Människors välbefinnande
"Vad var det jag sa" är en klen tröst när inte en uppenbart negativ utveckling hade kunnat motverkas genom aktivare hälsofrämjande politik. För att må bra behöver vi människor äta, dricka och regelbundet utföra fysiska aktiviteter. I en värld där allt fler blir allt mer stillasittande parallellt med att vi i förhållande till kroppens energiförbrukning äter och dricker för mycket blir det farligt för kroppen. När vi dessutom vet att regelbundna fysiska aktiviteter har en mycket positiv effekt för hjärnans förmåga att prestera blir det ännu mer obegripligt att vi som samhälle inte bättre jobbar bättre med folkhälsofrågorna. Samhället har ett gemensamt ansvar för att förbättra situationen för allt fler personer. Det personliga ansvaret är stort men frestelserna är svåra att undvika med dagens livsstil. Allt fler samhällen runt om i världen inser det och har också börjat vidta till exempel särskilda skatter på läsk. Det minsta vi borde göra är att öka antalet timmar kopplade till skolan som handlar om fysiska aktiviteter. Inte minst har vi under pandemin kunnat följa en utveckling där allt fler barn helt slutat med fysiska aktiviteter på sin fritid.
Karin Pihl, GP, skriver läsvärt om att hälsoutmaningarna ökar kopplat till att många av oss äter för mycket onyttig mat parallellt med att vi rör oss för lite. Personligen lite "tragikomiskt" att Pihl bland annat hänvisar till år 2010 i nedan artikel. Det var år 2010 som jag gjorde två blogginlägg som fick mycket uppmärksamhet. Det jag skrev om var just detta som Pihl skriver om och där jag ansåg att det var hög tid att inse problemens vidd och vilka negativa effekter det får både för många enskilda människor och samhället i stort. Men, men vi kan prata om en massa småfrågor men de riktigt stora frågorna, som påverkar oss i mycket stor utsträckning, de anses uppenbarligen för känsliga för att konstruktivt ta i.
"Tidigare kallades typ 2-diabetes för åldersdiabetes då sjukdomen uppkom efter några decennier med en ohälsosam livsstil. Den benämningen blir alltmer missvisande. Fler och fler barn drabbas av diabetes typ 2. Sjukdomen orsakas av genetiska faktorer i kombination med livsstilsfaktorer, som stress, brist på motion och ett högt intag av energirika livsmedel. De sistnämnda kan vi påverka."
"I USA har ökningen av typ 2-diabetes bland barn eskalerat under 2000-talet. Mellan 2002 och 2015 ökade andelen diagnosticerade barn och tonåringar med nästan fem procent per år, enligt den amerikanska folkhälsomyndigheten. De följdsjukdomar som drabbar barn och unga med typ 2-diabetes är ofta ännu allvarligare och utvecklas snabbare än hos vuxna. Dit hör högt blodtryck och njurproblem. Dessa barns förväntade livslängd blir förkortad. Enligt en omfattande studie från 2010 publicerad i The New England Journal of Medicine, som undersökt tusentals personer under flera decennier, har unga med högst BMI dubbelt så hög risk att dö före 55 års ålder jämfört med normalviktiga. Unga män mellan 20-29 år med allvarlig fetma kan förkorta sitt liv med drygt tio år, enligt en australiensisk studie publicerad i Nature 2018."
"Allt fler ungdomar i Sverige växer upp i en miljö som kallas obesogen, alltså en social omgivning som främjar överkonsumtion av mat och som hämmar motion och rörelse. Enligt Folkhälsomyndigheten (FHM) har förekomsten av övervikt och fetma bland skolbarn 11-15 år fördubblats i slutet på 2010-talet jämfört med början av 1990-talet. Den som är överviktig som barn får ofta svårt att gå ner i vikt som vuxen. Särskilt år 2010 sticker ut i utvecklingen. Det var då internetanvändningen per dag sköt i höjden. Det kraftigt ökade nätsurfandet, något som troligen hänger samman med de smarta telefonerna, bildar ett perfekt samband med den ökade förekomsten av fetma, enligt FHM. De naturliga tillfällena till rörelse har också minskat, exempelvis har barns resor till skolan på cykel minskat med 48 procent sedan 1990."
"Stillasittande är en faktor som skapar ohälsa. Den största anledningen till den ökade förekomsten av övervikt och fetma handlar dock om energiintag."
"Det finns en generell bild av övervikt som någon som enbart rör den enskilda människan och hennes förmåga att ”motivera” sig själv att äta sundare och träna mer. Kvällstidningar och livsstilsmagasin tjänar pengar på det. Men sett ur ett samhällsperspektiv är det allt mer uppenbart att övervikt inte bara kan betraktas som något den enskilde individen rår för eller kan förväntas lösa."
https://www.gp.se/ledare/vi-m%C3%A5ste-tala-klarspr%C3%A5k-om-barnfetman-1.46490163
Men, men i ”klan-Sverige” kan vi inte kalla ”en spade en spade”. På något idiotiskt sätt går man alltid fel ur någon ”klans” perspektiv. Har det alltid varit en så här usel samhällsdebatt? Vissa påstår det. Johan Hakelius skriver läsvärt i Fokus om denna klantid.
”Inte för att jag tror att någon lyssnar, men låt mig ändå föreslå en mer naivistisk hållning i samhällsdebatten: om något är ett problem är det ett problem av alldeles egen kraft. Vem som gynnas eller missgynnas av en uppriktig redogörelse av verkligheten är sekundärt. En sak är alldeles tydlig: klantänkandet missgynnar sanningen, ärligheten och analysen.”
https://www.fokus.se/2021/05/i-det-mediala-klansamhallet/
Nej, nu räcker det, nu går jag och köper ett halvt kilo godis och en Trocadero för att tröstäta som protest mot att så mycket dumhet får styra inom politiken och debattklimatet. Som tur är har vi fortfarande duktiga företagare och forskare som kompenserar för all dumhet från okunniga och oerfarna inom politiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar