Centralisering är sällan klokt
Tänk att det ofta är så att de som är högt uppe i en organisationsstruktur tror att de är bäst lämpade att fatta de flesta besluten. Samtidigt har vi genom historien gott om exempel på att de mest framgångsrika, och motståndskraftiga, organisationsstrukturerna bygger på decentraliserade principer. Många gånger är skälen till centralisering av makt enbart kopplade till maktbegär hos dem som har chansen att försöka samla så mycket som möjligt av den. Oavsett om det är metoden för att skapa bästa effekt för det organisationen syftar till. När rollfördelningen fungerar mellan olika parter i ett styrsystem kan de skapa stora framgångar. När till exempel Skolverket och Skolinspektionen gör ett uselt arbete är det svårt för kommunala ledningar att göra något åt stora kvalitetsbrister hos enskilda skolor. Särskilt viktigt är det att staten utför sina granskningar och drar tillbaka rättigheter för huvudmän som gör ett dåligt jobb. Det är staten dålig på att göra idag. Det är statens ansvar! En smart organisation bygger på så stark decentralisering som möjligt. Så har det nästan alltid varit. Så kommer det sannolikt alltid att vara. Långt ifrån alla politiska partier förstår det.
I Uppsala används begreppet ”Ett Uppsala” bland annat som en ursäkt för att centralisera. Vi har inte ”Ett Uppsala” utan Uppsalas skönhet är bland annat att kommunen bjuder människor med olika intressen och olika smak alternativa möjligheter att mätta de olikheternas begär. Och även om en kommun, som alla framgångsrika organisationer, ska vägledas av enkla och gemensamma värdegrunder är kommunens olika verksamheter väldigt olika. Uppsala kommun är också en mycket stor svensk arbetsgivare med över 20.000 anställda. Då är klok decentralisering mycket smartare än den centraliseringsiver som inte minst dagens vänsterorienterade minoritetsstyre gillar. Det vänsterorienterade minoritetsstyret i Uppsala består av S, L, V och MP.
Gunnar Wetterberg, krönikör i Expressen, har rätt i att regering och riksdag inte imponerat som ansvariga för Polisen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Det borde avskräcka de flesta från att vilja centralisera mer. Problemet med till exempel Arbetsförmedlingen är att de rikspolitiker som ansvarat för dess organisation inte lyckats leda verksamheten klokt. All verksamhet går att leda på många olika sätt. I just specialistsjukvårdens fall borde den dock vara ett statligt ansvar eftersom den då blir rättvisare med en kö, samma regler för vad man får hjälp med, enhetligt digitalt stöd, håller ihop operativ specialistvård med relevant universitetsutbildning och effektiviseringen av specialistcentra kan stärkas. Skolan ska däremot inte bli mer styrd än vad den redan är från regering och riksdag. Arbetsförmedlingen kan systemmässigt vara centraliserad men i övrigt så långt som möjligt decentraliserad. Utvecklingspartiet demokraterna är inga statskramare och vågar prata om hur nödvändiga reformer ska genomföras. Staten har viktiga funktioner och måste bli betydligt bättre än nu på att utföra dem. Till exempel rättssystemet levererar på tok för dåligt idag. Till stor del på grund av en misslyckad och ansvarslös migrations- och integrationspolitik. Precis som Wetterberg är inne på nedan måste också politiker fatta att verksamheter praktiskt måste kunna fungera effektivt.
"Varför blir små partier så gärna statskramare? KD vill förstatliga sjukvården, Liberalerna skolan. De senaste veckorna har de fått stöd av DN:s ledarsida, som hittar det ena argumentet efter det andra för att staten ska ta hand om sjukvården. Det är sällan det blir riktigt tydligt om hela verksamheterna ska förstatligas, eller bara de som drivs i regional och kommunal regi. Ska de privata utförarna få fribrev? Men statskramarna talar inte gärna om hur det ska gå till. Först och främst: det skulle bli enorma apparater, bland de i särklass största arbetsgivarna i landet: Hälso- och sjukvården har nästan 300 000 anställda (varav 46 000 privat), äldreomsorgen nästan lika många (32 000 privat), förskolan har drygt 130 000 medarbetare (26 500), grundskolan har 190 000 (27 000) och gymnasiet 52 000 anställda (12 000). Var och en av dessa mastodonter skulle ha hundratals, de flesta tusentals, arbetsplatser att ta ansvar för. Och hur många nivåer skulle de anställda behöva forcera innan de nådde sin ledning?"
"Självstyret leder till skillnader i praxis som kan vara svåra att förklara (och ibland är stötande), men fördelarna överväger. Den kommunala och regionala självständigheten bidrar till en större smidighet och utvecklingsförmåga än vad statliga kolosser skulle kunna locka fram."
"När de moderna kommunallagarna antogs 1862 kopplades de till starka ämbetsverk som skulle vaka över att inga medborgare for illa. Där har Skolinspektionen och IVO en bit kvar."
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/statskramare-mumlar-alltid-om-detaljerna/
https://arc.hhs.se/download.aspx?MediumId=1034
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar