Så länge vi håller oss inom lagens ramar är vi fria att leva våra liv mycket fritt i Sverige. En frihet det är dumt att ta för självklar. Vi lever våra liv mer eller mindre olika. Och kopplat till tycke och smak tycker vi att vissa lever dem mer i vår smak än andra. Visst är det en underbar ordning att vi har väldigt stora frihetstyglar i Sverige? Men trots att vi klassas som myndiga får vi inte besluta om att vi önskar dödshjälp och efter en ordentlig process också kan få hjälp att möta döden mer värdigt än vad alternativen erbjuder. Det är inte en acceptabel ordning i ett samhälle som gärna ser sig som mycket medmänskligt.
https://www.synonymer.se/sv-syn/myndig
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/myndig
Du vet väl att den största gruppen bland dem som tar sitt eget liv är personer i min ålder? Varje självmord tycker jag är en tragedi. Varje människa som tar sitt liv bär på sin egen berättelse. Många kan säkert räddas om vi andra runt omkring förstår hur de mår och visar att vi bryr oss. Andra har faktiskt lidanden som bedömts som oundvikliga och med relativ kort tid kvar att leva om de inte väljer att ta sitt eget liv. I nedan länk kan vi läsa: ”Ingen bör hamna i en så utsatt situation att den enda utvägen upplevs vara självmord. Regeringen har som vision att ingen ska behöva ta sitt liv.” och "Nollvisionen om självmord är dock omstridd eftersom ett sådan mål kommer i konflikt med individens rätt till självbestämmande." Det är en fin vision. En väg som bättre bär mot målet är att tillåta väldigt reglerad dödshjälp för kraftigt fysiskt lidande personer.
https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/om-sjalvmord/fakta-om-sjalvmord/
Även om vi alla har möjligheten att varje dag ta vårt liv är det som tur är väldigt få som gör det. Men det finns starka föreställningar om människor som tar sina liv. Inte minst religiösa tolkningar som ser det som något väldigt fult att begå en sådan handling. Av vissa ses det till och med som ett brott mot Gud. Men hur kan man tro att en högre makt tycker att det är bra att en människa som till exempel fått max tre månader kvar att leva, och som lider av massor av kraftiga smärtor, gör något gott i att lida fruktansvärt sin sista tid i livet? Under tiden när de stora religionerna växte fram var människans verklighet en helt annan än idag. Att skuldbelägga svårt lidande människor som vill slippa kraftig smärta på ett liknande sätt anser jag vara väldigt inhumant.
https://www.gotquestions.org/Svenska/Biblisk-sjalvmord.html
http://www.yvonnesjostrand.com/sjaelvmord
Ett planerat självmord kan tveklöst ses som ett rationellt personligt beslut av till exempel en extremt fysiskt, inte psykiskt, lidande person. Varför ska då den personen behöva köra in i en vägg, skjuta sig, ta tabletter, hänga sig eller på annat sätt behöva ta sitt liv istället för att under ordnade former få hjälp att dö? Det är sannolikt ingen överdrift att tro att 10% av runt 1,500 som årligen tar sina liv tillhör gruppen människor som har en mycket kort tid kvar i livet och som lider extremt mycket. Det skulle innebära 150 personer, och dess eventuella vänner och anhöriga, som skulle kunna få ett värdigare avslut på denna stund på jorden.
http://psykologtidningen.se/2017/11/06/forandrad-syn-pa-sjalvmord/
Alice Teodorescu börjar så smått återvända som ledarskribent i den liberala Göteborgsposten. Det är bra. Hon vågar ständigt ta i känsliga men mycket viktiga frågor. Varför ska jag berövas rätten att under mycket ordnade former få hjälp att dö om jag är obotligt sjuk, eller väldigt gammal, med fruktansvärda regelbundna smärtor? Var finns medmänskligheten i ett sådant ställningstagande? Var finns den liberala ideologin?
"Men trots komplexiteten och det faktum att bägge hållningar har goda argument för sig framstår det ur ett frihetsperspektiv som rimligt att man också i Sverige ska införa dödshjälp för den som är myndig; ty också den som är svårt sjuk måste få ha rätt att bestämma över sitt liv. Dovstads linje, som det är enkelt att instämma i för den som värnar om den enskildes frihet och autonomi, låter sig elegant sammanfattas: ”Den som är för frihet livets alla andra dagar måste också ta strid för att friheten ska innefatta även den sista.”"
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-r%C3%A4tten-till-livet-b%C3%B6r-innefatta-r%C3%A4tten-till-d%C3%B6den-1.5525226
Karin Olsson. Jag börjar bli trött på genusperspektiv på allt. Det är identitetspolitik som inte är konstruktiv. Oavsett om det är en kvinna eller en man som gör fel ska de få stå till svars för det. Ibland väljer en verksamhet att se "ett fel som inget fel" om det inte upprepas. Om för många fel hamnar på bordet brukar det till sist få ett pris som den felande inte alltid gillar.
https://www.expressen.se/kultur/ide/sara-danius-drangar-ar-sjalva-inga-helgon/
Dagens stjärna
Anna Dahlberg. Som oftast är hon "påläst", analytisk, saklig och liberal i sina skarpa ledare. Alliansen gör helt rätt i att kräva stora reformer till hur uppdraget som Arbetsförmedlingen idag sköter ska skötas bättre i framtid. Det är dock viktigt att lära av tidigare misstag och ha rätt fokus, det vill säga relevanta invånares och skattebetalarnas bästa. Vi har inte råd med fler allt för ogenomtänkta reformer. Jag väljer att se Dahlbergs artikel som en vädjan till Alliansen på riksplanet om att inte hafsa fram något ogenomtänkt. Jag utgår ifrån att riktningen är den rätta och att ett slutligt förslag på ny lösning både inkluderar mer kraft till kommunerna och en mer resultatbaserad modell. Kommunerna kan med fördel stå för den kvalitetsgranskning av praktikplatser och liknande som Dahlberg adresserar.
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/har-alliansen-inget-lart-av-sina-misstag/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar