Senfärdighet
Vilken stad man än besöker i övriga Europa är det inte i närheten så många tiggare där som i Sveriges storstäder. Varför är det så? Är svaret så enkelt att allt för många svenskar väljer att skänka en liten slant istället för att skänka till välgörenhetsorganisationer där man bättre vet hur pengarna används? Eller har övriga städer inom EU infört krav på tillstånd eller till och med förbud? Jag vet inte. Det jag vet är att år efter år tillåta tiggeri hjälper inte de som tigger mot ett förhoppningsvis bättre liv. Särskilt viktigt tycker jag det är att göra insatser som ökar chansen för berörda barn att få en bättre framtid.
I Sverige tog vi ett kollektivt ansvar för att de av våra medborgare som tiggde istället fick socialt stöd och aktivt stöd för att byta livsstil. Det hedrar tidigare politiska beslutsfattare som tog de besluten. Så borde även andra EU länder göra med sina invånare som av olika skäl väljer att tigga. Det borde vara enkelt för varje människa att inse att det är ohållbart att ett EU land och dess folk ska ta ett liknande ansvar för alla EU invånare. Det är ohållbart ur många perspektiv. Hur lätt är det att erbjuda bostäder i dagens Sverige? Hur bra fungerar den svenska skolan idag? Hur bra fungerar Polisens verksamhet idag? Hur starkt är Sveriges försvar? Hur effektiv är Arbetsförmedlingen? Hur lätt är det för outbildade utan svenskakunskaper att få en chans på arbetsmarknaden och så vidare...
Är möjligen det missnöje vi kan se bland många svenskar ett uttryck för att många partier och politiker inte skyndsamt tar tag i och försöker lösa problem som är uppenbara för de allra flesta invånare? Kan det vara så? Tiggeriproblematiken är en sådan påtaglig fråga. Redan i mars 2013 debatterade jag i SVT Debatt om tiggeriet. Jag var tydlig med att status Q på inget sätt representerade en förbättring för de tiggande personerna. Jag var tydlig med att det är oklokt att skänka pengar i en mugg utan uppmuntrade istället till att skänka till lämplig välgörenhetsorganisation. Jag var tydlig med att varje EU land måste ta sitt självklara ansvar för att de egna invånarna har en värdig lägsta levnadsnivå. Hur svårt kan det vara? Tydligen väldigt svårt i Sverige.....
Varför nu?
Och nu FLERA år för sent börjar tiggerifrågan tas i på
allvar. Varför ska det behöva ta så lång tid att inse vad som är klokare vägar
framåt än att inte göra något alls? Vad har hänt? Har flera journalister och
ledarskribenter helt plötsligt insett att
frågan inte löser sig av sig själv? Som i några av artiklarna som bifogats kan vi sannolikt dra slutsatsen att bara för att SD tyckt något anses det inte rumsrent att tycka något liknande. Som jag sagt tidigare är det orimligt att vissa partier får ensamrätt på tyckande som man kan komma fram till utifrån helt olika perspektiv.
I Uppsala går nu tiggarna till och
med runt på uteserveringar och i tågen mellan Uppsala-Stockholm och tigger. Det
är inte tillåtet att tigga på det sättet. Ja, ja... oavsett varför det nu av allt fler anses vara rätt tid
att "lösa ut" tiggerifrågan vet jag inte. Jag vet att vi avskaffade det i
Sverige för att vi ansåg det ovärdigt en välfärdsstat. Förhoppningsvis närmar vi oss nu ett slut på
tiggeriproblematiken i Sverige! Det minsta vi bör göra är att kräva tillstånd för all verksamhet på offentlig plats som handlar om att be om pengar. Än så länge behöver ingen svensk, eller person med uppehållstillstånd i landet, tigga för att få mat och tak över huvudet. Personligen kämpar jag för att vi i vårt samhälle ska klara av att låta alla människor få chanser att nå sina drömmar men också att den lägsta levnadsnivån ska vara anständig. Det är ingen självklarhet. För att vi ska klara av att erbjuda det skyddsnätet även i framtiden måste vi säkra vår konkurrenskraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar