Det är obildade och korkade personer som inte tar kulturella skillnader på största allvar. Det finns massor av forskning, människors praktiska erfarenheter och samhällen runt om på vår jord som vittnar om skillnader och dess praktiska betydelser. Inte minst svenska globala företag utbildar alla sina expats (och medfäljande familjer) och impats inför viktiga uppdrag. Det vill säga människor som får viktiga uppdrag i andra länder. I min bok ”En stund på jorden” kan du läsa en del om bland annat hur FN beskriver generella skillnader mellan olika länder på jorden. Du vet väl till exempel att många företagsförvärv i Norden misslyckats bland annat på grund av okunskap om att det finns stora generella kulturella skillnader även mellan oss nordbor.
I Hamid Zafars mycket bra sommarprogram lyfter han bland annat fram volymproblemen att lyckas integrera dem som får stanna i Sverige. När han och hans syskon kom fanns engagerade pensionärsorganisationer, övrigt föreningsliv och frivilliga som kunde hjälpa till att inkludera nya in i ett nytt och kulturellt mycket annorlunda samhälle. Han uttryckte stor oro över att många invandrare idag aldrig får de relationer med svenskar som krävs för lyckad integration. Självklart lyfter han också upp språkets avgörande betydelse för en framgångsrik inkludering.
Timbro har publicerat några viktiga artiklar, av Per Brinkemo, om hur illa det går när man driver en oansvarig migrations- och integrationspolitik. En stor del av denna ansvarslösa politik är kopplad till ansvariga politikers och tjänstemäns okunskaper. Och politikers ideologiska låsning och pragmatiska oförmåga.
”Både i familjen och i skolan lär sig svenska barn att erkänna och be om förlåtelse när de gjort något olämpligt. Det är vare sig socialt eller, sedan 1979, legalt accepterat att fysiskt straffa ett barn. I stället får barnet, bara det säger som det är, absolution, förlåtelse, av föräldern eller läraren. Det har blivit vårt sätt att fostra och socialisera unga människor att ta ansvar för sina handlingar för att på så vis bli välfungerande samhällsmedborgare. Inse att du gjort fel, känn ånger, erkänn, så stryker vi ett streck över saken.Det är principen som gäller. Men det tycks ha blivit allt vanligare, i skolans värld såväl som bland kriminella, att vägra erkänna begångna handlingar, oavsett om det finns trovärdiga vittnen som kan styrka att just den personen kastat sten på skolans fönsterruta eller just den personen misshandlat en person och bevisen är ovedersägliga.”
Tidigare i år beskrev åklagaren Thomas Ahlstrand i Göteborgs-Posten det som han uppfattade som en ny typ av brottslingar. Han skrev att den svenska traditionen går ut på att även den kriminelle egentligen är en del av oss men på grund av sociala faktorer – arbetslöshet, dåliga framtidsutsikter, påverkan från andra, missbruk – fallit in i ett kriminellt levnadssätt. Den ”gamla tidens” brottslingar möttes med skyddsåtgärder, övervakning och terapi, och inte sällan involverades deras familjer. Grundtanken var att den kriminella var en person som egentligen delade majoritetssamhällets värderingar, moral och syn på samhället.
De kriminella som rättsväsendet möter i dag har ett helt annat förhållningssätt, enligt Ahlstrand.
De har inte kommit snett. De har inget missbruk. De delar helt enkelt inte våra normer, och de har absolut ingen lojalitet eller ens vilja till lojalitet gentemot samhället. En dom till fängelse är ingen skam, den är ett besvär, något obekvämt, något att undvika för att det är opraktiskt och långtråkigt att sitta inne. Lojaliteten är däremot oerhört stark när det gäller gänget, kompisarna, familjen, klanen, kvarteret; och den är dubbelriktad. Vi kan inte alltid involvera deras familjer när vi vill behandla dem för kriminalitet; för familjerna kan tycka att grabben är bra, han drar hem pengar. Den ofta oreserverade kärleken till mamman och respekten för pappan motsvaras inte sällan av en fullständig, och i bästa fall blind, lojalitet tillbaka.
”Erkänn inte, lyder det nya mottot, sannolikt påverkat av människor från andra kultursfärer med ett annat förhållningssätt till både barnuppfostran och statliga lagar, juridik och sanktioner.”
https://timbro.se/smedjan/den-nya-tidens-brottslingar-erkanner-ingen-skuld/?fbclid=IwAR1g4dqbbrGv1C0MZb4d2BQQnhOd085UNmTPy0L9esoWJ6C_ZDuB8T5kOA8
”Allt oftare talas det i debatten om parallella samhällen. Men frågan är om vi på djupet förstår vad det är och kan innebära, debatten om separata badtider i all ära, liksom den om segregerade områden och om det fysiska avståndet mellan Sverige-födda och många av dem som är födda i andra länder. Frågan är om inte det mentala utanförskapet är det verkligt problematiska. Med mentalt utanförskap menar jag följande: Om man kommer till ett land som Sverige och inte greppar systemen, inte förstår landets historia och varför landet är uppbyggt som det är uppbyggt – alla osynliga regelverk, det juridiska systemet, skattesystemet, tilltron till myndigheter, jämställdhetsivern, yttrandefriheten, individualismen och den svala men generella tilliten människor emellan – riskerar det skapa förvirring och en känsla av osäkerhet.”
”Ett av de mest grundläggande mänskliga behoven handlar om trygghet och hur man löser konflikter. Vi som är uppväxta i ett av världens mest trygga länder med ett (hittills) generellt sett fungerande rättsväsende funderar inte så mycket över saken. Vi har vant oss och tar både tryggheten och rättsinstanserna för givna. Men för den som är ny i ett land måste den västerländska juridiken framstå som ytterst märklig. Åtminstone initialt. För en del under lång tid.”
”I alla de länder varifrån människor söker asyl i Sverige har staten låg legitimitet. I vissa länder är den helt frånvarande. Människor i många delar av världen fruktar staten. Och därmed de statliga lagarna, polisen och rättsväsendet. Där odlas ofta en tystnadskultur som en del av en alternativ, informell rättsordning, av sicilianare kallad Omertá, en del av den klanbaserade maffians hederskodex. Ett sicilianskt talesätt säger: ”Den som är stum och döv lever i 100 år. Det bästa ordet är det som aldrig blir sagt.”
”Det förstärker de kollektivistiska strukturerna och försvårar för individer att göra sig fria från släktens förväntningar och normer. Lojaliteten mot klanen, den som i hemlandet var förutsättningen för överlevnad, skydd och säkerhet, sitter djupt. Man ställer upp för sin grupp. Och man förråder inte gärna någon i sin familj, även om man själv anser att individen handlat fel. Att vittna mot en familjemedlem eller en annan familjs kriminella individ är att bryta den hederskodex som gällt sedan urminnes tider. Det är inte enkelt.”
Dagens besvikelse
De som anser att vi ska slösa skattepengar på insatser som är meningslösa. I alla tider har människor flyttat till platser där man kan försörja sig, bilda sig och roa sig. Den logiken fortsätter att råda. Sverige ha nu stora brister inom rättssystemet, Försvaret, skolan, sjukvården, äldreomsorgen och inom socialtjänsten. Då är det fel att prioritera att ”elda upp pengar” som enbart satsas för att försöka hindra en naturlag.
https://www.expressen.se/ledare/norge-ar-ett-avskrackande-exempel-annie-loof/
Dagens stjärna
Ylva Nilsson, Expressen. Det är hög tid att vi svenskar börjar inse hur lätt våra 20 platser inom Europaparlamentet väger. Samtidigt styr redan idag EU runt 70% av riksdagens arbete. När BREXIT är verklighet är riskerna stora att EU ska bestämma ännu mer. Det är en mycket dålig väg framåt. Det är dags för den lilla röst vi svenskar har som folk att skrika högt att vi inte vill ha mer centralisering av makten!
https://www.expressen.se/ledare/ylva-nilsson/svenska-skrackscenarier-med-nya-eu-ledaren/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar