Hur stor får oförmågan att reformera vara innan demokratiskt undantagstillstånd måste kunna övervägas? Hur demokratiskt acceptabelt är det att inte stora folkliga majoriteter får politiskt stöd för sina önskemål trots att en stor majoritet av till exempel riksdagens ledamöter håller med? I ett demokratiskt läge som nu, där reformförmågan är skrämmande liten parallellt med att landets strukturella problem kraftigt växer, krävs annat än Decemberöverenskommelser. En längre tid utan nödvändiga reformer blir väldigt kostsamt för det folk som politikerna i Sverige ska företräda. Varför inte ett smartare formellt undantagstillstånd där säg minst 60% av rösterna delegerar till en undantagsregering att kraftfullt reformera det som behöver reformeras? Jag säger inte att det är enkelt att se hur det ska ”riggas” men något måste göras när en demokratisk församling trots stor majoritet för olika reformer ändå är politiskt oförmöget att leverera utifrån folkets vilja. Och oförmöget att ruska om Sveriges delar så att kärnuppdragen kan lösas även i en tid med hög barnafödsel, allt fler äldre invånare och många lågutbildade invandrare i behov av försörjningsstöd. Sverige är i desperat behov av reformer. Samtidigt finns inget som tyder på att Sveriges riksdag kommer att bli annat än fortsatt dysfunktionell efter riksdagsvalet 9/9. Priset för folket blir allt högre för denna demokratiska oförmåga. Det är i nästa lågkonjunktur som priset för oförmågan med kraft kommer att visa sig. Finns svaren på en annan sida av havet?
”Snällast” vinner...., eller hur? Nej! De mest ansvarsfulla, hållbarhetsfokuserade och mest ambitiösa vinner. Det vissa tolkar som snällhet i det lilla perspektivet kan i det stora perspektivet visa sig vara både ohållbart och grymt mot massor av människor. Hans Rosling var en mästare på att exemplifiera dessa ledarskapets svåra prioriteringsdilemman. Och det minsta vi måste kunna begära av våra seriösa partier är att de ärligt kan beskriva var deras förslag framåt leder oss. Utan floskler och där det är trovärdigt att deras vägval leder till önskat resultat. Och du, vad tror du krävs för att klara utmaningarna med allt fler barn, allt fler +80-åringar, allt fler i behov av försörjningsstöd, allt fler som lever olagligt i landet och allt fler därutöver som lever i parallellsamhällen? Att göra som hittills, väldigt lite, det duger inte. På toppen av ovan utmaningar har vi också påtagliga kompetensförsörjningsproblem inom många sektorer. Med nödvändiga reformer är jag säker på att kommande generationer kommer få det bra! Dags för reformverkstad!
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-feghet-löser-inte-välfärdens-dilemma-1.5774208
Båda mina barn fick höra vaggvisan ”Liten Lasse går och gråter, borta är hans fiskar båt...” Vi kan fortfarande hitta ”fiskebåten” full av välståndsgodis för alla i just vårt samhälle. Det går! Men då krävs ett modigare och mer ansvarsfullt ledarskap. Jag vill leva i ett land där dess invånare vill, och klarar av, att ge sina ekonomiskt svagaste en dräglig tillvaro. För mig är det viktigt både ur ett medmänskligt och egoistiskt perspektiv. Ett samhälle med stora sociala- och värderingsklyftor blir inte attraktivt för någon. Vi kan mycket bättre! Framtiden kan tveklöst bli ljus MEN då krävs reformförmåga och pragmatisk samarbetsförmåga med fokus på det folk man företräders bästa. I en västvärld där allt färre förmögna kontrollerar allt mer av tillgångarna och en ”nyuppvaknad” gamnelvärd med allt starkare enpartikrafter krävs skärpning! Inget annat samhälle kommer att göra det arbete som krävs åt oss. Vår frihet i livet står på spel. Ett ekonomiskt svagt och socialt oroligt land erbjuder inte sina invånare den frihet vi vill ha.
https://m.youtube.com/watch?v=l3ewrdVQzGw
Annika Strandhäll. Var är alla nödvändiga reformer? Varför är inte de viktiga och intressanta omsorgs- och vårdyrkena attraktiva att utbilda sig till? Varför lämnar många dessa intressanta och värdefulla omsorgs- och vårdyrkena efter kort tid? Varför har landet massor av journalsystem inom landsting och kommuner? Och så vidare. Förbättringspotentialen är stor!
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/zLPBoK/strandhall-vardens-problem-beror-inte-pa-flyktingarna
Dagens stjärnor
En tidigare storföretagsledare och ledande politiker. De är friherrar som utifrån stor erfarenhet och omfattande kunskaper kritiserar politikens oförmåga att bidra till sjukvårdens positiva utveckling.
En av mina bästa professorer på universitetet sa alltid ”om du vill höra sanningar Stefan lyssna på dem som har minst att förlora på att berätta hur det är.” Ledarskap är ingen popularitetstävlan. Det är främst ett uppdrag att ansvarsfullt och motiverande leda en ”flock” mot en ljus framtid. Vi har brist på sådant ledarskap idag!
https://www.svd.se/politikerna-ar-vardens-stora-problem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar