Var går gränsen?
Nyligen träffade jag kommunens revisorer för en genomgång av Äldreförvaltningens verksamhet. På pappret är politikers ansvar stort kopplat till nämnd- och styrelsearbete. I verkligheten är det tyvärr få politiska ledare som ordentligt ställs till svars för sin oförmåga att agera positivt för de människor man företräder. Positivt kräver både ett kortsiktigt och långsiktigt personligt ansvarstagande. Det duger inte att gömma sig bakom ett parti för att rättfärdiga eventuella oansvariga beslut. Jag och andra förtroendevalda har också ett personligt ansvar. Ett extremt exempel är nazisternas tid vid makten. Det var ingen acceptabel ursäkt att försöka rättfärdiga vidriga personliga ställningstaganden med orden ”jag var tvungen att lyda order”. Självklart ska majoritetsbeslut respekteras, annars blir demokratin helt dysfunktionell. Samtidigt måste det personliga ansvaret stärkas om försvaret av demokratin ska få mer behövd kraft. När den demokratiska toppstyrningen ökar i styrka tappar demokratin som samhällsmodell sin konkurrenskraft jämfört med andra samhällssystem. Du kanske tillhör dem som önskar ett mer totalitärt ledarskap? Det gör inte jag. Det är dags för oss som tror på riktiga demokratiers kraft att slå tillbaka.
Finns det en gräns för det personliga ansvaret? Gick Staffan Danielsson för långt när han tidigt stod upp för en hållbar migrationspolitik? En politik som under stor press till sist blev de flesta partiers politik. Har Finn Bengtsson fått upprättelse för sin personliga integritet att stå upp för demokratin och de väljare han tycker sig företräda? Väljare som inte accepterade en odemokratisk överenskommelse kallad Decemberöverenskommelsen, DÖ. En överenskommelse som helt skulle innebära att vänsterpolitik skulle accepteras utan möjlig kraftfull opposition! Och hur kraftfull har oppositionspolitiken varit efter att DÖ föll? Läs gärna den första artikeln under ”Dagens kalkoner”.
http://www.gp.se/ledare/boscanin-vad-kr%C3%A4vs-f%C3%B6r-att-beh%C3%B6va-avg%C3%A5-1.5465128
Det finns mer eller mindre allvarliga exempel på dåligt personligt ledarskap som kostat skattebetalarna enorma pengar i onödan. Personligen tycker jag att vi behöver se över politikers personliga ansvar mer och koppla det till en möjlighet till att dra in ersättningsrättigheter. Samtalen med kommunrevisionen var entydiga, de ansåg att det personliga ansvaret är för litet idag.
https://elisabethoglund.se/blogg/nya-karolinska-sjukhuset-ar-sveriges-storsta-ekonomiska-katastrof-nagonsin-och-det-blir-bara-varre/
Dagens kalkoner, det är trots allt påsk
Oppositionspolitiken i Sveriges riksdag. Två mycket demokratiskt erfarna vänner var tydliga i sin värdefulla rådgivning, ”satsa aldrig din tid och din energi på en roll som riksdagsledamot. Det är ett stort slöseri.” Trist att det på många sätt stämmer. Det är näringslivet och ansvarsfulla kommuner som bär på bättre vägar framåt.
https://www.altinget.se/artikel/171-punkter-av-misslyckad-opposition
Den urdåliga regeringen som är bra på att mästra andra och parallellt oduglig att leverera själva.
https://www.expressen.se/ledare/ministerns-konskvoter-ar-ett-daligt-skamt/
Elisabeth Massi Fritz. Hon har onekligen hittat en ”guldåder” inom svensk lagstiftning. Jag är dock fortsatt mycket kritisk till hennes sätt att marknadsföra sig för att mjölka så mycket skattepengar som möjligt. Är det ytterligare ett exempel på svensk dekisutveckling som Leif GW beskriver?
https://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/ett-intressant-avstand-mellan-den-offentliga-och-den-privata-personen/
Israels regering. Återigen använder världens per capita starkaste militärmakt extremt orimligt och dödligt våld mot civila palestinier. Återigen har många civila människor mördats av en regim som inte respekterar mänskliga rättigheter och som struntar i FNs alla resolutioner. Också mycket oklokt av Trump att tro att han kan vinna annat än personliga fördelar genom att ge Israel högre status över Jerusalem. Både Netanyahu och Trump är tydliga med vilkas bästa de företräder. Utan tvekan på andra människors bekostnad. För vissa ledare finns få gränser för egoismen.
https://www.expressen.se/nyheter/netanyahu-hyllar-soldater-som-dodat-16-palestinier-/
http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/fns-sakerhetsrad-antar-resolution-om-fredsprocessen-i-mellanostern/
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Resolution
Dagens stjärna
Anna Ekelund Nachman. Ja, regeringen med MP i spetsen, är inte på sina invånares sida. Då föreslår man inte något så här dumt. Vi ska absolut ställa om till ett fossilfritt samhälle. Det ska dock göras på ett sätt som respekterar människor som trott att de bidragit mot det viktiga målet men blivit lurade! När människor som tagit personligt ansvar straffas ”har något gått sönder”. Sverige behöver tveklöst ett nytt ledarskap.
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/svart-att-gora-ratt-om-mp-far-bestamma-21376
måndag 2 april 2018
Det personliga ansvaret
Etiketter:
energi,
erfarenhet,
girighet,
kompetens,
lämplighet,
oförmåga,
personligt ansvar,
självgodhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar