Pendeln svänger mer eller mindre regelbundet

Dansen runt guldkalven

Tidens pendel går fram och tillbaka i cykler. Mer eller mindre snabbt. Jorden och hela universum kan ses som en organism som aldrig dör utan bara förändras, mer eller mindre snabbt. Bara inom min tid inom den digitaliserade industrin (en ung industri) hann jag uppleva hur vi gick från stordatorlösningar med dumma terminaler till decentraliserade datasystem och åter till stordatorlösningar (molnettjänster) med smarta terminaler. Stordatorlösningarna kan nu vara klustrade kraftfulla datorer men logiken med till exempel centraliserad versionshantering och back-up system den samma. Teknikutvecklingen är enorm men mycket av de underliggande teorierna desamma. Och marknadsekonomin i sig behöver trenderna, pendelskiftningarna, för att dagens konsumtionsekonomi ska fungera. 

Onekligen är en god ekonomiförvaltning bättre än en dålig. Den som inte förstår det kan inte heller bidra till ett framgångsrikt samhällsbygge. Alla erfarna, och i synnerhet alla få rika, vet att mycket av de mest värdefulla i livet inte går att köpa. Sanna och goda relationer till medmänniskor är inte till salu. Även miljardärer dör om de får dödliga sjukdomar som inte kan botas. Även miljardärer och deras barn får beroendesjukdomar som förpestar deras liv. Även miljardärer fruktar för sin trygghet i en otrygg värld. Även miljardärer kan känna sig fattiga när de bara jämför sig med dem som har det materiellt och ekonomiskt bättre. Miljardärer risksprider sina tillgångar till cryptovalutor då de tvivlar på hållbarheten i dagens finansiella system. Systemet där enorma statliga upplåningar och dess pengar inflaterar fastighets och aktiemarknaderna. Pendeln kommer att vända. Religiös eller inte så är berättelsen om Moses och guldkalven intressant på många sätt. Inte minst för att människan redan då hade cykler av det mesta. Inte minst hade de flesta människor det som i delar av Afrika där människor fortfarande regelbundet drabbas av misskördar och svält.

http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/bildspel/visabildspel.asp?uindex=1&urvalsid=12

Kenneth Rogoff skriver läsvärt i Bulletin om börsens utveckling parallellt med den största kris vi haft sedan andra världskriget. Klart att det kommer en ordentlig börsnedgång igen. Det är inte en fråga om om utan när. Pendeln svänger alltid. När USAs och EUs politiker inte längre öser på med ökad belåning, slutar köpa upp privata obligationer och höjer istället för att sänka bolagsskatter är börsutvecklingsfesten definitivt över. Som alltid kommer den dock tillbaka. Bara trist om man köpt dyrt och tvingas sälja billigt.

” Varför rusar aktiemarknaden när realekonomin är fortsatt så ömtålig? 

En faktor har blivit allt tydligare. Krisen har på ett oproportionerligt sätt påverkat små företag och låginkomsttagare i tjänstesektorn. Dessa är väsentliga för realekonomin, men spelar inte så stor roll för kapitalmarknaderna.”

” En andra, och kanske mera övertygande, förklaring till hur dagens aktiemarknad beter sig är att centralbankerna har tryckt ner räntorna till nära noll. När marknaderna är övertygade om att risken är liten för att räntan inom överskådlig framtid ska stiga, drivs priserna upp på långsiktiga tillgångar som fastigheter, konst, guld och till och med bitcoin. Och eftersom teknikföretagens intäktsflöden lutar starkt in i framtiden har de dragit oproportionerligt stor fördel av låga räntor.”

” En tredje förklaring är att centralbankerna, förutom att erbjuda ultralåga räntor, direkt har backat upp privata obligationsmarknader. I fallet med USA:s riksbank har det inneburit en intervention utan motstycke. Dessa inköp av privata obligationer bör inte betraktas som penningpolitik i konventionell mening. De påminner snarare om kvasi-fiskal politik, där riksbanken i en nödsituation agerar som finansdepartementets förlängda arm.”

” Förr eller senare kommer marknaden att inse att skattebetalarna inte vill stå för notan i all evighet. Ytterst finns en gräns för hur stora risker centralbanker kan tillåta. Övertygelsen att de fortfarande vill ta på sig ytterligare risker kan komma att ifrågasättas om en svår andra våg anländer i vinter.”

”Men en mängd företag som under andra omständigheter hade varit livskraftiga kommer också att gå under. Följden blir att börsnoterade företag kommer att få en ännu starkare marknadsandel än vad de redan har. Faktum är att detta är ytterligare ett skäl för marknadens glädjeskutt.”

” Det som går upp måste också någon gång komma ner.”

https://bulletin.nu/ekonomi/all/varfor-rusar-borsen-uppat-trots-covid-19

Viktigast av allt är att vi människor alltid långsiktigt strävar efter att lämna något bättre till kommande generationer. Om det är i fokus är det bara tråkigare när det är lågkonjunktur än när det är högkonjunktur. Nu borde det vara en mer ekonomiskt kännbar lågkonjunktur. Att tro att vi i vår tid kommer att slippa ordentliga lågkonjunkturer är naivt. Nu borde vara tiden att reformera och strukturera om våra samhällen att bli 2000-talets samhällen. För kommande generationers skull.