder världen över hur de skulle ställa sig till att minska antalet nationella parlamentariker i sitt land och ge platserna till en AI som skulle ha tillgång samma information som politikerna. 51 av européerna svarade att de var för en sådan idé. Åsikterna varierar dock stort efter åldern. Yngre människor var betydligt mer öppna för idén än äldre.
– Alla upplever att politiken blir allt sämre och uppenbarligen får politikerna skulden. Jag tror att rapporten fångar den allmänna tidsandan, säger han till CNBC."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar