Chef eller ledare

Värdegrundsbaserat driva på för förbättringar

Jag törs påstå att de allra flesta framgångsrika ledare, i alla tider, har bottnat sitt ledarskap i en tydlig målsättning och i en stark värdegrund. Om du läser min bok ”En stund på jorden” får du en god känsla för några av alla värdegrunder som många människor låtit vägleda dem. Många värdegrunder är religiöst kopplade, eller politiska ideologier, men även bland de mest framgångsrika globala företagen hittar du definierade värdeord, och en värdeordsberättelse, som syftar till att ena, vägleda och ge energi till ”de troende”. I inga andra sammanhang än inom i synnerhet svensk politik får mycket oerfarna människor chefs eller ledarroller. De flesta ledande politikerna kommer från ungdomsförbund där de skolats in i sitt partis historia, ideologier som vägleder det partiet, berättelser om tidigare partiledare och vad de förväntas tycka i olika sakfrågor. Dagens broilermiljö innebär i stor utsträckning en extremt snäv inskolningsmiljö. Därför inte konstigt att många politiker gör internkarriärer utan att helt sakna riktig arbetslivserfarenhet. I Sverige anser jag att ”professionaliseringen” av politiken är det största skälet till dagens politiska oförmåga. De styrs i huvudsak av politiska program och ideologiska idéer. De saknar mycket viktiga, och varierande, referenspunkter från verkligheten när de ska leda myndighets- och förvaltningschefer och i sitt beslutsfattande. Stefan Löfvens har visserligen några års riktig arbetslivserfarenhet men i huvudsak har har gjort karriär i en fackföreningsmiljö starkt kopplad till Socialdemokraterna. De flesta kan säkert utifrån sina roller agera chefer, ledare är få av dem. Stora framgångar för en förening, ett företag, en kommun en nation kräver kompetenta ledare. Riktiga ledare kan tydligt och enkelt beskriva var vi ska och varför. Och riktiga ledare är tränade i att förstå hur de kan använda sin roll för att göra bred nytta även över organisationsgränser.

I politiska sammanhang anser jag att en partiledare måste kunna få många fler invånares förtroende än vad ett parti får i röster om personen ska ha det förtroende som krävs för att kunna definieras som skicklig politisk ledare. Frågan som ska ställas till invånarna är då: Tror du att X skulle bli en bra statsminister?

Thomas Gür skriver läsvärt på Bulletin om skillnaderna mellan en chef och en ledare. Till hans artikel kan man med fördel lägga till att en statsminister, som har helhetsansvaret, för det offentliga Sveriges verksamheter, genom sina handlingar starkt kan påverka myndighetsledningar, regionledningar och kommunledningar utan att utöva ministerstyre eller att ta över lokala politikers ansvar. 

” En politiker kan genom sitt ledarskap uträtta mycket mer än vad lagar eller ekonomiska stimulanser kan åstadkomma. Ledarskap ska dock inte blandas ihop med chefskap.”

”I allmänhet brukar sägas, felaktigt, att politiken och politikern bara har två redskap i sin verktygslåda – batongen och penningpåsen. Med det menas att politiken kan styra antingen med lagar och regler (och låta statens våldsmonopol ta hand om dem som bryter mot dessa) eller genom att ekonomiskt påverka medborgarnas beteenden i önskvärd riktning (tobaksskatt för att minska rökning, subventionerade anställningar för att öka sysselsättningen).”

”Den beskrivningen är felaktig emedan den missar ledarskapet, ett tredje och relativt de två tidigare, ännu viktigare verktyg. En politiker kan genom sitt ledarskap uträtta mycket mer än vad lagar eller ekonomiska stimulanser kan åstadkomma. Ledarskap ska dock inte blandas ihop med chefskap. Skillnaden brukar i militära sammanhang illustreras med plutonchefen som med draget vapen till sina soldater ropar: ”Följ mig!” och tar täten, å ena sidan, och plutonchefen som manar på dem framför sig, skjuter med tjänstevapnet över deras huvuden och skriker: ”Framåt!”, å den andra.”

”Ledaren föregår med gott exempel. Chefens princip är: ”Gör som jag säger” ... och implicit ”men inte som jag gör”.”

https://bulletin.nu/ledare/all/lofven-chefar-i-brist-pa-ledarskap

Även Markus Uvell, i GP, uttrycker tydligt att vi har politiskt ledarskapsproblem och ledarskapsbrist i Sverige. Uppsala och övriga Sverige är i akut behov av ledarskap. 

”Politiskt förtroende bygger inte minst på att kunna svara på de grundläggande frågorna: Vart ska vi? Och varför? Det är tveksamt om dagens partiledare håller måttet. Väljarna verkar i varje fall inte tycka det.”

”Politiskt ledarskap handlar om mer än det uppenbara, som att till exempel inte bryta mot sina egna förnumstiga förhållningsregler och trängas i shoppingcentra under pandemin. Det handlar kanske allra mest om att svara på de grundläggande frågorna: Vart ska vi? Och varför? Det var länge sedan någon hade ett bra svar på det.”

https://www.gp.se/ledare/sverige-i-akut-behov-av-ledarskap-1.39320122