Vet du att det på riktigt finns grupper av människor som får livsenergi av att kämpa för "allt till alla"? De finns, och det är inte ens kul att de slösar ett engagemang på något så omöjligt att uppnå. Men, men, jag förordar ett samhälle där människor får välja de vägar i livet de vill så länge vi inte skadar andra eller förväntar oss att andra ska jobba för att de som inte vill jobba ändå ska få ekonomiska resurser att göra annat de tycker är roligare. Glöm inte att jag skrev "inte vill jobba".
Livet är fullt av ständiga vägval på individuell nivå och inom allt större formeringar av grupper som till exempel Uppsala kommun, Sverige, EU och FN. Så länge en plats har ekonomisk tillväxt finns utrymme för mer, i olika former. Stagnation, eller till och med ekonomisk tillbakagång, innebär att alla eller några får mindre ekonomiskt utrymme. Det senare förespråkas av till exempel tillväxtnegativa människor. Personligen är jag grönt tillväxtpositiv och är övertygad om att paradigmskiftet till Marknadsekonomi 2.0 bär på svaren. Tveklöst måste vi ändra vårt av människan skapade ekonomiska ramverk, det är otidsenligt. Med tanke på den penningpolitik som förts sedan krisen 2008 kommer det snart visa sig helt nödvändigt med en ordentligt reformerad ekonomi.
I denna värld med begränsade tillgångar, av många slag, och gott om olika människor som vill ha olika saker måste politiker göra prioriteringar? Självklart. Prioriteringarna som varje individ och parti representerar är det tydliga uttrycket för den politik och vägval de företräder. Allt till alla upplevs som tur är inte så trovärdigt av så många invånare.
Ska vi människor få bidra i prioriteringsarbetet genom att rösta på de politiker och de partier vi anser gör de klokaste avvägningarna mellan många olika intressen? Jag tycker det. Nu vill vänstern göra FNs barnkonvention till svensk lag. Det kan låta bra. Men personligen är jag mycket skeptisk. Inte för att jag inte unnar alla världens barn "allt", utan för att konsten i ett fungerande statsskick är att klokt fördela begränsade resurser. Är barnen mer värda som människor än en funktionshindrad 26 åring? Än en multisjuk 87 åring? Du tror väl inte att vi lever i en värld där vi inte tvingas samsas med begränsade resurser?
En utveckling i dessa politiskt centrala prioriteringsfrågor där domstolar ska avgöra fördelningar av begränsade resurser
och starkt kunna driva på skattetrycket är ingen väg framåt som är klok! Jag hoppas verkligen att riksdagen som helhet är klokare än Sveriges regering! Det är oklokt att göra FNs barnkonvention till svensk lag.
http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/skot-ditt-jobb-lofven--och-sluta-missionera/
"Just spänningen mellan mänskliga och medborgerliga
rättigheter kommer under lång tid att tvinga svenska politiker till svåra
avväganden.". "Allt åt alla" är en dröm som mycket få ansvarsfulla politiker ägnar sig åt. Ekonomi = hushållning av begränsade resurser. Denna vilsenhet jag ständigt möter bland människor som inte vill prioritera skapar den farliga samtid vi befinner oss i. En politikers uppdrag är att företräda de invånare de just ska företräda. Utifrån det måste de också våga vara tydliga med sina prioriteringar. Prioriteringar som leder mot olika framtidsmål.
Försörjningskvoten
Igår deltog jag på ett "rundabordsamtal" om
Uppsalas ledande klimatarbete. Det var ett bra och engagerat möte där bland
annat Staffan Lindberg talade om tillväxtens dilemma. Kort och gott är tillväxt
beräknat som nu ohållbart, så vi måste skapa ett nytt ekonomiskt ramverk typ
Marknadsekonomi 2.0.
Ibland slås jag av tanken att vissa driver ambitionen om högre lokal befolkningstillväxt,
i till exempel Uppsala, för att de vill att vårt samhälle ska leva mycket
sparsammare. Kan det vara så? Om vi tänker oss +20.000 människor i Uppsala inom
några, år är det endast positivt? "Endast" eftersom jag lever med
föreställningen att det som står stilla dör. Tänk dig att alla dessa nya människor är
välutbildade (inkluderar eftertraktade praktiska utbildningar) och hårt arbetande människor (som flyttar hit för att de redan har
ett nytt jobb) och de tar med sig den senaste uppfinningen "uppfällbara
lyxmodullägenheter". Då är det "guld och gröna skogar" för
kommunen. De dynamiska effekterna blir enormt positiva utifrån nuvarande ekonomiska
tänkande. Men vilka profiler kommer dessa nya tusentals människor ha? Några av dem är barn, några är tidigare Uppsalabor som på ålderns höst vill hem igen, några är studenter, några är ensamkommande barn, några är asylsökande, några är respektive till tidigare invånare och några är arbetare. Hur försörjningskvoten utvecklas framöver för ett litet och ett större samhälle är centrala nyckeltal att försöka ha koll på. Oavsett om vi lever i dagens ekonomiska modell eller i en framtida Marknadsekonomi 2.0. Hur tror du Uppsalas samlade köpkraft utvecklas de kommande 30 åren? Du som vill att vi ska konsumera mycket mindre hoppas väl att den minskar kraftigt. Om vår närmaste framtid innebär kraftigt sänkt köpkraft kommer det att tydligt märkas. Du vet väl att BNP per capita sedan en tid sjunker i Sverige......
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningsframskrivningar/Befolkningsframskrivningar/14498/14505/Aktuell-befolkningsprognos/Sveriges-framtida-befolkning-20152060/273432/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar