Bäst i världen

Uppsala en världsstjärna bland samhällen
Det är med stor stolthet som jag i nuvarande grönska tar med mig utländska gäster på en promenad i centrala Uppsala. Jag brukar börja vid S:T Eriks torg, gå förbi Saluhallen, över till Östra Ågatan, promenad till Islandsbron, över bron och in i Stadsträdgården, upp i slottsparken, slottsområdet, ner i Botaniska trädgården, upp i engelska parken, förbi Carolina redoviva och ner till Uppsala domkyrka. Det en vandring i en miljö i världsklass. Om du aldrig upplevt den promenaden i tider som nu, gör det!

Uppsala bär också på en fantastisk historia där människor kopplade till bildning, företagsamhet och tro spelat huvudroller. En plats som idag tveklöst har störst förutsättningar att erbjuda sina invånare en mycket ljus framtid. Inte minst närheten till Arlanda, som snabbt tar oss ut i världen, gör vår plats väldigt attraktiv. Närheten till Stockholm är också positiv både ur ett affärs- och kultur-perspektiv. Att Uppsala vinner priser om att vara en attraktiv och miljöansvarsfull plats är välförtjänt. Bland annat för att vi faktiskt skapat en bred politisk enighet om ett offensivt miljö- och klimatarbete. Uppsala kan beskrivas som en starkt lysande stjärna bland världens samhällen.  Eller en fin diamant.

Diamanter är mer eller mindre värdefulla. När de skickligaste hantverkarna slipat en diamant"sten" ökar dess värde. "Även solen har fläckar", "en oslipad diamant" och så vidare är exempel på ordspråk som beskriver att även det som är bra kan bli bättre. Framförallt tycker jag att politiken har ett ansvar för att ta långsiktiga perspektiv på den samhällsförbättring vi dagligen som politiker jobbar med. Även om våra problem idag är relativt små kan de snabbt visa sig vara väldigt stora när till exempel en högkonjuktur byts mot en lågkonjunktur. Därför är det till exempel väldigt viktigt att ta utanförskapsproblemen och klyvningen av våra samhällen på största allvar. Det är uppenbart att allt för många som definieras som tillhörande medelklassen och överklassen inte tagit integrationsutmaningarna på tillräckligt stort allvar. En konsekvens av det kan vara som Alice Teodorescu skriver vara att valet 9/9 i år kommer att vara "en folkomröstning om invandring". Det är ett uselt betyg till alla icke missnöjespartier att vi hamnat i en liknande situation. Varje dag bidrar jättemånga invandrare till svenskt välstånd och vår positiva utveckling. Samtidigt finns många invandrade, av olika skäl, som det svenska systemet inte klarar av att tillräckligt fort lyckas integrera mot självförsörjning och acceptans för våra värderingar. Det inkluderar andra generationens invandrare som vuxit upp i utanförskapsområden.  Att bygga framgångsrika samhällen i det lilla och i det stora är svårt. Långsiktigt kommer inte Uppsala att utvecklas positivt om vi får allt fler människor som lever i parallellsamhällen och i hopplöshet. Det måste vi bättre inse och tydligare jobba med att inkludera människor mycket bättre än hittills mot självförsörjning och respekt för våra grundläggande värderingar. När vi fixar det kommer Uppsala bli världens bästa plats att leva på, för alla sina invånare.

Dagens kalkon
Det kommunala utjämningssystemet. Det måste mycket bättre väga in alla kostnader som krävs för en betydligt bättre integration i de områden där väldigt många nyinvandrade samlats. Särskilda insatser i skolor, betydligt bättre vuxenutbildningar och lokalt förankrade arbetsmarknadsåtgärder. De som förstår hur destruktiv klyvningen av Sverige är stöttar en sådan systemkorrigering.
https://www.expressen.se/ledare/lika-kommunskatt-for-alla-varken-rattvist-eller-effektivt/

Dagens stjärna
Alice Teodorescu. Vissa människor gillar rak kommunikation, andra gör det inte. Jag gillar rak kommunikation och ogillar falskspel och intriger. Människor som har en medmänsklig och värdeskapande värdegrund beter sig inte så. Men de falska och intrigerande finns. Du som genom åren lärt känna mig via till exempel mitt bloggande har förstått att jag är 100% transparent med mina värderingar. Jag tillåter inte att oro och rädsla hindrar mig ifrån att våga ta i känsliga frågor. Jag försöker alltid förstå hur det är i verkligheten. För att motverka falskspel och intriger försöker jag alltid lyfta fram konflikter ”på bordet” för att alla kort ska synas och problem lösas. Jag låter inte ideologi förblinda mig från att tydligt se och ta i uppenbara problem. Jag är helt enkelt en pragmatiker med ett liberalt ideologiskt kompass.

Jag genomförde för tre år sedan en utanförskapsturné till Malmö, Göteborg, Södertälje och Stockholm. Uppsala känner jag väl till. Det var innan de stora flyktingströmmarna. Redan då hade Sverige brustit kraftigt med integrationsarbetet. Jag träffade lokala invånare, fastighetsbolag, företagare, socialarbetare och Polisen på varje ställe. Tro mig, redan då var det väldigt tydligt att vi hade stora integrationsbekymmer. För mig var det också tydligt att människor som lever i ”fina” bostadsmiljöer helt saknat insikt i hur problematiskt det faktiskt varit och är i allt mer tätbefolkade utanförskapsområden. Om insikten funnits har den förträngts. Ett oklokt och inte medmänskligt förhållningssätt. Ett förhållningssätt som också kraftigt bidragit till en politisk polarisering av Sverige och kraftigt växande missnöjespartier. Underkänt!

”För de allra flesta handlar det nämligen inte om en konflikt mellan invandrare och svenskar utan om en konflikt mellan skötsamma med olika bakgrund och etnicitet samt de som skapar problem. Det är i grunden en fråga om rättvisa och resursfördelning. Att de etablerade partierna lät dessa frågor glida dem ur händerna är ett historiskt misstag med konsekvenser vi bara sett början av.”
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-därför-vinner-sd-valet-1.6592188

Inom kort släpper jag en bok. Där försöker jag i väldigt kortfattad form bland annat beröra vad som krävs för ett framgångsrikt lagbygge. Sveriges ledarskap har inte gjort ett tillräckligt bra jobb de senaste åren då landet klyvs allt mer. Glest befolkade områden mot få tätbefolkade städer. Medel- och överklass mot socioekonomiskt svaga. Många av våra allra socioekonomiskt svagaste bor i de så
kallade utanförskapsområdena.