"Är makt ett mål eller ett medel? Har politikerna några skyldigheter gentemot sina chefer - alltså väljarna - mellan valen? Eller annorlunda uttryckt, bör väljarna kunna förvänta sig att de politiker som de givit sitt förtroende till också kommer att använda makten för att infria de löften som har utfästs i valrörelsen? " För mig är makt självklart ett medel. Ett medel för att göra Uppsala till en av världens mest attraktiva samhällena för sina invånare. Ett samhälle där alla har jämbördiga chanser att utifrån egna ambitioner och förmågor förverkliga sina drömmar. I framtidsbygget är det mycket dumt att ta tidigare framgångar som garanti för framtida segrar.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-en-röst-på-alliansen-en-röst-på-löfven-1.3851478
http://swedishmarketeconomy.blogspot.se/2015/06/sweden-break-december-agreement-gyll-v.html?m=1
Varför vänder vi inte trenden
Malmö är ett bra svenskt exempel på hur farligt stora delar av Sverige utvecklas. En utveckling som gynnar politiska missnöjesyttringar eftersom de "traditionella" partierna tycks sakna trovärdiga lösningar för hur Sveriges olika delar åter kan erbjuda ett högt generellt välstånd. Inte som i många andra länder ett djupt segregerat land med 20% priviligierade och 80% som har det tufft med få reella chanser att göra "klassresor". Paulina Nauding har rätt, ett samhälle som bygger fina hus och arenor lockar inte eftertraktade skattebetalare om tryggheten runt husen och arenorna är dålig. Är det svårt att förstå?
http://www.gp.se/ledare/neuding-har-malmö-råd-att-förlora-sina-skattebetalare-1.3850411
Ingen lekplats för orimligt maktspel
Sverige behöver en positiv framtidsagenda och den saknas idag. Redan tidigt i livet lärde jag mig att många har svårt att se skogen för alla träden. Utan att se skogen klarar man inte av att göra fler kloka än okloka vägval i samhällsbygget. Att leda framgångsrikt är svårt. Sug återigen på Alice Teodorescus ord: "bör väljarna kunna förvänta sig att de politiker som de givit sitt förtroende till också kommer att använda makten för att infria de löften som har utfästs i valrörelsen?".
Fokus måste vara att maximera möjligheten att sakpolitiskt nå så stora framgångar som möjligt. Vi som inte gillar vänsterpolitik förväntar oss nytänkande då nuvarande vänstersvängar inte är nödvändiga och dessutom skadliga.
http://www.di.se/artiklar/2015/6/11/debatt-nyval-ar-battre-an-pakten/
Tro inte att "det är kört" att skapa ett mer rättvist samhälle byggt på demokrati, jämlikhet, lagar samt rättigheter som matchas mot skyldigheter! Det går, om stora grupper av människor samlar sig och kämpar för det. Annars går det inte. Och den kampen förs bäst i ett samhälle byggt utifrån marknadsekonomiska principer.
Missnöje mot makten
Till skillnad från vänstertänkare tror inte jag att de extremt rika har en egen klubb där de enas om hur de ska bli rikare och göra alla andra lagom fattiga och genom skulder livegna. Däremot tror jag att den 1% av jordens rikaste var för sig använder sin enorma rikedom för egna intressen. Intressen som faktabaserat visat sig missgynna i vart fall medelklassen i västvärlden. I USA, som inte har ett lika demokratiskt system som i Europa, uttrycker sig missnöjet i stöd till Trump. I ett mer demokratiskt Europa leder det mot att missnöjespartier växer sig starkare. Du tror väl inte att missnöjespolitiker får ett betydande stöd om stora delar av invånarna tycker att de har det bra? Allt går i cykler. Vissa lär av vår mänskliga historia, andra inte.
Marknadsekonomi
Sedan 80-talet frångås en av marknadsekonomins grundvalar. Det egna ansvaret. Gång efter gång har stora företag, särskilt inom den finansiella sektorn, räddats av det allt mer tyngda skattekollektivet. Varför då? Självklart ska misslyckade affärer straffas med att aktieägarna förlorar sina investeringar och den makt de haft kopplat till ett misskött och ofta hårt spekulerande bolag. "To big to fail" har blivit ett etablerat synsätt. Varför då? Vilka tjänar på det? Inte skattekollektivets 99% i alla fall. Och tror du mindre företagare någonsin hjälps på liknande sätt? Nej! När nästa kris slår till hoppas jag att inte någon svag regering räddar några företag utan att de tas över av skattebetalarna och så snabbt som rimligt säljs till högstbjudande. Hur svårt kan det vara om man ser till folkets bästa? Men varför göra det om man själv kan tjäna massor av pengar på att se till några andras bästa?...(ironisk). "The big short", "margin call" och "The wolf of Wall Street" är sevärda för att förstå hur snett vår marknadsekonomi hamnat.
Konkurrenskraft
"I allt fler jämförelser tappar Sverige i konkurrenskraft. I Wold Economic Forums rankning är den negativa trenden mycket oroande. I FN:s Human development index dalar Sverige fort på världsrankingen. Redan om 15 år spår FN att Sverige har rasat mot botten efter länder som Costa Rica, Bulgarien och Mexiko." Kritiken mot Kylbergs, Gylls och min hänvisning till FN-prognosen blev massiv. Den hade ju tvingats att dras tillbaka på grund av "bristande akademisk metodik...". Trams! Du och jag gör klokt i att ta dessa varningsklockor på största allvar! Uppsala och Många andra delar av Sverige kan fortfarande bli generellt fantastiska plattformar för jämställda och generellt rika liv för dess invånare. Det blir inte så av sig själv, det måste byggas genom klok politik. Makt är ett medel. I min värld ska politisk makt användas för att bygga ett generellt och rättvist välfärdssamhälle. Även för att säkerställa ett konkurrenskraftigt näringsliv är det viktigt. Det är dags för en stor politisk skärpning!
http://www.informationskriget.se/2016/02/15/sverige-ett-u-land-om-14-ar-enligt-fn/
http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=15246
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Human_Development_Index
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar