onsdag 27 januari 2021

Splittring i toppen

Vägen mot en framgångsrik framtid

Riskerna med oförmåga att genomföra nödvändiga reformer är stora ur många perspektiv. Allt är relativt, det vill säga hur något är kan beskrivas i förhållande till hur något liknande är. Till exempel hur bra har medelsvensson jämfört med medelX i länder som man ser som önskvärda jämförelser. Inom idrotten och näringslivet jämför man sig oftast mot de bästa. 

Få vill tappa köpkraft även om man redan lever i överflöd. Få vill tappa i handlingsfrihet även om man har stora friheter. Få vill tappa i status även om den kan fortsätta att vara på en hög nivå. För ett land och för en kommun krävs ständiga reformer för att matcha ambitioner, förändringar i omvärlden och utifrån hur den egna demografin (hur befolkningen ser ut i antal kvinnor, män, unga, äldre, välutbildade, lågutbildade, olika invandrargrupper, privatanställda och offentliganställda) utvecklas. Samhällen som inte klarar av detta ständiga reformbehov får allt mer sociala problem, tappar i konkurrenskraft och blir allt mindre intressant näringslivsplats, bostadsort eller bostadsland.

Malcom Kyeyune tänker åter igen till på ett läsvärt sätt. Alla samhällen har eliter, oavsett om man gillar det eller ej. När det råder för mycket oenighet inom eliten om bästa vägar framåt uppstår de stora samhällsproblemen. Kanske har Anna Dahlberg, Expressen, länge haft rätt om att det allvarliga läget i Sverige skulle må bra av att M och S tar ett gemensamt ansvar för att städa upp i den oreda som små partier tillåtits skapa genom en ansvarslös migrationspolitik. Moderaterna i Knivsta kan till och med samarbeta med Vänsterpartiet om makten.... Och i Göteborg samarbetar M både med V och Fi... Det är inte lätt att vara väljare idag. Särskilt inte när man bara får rösta vart fjärde år. 

"Det är väldigt enkelt att avfärda de arga demonstranterna med sina flaggor och kepsar som oseriösa och lite löjeväckande. Ett sista hurra för en unikt impopulär president. För vad kan egentligen ett par tusen män och kvinnor med kepsar och flaggor åstadkomma eller betyda, i historiens stora sammanhang? "

"Men detta är att vända ögonen i helt fel riktning. Hotet mot politiska system har aldrig bestått av bönder, eller borgare, eller män i kepsar. Alla dessa figurer är i slutänden helt maktlösa mot armén eller mot poliskåren, och isolerade kan de aldrig utgöra ett hot mot en demokrati, en republik eller ett kungadöme."

"Det som verkligen får system på fall är när den politiska eliten i ett system blir så splittrad internt att den inte längre kan genomföra reformer. Det var inte arga engelska bönder som ledde till 1600-talets inbördeskrig, utan faktumet att Karl den första och det brittiska parlamentet inte kunde komma överens om någonting. När den brittiska adeln splittrades tillräckligt - över politiska, ekonomiska, och religiösa/kulturella linjer, var kriget ett faktum, oavsett vad bönderna tyckte."

"Den amerikanska (politiska) adeln är i dagsläget djupt splittrad. Och det är just därför som stormandet av kongressen inte bör avfärdas som en irrelevant liten detalj, eller som en lek."

"Det finns ett enormt uppdämt missnöje i USA, ja. Annars skulle Trump aldrig någonsin blivit president. Men detta missnöje är tusen gånger farligare i en situation där politiker inte längre kan komma överens, inte längre kan komma med nya reformer, inte längre klarar av att göra någonting annat än att bråka internt och skylla på varandra."

"Fisken ruttnar från huvudet, som det afrikanska talesättet lyder. Det är först när toppen på samhället inte längre kan komma överens om närapå någonting som samhället börjar bli hotat. När väl den sjukan drabbar ett lands politikerklass så är det bara en tidsfråga innan någon kris - Donald Trump, invandring, corona, eller något annat - rullar in."

"Svaghet på toppen är alltid tusen resor farligare för ett samhälle än ilska på botten. Sådan är realiteten i USA just nu. Sådan är den även i Sverige."

https://www.gp.se/ledare/folkligt-missn%C3%B6je-farligast-n%C3%A4r-eliten-%C3%A4r-svag-1.39646737

När man talar om splittring i toppen, och om valsvek, kan man inte låta bli att nämna några rader om L-krisen och Centerpartiets svek mot borgerligheten. L har inget annat alternativ än att lämna Januariavtalet (JA) om de vill försöka överleva i riksdagen. Den liberala vänsterflanken är redan tagen av världens rikaste parti, Centerpartiet. Att L lämnar JA räcker dock inte för att fälla regeringen. L kan lämna men under ett tag lägga ner sina röster i vissa frågor. Då blir det Centerpartiet som får avgöra om det blir en Moderat statsminister eller ej redan innan nästa allmänna val. Som en erfaren tidigare partiledare, Jonas Sjöstedt, skriver nedan måste då Centerpartiet kompromissa med Vänsterpartiet. Tänka sig att Lööf, med idolen Ayn Rand, skulle köra så snett. Men visst, Centerpartiet har ju kraftigt svikit många väljare förr så det går nog att göra igen. Det är nästan så att man skrattar. Läs Sjöstedts krönika nedan om du vill få en god inblick i hur illa det står till med svensk rikspolitik idag. 

"Om Centerpartiet ”vägrar välja” och lägger ned sina röster i en statsministeromröstning om Ulf Kristersson så gör partiet det man lovat att inte göra. De skulle ge SD avgörande makt över svensk politik med Kristersson som statsminister."

"Liberalernas splittring är öppen och tydlig. Men det är ingen hemlighet att motsvarande spänning finns inom Centerpartiet. Partiet sprack i den avgörande statsministeromröstningen när en ledamot röstade emot Löfven. En ny spricka i C skulle kunna avgöra nästa statsministeromröstning. Att hantera den situationen är en mardröm för varje partiledare."

"Centerpartiet har målat in sig i ett hörn genom att på förhand utesluta att tala med Vänsterpartiet. I Norden har Annie Lööfs motsvarigheter i de finska och norska centerpartierna liksom radikale venstre i Danmark insett att det är nödvändighet att kunna förhandla med Vänsterpartiets motsvarighet. Så ser mandatfördelningarna ut, och de kan mycket väl se ut så även i Sverige de kommande åren."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar