Regeringsfrågan central
Sakpolitik på riksnivå i all ära men regeringsfrågan är
avgörande för att någon form av vettig regeringsverkstad ska fungera. Om
Sverige fortsätter som nu utan nödvändiga brett förankrade reformer och ett
politiskt vapenskramlande som bara är skrammel, trots att illa omtyckta förslag
kan fällas, leder självklart det svenska folket mot en dålig framtid. Det är
bra att olika partier har olika förslag på hur vi bättre tar oss framåt MEN det
är värt 0 om det inte finns ett regeringsunderlag som backar upp förslagen.
Denna verklighet gäller ett parti med 28,7% stöd av väljarkåren såväl den som
attraherar endast 4,1%. Om ett parti har 4, 8, 17 eller 29 procent så
"ropar de i öknen" om de inte ingår i ett större lag som kan få
igenom en kompromissad politisk agenda. Men visst kan det vara beundransvärt
att år efter år aldrig få genomföra några av de politiska idéer man
förespråkar....
En "herrelös" stat
Gårdagens partiledardebatt var nedslående att titta på. Det mesta talar för att vi under lång tid framöver kommer att sakna förmåga att genomföra nödvändiga reformer i Sverige. Särskilt allvarligt tycker jag det var att lyssna till Stefan Löfvén som trots all information han självklart sitter på grovt underskattar utanförskapets utmaningar. Varför denna förnekelse? Att han dessutom, som Lena Melin på Aftonbladet skriver, tar åt sig äran av något som gjorts möjligt under Alliansregeringen är pinsamt. Under mina universitetsstudier fick jag bland annat lära mig begreppet "lögn, förbannad lögn och statistik". Att fler människor i landet har jobb är inte konstigt när antalet människor i landet kraftigt ökat de senaste åren. Oviljan från Löfvén att vilja inse vidden av våra samhällsutmaningar i kombination med den demokratiska krisen i USA, med två presidentkandidater som saknar legitimitet, är ingen rolig verklighet. Det är en verklighet som kommer att kosta onödigt dåliga tider framöver. Nyval i Sverige och omstart i USA tack..... Lever vi i ett så kallat civiliserat samhälle?
Det demokratiska samtalet
2016 tror jag ett framgångsrikt parti måste inse att även interna motsättningar måste få vara offentliga. Självklart råder majoritetsbeslut som måste respekteras. Och det går självklart att kommunicera majoritetsbeslut och förklara att det sällan är 100-0 inom ett parti i någon fråga. Intoleransen och den bristande respekten mellan politiska representanter både inom och mellan partier är demokratiskt destruktiv. Jag tycker till och med att det är uttryck för förakt för demokratin. Är det svårt att inse? Vem vinner på det? Inte det stora antalet "vanliga" människor i alla fall. Tonläget och språkbruket bland många ledande politiker i bland annat USA och Sverige blir allt mer motbjudande och fördummande. Om till exempel Trump blir vald till USAs nästa president måste vi verkligen ifrågasätta vilken tid vi lever i? Då har verkligen något gått riktigt snett. Hur blev det möjligt att USA fick fram två mycket impopulära presidentkandidater som oavsett vem som vinner kraftigt har delat landet. Två kandidater som kommer att sakna ordentlig legitimitet när någon av dem "svärs in" som USAs nästa president.... Det är nära nu? Har du köpt köp eller säljoptioner på börsen?....
Flyktingläger i Sverige
Ja.. Suck. Hur svårt kan det vara att förstå vad som är
möjligt och rimligt förstå vad som händer runt hörnet? I Uppsala börjar nu
majoriteten återigen desperat köpa bostadsrätter för att klara de orimliga
statliga kraven. Det är ingen bra lösning för skattekollektivet och snedvrider
bostadsmarknaden på ett skadligt sätt. Statens migrationspolitik och usla
integrationspolitik har skapat denna situation. Staten borde ta fullt ansvar för
att försöka lösa utmaningarna. Det är inte acceptabelt att skicka
konsekvenserna av oansvarig nationell politik på kommunerna. Vi får C hur det
utvecklas. Som sagts ovan vill inte statsminister Löfvén inse läget i landet. Var är de nödvändiga nationella reformerna? Sannolikheten är stor
att missnöjespartier vinner mer mark när dessa utmaningar och försök till
lösningar tränger ut annat. Vi har trots vad vissa tycks vilja inse begränsade
resurser. Bostadsbyggande är ingen "Quick fix" och vilka ska
betala hyrorna? Hur tror du situationen i redan ansträngda utanförskapsområden
påverkas? Hur stor är sannolikheten att vi inom kort, i praktiken, har
"flyktingläger" i Sverige? Där människor lever lika dåligt
som i de bästa flyktinglägren runt om i världen. Vad kommer det att innebära
för samhällsutvecklingen i vårt närområde? Ja, ja den duktiga
statsministern och våra riksdagsledamöter kan kanske få lite inspiration av denna HBR artikel. Om EBO
begränsas något så kanske detta är en chans för att större delar av Sverige ska
leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar