Curt Nicolin, Hans Werthén, Anders Scharp, Björn
Svedberg, Percy Barnevik och Lars V Kylberg var industriledare i ordets rätta
betydelse. På många sätt var det imponerande att följa hur de tog ansvar för
sina företags utveckling men också för svenska intressen på olika sätt. Den
tiden tycks vara ett minne blott och de imponerande globala svenska
multinationella företagens tid tycks vara på dekis. Trist för Sverige eftersom
liknande företags huvudkontor har stor positiv inverkan på sin närmaste
omgivning. Möjligen är Ola Rollén, Hexagon, ett av få undantag. Osäkert dock
var de har sitt huvudkontor....
Kanske är det ett tecken i tiden att vi nu har en riktigt
global elit varav många inte känner någon stark lokal anknytning. Många av
västerländernas framgångsrika ser sig idag som mycket större än en nationell
identitet. Det kan jag förstå men samtidigt är det tråkigt för Sverige om många
av våra framgångsrika saknar en stark och positiv anknytning till Sverige. I
konkurrensen med andra nationer som lyckas skapa de starka banden tappar vi
viktiga konkurrensfördelar. Fördelar som kan ses som hjärta när företagsledare
och kapitalister tänker. Ingvar Kamprad är väl unik som fram till sin död
säkerligen är sitt Älmhult trogen. En del av hans hjärta finns där och det ska
många vara glada över.
Hur mycket klappar Börje Ekholms hjärta för Sverige och
dess framtid? Även om hans VD-uppdrag på Ericsson blir kortvarigt hoppas jag
det finns genuina positiva känslor och
ansvarskänsla för svenska framgångar. Ericsson behöver en VD som är
industriellt duktig, serviceorienterad, säljfokuserad, IT-branchintresserad med
plats för Sverige i hjärtat. Den som har detta VD jobb måste också vara villig
att massivt träffa de relativt få kunder Ericsson har. Kunder som ofta omsätter
mer än Ericsson och där köparen förväntar sig att VD är med för att stänga
affärer. Är det globala slitet ett pris Ekholm är beredd att betala?... Det är beklämmande att följa att Ericsson sköts så dåligt : (
Nanodrottningen
Uppsalas stolthet Maria Strömme, norska, säger att hon
brinner för Uppsala. Det hoppas jag att hon fortsätter att göra. Det är
självklart genom personer som hon i ett lokalsamhälle som "berg kan
förflyttas". Visst är samhällens och olika organisationers framgång summan
av många prestationer MEN det behövs alltid de där särskilda dragloken som har
enorm energi, stora ambitioner och massor av arbetsvilja. En plats som
attraherar och behåller sådana människor utvecklas också starkt till gagn för alla i närsamhället.
Jag har stor respekt för Maria Strömme. Samtidigt
representerar följande vår tid och något lokalsamhällen måste förhålla sig
till. ”Hittills har ett fyrtiotal bolag köpts upp – då inser man att vi inte är
smarta nationalekonomiskt, om jag uttrycker mig försiktigt. Vi kan så mycket
bättre. I dag skördar vi inte det vi sår. Jag blir så frustrerad över detta.”
Just det, nationalekonomiskt.
Hur många av dagens finansmänniskor tänker avgränsat nationalekonomiskt? Om ägarna till ett framgångsrikt företag får 2 miljarder på bordet nu (för en balansräkning säg värd 100 miljoner) hur många tar inte tillfället och säljer för att frigöra stora summor eget kapital? Hur ska ett samhälle som Älmhult eller Uppsala förhålla sig till detta? Är det viktigt? Kanske inte. När Bengt Ågerup sålde sitt Q-Med och blev mångmiljardär hade han redan påbörjat flytten från Sverige. Nu när Skattemyndigheten påstås jaga honom orätt sägs han helt vilja bryta med Sverige. Onekligen inget som gagnar Uppsalaborna. Samtidigt ska självklart ingen komma undan skatt, särskilt inte de som har enorma förmögenheter. Varje ort borde ha minst en rik invånare med starkt lokalt hjärta. Helst flera som fåfängt tävlar om att göra mest gott lokalt. De samhällena utvecklas bäst. Det går att både älska sitt närsamhälle och vara en god världsmedborgare!
http://www.va.se/nyheter/2016/05/27/alexander-bard-det-ar-kort-for-storbolagen/
De stora företagens tid är möjligen snart över och för att bli ekonomiskt framgångsrik handlar det nu om att göra snabba stora klipp eller att vinna på lotto.... Onekligen har jag känt en enorm stolthet när jag bott och rest runt om i världen över hur ett litet folk som det svenska hittills varit enormt industriellt framgångsrika. Jag hoppas vi klarar av att fortsätta dessa framgångar men i nya former!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar