Visar inlägg med etikett broiler. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett broiler. Visa alla inlägg

söndag 4 december 2022

Leva som man lär

Hur många politiker har självinsikt och personlig integritet?

Kan man ha självinsikt utan att man minst byggt upp sitt unika referensbibliotek med minst 30 års livserfarenhet och riktig arbetslivserfarenhet? Hur många broilerpolitiker har en sådan bakgrund? Hur kan det finnas trovärdig personlig integritet hos broilerpolitiker som ägnar mycket tid åt att tillfredsställa dem inom partiet som bäst kan leda dem mot uppdrag som politiska sekreterare, kommunalråd, regionråd, riksdagsledamot, ledamot i Europaparlamentet och så vidare. En tydlig ”spaning” under min aktiva tid i politiken är att min personliga integritet tydligt upplevts som ett jobbigt hot av rikspolitiker och politiker som bara jamsar med det partiledningar tycker. 

https://www.bokus.com/bok/9789113057545/broilers-de-nya-makthavarna-och-det-samhalle-som-formade-dem/

Adam Cwejman, GP, skriver mycket läsvärt om politiska löften nedan. Anar jag ett intresse för filosofi hos Cwejman? Kanske har han till och med läst min bok ”En stund på jorden” som självklart inkluderar filosofiska perspektiv på livet. Och ja, jag försöker leva upp till Cwejmans avslutande ord nedan. Jag förväntar mig aldrig mer av andra, eller kräver, än vad som gäller för mig själv. ”De dygder som politiker bör leva efter gör inte bara deras arbete mer meningsfullt och respektingivande – det utgör också ett föredöme. Att vara politiker är att vara synonym med ämbetet. Vill man som politiker förändra samhället till det bättre kan man börja med sig själv.” Det är inte bara i föräldrarollen det är klokt att leva som man lär.

”Det är ovanligt att politiker säger "Jag har tänkt om" för att därefter förklara hur det gick till. Omständigheterna kan ha förändrats eller den tidigare förkastade politiken kan av olika skäl blivit mer lockande. Alldeles oavsett: Det är inte en synd att tänka om. Snarare är det ett mänskligt styrkebesked: Jag gör gör fel, och när jag väl gör det så har jag förmågan att ändra uppfattning. Det här är en klassisk dygd som hamnat lite i skymundan. Många politiker, och i detta är inte Johansson ensam, vill hellre ge sken av att de aldrig felar och att det alltsomoftast är yttre omständigheter som förändrar deras ställningstaganden, inte deras eget samvete.”

”Det var den romerske stoikern Gaius Musonius Rufus som i en föreläsning sa att det är bra om kungen från början och av nödvändighet är en filosof, och att filosofen bör vara en person med kungliga drag. Man behöver inte tolka Rufus, och Platon som var inne på samma tes, bokstavligt för att ändå greppa andemeningen: Politiken, och mer specifikt politikerna, och därmed demokratin, mår bra av filosofisk självreflektion.”

Den nytillträdda regeringen, och Sverige, skulle vinna mycket på att lära både av sina föregångares misstag – både socialdemokratiska och borgerliga regeringar – och av den uråldriga tradition som mycket av vårt västerländska samhälle bygger på. Tre kardinaldygder som antikens filosofer ofta återkom till var mod, måttfullhet och klokhet. De hänger ihop på många vis. Men applicerade på på det politiska hantverket kan de med fördel behandlas för sig.”

Den romerske kejsaren som också råkade vara en flitig skribent, Marcus Aurelius, förklarade hur det som hotar att orsaka oss lidande i sig inte är någon olycka, att uthärda och överkomma smärtan är i stället en stor lycka. Översatt till exemplet med Scruton: Att vänta, tänka och uthärda obehaget av ett aggressivt och hastigt drev är betydligt mer värdefullt än att falla till föga och lägga sig platt vid första tecken på obehag och nervositet.”

”Att fatta ett sådant beslut kräver dock klokhet, att man stannar upp, väntar och kanske betraktar ett händelseförlopp lite från sidlinjen. Det bör man alltid göra när ett drev får fart. Samma princip gäller även när man för ut sin politik eller svarar på frågor om den. En av de vanligaste politiska misstagen är kärleken till det högtravande och löftesrika språket. Det är uttryck för politiker som struntar i att politiken har begränsningar och att faktisk sakpolitik inte kan ersättas av det symboliska.”

Men att bedöma politik efter löftenas ambitioner leder till inflation och en utarmning av vad politiken innebär. Vissa älskar visserligen politiker som mest av allt producerar högstämda deklarationer och tomma politiskt korrekta fraser. Men är det sådana ögontjänare vi vill ha som politiker? Eller är det dem som faktiskt levererar något av värde och som vet när begränsningarna ger sig tillkänna?”

En politiker eller politiskt parti som vet sina begränsningar har också förmågan att kommunicera med väljarna på ett sätt som inte väcker misstro (de bara lovar och lovar!) eller leder till besvikelse. Den grekiske filosofen Epictetus, och många efter honom, byggde i stort helt hela sin stoiska filosofi på att ställa och besvara frågan: vad är upp till oss och vad är inte upp till oss? Hela livet bjuder på ständiga insikter om våra begränsningar, politiken är inte annorlunda och det är ingen idé att låtsas om motsatsen.”

”Ödmjukhet och måttfullhet hänger samman med självinsikt. Att veta sina begränsningar förutsätter att politikern reflekterar över sin mänsklighet. Ett avskräckande exempel på motsatsen – och här kan regeringen lära sig något – levererade Richard Jomshof (SD) riksdagsledamot tillika ordförande i justitieutskottet. Som svar på en debattext i GP, författad av två afghaner, en med uppehållstillstånd och en som önskar ett, svarade han korthugget på Twitter "Åk hem!". Jomshof kan mycket väl anse att permanenta uppehållstillstånd ska delas ut sparsamt och att svensk migrationspolitik ska vara stram. Men det är något annat att kommentera ett enskilt människoöde på det sätt som han gjorde. Jomshof är inte en privatperson. I viss mån är han sitt ämbete, med allt vad det innebär av krav på just måttfullhet och värdighet. Han kan visa hänsyn till den enskilda företagaren samtidigt som han anser att en momshöjning, som råkar drabba företagaren, är nödvändig. En ödmjuk och måttfull politiker är inte detsamma som en principlös nolla. Det borde Jomshof förstå.”

”De dygder som politiker bör leva efter gör inte bara deras arbete mer meningsfullt och respektingivande – det utgör också ett föredöme. Att vara politiker är att vara synonym med ämbetet. Vill man som politiker förändra samhället till det bättre kan man börja med sig själv.”

https://www.gp.se/ledare/dygder-för-en-ny-regering-1.86501704



fredag 4 november 2022

Grundskolan

Det finns hopp om skolan

Plötsligt känner jag hopp om att vi kan vända en mycket dålig utveckling i våra skolor. Våra skolor måste lyckas mycket bättre med att erbjuda en konkurrenskraftig utbildning till våra elever. Vid flera tillfällen har jag lyssnat på den nya skolministern Lotta Edholm och känner mig mycket hoppfull. Det är inte självklart när liberaler får styra skolan. Även om till exempel Lärarförbundet fortsätter sitt tröttsamma prat om att en redan genomreglerad skola ska bli ännu mer statlig är inte huvudmannaskapet skolans huvudproblem. Staten har misskött både rättssystemet och förvaret under många år. Staten som huvudman är ingen kvalitetsgaranti.

När skolan reformerades och Socialdemokraterna, under Göran Perssons ledning, kommunaliserade skolan blev det dåligt. Främst blev det dåligt för att han köpte delar av fackrörelsens stöd och gjorde villkoren sämre för de mest kvalificerade lärarna och mycket bättre för de sämst utbildade. Ja, ja det är aldrig meningsfullt att gråta över spilld mjölk.

Den nya skolministern är en i raden av broilerpolitiker som aldrig haft ett riktigt arbete, och aldrig bidragit till skattesystemet genom ett riktigt arbete. Du vet vad jag tycker om det. Du som glömt det ska komma ihåg att politiker inte får lön, de får arvoden för sina viktiga förtroendeuppdrag. Inom Utvecklingspartiet demokraterna kräver vi av medlemmar att de minst under tre år haft ett icke politiskt finansierat arbete för att få ett ledande politiskt uppdrag.

Trots min starka övertygelse om att svensk positiv framtid kräver en stor förändring av vilka vi väljer som förtroendevalda kanske det ändå blir bra med Edholm som skolminister. Av det jag hört henne säga de senaste dagarna vågar hon säga sanningar, det är ett stort framsteg i ett debattklimat som varit extremt duktigt på att undvika att prata om faktiska problem och om hur vi på allvar ska lösa dem. 

Grundskolan är viktigast av alla skolor. Den grund som läggs där får mycket stor betydelse för resten av en människas liv. Därför måste vi tyvärr införa en tidigare skolplikt än nu så att invandrades barn födda i Sverige inte ska förlora i konkurrenskraft genom att de inte får svenska med sig redan från mycket tidig ålder. Men Edholm måste få sitt skakiga parti att förstå att betyget F är dumt. Alla förstår att ett E i praktiken kan betraktas som underkänt. Nedan artiklar inger hopp.

Lovskola, läroböcker och socialsekreterare ute på skolorna. Tre goda nyheter för svensk skola presenterades ur regeringens höstbudget under torsdagen.”

https://www.expressen.se/ledare/tre-goda-skolnyheter-det-var-pa-tiden/

https://www.tv4.se/artikel/ETTdP6jRoEfytDcZ46IIZ/skolministerns-drag-foer-att-skapa-ordning-och-reda-infoer-akutskolor 

https://www.regeringen.se/sveriges-regering/utbildningsdepartementet/lotta-edholm/cv-lotta-edholm/

Ann-Charlotte Martéus, Expressen, skriver en mycket läsvärd ledare som jag bifogar nedan. En sak är säker, Liberalerna har ofta misslyckats när de haft ledartröjan inom skolpolitiken. Med tanke på att de så gärna vill styra över skolan är det ”intressant” att det ofta skötts sämre än när moderater eller socialdemokrater haft ledartröjan. Skrota betyget F! Varför? Läs även Utvecklingspartiet demokraternas artiklar om skolan nedan. 

Känner hon inte till den studie om betygsgränserna som publicerades i Läkartidningen 2018? Enligt den finns det en andel elever, runt 15 procent, som inte kan nå upp till betyget E. De har för svag teoretisk begåvning eller begränsande NPF-nedsättningar. För dessa elever hjälper det inte att ösa in extra stöd och anpassningar. Det går bara inte. Det är inte så konstigt. De snacksaliga mål som måste uppnås för att få betyget E – det lägst godkända – är inte vetenskapligt utformade så att alla skolbarn ska kunna nå godkänt. De är en skrivbordsprodukt. Och en ”tydlig gräns”, med Edholms ord, är inget att yvas över om den är satt på måfå. Och därtill grym.”

Ännu mer barock blir F-gränsen mot bakgrund av att det står i skollagen – Liberalernas skollag från 2011 – att alla elever har rätt att nå kunskapsmålen. Och därför åker Skolinspektionen – Liberalernas skolinspektion – land och rike kring och kritiserar skolor som har tvingats sätta F, och alltså inte har gjort sitt jobb. Det är Kafka på riktigt.”

En följd av denna galenskap blir att lärare anpassar lektionerna till den stackars F-elevens nivå – och bromsar därmed resten av klassens kunskapsutveckling och stimulans. Därom vittnar många pedagoger.

”En annan biverkning är att föräldrar till ”F-barn” söker sig till BUP för att barnet ska få ett diagnosintyg som kan visas upp för skolan, så att sonen eller dottern får alla de där anpassningarna och särskilda stöden som utlovas i skollagen. Men som alltså inte hjälper.”

Vill Liberalerna vara ett vuxet skolparti eller ett barnsligt anti-S-parti? Förhoppningsvis det förstnämnda. I så fall bör Lotta Edholm sätta sig ner och studera noga vad betyget F innebär.”

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/ar-liberalerna-ett-skolparti-eller-en-anti-s-klubb/

Under vårterminen 2021 gick ungefär 3 000 elever från Uppsalas grundskolor ut årskurs nio efter nio års obligatorisk skola. Nu hägrade gymnasieskolan. Men för omkring 500 av dessa elever var dörren till gymnasieskolan stängd. De hade inte klarat av kunskapskraven. Har du ett F, det vill säga underkänt, i något av kärnämnena matematik, svenska eller engelska, har du ingen behörighet till gymnasieskolan och riskerar att bli utestängd från arbetsmarknaden. Skolplikt, kunskapskrav och risk att bli underkänd. För många skapar detta stor stress och psykisk ohälsa. Utvecklingspartiet demokraterna kräver snabba förändringar.”

https://unt.se/debatt/artikel/alla-ska-fa-en-ordentlig-chans-att-lyckas-i-skolan/re0gdgyl

https://unt.se/debatt/replik/artikel/vi-ger-f-till-kommunens-skolledarskap/lqdzqnpr

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0n7GG2/skolan-i-uppsala-bland-de-samsta-i-sverige



torsdag 25 oktober 2018

Ständiga prioriteringar

Grupp mot grupp
Den som påstår att inte alla politiker hela tiden ställer grupper mot varandra far med osanning. Alla val innebär prioriteringar av begränsade resurser. Och alla människor är unika men kan på olika sätt delas in i olika intressegrupper. När någon särskild satsning görs innebär det att de som särskilt gynnas av den satsningen får något, andra får inget kopplat till just den satsningen. När forskningsmedel satsas på en viss sjukdom innebär det att de pengarna inte satsas på forskning kopplat till någon annan sjukdom. När skattesänkningar genomförs berörs alla skattebetalare, inga andra. Den senare är dock en klok åtgärd när skattetrycket är så högt att det skapar makroekonomiskt dåliga effekter. Väldigt många svenskar förstår som tur är att ekonomisk tillväxt är viktig. Utan ekonomisk tillväxt "bits hästarna". Då kan väldigt många färre få det bättre. Med ekonomisk tillbakagång finns självklart en och annan vinnare, men de flesta blir förlorare. I den bästa av världar har vi på olika sätt alltid ekonomisk tillväxt och skattetrycket är aldrig så högt att det leder till mindre skatteintäkter än vad som är möjligt om skattesatsen är klokare, Lafferkurvan kan lära dig att förstå sambandet.

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/politikens-uppgift-att-stalla-grupp-mot-grupp-18126
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lafferkurvan

Kopplat till alla de prioriteringar som hela tiden måste göras är det obegripligt för mig hur kommun efter kommun formerar sig i minoriteter eller majoriteter som tror sig ha legitimitet att styra kommunen. I min värld ska väljarviljan respekteras. I min värld ska ideologisk inriktning ha betydelse. I min värld ska vallöften ha betydelse. I min värld är det viktigaste inte att sitta vid makten om det inte innebär stora möjligheter att driva den politik man fått väljarnas förtroende för. Jag är stolt över C Uppsalas förhandlingsgrupp som rakryggat prioriterat ideologiska och sakpolitiska perspektiv, och goda samarbeten, framför individuella maktmöjligheter utan större kraft.

Jesper Sandström skriver klokt om prioriteringarnas verklighet i nedan ledare. Det är dumt att som Liberalerna i Uppsala gå på att höga skatter leder till mer välfärd. Det finns hos "goda" politiker alltid mer pengar att ta av invånarna och att ösa över verksamheter. Det är inte ansvarsfullt politiskt ledarskap. Det är ett oansvarigt och slösaktigt politiskt ledarskap som leder grupp efter grupp mot en sämre framtid. Samhället ska alltid enligt mig hitta rimliga lösningar för att stötta våra socialt svagaste. Vi måste alltid sträva efter att ge alla våra barn en rimligt rättvis möjlighet att nå sin fulla potential och förverkliga egna drömmar. Det görs bäst genom klok skattepolitik och genom att säkerställa effektiva offentligt styrda verksamheter. Oavsett om de verksamheterna utförs i offentlig eller privat regi.

"Sveriges höga skatter möts ofta av ilskna mothugg, särskilt från vänsterhåll. ”Vaddå, vill du inte ha nån välfärd? Bryr du dig inte om dina medmänniskor?” Underförstått i sådan kritik är att man ska skämmas för att ens ha tänkt tanken. Finansminister Magdalena Andersson proklamerade i ett Facebookinlägg under valrörelsen: ”Sänker man skatten blir det mindre välfärd.”"

"Ett förföriskt enkelt budskap. Men för att ett sådant påstående ska vara sant behöver det ju också vara sant att varje uttagen skattekrona går till just välfärd. Tänk om det vore så väl. Ett av de mer omskrivna exemplen på icke-välfärd torde vara det av staden och regionen finansierade kamelcentret i Angered, som fick miljonbidrag utan att bedriva någon verksamhet. Och det är ändå småpotatis i sammanhanget, ”bara” en dryg miljon."

"Först sägs att våra skatter måste vara oförändrade, gärna ännu högre, för välfärdens skull. Den som påstår annat misstänkliggörs och utmålas som girig. Sedan rinner miljarder iväg till sådant som hur man än vrider och vänder på det inte är välfärd. Sist men inte minst får man skära i det som faktiskt är välfärd – och då drabbas allt som oftast de människor vars situation används för att försvara de höga skatterna från första början."


Dagens kalkon
Gustaf Fridolin. Han visade tydligt att det inte räcker med att vara "ett politiskt underbarn" för att man på ett för invånarna bra sätt ska kunna företräda dem. Det är en sak att vara tyckare, opinionsbildare eller lobbyist, det är något helt annat att vara i förarsätet och tvingas göra de svåra valen på riktigt. På riktigt handlar alltid om mer eller mindre svåra alternativ. På riktigt handlar ofta om att ställa grupp mot grupp även om många politiker låtsas som att det inte är så. Så är det. Om några får en fotbollsarena finns det till exempel mindre över för kricketgänget..... och så vidare.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/underbarnet-fridolin-sankte-miljopartiet/

Det är bra för Sverige att vänster-Gustaf tvingas lämna som språkrör. Samtidigt störs jag av att det ska anses öppna upp för en mer komplex minoritetsregering nationellt. Partiledare lokalt och nationellt har självklart stor betydelse för hur det egna partiets politik kommuniceras men det är partiets politik och i stor huvudsak kollektiva beslut som ska kommuniceras av politiska ledare, inte eget tyckande. Bara för att MP+Alliansen blir ett större lag än Socialdemokraterna + ska en regering både kunna fungera och politiska partier ha en stor möjlighet att reformera sig. Jag har sagt det förr, jag säger det igen, MP är inte ett parti som ska sitta i en regering.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/fridolins-hastiga-avhopp-kan-bli-kristerssons-raddning/






Dagens stjärna
Expressens ledare. Grupp mot grupp gäller i många sammanhang. I en tid där arbetsmiljön mer och mer anses vara det stora problemet för viktiga yrkesgrupper som sjukvårdspersonal, poliser och brandmän är det värdefullt att ställa grupper mot grupper.


"Rent generellt har välfärden börjat plågas alltmer av krävande och oregerliga kunder och patienter. Det handlar om blonda herrar som inte vill behandlas av muslimska läkare, kvinnor som inte tolererar manlig vårdpersonal, sexistiska och allmänt ohövliga patienter."


"Personalens rätt och status behöver uppgraderas. Det måste sägas klart att de har rätt att kräva respekt - möjligen krävs det utbildning i en ny attityd.
Ociviliserade personer måste kunna avvisas om de beter sig illa. Med kraft, om så behövs. De får helt enkelt utnyttja sin valfrihet och söka sig till någon annan vårdgivare.
Samtidigt; de som väljer att arbeta i vård och omsorg träffar på dementa och psykiskt sjuka, missbrukare och människor i akut chock. I vissa lägen kommer personal tvingas att bita ihop och stå ut med svineri, om inte annat för att den egna yrkesetiken kräver det."
https://www.expressen.se/ledare/patienter-maste-lara-sig-att-veta-hut-eller-ga-hem/

tisdag 17 april 2018

Stärk demokratin

Kraftfullare demokratisk förmåga
Är tanken med demokratiska företrädare att de ska vara livskompetenta och därför också trovärdigt klara av att företräda de människor de företräder? Om politik ska tas på allvar måste den vara mer än ett spel för spelintresserade som börjat träna i ungdomsförbund och sedan blivit kvar i politikermatchen utan uppehåll för ett arbete med möjligheten att bidra till skatteintäkterna. Några år där man försörjt sig på egenföretagande eller genom anställning borde vara ett baskrav för ledande politiska uppdrag, av många skäl. Inte minst av legitimitets- och erfarenhetsskäl. Det är inte länge sedan som de flesta politiker hade det som en bisyssla. Många hade en yrkessysselsättning och bidrog ideellt i det viktiga politiska arbetet. När demokratin moderniseras tror jag bland annat att det är nödvändigt att återinföra en ordning där verklighetsförankringen är stark bland våra politiska företrädare. Tycker du det är viktigt? Reducera nu inte detta inlägg till kritik mot enskilda personer! Det är kritik mot ett system som måste renoveras och moderniseras. Wetterbergs bifogade artikel är mycket läsvärd. Politiken behöver fler engagerade livserfarna. För att det ska bli verklighet kan inte t ex de flesta riksdagsledamöter ha i uppdrag att vara ”knapptryckare”.
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/de-broilers-som-styr-sverige-behover-livserfarna-kolleger/
https://www.etc.se/val-2014/broilers-den-nya-generationens-politiker

Ledarskapsroller är svåra, och mycket ansvarsfulla. Precis som med alla andra kunskaper och färdigheter är det något man lär sig i takt med träning. Inom näringslivet och bland tjänstemän räcker det inte med att vara vältalig och ”medialt gångbar” för att få ledande roller. Det borde inte räcka i något sammanhang. Särskilt inte i sammanhang där arvoden är skattefinansierade. Tror inte du också att kvaliteten på skattefinansierade investeringar, och den löpande skattefinansierade verksamheten, skulle bli betydligt bättre om förtroendevaldas erfarenheter blir mer relevanta för viktiga ledaruppdrag. Relevanta erfarenheter. Löfvéns erfarenheter från verkstadsarbete och LO räckte uppenbarligen inte till för att förstå och värna viktiga säkerhetsfrågor. Reinfeldt hade inte lärt sig mängdlära i praktiska sammanhang. Friggebo trodde att körsång med ”We Shall over come” skulle lösa tidiga utanförskapsproblem! En gång i tiden var sossarna så mäktiga att de faktiskt hade en värdefull möjlighet att träna sina ”ess” mot svårare uppdrag. Idag är inget parti längre så mäktiga och har inte år efter år makten. Då blir ledarrollen ett ”on the job training” uppdrag. Det är naivt att förvänta sig att det blir så lyckat för oss som ska företrädas, invånarna i just vår kommun eller vårt land. Förbättringspotentialen är stor. Alltid kul när möjligheterna till förbättringar är stora.
Hur illa är det att politik professionaliseras till den grad att den blir allt mindre folkligt förankrad? Illa. För att säkra så hög representativ kvalitet som möjligt bland förtroendevalda är det viktigt med bred förankring och stor konkurrens om förtroendeuppdrag. Partier som vill vara relevanta måste komma på hur man skapar jordmån för att återigen motivera många fler invånare att bli medlemmar i partiet. Jordmånen för att få många fler människor med omfattande arbetslivserfarenhet engagerade i ansvarsfulla politiska ledaruppdrag måste förbättras. I vart fall om vi vill försvara och utveckla vårt generella välstånd framgångsrikt. Nu bestämmer partierna själva om partibidrag. Personligen tycker jag det är en dålig ordning. Om partierna återigen blir mer beroende av enskilda invånares goda vilja stärks sannolikt också demokratin. Då tvingas de flesta partier jobba mer utåt än inåt.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Riksdagspartiernas_medlemsutveckling
https://www.expressen.se/nyheter/sa-beroende-ar-partierna-av-bidrag-fran-statskassan/
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nya-regler-anonyma-partibidrag-forbjuds?nyhetsmeny=1
Dagens kalkon
Regeringen. Tyvärr fungerar nog marknadsföringspolitiken att den nationella regeringen satsar hit och dit i valrörelsen. Jag tycker dock illa om den här typen av röstfiskeri. Den är lika osund som alla riktade statsbidrag till kommunerna. Det enda statens chefer, regeringen, borde göra är att till exempel säga att vi förstärker kommunerna med X kronor. Varje kommun borde själv få avgöra var pengarna gör störst nytta i just den unika kommunen. 350 miljoner extra till äldreomsorgen är mycket pengar, men hur mycket är det egentligen per kommun? Om vi förenklar och säger att varje kommun, av våra 290 kommuner, får dela på beloppet så blir det en budgetförstärkning per år motsvarande 1,2 miljoner kronor per kommun.
https://www.expressen.se/nyheter/nu-presenteras-varbudgeten/
https://www.expressen.se/ledare/finansministern-gar-till-val-pa-att-latsas-kunna-trolla/

Dagens stjärnor
kvalitativa medier som återigen börjar ha råd med mer värdeskapande och viktig journalistik. Tack vare elektroniska prenumerationer får några av "gammelmedierna" den målgruppskännedom som gör att de har en chans att konkurrera med Facebook och Google om annonsintäkter.
http://www.gp.se/ledare/de-demoniserande-drevens-gissel-1.5617194

Ann-Charlotte Martéus. Även hon räknar beskrivande på vallöftena som kan låta bra men som är små smulor för att kortsiktigt lösa Kompetensbristen.
https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/hoppsan-de-aldre-behovs-visst-anda-tankte-andersson/