Invandrarlandet

Ett arv av framgångsrik invandring

I alla tider har människor fått klara sig själva, eller ha en arbetsgivare som betalar för en tryggare tillvaro. Så är det fortfarande i många länder runt om på vår jord. Dagens extremt generösa situation för alla i Sverige är en parantes även i Sveriges historia. En ohållbar parantes.

Adam Cwejman, GP, skriver intressant om hur invandrare integreras i ett nytt samhälle. Han missar dock en stor skillnad mellan svenskar som utvandrade till USA och arbetslösa invandrare som kommit till Sverige. Svenskarna som invandrade till USA fick 0 i bidrag från de amerikanska skattebetalarna. Bidragen i Sverige är massiva och mycket långvariga. Rent kulturellt ses vi som ”dumma i huvudet” av många som betraktar oss. Och även av många invandrare i Sverige. 

”Slutsatsen är denna: Det finns ett tydligt samband mellan att nyanlända får jobb och att personer ur samma invandrade grupp redan är etablerade som företagare. Huruvida personer ur andra utrikesfödda grupper eller infödda är företagare tycks spela mindre roll för den invandrade gruppen. Det är landsmännen som är avgörande.”

”Vad säger allt det här oss? Kultur och socialt kapital, det vill säga färdigheter och kunskaper som förmedlas mellan generationerna och inom gruppen är oerhört viktigt och inte sällan ett underskattat fenomen.”

”Svenskarna i USA hade, i snitt, lägre utbildning än gemene amerikan när de kom till USA. Men andra och tredje generationen var ofta bättre utbildad än snittbefolkningen. Stegen upp i samhällsstegen gick snabbt. Det verkar inte ha påverkats nämnvärt av att svenskarna höll sig till varandra, det vill säga i viss mån var segregerade från den omgivande befolkningen.”

”Människor inom en grupp för vidare erfarenheter, kunskaper och seder till andra nyanlända. Omvänt kan en grupp som saknar vissa kontakter och erfarenheter i sin tur hämma möjligheterna för personer ur samma grupp som kommer senare. Så cementeras ojämlikheter bland invandrare och fortplantas till kommande generationer.”

”Det här är både goda och dåliga nyheter. Goda, för att det verkar som att vissa invandrargrupper kommer klara sig bra, kanske till och med bättre än majoritetsbefolkningen, trots segregation och verkningslös integrationspolitik.”

”Dåliga nyheter för att vissa invandrargrupper, på grund av dåligt utgångsläge eller initialt lågt socialt kapital oavsett åtgärder kommer klara sig sämre - oaktat jämlikhetsskapande åtgärder. Det är ett underläge som kan hålla i sig i decennier, om inte ännu längre.”

https://www.gp.se/ledare/s%C3%A5-klarade-sig-de-svenska-invandrarna-1.39655421

Grunden för svenskt välstånd byggdes innan vi hade någon demokrati värd namnet. Och innan många svenskar var bortskämda och kände efter för mycket samt lätt kände sig kränkta. Grunden lades sista hälften av 1800-talet och under 1900-talets början. Betänk att det bara är 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. Den här månaden skulle min morfar ha fyllt 99 år. Det är nästan ofattbart vilken utveckling han fick vara med om.

Sedan 70-talet har svensk köpkraft i världen försvagats. Sedan 90-talet ökar de sociala klyftorna åter igen i Sverige och BNP per capita i Sverige utvecklas allt sämre. Demokrati är ingen garant för att ett samhälles alla invånare ska få det bättre. Det får vi bara om vi väljer erfarna och ansvarsfulla politiska företrädare, om vi driver en ansvarsfull migrationspolitik, om vi matchar rättigheter med skyldigheter och om vi har politiska företrädare som fattar att ett blomstrande näringsliv finns goda chanser till en ljus framtid. Ett generellt välståndsbygge förutsätter ovan demokratiska företrädare för oss invånare. Om vi vill säkra en positiv framtid måste vi hjälpas åt att uppmuntra många fler kompetenta, erfarna och ansvarsfulla att företräda vårt gemensamt bästa. 

Invandring har i alla tider varit av stort positivt värde för Sveriges utveckling. De stora invandringsproblemen nu är ett historiskt undantag och enbart ett resultat av för generösa bidragssystem och en ansvarslös migrationspolitik. Under hela min tid som politiskt engagerad har jag tydligt stått för behov av ett mycket förändrat bidragssystem, en hållbar migrationspolitik och en aktivare integrationspolitik. Och alltid har jag varit tydlig med att den dåliga migrations- och integrationspolitiken inte är invandrarnas fel! Det är de ansvariga politikernas fel. Gör om! Gör rätt! Massor av invandrare till Sverige har under tusentals år gjort stor positiv nytta för utvecklingen av vår del av världen. Så kommer det att fortsätta att vara om vår del av världen ska blomstra. Men, migrations- och integrationspolitiken måste vara mycket klokare och bättre än de senaste 30 åren!

Precis som jag tycker Anna Dahlberg, Expressen, att småpartier som Miljöpartiet inte ska tillåtas få förstöra så mycket som nu. Det är inte demokratiskt acceptabelt att politikers maktspel leder till liknande idioti. Ansvarsfulla partier måste kunna lösa ut sakfrågor där det finns en stor demokratisk majoritet. Det gör det i Sverige för en ur svenska perspektiv sett ansvarsfullare migrationspolitik.

” Återigen visar det sig att det lilla fyraprocentspartiet Miljöpartiet har fått ett avgörande inflytande över politikens inriktning, precis som de gröna har haft under hela det senaste decenniet.”

” Det vore intressant att någon gång höra MP redogöra för vilka grupper som man anser ska lämna landet, med tvång om så krävs. Det skulle nog bli ganska tyst. Det är orimligt att låta ett sådant parti utöva så stort inflytande över migrationspolitiken.”

https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/vilka-bor-inte-fa-stanna-i-sverige-enligt-mp/

Skampålen

Trots dålig politik och stora Covid-19 problem

Ord kan försätta berg. Kan det vara så? I Bibeln förmedlas till exempel att "tron kan försätta berg". Onekligen har tro och starka visioner som bärs av människor en enorm kraft att få dem att förverkliga sina ambitioner. Man kan vända på resonemanget och säga att den som inte har en tro på det man gör och som saknar målbilder för sina ambitioner definitivt inte kan nå dit. Att tro på något, och att ha en tydlig målbild, räcker dock inte för att lyckas. De som vill lyckas med något måste också kämpa hårt för att det ska ha en chans att bli verklighet. Det finns inga enkla vägar mot framgång. 

Uppsala har många fördelar att bättre utnyttja för att säkerställa framtida konkurrenskraft. Att fokusera på att klara framtida konkurrenskraft borde alltid vara självklart för politiska ledningar runt om på vår jord. Vår mänskliga historia är full av exempel på att bara samhällen som har en hög bildningsnivå och ett blomstrande näringsliv också, i jämförelse med andra samhällen, kan erbjuda alla sina invånare ett gott liv fullt av möjligheter. 

Jag tror att Uppsala har stora möjligheter att under lång tid framöver vara ett samhälle där konkurrenskraftig utbildning levererar invånare som starkt kan bidra till vårt framtida välstånd. Jag tror också att Uppsalas näringsliv kraftigt kan stärkas genom ett mycket aktivare politiskt arbete för att bättre understödja våra ambitiösa företagares arbete och för att attrahera nya värdefulla företagsetableringar till just vårt samhälle. Utan en massa skattesubventioner. Visionen om ett Uppsala som är ännu mer kunskaps fyllt med globalt konkurrenskraftiga invånare är inte ouppnåeligt. Visionen om ett Uppsala som har ett betydligt starkare lokalt näringsliv än idag är inte heller ouppnåeligt. Det kräver dock ett kompetent och tydligt politiskt ledarskap som lägger alla timmar som krävs för att bidra till att det blir verklighet. Det krävs. Ett starkt kunskaps- och näringslivs samhälle innebär att alla delar av vårt samhälle får mycket bättre förutsättningar till ett bra liv.

Med ett politiskt ledarskap som förstår hur man kan skapa denna framtid finns det gott om framtidshopp. Nedan artikel i UNT, och Uppsalas ranking i Svenskt Näringslivs ranking av företagarvänliga kommuner, visar tydligt att vi idag saknar det ledarskapet. Företagaren Persson nedan exemplifierar också många möjliga jobb för invånare som inte har krävande utbildningar eller som bara vill ha relativt enkla jobb som ger ok ersättningar. Även i Uppsala har vi ett stort behov av liknande jobb. Det är pinsamt att Uppsala rankas 212 av 290 kommuner i Sverige. Allt över plats 100 får representera en skampåle. I denna politiska miljö är det positivt att många företag trots det dåliga politiska ledarskapet och Covid-19 kämpar på framgångsrikt. 

"Markförutsättningar är en anledning, men även Jan Perssons tidigare kontakter med kommunen spelar in.

– Det är löften som inte har hållits, det har varit långbänkar och det har också känts som att kommunen inte har varit intresserad.

Och han är inte ensam om att ifrågasätta Uppsalas företagsklimat, flera företagare har hört av sig till Jan Persson med frågan om han har lokaler på annat håll dit företag kan flytta.  Deras synpunkter får delvis stöd i  Svenskt näringslivs årliga företagsklimatundersökning, där Uppsala radat upp blygsamma placeringeringar i tiotalet år. Förra året hamnade Uppsala på plats 212 av 290 kommuner."

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/storforetagaren-ger-uppsala-en-spark-i-baken

https://www.svensktnaringsliv.se/sakomraden/lokalt-foretagsklimat/

Under min tid som folklig representant inom det offentliga systemet har jag alltid varit mån om en politik som är näringslivsvänlig. Det tjänar alla i samhället på. Som en del av detta engagemang har jag också alltid varit tydlig med, och motionerat om, att partier som mer än andra säger sig måna om ett gott näringslivsklimat också tydligt måste stå upp för att oseriösa och kriminella verksamheter i företagsform kraftigt ska bekämpas. Att det tyvärr inte är självklart för flera av dessa partier är skadligt för den allra största delen av vårt näringsliv och dess företagare som är seriösa och arbetar inom lagens ramar. Jag håller med Expressens ledare om att Svenskt Näringsliv får underkänt i hur de hjälper till att bekämpa näringslivets avarter.

"Sverige har rasat från 19:e till 46:e plats i det index som mäter ekonomisk frihet i världen. Den främsta anledningen är att företagare i allt mindre utsträckning upplever att de kan lita på att polisen upprätthåller lag och ordning, skriver nationalekonomerna Niclas Berggren och Andreas Bergh i Svenska Dagbladet. Problematiken är inte okänd. De senaste åren har företagare återkommande larmat i Dagens industri om brottsligheten och Svenskt Näringsliv har tagit fram flera rapporter. Det handlar om allt från lokala gäng som terroriserar livsmedelshandlare till lastbilstransporter som kapas. Allt för ofta läggs polisutredningar ned utan någon egentlig åtgärd. Men företagare är inte bara offer för brottslighet – företag används också av grovt kriminella som brottsverktyg. Det handlar om sofistikerade upplägg för att till exempel sälja arbetstillstånd, plundra välfärdssystemen, ställa ut bluffakturor, använda svart arbetskraft och begå rut- och rot-bedrägerier. Kriminaliteten underlättas av att myndigheterna har prioriterat digitalisering och service framför regelkontroll."

"Sveriges unikt generösa regler för arbetskraftsinvandring bidrar också till problemet. För drygt ett år sedan varnade flera tunga myndigheter i en gemensam rapport för att det massiva utnyttjandet av utländsk arbetskraft gör det svårt för hederliga företagare att överhuvudtaget verka i arbetsintensiva branscher som bygg, städ, restaurang och skönhetssalonger. Den som spelar efter reglerna riskerar att gå i konkurs." 

"Mönstret går igen vad gäller den personliga assistansen. En rad rapporter och journalistiska granskningar har visat att LSS-reglerna på ett systematiskt sätt utnyttjas för att plundra välfärden och kringgå migrationslagstiftningen. Men Vårdföretagarna har protesterat mot hårdare kontroller av branschen medan arbetsgivarorganisationen Almega har bedrivit kampanj mot att införa försörjningskrav för arbetskraftsinvandrare som vill ta hit anhöriga – något som skulle försvåra den så kallade brukarimporten."

"De svenska näringslivsorganisationerna måste ta hotet från den organiserade brottsligheten på större allvar. Lösningen mot den allt värre kriminaliteten kan inte bara bestå av hårdare straff och fler poliser. Lagar och regler måste också ändras för att minska möjligheterna att brott överhuvudtaget begås. Näringslivet borde inte vara en stoppkloss i det arbetet."

https://www.expressen.se/ledare/svenskt-naringsliv-maste-ta-brottsligheten-pa-allvar/

PJ Anders Linder skriver läsvärt i GP om hur regeringens dåliga brottsbekämpande arbete slår hårt mot Sveriges näringsliv, på många sätt. I klartext säger han också att vänsterregeringar aldrig kan driva nödvändig positiv näringslivspolitik. Sverige behöver en ny regering. Den regeringen måste exkludera V, C och MP som driver en vansinnig migrationspolitik. 

”Är man genuint engagerad i att sänka arbetslösheten krävs nämligen genuint engagemang för näringslivsklimat och företagsamhet och sådant var det länge sedan vi såg. Mitt i krisen får vi tvärtom höra finansministern tala sig varm för ”mer styrning”, ”mer politik” och högre skatter. Hur detta ska bidra till framtidstro och nya jobb är inget annat än ett mysterium. Enligt Arbetsförmedlingen blev antalet arbetslösa under 2020 det högsta sedan 1997 och antalet långtidsarbetslösa det högsta någonsin. Men vi ska nog kunna slå nya rekord på bägge fronterna ifall nuvarande linje ligger fast.”

”Sverige behöver tvärtom göra en rejäl uppryckning som produktions- och företagarland och det arbetet måste börja med att vända skutan och sätta kurs åt rätt håll. I dag är vi nämligen på väg i fel riktning. Den nya årsrapporten från kanadensiska Fraser Institute, som har gedigen erfarenhet av att mäta ekonomisk frihet, visar att vi tappar mark på ett allvarligt sätt. Så sent som 2010 ansågs svensk ekonomi vara den femtonde friaste i världen, men nu är vi nere på plats 46 och ingår inte längre i den ekonomiskt friaste fjärdedelen av världens länder.”

”Alltså högre skatt? Naturligtvis inte. Men fokus på att staten ska göra sitt jobb i stället för drömmar om ”mer politik”. Även för företagandets och arbetstillfällenas skull.”

https://www.gp.se/ledare/statens-oförmåga-hotar-både-företagsklimatet-och-jobben-1.40678242

Självklart vill Lööf bli statsminister. Det vill alla partiledare. Med bland annat den migrationspolitik C företräder skulle det bli katastrof för oss som lever i Sverige. 

 https://www.gp.se/ledare/annie-lööf-siktar-på-att-leda-nästa-regering-1.40665939

Ett nytt fattigt Sverige

Misslyckad integration och en dålig Socialtjänstlag

Är svenska skattebetalare sedelautomater för människor som inte är självförsörjande men arbetsföra? Ja, så kan man se det eftersom vi år efter år betalar massor av miljarder till arbetsföra människor som helt eller till stora delar lever på andra människors bekostnad. Det är ur många perspektiv en ohållbar ordning. Delvis en konsekvens av missanpassad socialliberal politik som skapade en socialtjänstlag som nästan bara bygger på rättigheter. Det är en idiotisk uppbyggnad av ett försäkringssystem. Rättigheter ska alltid tydligt kopplas till skyldigheter. Till exempel att om man får verktygen inom rimlig tid lära sig fungerande svenska.

Du som följer mig på min blogg, och i andra sammanhang, vet att jag länge och tydligt argumenterat för en bättre politik som leder till fler som är självförsörjande. En politik som är rättvis och som tydligt beskriver att det svenska samhällskontraktet bygger på rättigheter och skyldigheter. Utan en bra balans mellan rättigheter och skyldigheter faller allt högre kostnader på skattebetalarna genom påtvingade försäkringssystem. Alla generösa svenska rättigheter ska aldrig heller vara lätt tillgängliga för människor som gärna får del av systemet. I Bulletin skriver Johan Eklund en mycket läsvärd artikel om bland annat att Sverige behöver ett tydligt självförsörjningsmål. Att en mycket stor andel av Sveriges invånare är självförsörjande har ett stort egenvärde. Idag är det mycket trixande och fixande med statistiken över hur många människor som mer eller mindre lever på skattebetalarna. För att göra det tydligt för alla som finansierar systemet är självförsörjning det viktiga måttet! Om självförsörjningssiffrorna blir allmänt kända kan jag till exempel garantera att vi snabbt skulle se att rikspolitikerna tvingas införa ansvarsfull migrationspolitik, en integrationspolitik värd namnet och en uppdaterad Socialtjänstlag som tydligt viktar rättigheter mot skyldigheter. I den verkliga världen är Sverige återigen påväg att få en stor andel fattiga invånare. Främst bland våra äldre ”fattigpensionärer” och bland väldigt många lågutbildade invandrare med stora kunskapsbrister i svenska. Ett stort misslyckande av dem som styrt Sverige de senaste mandatperioderna. Vi måste kunna mycket bättre. 

"Många delar antagligen uppfattningen att Sverige har ett betydande ekonomiskt utanförskap och en bristande ekonomisk integration av utrikes födda. Men hur omfattande är det ekonomiska utanförskapet och hur många saknar självförsörjning? Vad som menas med självförsörjning är inte så entydigt som det kan låta. Många har förmodligen felaktigt bilden att när någon är sysselsatt så är det liktydigt med heltidsarbete och tillräckliga inkomster för att försörja sig. Men faktum är att den officiella sysselsättningsstatistiken inte säger något om en individs inkomstnivåer och försörjningsförmåga. Det räcker nämligen med att ha arbetat en timme under november månad för att klassas som sysselsatt i den officiella sysselsättningsstatistiken. Sysselsättningsstatistiken ger därför en missvisade bild av hur ekonomiskt aktiv en individ är."

"Ett annat sätt att ta sig an frågan är att se till hur många som försörjer sig på bidrag. Enligt senast tillgängliga statistik försörjer sig 741 979 så kallade ”helårsekvivalenter” i arbetsför ålder (20-64 år) på ”bidrag och sociala ersättningar”. Tyvärr är det svårt att spåra hur länge en individ lever på bidrag, vilket försvårar närmare analyser."

"Det är i synnerhet utrikesfödda som uppvisar en låg självförsörjningsgrad. En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. I slutet av denna period saknade drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder – det vill säga 20 till 64 år – självförsörjning. Räknar vi på alla individer i Sverige – inrikes och utrikes födda – visar det sig att nästan två miljoner människor i arbetsför ålder inte når upp till denna självförsörjningsgräns. Sämst ser situationen ut för människor med ursprung i Afrika och Mellanöstern, bland dessa grupper var 38 respektive 36 procent självförsörjande. Bland inrikes födda och människor från våra nordiska grannländer ligger motsvarande siffra på 73 procent." 

"Den låga självförsörjningsgraden är stort problem. De samhällsekonomiska kostnaderna för invandringen är givet detta ansenliga och prognostiseras växa under kommande årtionden, bland annat med stor inverkan på kostnaderna för pensionssystemet."

https://bulletin.nu/ledare/all/sverige-behover-ett-sjalvforsorjningsmal

Eva Forslund, UNT, skriver en läsvärd ledare om den misslyckade integrationen i Sverige. Till skillnad från Eklunds artikel ovan är hon inte bara saklig. Hon väljer att ta in några studier som ska underbygga åsikten att diskriminering är huvudskälen till att massor av invandrare är långtidsarbetslösa i Sverige, och inte är självförsörjande. Det är verkligen att göra det lätt för sig. Att till exempel 6 procent med svensk klingande namn har lättare än personer med arabiskklingande namn att få återkoppling vid en jobbansökan är nästan en försumbar skillnad. Och att 80 procent med svensk klingande namn hade 80 procents högre chans att kallas till en jobbintervju än en med arabisk- eller nordafrikanskt klingande namn kanske inte ens är kopplat till namnet utan till meriturvalet, eller hur? Ett meriturval som kanske kräver att man har goda kunskaper i svenska. Det finns tyvärr diskriminering även i Uppsala och övriga Sverige. Det är dock korkat att negligera grundproblemet och det är att väldigt många invandrare inte matchar de behov som finns och den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. För att kraftfullare ändra på det måste skyldigheterna kraftigt förstärkas för att människor långt ifrån anställningsbarhet ska bli anställningsbara. Och de vetenskapliga stöden för att tydliga incitamentssystem fungerar är massiva. Om det egna ansvaret förstärks kommer svensk integrationspolitik kraftigt förbättras. Att till exempel starta företag kan vem som helst, när som helst, prova. Det innebär dock inte förmåga till självförsörjning. 

"År 2016 – under högkonjunktur – var drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande. Bland individer med härkomst från Afrika var 38 procent självförsörjande, bland dem från Mellanöstern var siffran 36 procent. Motsvarande siffra för inrikes födda och de födda i nordiska grannländer var 73 procent. Eklund menar att de “samhällsekonomiska kostnaderna för invandringen är givet detta ansenliga och prognostiseras växa”.  Den låga självförsörjningsgraden bland utrikes födda är ett samhälleligt resursslöseri – men är det verkligen invandringen som kostar?" 

"Människor från Mellanöstern råkar även vara en grupp mot vilken diskriminering på arbetsmarknaden är väl kartlagd. I en studie från 2007 fann forskaren att de med svensk bakgrund hade 6 procent högre sannolikhet att få återkoppling vid jobbsökande jämfört med människor med bakgrund i Mellanöstern. 2014 fann en annan forskare att de med svenskklingande namn hade 80 procent högre chans att bli kallade till intervju jämfört med jobbsökande med arabisk- eller nordafrikansk-klingande namn. En studie från i höstas visade att de med arabiskklingande namn hade avsevärt lägre chans att få positiva svar från jobbsök jämfört med dem med svenskklingande namn. I samtliga studier hade de olika grupperna likvärdiga kvalifikationer."  

"Omfattningen av diskriminering på arbetsmarknaden är stor, trots att den bryter mot svensk lag. De flesta arbetsgivare menar nog inte själva att de diskriminerar i rekryteringsprocessen, ändå finns belägg för att det sker. Samtidigt anmäls få fall av diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen (DO), och av dem som anmäls är det inte så många som utreds. Ett reellt hot om att den svenska lagstiftningen faktiskt kommer att verkställas skulle kunna leda till att arbetsgivare blir bättre på att identifiera och motverka diskriminering. Mer resurser till DO skulle därför kunna bidra till att minska diskrimineringen."

"Sysselsättningsgapet och den låga självförsörjningsgraden bland utrikes födda är ett resursslöseri och en ansenlig samhällsekonomisk kostnad. Det kommer den fortsätta att vara så länge diskrimineringen på arbetsmarknaden är omfattande."

https://unt.se/nyheter/artikel/rm6x7d

Karin Pihl beskriver i nedan ledarartikel hur illa det fortfarande är i Sverige när Miljöpartiet får påverka till exempel migrationspolitiken. I synnerhet att de får påverka migrationspolitiken. På Aktuellt igår talade två av partiledarkandidaterna i MP om vikten av att den gröna ideologin ska få påverka Sveriges politik mer. Jag försöker i nuläget skriva en bok som bland annat inkluderar politiska ideologier. Ett samhälle som styrs av gröna ideologier kommer garanterat vara fattigt och extremt konfliktfyllt. Det är en naivistisk och beteendevetenskapligt befängd ideologi. Den är fullständigt galen och ett av huvudskälen till att Sverige kraftigt misslyckats med integrationspolitiken. Precis som vissa liberaler förespråkar de öppna gränser. Det kan man självklart politiskt göra men då ska man inte hyckla om att det sociala försäkringssystem vi har är ohållbart. Har du hört MP förklara det för invånarna i Sverige? Aldrig lastar jag några av våra invandrare som lagligt befinner sig i Sverige för att de är här. De har uppenbarligen, av olika skäl, gjort valet att komma till Sverige. Det hade sannolikt du och jag också gjort om vi hade kommit ifrån där de kommer ifrån och om vi vetat att här får man rätt till massor utan hårda motkrav. Skulden för den vansinniga migrationspolitiken och den misslyckade integrationspolitiken ligger helt på de partier som innehaft regeringsmakten de senaste mandatperioderna. Särskilt på dem som 2011 gjorde den vansinniga migrationsöverenskommelsen med MP. Då var det M som kraftigt körde ner oss i diket. Nu vill S, också av maktskäl, köra ner oss ännu djupare i diket tillsammans med V, C och MP. Trots att sossarna fattar att detta är vansinnigt! Det kommer till exempel inte finnas några pengar för att stärka kvaliteten inom äldreomsorgen. Varför är det så lite skriverier och reportage om detta? Corona har vi under kontroll inom ett år. Effekterna av denna vansinniga politik får vi leva med i generationer. 

” Det regeringen vill är att ”särskilt ömmande omständigheter” ska utgöra skäl för vuxna asylsökande att få uppehållstillstånd. Ett sådant skäl är att personen bedöms ha en anknytning till Sverige. En person som tidigare vistats i landet med ett tillfälligt uppehållstillstånd ska alltså ges möjlighet att stanna även efter att asylskäl eller arbetstillstånd upphört att gälla.”

”Migrationsverket gör bedömningen att det kan innebära att tid då personen vistats illegalt i landet kan komma att räknas in när man avgör om personen har skaffat sig anknytning. Myndigheten bedömer också i sitt remissvar att regeringens förslag, efter hand, kan komma att betraktas som norm i stället för en undantagsbestämmelse. Förslaget är problematiskt och bör inte bli verklighet. Om illegal vistelsetid i landet ska räknas med finns mycket starka skäl för den sökande att inte respektera avslag på asylansökan, utan i stället ”gå under jorden” för att ansöka om nytt uppehållstillstånd vid ett senare tillfälle. Regeringens förslag skickar signalen att det är möjligt att med tiden få uppehållstillstånd i Sverige även för den som saknar asylskäl.”

”Blir regeringens politik verklighet kommer skuggsamhället att växa. Människor i hopp om att deras asylansökningar godkänns efter några år som gömd riskerar att utnyttjas på den svarta arbetsmarknaden och genom den illegala handeln med svartkontrakt på bostadsmarknaden.”

”Trångboddheten i utanförskapsområdena riskerar att öka. Ett parti som Liberalerna, som försöker profilera sig som ett integrationsparti och som bland annat har uttryckt målsättningen att Sverige inte ska ha några utsatta områden om tio år, kan inte på ett trovärdigt vis ställa sig bakom en politik som aktivt motarbetar den ambitionen.”

https://www.gp.se/ledare/när-mp-bestämmer-migrationspolitiken-växer-skuggsamhället-1.40448831

Drogkrig på allvar

Pengarna, pengarna och pengarna 

Allt mer droger, narkotika, finns i våra svenska samhällen. Inte minst vittnar kommunernas mätningar i avloppssystemen om det. Även gränspolis, övrig polis och socialarbetare kan tydligt vittna om denna utveckling. Vissa anser att lösningen på problemen är att legalisera narkotikan. Det anser jag vara en mycket dålig väg framåt. Den absolut bästa vägen framåt, och som måste vara mycket lättare i dagens informationssamhälle än tidigare, är att ännu aktivare jaga pengarna som all denna narkotikaförsäljning drar in. Ett problem i sammanhanget är till exempel cybervalutor som i stor utsträckning används av kriminella. Samtidigt går det att lära av de bästa ländernas liknande brottsbekämpning. Då blir det mycket tydligt att det är jakten på möjligheten att leva gott på dessa kriminella intäkter som måste prioriteras mycket bättre. Det krävs ännu bättre möjligheter för Polis och åklagare att beslagta pengar och tillgångar som personer inte rimligt kan förfoga över. Inom all grov organiserad brottsbekämpning är ”follow the money” metoden den bästa för att bryta sönder den.

Att priserna på narkotika kraftigt sjunkit parallellt med att tillgängligheten kraftigt ökat har tyvärr starkt bidragit till en ökad narkotikakonsumtion. Dessutom bidrar den misslyckade integrationspolitiken och den ansvarslösa migrationspolitiken till att allt fler försöker tjäna de pengar de kan när det är svårt att komma in i samhället. De beryktade gängen ”Dödspatrullen” och ”Shottaz” gör mycket drogaffärer. Många av dessa personer har växt upp i svenska utanförskapsområden och exemplifierar delar av Sveriges misslyckade integrationspolitik. Nedan artikel från ”Drugnews” ger en uppfattning om droghandelns värde i Sverige. Och cannabis är för många ingångsdrogen till grövre narkotika. Grövre narkotika som också är lönsammare för dem som säljer. 

"Priser på flera narkotikasorter i Sverige har sjunkit kraftigt de senaste decennierna. Samtidigt omsätter droghandeln mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor årligen, enligt en ny CAN-rapport. Cannabis står för 45 procent och har blivit basinkomst för kriminella gäng."

https://drugnews.nu/2020/05/26/droghandeln-i-sverige-omsatter-miljarder/

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/blomstrande-cannabismarknad-goder-gangkrig

Droghandlare och drognaivister lobbar för fullt för att canabis ska legaliseras. Bland annat skyller de på 0-tolerans politiken för att organiserad brottslighet stärks. Det är förvisso sant men bara för att 0-tolerans inte räcker som målsättning får man inte ge upp att försöka hindra att droger som förstör många människors liv blir lätt tillgängligt. Idag är det tyvärr, som jag skriver ovan, lätt tillgänligt. Nolltoleransen måste mycket bättre kombineras med effektiv jakt på pengarna och kriminellas beteendemönster som de ärligt inte har råd med. Lagstiftningen måste göra dessa tillgångsbeslag ännu lättare. Omvänd bevisbörda? Varför inte?

https://cannabiskrysset.org/2018/08/08/det-ar-nolltoleranspolitiken-som-betalar-gangkrigen/ 

P.S I dessa Coronadagar kan jag lägga till lite perspektiv på läkemedelsdistributionen av vaccin. Det är storbråk mellan EU och Astrazeneca. Bråket handlar om bolagets oförmåga att leverera det antal vaccindosor de skrivit avtal med EU om. Jag har några reflektioner på detta. Det ena är att det skulle vara intressant att veta om "best effort" gäller mer än att få fram ett fungerande vaccin. Det andra är, har verkligen EU gjort en överenskommelse som inkluderar två fabriker i Storbritannien utan att fullt ut ta höjd för att BREXIT nu är ett faktum? Det senare är ett extremt stort misstag i så fall. Ett företag har att förhålla sig till de lagar och regler som varje land de verkar i har. Varför ska Storbritannien eller USA prioritera EU-medborgare när de själva har stora behov av vaccin? Det är korkat att tro annat än att Astrazeneca hamnar mitt i "geopolitiska" problem. Och dessutom ska företag enligt till exempel aktiebolagslagen sträva efter god lönsamhet och ska prioritera därefter. Vad lär vi av detta? Mycket. Bland annat att ett litet land som Sverige måste tillhöra ett samarbete liknande EU för att ha någon chans i kampen om begränsade resurser med andra delar av världen. Även att EU verkligen behöver enas om vilka regionala kapaciteter som måste finnas för att inte hamna "sist i kön". Den sista frågan är inte enkel eftersom den riskerar att göra världen protektionistisk igen, det tjänar väldigt få invånare på vår jord.

https://sverigesradio.se/artikel/astra-zeneca-farre-doser-beror-pa-underleverantor

Splittring i toppen

Vägen mot en framgångsrik framtid

Riskerna med oförmåga att genomföra nödvändiga reformer är stora ur många perspektiv. Allt är relativt, det vill säga hur något är kan beskrivas i förhållande till hur något liknande är. Till exempel hur bra har medelsvensson jämfört med medelX i länder som man ser som önskvärda jämförelser. Inom idrotten och näringslivet jämför man sig oftast mot de bästa. 

Få vill tappa köpkraft även om man redan lever i överflöd. Få vill tappa i handlingsfrihet även om man har stora friheter. Få vill tappa i status även om den kan fortsätta att vara på en hög nivå. För ett land och för en kommun krävs ständiga reformer för att matcha ambitioner, förändringar i omvärlden och utifrån hur den egna demografin (hur befolkningen ser ut i antal kvinnor, män, unga, äldre, välutbildade, lågutbildade, olika invandrargrupper, privatanställda och offentliganställda) utvecklas. Samhällen som inte klarar av detta ständiga reformbehov får allt mer sociala problem, tappar i konkurrenskraft och blir allt mindre intressant näringslivsplats, bostadsort eller bostadsland.

Malcom Kyeyune tänker åter igen till på ett läsvärt sätt. Alla samhällen har eliter, oavsett om man gillar det eller ej. När det råder för mycket oenighet inom eliten om bästa vägar framåt uppstår de stora samhällsproblemen. Kanske har Anna Dahlberg, Expressen, länge haft rätt om att det allvarliga läget i Sverige skulle må bra av att M och S tar ett gemensamt ansvar för att städa upp i den oreda som små partier tillåtits skapa genom en ansvarslös migrationspolitik. Moderaterna i Knivsta kan till och med samarbeta med Vänsterpartiet om makten.... Och i Göteborg samarbetar M både med V och Fi... Det är inte lätt att vara väljare idag. Särskilt inte när man bara får rösta vart fjärde år. 

"Det är väldigt enkelt att avfärda de arga demonstranterna med sina flaggor och kepsar som oseriösa och lite löjeväckande. Ett sista hurra för en unikt impopulär president. För vad kan egentligen ett par tusen män och kvinnor med kepsar och flaggor åstadkomma eller betyda, i historiens stora sammanhang? "

"Men detta är att vända ögonen i helt fel riktning. Hotet mot politiska system har aldrig bestått av bönder, eller borgare, eller män i kepsar. Alla dessa figurer är i slutänden helt maktlösa mot armén eller mot poliskåren, och isolerade kan de aldrig utgöra ett hot mot en demokrati, en republik eller ett kungadöme."

"Det som verkligen får system på fall är när den politiska eliten i ett system blir så splittrad internt att den inte längre kan genomföra reformer. Det var inte arga engelska bönder som ledde till 1600-talets inbördeskrig, utan faktumet att Karl den första och det brittiska parlamentet inte kunde komma överens om någonting. När den brittiska adeln splittrades tillräckligt - över politiska, ekonomiska, och religiösa/kulturella linjer, var kriget ett faktum, oavsett vad bönderna tyckte."

"Den amerikanska (politiska) adeln är i dagsläget djupt splittrad. Och det är just därför som stormandet av kongressen inte bör avfärdas som en irrelevant liten detalj, eller som en lek."

"Det finns ett enormt uppdämt missnöje i USA, ja. Annars skulle Trump aldrig någonsin blivit president. Men detta missnöje är tusen gånger farligare i en situation där politiker inte längre kan komma överens, inte längre kan komma med nya reformer, inte längre klarar av att göra någonting annat än att bråka internt och skylla på varandra."

"Fisken ruttnar från huvudet, som det afrikanska talesättet lyder. Det är först när toppen på samhället inte längre kan komma överens om närapå någonting som samhället börjar bli hotat. När väl den sjukan drabbar ett lands politikerklass så är det bara en tidsfråga innan någon kris - Donald Trump, invandring, corona, eller något annat - rullar in."

"Svaghet på toppen är alltid tusen resor farligare för ett samhälle än ilska på botten. Sådan är realiteten i USA just nu. Sådan är den även i Sverige."

https://www.gp.se/ledare/folkligt-missn%C3%B6je-farligast-n%C3%A4r-eliten-%C3%A4r-svag-1.39646737

När man talar om splittring i toppen, och om valsvek, kan man inte låta bli att nämna några rader om L-krisen och Centerpartiets svek mot borgerligheten. L har inget annat alternativ än att lämna Januariavtalet (JA) om de vill försöka överleva i riksdagen. Den liberala vänsterflanken är redan tagen av världens rikaste parti, Centerpartiet. Att L lämnar JA räcker dock inte för att fälla regeringen. L kan lämna men under ett tag lägga ner sina röster i vissa frågor. Då blir det Centerpartiet som får avgöra om det blir en Moderat statsminister eller ej redan innan nästa allmänna val. Som en erfaren tidigare partiledare, Jonas Sjöstedt, skriver nedan måste då Centerpartiet kompromissa med Vänsterpartiet. Tänka sig att Lööf, med idolen Ayn Rand, skulle köra så snett. Men visst, Centerpartiet har ju kraftigt svikit många väljare förr så det går nog att göra igen. Det är nästan så att man skrattar. Läs Sjöstedts krönika nedan om du vill få en god inblick i hur illa det står till med svensk rikspolitik idag. 

"Om Centerpartiet ”vägrar välja” och lägger ned sina röster i en statsministeromröstning om Ulf Kristersson så gör partiet det man lovat att inte göra. De skulle ge SD avgörande makt över svensk politik med Kristersson som statsminister."

"Liberalernas splittring är öppen och tydlig. Men det är ingen hemlighet att motsvarande spänning finns inom Centerpartiet. Partiet sprack i den avgörande statsministeromröstningen när en ledamot röstade emot Löfven. En ny spricka i C skulle kunna avgöra nästa statsministeromröstning. Att hantera den situationen är en mardröm för varje partiledare."

"Centerpartiet har målat in sig i ett hörn genom att på förhand utesluta att tala med Vänsterpartiet. I Norden har Annie Lööfs motsvarigheter i de finska och norska centerpartierna liksom radikale venstre i Danmark insett att det är nödvändighet att kunna förhandla med Vänsterpartiets motsvarighet. Så ser mandatfördelningarna ut, och de kan mycket väl se ut så även i Sverige de kommande åren."

https://www.dagensarena.se/opinion/krisen-l-kan-bli-loofs-katastrof/

Vilka ska skyddas

Hur hög andel återfaller?

Vem ska skyddas från vem? Svaret från mig är enkelt, alla skötsamma ska skyddas mot dem som inte är skötsamma. Särskilt viktigt är det att skydda laglydiga invånare från grovt kriminella eller allvarligt och farligt psykiskt sjuka människor. Och barn/unga på glid ska inte blandas med äldre och människor som är ännu mer på glid.

Expressens ledare lyfter hur viktigt det är att inte omhändertagna barn får vara i en miljö med grovt kriminella äldre.

"I augusti 2020 blev ungdomshemmet i Råby nyhetsstoff. Då fritogs en 19- och en 18-åring, dömda för mord respektive mordförsök. Det var sommarens andra fritagning från ett hem som drivs av Statens institutionsstyrelse (SiS).

”I dag finns det inte ens ett stängsel runt det här aktuella boendet”, dundrade Johan Forssell, Moderaternas rättspolitiske talesperson. Men det är inte konstigt att man lätt kan rymma från SiS-hem. Det är en vårdorganisation, inte en del av Kriminalvården. De flesta som hamnar här är omhändertagna enligt lagen om vård av unga (LVU)." 

"Staten tar på sig ett enormt ansvar när den omhändertar barn och ungdomar – en del så unga som 11-12 år – med psykiska problem, neuropsykiatriska diagnoser och missbruk. Det finns ingen ursäkt för att dessa utsatta ska få sin tillvaro präglad, och resursmässigt trängas ut, av grovt kriminella."

https://www.expressen.se/ledare/mordare-ska-inte-sitta-pa-hem-med-olyckliga-barn/

Det är inte acceptabelt att något liknande nedan kan få hända! Livsfarliga människor som ska vara ordentligt inkapaciterade ska inte kunna rymma och begå nya mord. Det måste vara nolltolerans mot att något liknande händer. Även om det skulle innebära livstids behandling innanför slutna grindar för berörda personer. Tjänstemannaansvaret måste återinföras. 

"På onsdagsmorgonen greps en man i 30-årsåldern. Enligt Expressens uppgifter greps mannen norr om Stockholm. På eftermiddagen släpptes han igen. Senare på onsdagen har en annan man gripits och anhållits.

– Han är på sannolika skäl misstänkt, säger Karin Rosander på åklagarmyndighetens presstjänst.

Hon bekräftar den uppgift som Aftonbladet först publicerade, att mannen var på rymmen från en rättspsykiatrisk klinik."

https://www.expressen.se/nyheter/krim/uppgifter-man-gripen-efter-mordet-pa-joakim-i-rissne/

Smart decentraliserad organisation

Centralisering är sällan klokt

Tänk att det ofta är så att de som är högt uppe i en organisationsstruktur tror att de är bäst lämpade att fatta de flesta besluten. Samtidigt har vi genom historien gott om exempel på att de mest framgångsrika, och motståndskraftiga, organisationsstrukturerna bygger på decentraliserade principer. Många gånger är skälen till centralisering av makt enbart kopplade till maktbegär hos dem som har chansen att försöka samla så mycket som möjligt av den. Oavsett om det är metoden för att skapa bästa effekt för det organisationen syftar till. När rollfördelningen fungerar mellan olika parter i ett styrsystem kan de skapa stora framgångar. När till exempel Skolverket och Skolinspektionen gör ett uselt arbete är det svårt för kommunala ledningar att göra något åt stora kvalitetsbrister hos enskilda skolor. Särskilt viktigt är det att staten utför sina granskningar och drar tillbaka rättigheter för huvudmän som gör ett dåligt jobb. Det är staten dålig på att göra idag. Det är statens ansvar! En smart organisation bygger på så stark decentralisering som möjligt. Så har det nästan alltid varit. Så kommer det sannolikt alltid att vara. Långt ifrån alla politiska partier förstår det.

I Uppsala används begreppet ”Ett Uppsala” bland annat som en ursäkt för att centralisera. Vi har inte ”Ett Uppsala” utan Uppsalas skönhet är bland annat att kommunen bjuder människor med olika intressen och olika smak alternativa möjligheter att mätta de olikheternas begär. Och även om en kommun, som alla framgångsrika organisationer, ska vägledas av enkla och gemensamma värdegrunder är kommunens olika verksamheter väldigt olika. Uppsala kommun är också en mycket stor svensk arbetsgivare med över 20.000 anställda. Då är klok decentralisering mycket smartare än den centraliseringsiver som inte minst dagens vänsterorienterade minoritetsstyre gillar. Det vänsterorienterade minoritetsstyret i Uppsala består av S, L, V och MP. 

Gunnar Wetterberg, krönikör i Expressen, har rätt i att regering och riksdag inte imponerat som ansvariga för Polisen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det borde avskräcka de flesta från att vilja centralisera mer. Problemet med till exempel Arbetsförmedlingen är att de rikspolitiker som ansvarat för dess organisation inte lyckats leda verksamheten klokt. All verksamhet går att leda på många olika sätt. I just specialistsjukvårdens fall borde den dock vara ett statligt ansvar eftersom den då blir rättvisare med en kö, samma regler för vad man får hjälp med, enhetligt digitalt stöd, håller ihop operativ specialistvård med relevant universitetsutbildning och effektiviseringen av specialistcentra kan stärkas. Skolan ska däremot inte bli mer styrd än vad den redan är från regering och riksdag. Arbetsförmedlingen kan systemmässigt vara centraliserad men i övrigt så långt som möjligt decentraliserad. Utvecklingspartiet demokraterna är inga statskramare och vågar prata om hur nödvändiga reformer ska genomföras. Staten har viktiga funktioner och måste bli betydligt bättre än nu på att utföra dem. Till exempel rättssystemet levererar på tok för dåligt idag. Till stor del på grund av en misslyckad och ansvarslös migrations- och integrationspolitik. Precis som Wetterberg är inne på nedan måste också politiker fatta att verksamheter praktiskt måste kunna fungera effektivt. 

"Varför blir små partier så gärna statskramare? KD vill förstatliga sjukvården, Liberalerna skolan. De senaste veckorna har de fått stöd av DN:s ledarsida, som hittar det ena argumentet efter det andra för att staten ska ta hand om sjukvården. Det är sällan det blir riktigt tydligt om hela verksamheterna ska förstatligas, eller bara de som drivs i regional och kommunal regi. Ska de privata utförarna få fribrev? Men statskramarna talar inte gärna om hur det ska gå till. Först och främst: det skulle bli enorma apparater, bland de i särklass största arbetsgivarna i landet: Hälso- och sjukvården har nästan 300 000 anställda (varav 46 000 privat), äldreomsorgen nästan lika många (32 000 privat), förskolan har drygt 130 000 medarbetare (26 500), grundskolan har 190 000 (27 000) och gymnasiet 52 000 anställda (12 000). Var och en av dessa mastodonter skulle ha hundratals, de flesta tusentals, arbetsplatser att ta ansvar för. Och hur många nivåer skulle de anställda behöva forcera innan de nådde sin ledning?"

"Självstyret leder till skillnader i praxis som kan vara svåra att förklara (och ibland är stötande), men fördelarna överväger. Den kommunala och regionala självständigheten bidrar till en större smidighet och utvecklingsförmåga än vad statliga kolosser skulle kunna locka fram."

"När de moderna kommunallagarna antogs 1862 kopplades de till starka ämbetsverk som skulle vaka över att inga medborgare for illa. Där har Skolinspektionen och IVO en bit kvar."

https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/statskramare-mumlar-alltid-om-detaljerna/

https://arc.hhs.se/download.aspx?MediumId=1034

Förbrukat är förbrukat

Bara till bekymmer

Redan på 80-talet började näringslivet avveckla sina staber med före detta direktörer som i bästa fall satt av tiden. I sämsta fall ställde de till det för verksamheten genom att fortsätta att försöka påverka beslut på sätt som inte var i linje med vad styrelse och den verkställande ledningen förespråkade. Näringslivet kom fram till att den bästa metoden är att skiljas och med ett rimligt avskedspaket. De som ger någon ett uppdrag har ett stort ansvar för att den är tillräckligt kompetent för uppdraget. Även offentlig sektor borde bli bättre på att göra något liknande så att den berörda personen och den offentliga arbetsgivaren kan gå vidare utan varandra. Ett problem i sammanhanget är att många politiker inte är professionellt tränade för liknande processer. De styrs antingen helt av tjänstemän eller i stor utsträckning av känslor. Inte särskilt konstigt eftersom nästan alla saknar relevanta egna kunskaper och erfarenheter av ledarskap över chefer. Generaldirektören Eliasson är förbrukad och ansvarsfulla politiker borde ha använt näringslivsmodellen och skilt honom från statliga engagemang. 

Expressen skriver läsvärt om att villkoren för generaldirektörer behöver försämras. Deras "garanterade" förordnanden måste vara betydligt kortare än nu. 

"Fallet Begler är solkigt, men samtidigt är det förstås nödvändigt att regeringen har möjlighet lyfta bort en myndighetschef som inte fungerar. Fast då hamnar de som sagt på elefantkyrkogården och får ägna sig åt utredningar och dylikt. Det är ingen perfekt lösning, någon sådan existerar tyvärr inte. Men det går att skruva på regelverket. I dag löper ett förordnande på sex år. Det är en lång period, vilket har motiverats med att det tar tid för en gd att bli varm i kläderna. Men samtidigt har en nytillträdd svensk regering högst fyra år på sig tills förtroendet omprövas i allmänna val. Och där handlar det om konsten att styra ett land. Mot den bakgrunden borde det räcka utmärkt bra med fyra år för den som ska styra en myndighet. Därefter kan regeringen naturligtvis välja att förlänga förordnandet, precis som i dag. Det skulle banta elefantkyrkogården och göra miljonregnen mindre oaptitliga.

https://www.expressen.se/ledare/banta-elefantkyrkogarden-for-generaldirektorer/

Att Eliasson fortsätter att få ställa till det inom offentlig förvaltning är bidrar starkt till ökat politikerförakt. Även om Damberg var så oprofessionell att han några dagar innan han petade Eliasson gav honom ett förlängt förordnande borde den tiden "bara" hanteras som ett avgångsvederlag. Då slipper vi till exempel att han återigen lagrar semesterdagar som vi skattebetalare ska betala trots att han garanterat varit så ledig man kan vara på ledande roller. Nedan artikel om att han fått ett nytt uppdrag är sorgligt.

"Mikael Damberg är ansvarigt statsråd för SSK, men vill inte lämna någon kommentar till vad Eliasson ska arbeta med." 

https://www.expressen.se/nyheter/eliassons-nya-jobb-samordna-krisberedskap-at-regeringen1/

Herr Eliasson och hans tidigare myndighet, Myndighet för Samhällsberedskap (MSB) borde ha mycket tydliga direktiv om hur Sverige ska ledas så länge som vi har många invånare som saknar ordentlig digital förmåga. Den beredskapen har inte Sverige idag och det drabbar främst många av våra äldsta invånare samt många som de senaste åren invandrat till Sverige. 

"Den här blindheten kan ses som ännu en konsekvens av en inkompetent migrations- och integrationspolitik, där allt fokus ligger på att göra asylpolitiken så generös som möjligt. När migranterna väl är här, stuvas de undan i något utanförskapsområde och glöms bort. Men resurssvaga invandrare drabbas av ytterligare en politisk huvudlöshet. Det handlar om den konsekvensblinda marschen mot total digitalisering. Inget land hastar snabbare eller blindare mot en tillvaro där invånarna knappt kan överleva vardagen utan smartphone, Bank-ID, wifi och nätvana."

"IT-paradiset är superpraktiskt för den som hänger med – men det är många som inte gör det, inte bara inom invandrargruppen. I julas berättade den svenskfödde Stefan, 63, om hur han tvingats köpa en julklapp åt sin fru i en smittfarlig galleria eftersom han aldrig hade handlat på nätet. Det säger väl en del om vilka utmaningar digitaliseringen innebär för många av dem som är äldre." 

"Man är medveten om att många i den stora grupp som står långt ifrån arbetsmarknaden, med minimal skolgång och knappa svenskkunskaper, har begränsad digital förmåga och bör jobbcoachas i fysisk miljö. Men frågan är hur det blir i realiteten, när de fysiska resurserna tryter eller budgeten inte räcker till. Sverige är digitalt avancerat men besynnerligt aningslöst. Vad gäller covidtestningen kan det ha kostat människoliv."

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/alla-ska-med-utom-gamla-och-nyanlanda/

Är det ett problem när inkompetens tillåts styra landet, kommuner, myndigheter och förvaltningar? Jag är helt säker på att över 80 procent av svenskarna fattar att det är problematiskt. Och mycket illa för sammanhållningen bland oss invånare. Det är allvarligt, men lätt att förstå, att svenskarnas förtroende för politiker och myndigheter kraftigt minskar. Det är mycket allvarligt. SVT beskriver nedan det kraftiga svenska förtroendetappet.

”Julhelgernas shoppingskandaler och utlandsresor verkar ha fått svenskarna att tvivla på myndigheter och makthavare. En färsk undersökning från Novus visar att förtroendet för coronahanteringen rasar.”

https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/inrikes/stort-fortroendetapp-for-regeringens-och-myndigheternas-coronahantering

Mekanisk kärlek

Ett stöd i ensamheten

Ensamhet var ett socialt problem i Sverige redan innan Coronakrisen. Ett särskilt stort problem bland många av våra äldsta invånare. Till skillnad från våra djur finns inga lagar om att människor har rätt till regelbundna sociala kontakter. Coronakrisen har gjord ensamhetsproblemen än större för många. Den psykiska ohälsan ökar kraftigt. Finns något positivt med den svenska ensamhetskulturen? Inte mycket men i Coronatider blir isolering inget ovanligt.

I utvärderingarna av Coronakrisen kommer det sannolikt visa sig att ett av skälen till varför invandrare drabbats hårdare av Covid-19 är att de inte bara bor trängre utan de umgås i grupp i mycket större utsträckning än långtida svenskar. I normalfall är det något jag uppskattar. Personligen ogillar jag till exempel den svenska ålderssegregationen. I många andra delar av världen umgås alla generationer mycket mer tillsammans och i många olika sammanhang. Det gillar jag.

Sverige har idag många problem inom omsorgen och sjukvården. Det har varit känt länge och på tok för lite har gjorts för att i tid hitta lösningar på de problem som växer kraftigt. Främst växer de kraftigt på grund av att vi blir allt fler multisjuka äldre och fortsätter med en ansvarslös migrationspolitik. Kortsiktigt är till exempel språkproblem ett stort problem inom särskilt omsorgen men även inom sjukvården. Redan idag skulle dagens teknik, till exempel smarta robotar, kunna hjälpa till att både översätta i ord och i text vad någon säger på farsi till begriplig svenska. Ann-Charlotte Marteus, Expressen, är nedan inne på rätt spår. Mekanisk vänskap och kanske till och med kärlek är bättre än ingen kärlek alls.

"I det robotälskande Japan har Lovot blivit en populär gåva under pandemin. Lovot är en liten vadderad omsorgsrobot, kärleksfull, med stora runda ögon - tänk maskot eller nedtonad teletubby. Den är smartare än den ser ut. Lovoten kan känna igen och komma emot sin ägare, ta ögonkontakt och reagera när den blir vidrörd. Den håller mänsklig kroppstemperatur, har ett ”kramläge” och kan samla in data om sin ägares hälsotillstånd och skicka dem vidare, berättar Japan Times."

"I den sociala distanseringens tid har många japaner köpt en Lovot till åldriga föräldrar som de inte kan hälsa på. En lysande idé eller ruskig avhumanisering av ”våra sköraste äldre”? Därom kan man tvista. Japanernas förtjusning i robotar förklaras ibland med deras animistiska livssyn: uppfattningen att allt, inte bara människan, är besjälat. Alltså kan en robot ha en själ så god som någon. Inom kristenheten betraktas människan däremot som unikt besjälad. Robotar ses snarast som kalla och kalkylerande, möjligen med lömska planer på världsherravälde."

"Vi borde bejaka detta och låta Japans robotvurm inspirera oss. Just nu är det mycket tal om äldreboenden, men många äldre-äldre bor hemma. En del är rädda för att inte kunna kalla på hjälp om de blir hastigt sjuka eller faller och blir liggande. Lösningen i dag är ett trygghetslarm, ett fult och klumpigt armband med en stor röd larmknapp; en ständig påminnelse om ens egen skröplighet och vardagens faror. Kanske skulle somliga föredra en trivsam, mobil Lovot som uppfattar faror och kan larma, filma och skicka hälsodata." 

"Personalbristen inom äldreomsorgen är kronisk och kommer att förvärras i takt med att 80-plussarna blir fler och seniora välfärdsarbetare går i pension. I Dorotea testar man nattkameror inom hemtjänsten för att spara personal och pengar: I stället för att traska hem till folk mitt i natten kollar de anställda om allt ser bra ut via kamera. Enligt kommunen gynnas även de äldre eftersom de slipper väckas och skrämmas av rassel i tamburen när de ska tittas till. Och så är det förstås. ”Ju mer personalkontakt desto bättre” är en regel med vissa undantag."

"Japanerna, som också har arbetskraftsbrist, har utvecklat kraftfulla - men milt storögda - robotar som kan lyfta och bära patienter. Sådana borde testas på äldreboenden. Robotarna kan bokstavligen avlasta personalens axlar och ryggar – och underlätta tillvaron för patienterna, förutsatt att de är rätt konstruerade. Att lyftas i armhålorna av två stånkande biträden som knappt orkar är ingenting att stå efter." 

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/en-karleksrobot-ar-som-gjord-for-pandemiernas-tid/

Jag är helt säker på att AI och robotik kraftigt kommer att öka sin påverkan på människors liv. Främst till det bättre. Sverige har en imponerande industriell historia inom robotikområdet som vi mycket bättre behöver förvalta än nu. Även inom informationsteknologi har vi som litet land hittills en imponerande historik. Sverige under mitt ledarskap skulle kraftigt växla upp utvecklingstakten inom robotik och den mest avancerade formen av informationsteknologi, AI. I opposition i samhället Uppsala satsar jag mycket tid på att bidra till att vi stärks inom dessa viktiga och välståndsskapande områden. Det räcker inte, hela Sverige måste kraftsamla! Och skapa viktiga samarbetspartners i andra utvecklade länder. Att vi växlar upp dessa viktiga satsningar kommer bland annat ha stor betydelse för att säkra konkurrenskraftig utbildning på alla nivåer samt kvalitativ omsorg och vård i Sverige.

Vi är i stort behov av nytt ledarskap i Uppsala och över Sverige. Inte minst behöver vi ledare som förstår vad jag skriver ovan. För att på riktigt förstå krävs kompetens som ingen i Sveriges regering idag har. Det drabbar alla svenskar negativt. Vi kan mycket bättre än nu! Vi måste kunna bättre än nu för vår egen skull men också för att lämna ett tryggt generellt välståndssamhälle vidare till kommande generationer! I Uppsala erbjuds Uppsalaborna ett politiskt alternativ som bland annat fattar ovan. Utvecklingspartiet demokraterna är värda att synas av dig som har chansen att rösta på UP i kommun och regionvalen år 2022, nästa år!

Misslyckandet med barnen

Barnens bästa 

Vem avgör vad som är bäst för ett barn? Föräldrar, trots att det finns gott om otillräckliga och till och med dåliga föräldrar? Dåliga på att ansvarsfullt axla föräldrarollen och fostra barnet till ett bra självförtroende, en bra kunskapsbas, en god medmänniska, en människa som självklart hjälper till med uppgifter i hemmet, en människa som är redo att flytta hemifrån och flyga med egna vingar i en ständigt föränderlig värld. Föräldrar har självklart ett mycket stort ansvar för de barn som tagits till världen. När ett barn börjat på förskola eller i skolan, är läraren då den som bäst förstår vad som är bäst för barnet? Barnet själv är tveklöst inte moget för att i stor utsträckning förstå sitt eget bästa. Läraren har en mycket stor roll att spela men inte mer än som ledare för klasser och för den kunskap de ska förmedla till barnen. Psykiska problem, och stora problem i barns hemmiljö, ska inte en lärare behöva ägna en massa tid åt. Det kan tyckas krasst men det är ett omänskligt uppdrag att förvänta sig att hårt ansträngda lärare även ska göra sådana insatser för alla sina behövande elever. Insatser som för att de ska fungera måste vara mellan fyra ögon och regelbundna. Nej, barnens bästa för barn på glid och med otillräckliga föräldrar vilar i socialtjänstens "händer". Det uppdraget fungerar dåligt idag. Som med så mycket annat på grund av att resurserna är för begränsade i förhållande till behoven. Särskilt det förebyggande sociala arbetet skulle kraftigt kunna förbättras eftersom förskolelärare i typ 8 fall av 10 vet om ett barn har problem som behöver hjälp.

Det är en sak att vi har misslyckats med att tillräckligt bra integrera 15+ som kommit till Sverige. Att påverka och integrera människor som under flera år formats i andra miljöer och kulturer är väldigt mycket svårare än att påverka och integrera deras barn som föds eller kom till Sverige som väldigt unga. När vi till och med kraftigt misslyckas med att ge dem som kommit mycket unga till Sverige att få jämlika och bra förutsättningar i sina liv blir migrations- och integrationsmisslyckandet övertydligt. Inte minst i Uppsala gör Skolinspektionen (statligt ansvar) ett dåligt jobb. Det finns gott om skolor som inte är bemannade för att ge barnen den utbildning de behöver. Vad gör Skolinspektionen åt det? De borde ta sitt ansvar på större allvar för barnens bästa. Och även här finns skäl att inte tro att staten är en självklart bättre huvudman än en kompetent kommun.

https://www.skolinspektionen.se/

Expressens ledare nedan beskriver läsvärt hur både kommuner och staten misslyckas att säkra barnens bästa inom barnomsorgen. Självklart ska barn i Sverige tidigt tränas i svenska för att ge dem bästa möjliga start som del i vårt samhälle. 

"Omkring två procent av av alla barn mellan ett och fem år är i dag placerade i ”pedagogisk omsorg” – det som tidigare kallades dagmammor. Det är en kraftig minskning sedan 1970-talet när de skötte nära hälften av den kommunala barnomsorgen, i regel i de egna hemmen.

"Många föräldrar har kommit att föredra förskolor – där kraven på pedagogisk undervisning och utbildad personal är högre. Men brist på lämplig personal och svårighet att uppfylla arbetstidsregler har också fått många kommuner att lägga ned de kommunala familjedaghemmen. Samtidigt finns en motsatt trend där privata bolag i stället öppnar familjedaghem och får bidrag av kommunen. I Malmö har antalet inskrivna barn på familjedaghem ökat från 80 till 235 stycken på bara några år."

"En januarimorgon 2016 inspekterar kommunen ett familjedaghem i Malmö. Men någon vuxen finns inte på plats. Fyra barn i åldrarna ett till fyra år har lämnats helt ensamma i en lägenhet där köksknivar och skruvdragare ligger framme. Först över en timme senare dyker dagbarnvårdaren upp och skyller sin frånvaro på ”ett privat ärende”, skriver Sydsvenskan."

"Men regeringen borde snarast gå vidare med skärpta krav på språkkunskaper, kvalitet och utbildning för dem som driver familjedaghem. Dagens vilda västern-marknad är ett svek mot barnen." 

https://www.expressen.se/ledare/bolag-som-lamnar-barn-ensamma-ska-inte-fa-bidrag/

I tidningen Fokus skriver Suzanne Wennberg en mycket läsvärd artikel om brottsutvecklingens samband med bland annat en skola i förfall. Inte minst i Uppsala. Det går självklart att ändra på om politiken lär sig att vara fokuserad på huvudsaker istället för en massa bisaker. Att våra barn och unga får en konkurrenskraftig utbildning är en huvudsak. Att tryggheten i våra svenska samhällen återupprättas är en huvudsak. Delvis hänger dessa två frågor samman. I Uppsalapartiet Utvecklingspartiet demokraterna har vi en tydlig politik inom skolan som självklart inkluderar att återupprätta en god studie- och arbetsmiljö i våra skolor. Det går. Rösta klokt!

"I artikeln Social Disadvantage and Crime: A Criminological Puzzle från 2016 besvarar Wikström mot bakgrund av en bred undersökning just frågan hur det kan komma sig att de flesta kroniska brottslingar kommer från en missgynnad eller socialt utsatt uppväxtmiljö, samtidigt som de flesta som vuxit upp i en sådan miljö inte utvecklas till att bli brottslingar. Undersökningen utvisade att fler ungdomar som vuxit upp i utsatta miljöer – jämfört med någorlunda välbärgade miljöer – blir exponerade i kriminogena sammanhang och uppmuntras till att inleda en kriminell karriär, men att de som attraheras härav och utvecklar en brottsbenägenhet särskilt är de ungdomar som har en svag personlig moral eller svag förmåga till självkontroll. De ungdomar från missgynnade uppväxtmiljöer som avstått från att begå brott visade i undersökningen en starkare personlig moral och förmåga till självkontroll." 

"Wikström varnar för vad som kan hända när skolan inte fungerar, just med tanke på att den har en så viktig roll i ungdomars normbildning och utveckling av självkontroll, när föräldrarna haft alltför många egna problem att brottas med. För att påverka ungdomars uppfattning om deras val här i livet, behöver de tränas i självdisciplin och långsiktigt tänkande. Syftet är att få färre ungdomar som växer upp i utsatta miljöer att lockas in i kriminella karriärer."

"I den svenska skolan tycks det dock snarare vara läraren – inte den tillrättavisade eleven – som kallas in till ett uppfostrande utvecklingssamtal hos rektor. Talande är att när den nya skolledningen tog över verksamheten i den kommunala skolan i Botkyrka, som fått underkänt av Skolinspektionen, vände man utvecklingen genom att börja synliggöra och tillämpa ordningsreglerna i stället för att ursäkta beteenden med diagnoser eller svår bakgrund. Ganska självklart kan man tycka. Men paradoxen tycks vara att ju mer besatt man blir av tanken på livets orättvisor, desto mindre konstruktivt tänker man. Det egna ädelmodet förför och förlamar."

"Wikström som akademiker har några drag av Emma Tvärtemot i förmågan att stå emot trycket från hobbyexpertisens tvärsäkerhet i media och i ambitionen att på vetenskaplig grund söka ny kunskap. Han är ingen Farbror Blå – om vi nu ska anspela på hjältar i barnböckernas värld. Detta får mig att tänka på Alf Ahlberg (Tankelivets frigörelse, 1954) som varnade för att den offentliga sanningen är en produkt av massmedia i den meningen att folkopinionens uppfattning är vad vi ständigt hör och läser. Vill det sig riktigt illa, låter vi oss oreflekterat övertygas av påståenden som vi ständigt matas med eller i vart fall övertalas till att omfamna med läpparnas bekännelse. Det kan leda till att opinionen består av den åsikt som vi tror att alla andra har och som de andra tror att vi har. Ungefär som i Kejsarens nya kläder."

"Kort sagt, det börjar bli dags att bryta upp från den uppfattning vi matats med om den av socioekonomiska faktorer predestinerade brottsligheten. Vi behöver i stället fundera över vad Per-Olof Wikströms forskning har att säga oss."

https://www.fokus.se/2021/01/suzanne-wennberg-brottslighetens-orsaker-och-ursakter/