Vidriga förhållanden i MPs, nyliberalers och ”rättrogna” liberalers bakvatten
Under flera år har jag bloggat om exempel från verkligheten som tydligt vittnar om den ansvarslösa migrationspolitiken och den misslyckade integrationspolitiken. Ansvarslöshet och misslyckanden som bjuder på tydliga symtom inom skolan, sjukvården, brottsligheten, långtidsarbetslösheten, trångboddheten och så vidare.
Bra att UNT nu har en artikelserie som beskriver några exempel på sådant jag beskrivit sedan länge. Människor som arbetar under slavliknande förhållanden. Och som lever under vidriga förhållanden, i Sverige. Det intressanta i dessa reportage är att riksrevisionen säger att staten skiter i att städa upp i detta träsk. Ett av skälen är att det är fackens roll i Sverige att stå på individens sida på en arbetsplats. Sjukt! Lika sjukt som att statens representanter år efter år tillåter många varianter av lättillgängliga lån i Sverige. Lån som driver in många människor i svåra situationer. Visst kan man tycka att de får skylla sig själva MEN det drabbar oss andra genom behov av försörjningsstöd, sjukvårdskostnader, omhändertaganden av barn och så vidare. Elin Sandows artiklar är viktiga, men bakom en betalvägg.
https://unt.se/nyheter/artikel/20-arige-amir-jobbar-heltid--for-4-000-kronor-i-manaden/r4eq4q9l
Riksrevisionens kritik mot statens hantering av människor som lever olagligt i Sverige är mycket skarp. En hantering som starkt bidrar till att människor kraftigt utnyttjas i Sverige och att brottsligheten ökar. Var är alla dessa naivister och ”rädda världen människor” i Sverige? När inser dessa svenskar, som sätter sig på höga moraliserande hästar, att många humanitära problem i dagens Sverige bär de skuld för. Aldrig. Det är bedrövligt att vi ska behöva vänta till efter 11/9 2022 innan vi får en migrations och integrationspolitik som kan börja reparera våra samhällen runt om i Sverige. Vi kan vända denna negativa situation. Det är dock helt omöjligt med nuvarande politiska ledning både i Uppsala och i Sverige.
Mycket bra ledarartikel i Expressen, Anna Dahlberg, där hon ger sin syn på skillnaderna mellan ansvarstagande liberaler och teoretiskt verklighetsfrånvända liberaler. Jag är urless på dessa självutnämnda moraliskt ”fina” människor som skapat så mycket problem i Sverige. Professor Hans Rosling talade ofta om hur mycket större nytta humanitära stöd i flyende människors hemområden skulle göra större nytta. Flyende från väpnade konflikter eller fattigdom.
”De liberala principryttarna har förlorat varje slag mot verkligheten, men det saknar betydelse. De svingar sig upp i sadeln igen, som om inget hade hänt, lika segervissa som alltid. De har ju alltid rätt – i alla fall i princip.”
”Det finns många begrepp för att beskriva denna klassiska politiska motsättning: idealister mot realister, dogmatiker mot pragmatiker, kartan mot verkligheten och så vidare. Ett mer precist sätt att fånga den inom-liberala striden är att skilja på principer och utfall. För den första sortens liberaler är principerna alltid överordnade. Det viktiga är att ”markera”, ta avstånd och visa var man står – att bedriva ett ideologiskt renhållningsarbete om man så vill. Vilka konsekvenser olika förslag får är av underordnad betydelse.”
”Ty det viktiga för den liberala principryttaren är ju inte att få till stånd verklig förändring, utan att slåss heroiskt i idéernas vackra värld och peka ut avfällingar från den rätta liberala läran.Höjden av liberalism? Knappast.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar