Stärk demokratin

Kraftfullare demokratisk förmåga
Är tanken med demokratiska företrädare att de ska vara livskompetenta och därför också trovärdigt klara av att företräda de människor de företräder? Om politik ska tas på allvar måste den vara mer än ett spel för spelintresserade som börjat träna i ungdomsförbund och sedan blivit kvar i politikermatchen utan uppehåll för ett arbete med möjligheten att bidra till skatteintäkterna. Några år där man försörjt sig på egenföretagande eller genom anställning borde vara ett baskrav för ledande politiska uppdrag, av många skäl. Inte minst av legitimitets- och erfarenhetsskäl. Det är inte länge sedan som de flesta politiker hade det som en bisyssla. Många hade en yrkessysselsättning och bidrog ideellt i det viktiga politiska arbetet. När demokratin moderniseras tror jag bland annat att det är nödvändigt att återinföra en ordning där verklighetsförankringen är stark bland våra politiska företrädare. Tycker du det är viktigt? Reducera nu inte detta inlägg till kritik mot enskilda personer! Det är kritik mot ett system som måste renoveras och moderniseras. Wetterbergs bifogade artikel är mycket läsvärd. Politiken behöver fler engagerade livserfarna. För att det ska bli verklighet kan inte t ex de flesta riksdagsledamöter ha i uppdrag att vara ”knapptryckare”.

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/de-broilers-som-styr-sverige-behover-livserfarna-kolleger/
https://www.etc.se/val-2014/broilers-den-nya-generationens-politiker

Ledarskapsroller är svåra, och mycket ansvarsfulla. Precis som med alla andra kunskaper och färdigheter är det något man lär sig i takt med träning. Inom näringslivet och bland tjänstemän räcker det inte med att vara vältalig och ”medialt gångbar” för att få ledande roller. Det borde inte räcka i något sammanhang. Särskilt inte i sammanhang där arvoden är skattefinansierade. Tror inte du också att kvaliteten på skattefinansierade investeringar, och den löpande skattefinansierade verksamheten, skulle bli betydligt bättre om förtroendevaldas erfarenheter blir mer relevanta för viktiga ledaruppdrag. Relevanta erfarenheter. Löfvéns erfarenheter från verkstadsarbete och LO räckte uppenbarligen inte till för att förstå och värna viktiga säkerhetsfrågor. Reinfeldt hade inte lärt sig mängdlära i praktiska sammanhang. Friggebo trodde att körsång med ”We Shall over come” skulle lösa tidiga utanförskapsproblem! En gång i tiden var sossarna så mäktiga att de faktiskt hade en värdefull möjlighet att träna sina ”ess” mot svårare uppdrag. Idag är inget parti längre så mäktiga och har inte år efter år makten. Då blir ledarrollen ett ”on the job training” uppdrag. Det är naivt att förvänta sig att det blir så lyckat för oss som ska företrädas, invånarna i just vår kommun eller vårt land. Förbättringspotentialen är stor. Alltid kul när möjligheterna till förbättringar är stora.

Hur illa är det att politik professionaliseras till den grad att den blir allt mindre folkligt förankrad? Illa. För att säkra så hög representativ kvalitet som möjligt bland förtroendevalda är det viktigt med bred förankring och stor konkurrens om förtroendeuppdrag. Partier som vill vara relevanta måste komma på hur man skapar jordmån för att återigen motivera många fler invånare att bli medlemmar i partiet. Jordmånen för att få många fler människor med omfattande arbetslivserfarenhet engagerade i ansvarsfulla politiska ledaruppdrag måste förbättras. I vart fall om vi vill försvara och utveckla vårt generella välstånd framgångsrikt. Nu bestämmer partierna själva om partibidrag. Personligen tycker jag det är en dålig ordning. Om partierna återigen blir mer beroende av enskilda invånares goda vilja stärks sannolikt också demokratin. Då tvingas de flesta partier jobba mer utåt än inåt.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Riksdagspartiernas_medlemsutveckling
https://www.expressen.se/nyheter/sa-beroende-ar-partierna-av-bidrag-fran-statskassan/
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nya-regler-anonyma-partibidrag-forbjuds?nyhetsmeny=1

Dagens kalkon
Regeringen. Tyvärr fungerar nog marknadsföringspolitiken att den nationella regeringen satsar hit och dit i valrörelsen. Jag tycker dock illa om den här typen av röstfiskeri. Den är lika osund som alla riktade statsbidrag till kommunerna. Det enda statens chefer, regeringen, borde göra är att till exempel säga att vi förstärker kommunerna med X kronor. Varje kommun borde själv få avgöra var pengarna gör störst nytta i just den unika kommunen. 350 miljoner extra till äldreomsorgen är mycket pengar, men hur mycket är det egentligen per kommun? Om vi förenklar och säger att varje kommun, av våra 290 kommuner, får dela på beloppet så blir det en budgetförstärkning per år motsvarande 1,2 miljoner kronor per kommun.
https://www.expressen.se/nyheter/nu-presenteras-varbudgeten/
https://www.expressen.se/ledare/finansministern-gar-till-val-pa-att-latsas-kunna-trolla/

Dagens stjärnor
kvalitativa medier som återigen börjar ha råd med mer värdeskapande och viktig journalistik. Tack vare elektroniska prenumerationer får några av "gammelmedierna" den målgruppskännedom som gör att de har en chans att konkurrera med Facebook och Google om annonsintäkter.
http://www.gp.se/ledare/de-demoniserande-drevens-gissel-1.5617194

Ann-Charlotte Martéus. Även hon räknar beskrivande på vallöftena som kan låta bra men som är små smulor för att kortsiktigt lösa Kompetensbristen.
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/hoppsan-de-aldre-behovs-visst-anda-tankte-andersson/