Centerpartiet har blivit ett stödparti till Socialdemokraternas och Miljöpartiets regeringsinnehav. Det är ett faktum. På pappret ser det ut som att S och MP ska driva liberal reformpolitik. Det är löjligt att tro annat än att det som kommer att ”hinnas med” under mandatperioden är det S ledning har en majoritet för att passa på att reformera. Passa på när de inte behöver Vs mer eller mindre aktiva stöd.
Det anmärkningsvärda med C är att man trots sektuppslutningen bakom Lööf, stora ekonomiska resurser och ett svagt L, MP och M ändå inte lyckas attrahera fler väljare. Och min övertygelse är att L under Sabuni åter kommer att vinna tillbaka liberala stadsbor. Det borde innebära att C inom ett år eller två tappar mellan 2-4% av nuvarande väljarstöd. Att i ljuset av verklighetens förutsättningar kalla Centerpartiets väljarstöd framgångsrikt är inte en korrekt analys. Jag är inte bitter och skriver detta på grund av något liknande skäl, det är krassa verkliga konstateranden. I den verkliga världen gjorde Centerpartiet 1998 sitt sämsta val någonsin, partiet fick 5,1% av riksdagsrösterna. Därefter blev Maud Olofsson partiets säljchef och ledare. 2002 fick partiet 6,2% och i valet 2006 7,9%. 2002 och 2006 var partiet i opposition och under Olofssons befäl blev partiet entydigt ett borgerligt parti. Hon tog initiativet till det framgångsrika Allianssamarbetet. Som det brukar vara kostade sedan maktinnehavet minskat väljarstöd. Under tiden vid makten gick C ner till 6,1%. Min övertygelse är att om C inte nått regeringsmakten 06 och 10 hade partiet växt till ett stöd på runt 10%. Efter fyra år i opposition fick C riks 8,6%. I opinionsmätningar kanske partiet idag, innan Sabunis inträde, skulle få runt 9% av riksdagsrösterna om det var val idag. Det är ingen imponerande utveckling jämfört med förbättringstakten i väljarstöd mellan 2002 och 2006. Och nu finns Sabuni att locka lättrörliga stadsbor.... Centerpartiet gick för länge sedan vilse i migrationspolitiken. Som PM Nilsson, Di, konstaterade häromdagen förstörde och förstör Cs nyliberala migrationspolitik mycket ur ett borgerligt perspektiv. Och politiker ska låta bli att göra demokratiskt vidriga konstruktioner som December- och Januariöverenskommelserna.
”Lööf säger att skatteklyftan är en negativ spiral som måste brytas.”
– Vi vill föreslå en skattesänkning som gynnar de 1,2 miljoner människor som bor i nordvästra Sverige, säger Annie Lööf.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/centerpartiets-annie-loof-haller-presstraff-i-almedalenCenterpartiets skatteutspel är både orättvist och korkat. Det beskrivs väl i nedan artikel. Men det är klart att ledande centerpartister som t ex Per Åsling vill visa sina väljare att de minsann kämpar för sin väljarbas...
https://www.expressen.se/ledare/varfor-far-inte-gullspang-sankt-skatt-annie-loof/
Vissa vill driva politiska frågor utifrån tro. Jag vill när det är möjligt driva politik utifrån vetenskapliga kunskaper, mycket sannolika scenarier och pragmatism. ”Faith” är värdefullt men det duger inte om man ska fatta fler bra beslut än dåliga beslut.
Dagens besvikelse
Maud Olofsson. Jag tycker hon borde ha större integritet än att skydda det parti hon tidigare föredömligt ledde. Det var personkemi och särskilt Cs ohållbara och oansvariga migrationspolitik som spräckte den värdefulla Alliansen. Inget annat.
https://www.expressen.se/nyheter/almedalen/maud-olofsson-om-alliansens-dod-kristersson-bar-ansvaret/
Dagens stjärnor
Johan Hakelius, Fokus. Artikeln nedan ger en mycket bra beskrivning av ett Centerparti som kört i diket.
”Fortsätter Centern längs den väg partiet nu tagit har man i praktiken upphävt parlamentarismen, förutsatt att man fortsätter att beteckna sig som ett borgerligt parti. Man rullar tillbaka den strategiskt viktiga seger Fredrik Reinfeldt rodde hem, genom att övertygande bryta ett socialdemokratiskt maktmonopol. Ingen vet förstås vad framtiden har att bjuda, men det kan framstå som ett sätt att binda sig vid en politisk gårdag och den dominanta rörelsen i den gårdagen, i rädsla för det som sker nu. Väljer man den andra vägen är det förstås oundvikligt att det leder till vad som brukar kallas en normalisering av Sverigedemokraterna. Har man som övergripande mål att inte låta Sverigedemokraterna bli normala är det förstås en strategisk förlust.”
”Men poängen är denna: just nu är Centern och svensk partipolitik mitt i steget. Inte i någon ny position. Och Centern kan inte välja att inte behöva förhålla sig till andra politiska rörelser. Det finns ingen möjlig position där Centern inte väljer att antingen backa upp den regering Vänsterpartiet föredrar, eller den som Sverigedemokraterna föredrar. Ingen position där Centern inte är Socialdemokraternas viktigaste spelbricka i maktspelet. Centern kan förstås komma till slutsatsen att deras mål och syften råkar sammanfalla med Socialdemokraternas. Det är inget underligt med det. Men ingen behöver heller tvivla på att centerpartister som utesluter varje bindning till borgerliga partier, så länge Sverigedemokraterna existerar, gör precis det socialdemokraterna vill, behöver och arbetar hårt för.”
”Den ordning i svensk partipolitik som vi nu har är under alla omständigheter en nödlösning. Ett provisorium i väntan på att någon eller några ska ge sig och byta position. Hittills har Annie Lööfs tålamod, envishet och orubblighet inte givit riktigt den avkastning hon måste ha hoppats på. Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna har tvärtom valt att trotsa henne allt öppnare. Liberalerna har valt en ledare som tidigare varit tydlig med att hennes syn på läget är betydligt närmare den som Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson ger uttryck för, än den som Annie Lööf har.”
Patrik Kronqvist, Expressen. Timbro, och även Fores, går snett i den migrationspolitik de förespråkar. Det är faktiskt av stor betydelse vilka kompetensprofiler vi talar om kopplat till in- och utvandring. Och de svenska krafter som återigen gärna ser ett starkt klassamhälle i Sverige får tydligt våga stå för att det är vad de tycker.”Frågan är ju inte om vi ska ha arbetskraftsinvandring eller inte, utan hur regelverket bör utformas så att utfallet blir så bra som möjligt för Sverige.”
”Men han undviker nogsamt att nämna sysselsättningsgraden hos de familjemedlemmar som har följt med arbetskraftsinvandrare till Sverige. År 2014 var bara en tredjedel av de anhöriga sysselsatta någon gång under året och den minoritet som jobbar har i regel mycket låga inkomster, visar Riksrevisionen.
https://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/timbro-forsoker-blanda-bort-korten-om-jobbinvandring/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar