Öka straffen kraftigt vid återfallsförbrytelser
Det var länge sedan jag blev så upprörd som när jag såg nedan avsnitt av Uppdrag granskning. I flera reportage har Uppdrag granskning beskrivit en ung kriminell och olika perspektiv kopplat till honom. Återkommande har varit att hans identitet är att vara kriminell och göra som han vill, och det är han tydlig med att han vill fortsätta med. När denna grovt kriminella person, trots det som beskrivs i reportaget, blir villkorligt frigiven börjar han sitt kriminella liv direkt och han dödar och skadar också människor. Det är inte ok att liknande människor inte får väldigt mycket längre fängelsestraff och bättre försök att ändra deras beteenden. Jag anser att straffen kraftigt ska ökas för personer som begår brott efter brott efter brott. Till viss del görs det redan men inte alls tillräckligt mycket. Övriga befolkningen måste skyddas bättre än idag.
https://www.svtplay.se/video/30948294/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-villkorligt-frigiven
Ett av huvudskälen till varför vi inte har lika mycket skjutningar i nuläget är att väldigt många av de grovt kriminella är frihetsberövade i häkten eller fängelser. Det exemplifierar väl det Leif GW Persson ofta talar om att den som är "inkapaciterad", det vill säga inspärrad, inte kan begå allvarliga brott. Återigen vill jag slå ett slag för att människor som ständigt begår brott och som ständigt lagförs ska få allt längre straff. Allt annat är orimligt. Mannen i Uppdrag granskning, som dödade en man och skadade flera, säger också i program efter program att han inte tänker ändra sitt sätt att vara och leva på. Hans identitet är att vara kriminell och det tänker han vara. Ingen så kallad kriminalvård i världen kan ändra på en sådan inställning. Möjligen i länder där metoderna för att få människor att ändra sig är väldigt annorlunda jämfört med i Sverige. Kriminalvårdens resonemang nedan om återfallsförbrytare är läsvärd. Jag har bestämt mig, återfallsförbrytare ska få kraftigt ökade fängelsepåföljder. Eftersom vetenskapen väl beskriver att det är en liten del av befolkningen som står för en stor del av brottsligheten kommer det att skydda många människor från olika former av lidande när dessa personer hålls ifrån oss andra längre.
"Efter rehabiliteringsidealets utträde som vägledande tanke för kriminalpolitiken i slutet av 1980-talet gjorde nygamla retributiva idéer sitt återtåg i de västerländska rättssystemen. Sverige blev inget undantag från den trenden. Det straffobehag brottslingen tillfogas – hette det – ”skall stå i proportion till den brottslighet han övertygats om”.1 Begreppet straffvärde blev då vägledande för straffutmätningen i de svenska domstolarna.2 Ett inslag hos den övergivna straffmodellen överlevde dock denna förändring. Nu liksom då ansågs att återfall i allvarlig brottslighet bör leda till strängare påföljder.3 Är det rimligt att utdöma ett strafftillägg vid återfall? Många anser att uppfattningen att upprepad brottslighet rättfärdigar hårdare påföljder ingår i det allmänna rättsmedvetandet. Det synsättet är förmodligen också accepterat bland många aktiva inom rättsväsendet. Strafftillägget är dock vid närmare granskning svårt att rättfärdiga ur juridisk synpunkt. Rent lagtekniskt är en person fri från tidigare kriminell belastning (dvs. hon är åter ”fri från skuld”) när hon väl avtjänat sitt straff. Hur kan då brottslingens tidigare brottslighet leda till hårdare påföljd?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar