Ledarskapet är alltid avgörande för misslyckanden eller framgång i ett samhällsbygge. En framgångsrik ledare är nästan alltid förankrad bland sina medarbetare, och om vi talar om politiker, bland dem hen ska företräda. En framgångsrik ledare har också egenskapen att skapa stabilitet när det stormar. Enligt hjärnforskare är det också helt klart att kunniga och livserfarna är betydligt mer lämpliga än unga och oerfarna att leda. Knappast förvånande för de flesta på vår jord. Ett av skälen är att när de olika delarna av vår hjärna arbetar har tidigare livserfarenheter stor betydelse för hur vi agerar. Kunskap är alltid värdefull. Som mycket annat är kunskap färskvara så den som vill hänga med måste ständigt uppdatera sin fackkunskap och lära sig att utnyttja ny relevant teknik.
Bygga broar mellan enskilda individer, kulturer och organisationer har alltid varit av avgörande betydelse för framgångsbyggen. Hur bra är de som har ledande roller, som direkt påverkar dig, på detta? Hur imponerad är du av Stefan Löfvén, Boris Johnson, Viktor Orbán och Donald Trump på det? Det är dags för operation ”Rädda demokratin”. Det borde vara klart för alla i västvärlden idag att den inte är självklar längre. Berör det här dig? Ja, i allra högsta grad. Hör gärna av dig till mig om du vill hjälpa till!
Liberalerna. De har historiskt gjort viktiga bidrag för svensk demokrati och kämpat för enskilda människors självständighet. I modern tid har de tappat det mesta av sin tidigare positiva kraft. Bland annat för sin oförmåga att också tänka ekonomiskt hållbart. Särskilt för att de haft och har ledande representanter som likt vänsterdebattörer ägnar sig åt identitetspolitik. En människa är en människa är en människa är en människa. Varje plats ska inom demokratins ramar ha rätten att stå upp för sin särprägel. Den särprägeln som det moderna Sverige byggts upp på är på många sätt värt att tydligt stå upp för. Kanske kan Liberalerna nationellt åter bli relevanta inom svensk politik under ledning av Sabuni. Hon är i vart fall kunnig inom viktiga områden och mer erfaren än de flesta ledande politikerna. Innan nästa val vet vi om L lyckas bli relevanta igen. Malcom Kyeyunes krönika nedan, kopplad till Liberalerna, är mycket läsvärd.
”Tja, det är ju inte så förvånande, egentligen. Jag skulle gissa att Sabuni, likt många andra inklusive undertecknad, har ganska bra koll på att rollen som ”rasifierad” i Sverige inte är absolut, utan en roll som i slutändan är avhängig en outtalad lista krav på vad man ska tycka och hur man ska bete sig. Går man utanför ringen – och säger eller tycker saker som kanske inte är förväntade eller gör folk illa till mods – då tappar man ganska raskt sin status som offer; och, handen på hjärtat, Sverige har fortfarande stora problem med att veta hur man ska hantera annorlunda människor om man inte kan hantera dem som just offer.”
”Men man kan också se denna konflikt från ett annat, närbesläktat perspektiv: det handlar inte så mycket om man är ”snäll” eller inte, utan mer om hur man ser på andra människor. Är antagandet att vi som oftast när vi talar om andra människor också talar om offer, med liten eller obefintlig kontroll över sina egna omständigheter, stackare som är gjorda för att vi ska plåstra om dem? Eller talar vi – trots allt – om aktiva, beslutsfattande människor, med en potential och ett handlingsutrymme som, trots diverse begränsningar och svårigheter, fortfarande inte är obetydligt?
Visst, tycker man att man att folk har möjligheten att välja, och därmed också måste stå för sina val, då nog risken rent statistiskt att man är mindre ”snäll”. Men den stora konflikten i Sverige idag som fortfarande inte är löst – och den konflikten är större än Liberalerna – är att vi fortfarande inte har något svar på hur vi ska bemöta ”invandrarna”, de ”rasifierade”, eller vilken term vi nu använder, välj själv.er vilken term vi nu använder, välj själv.”
”Visst, tycker man att man att folk har möjligheten att välja, och därmed också måste stå för sina val, då nog risken rent statistiskt att man är mindre ”snäll”. Men den stora konflikten i Sverige idag som fortfarande inte är löst – och den konflikten är större än Liberalerna – är att vi fortfarande inte har något svar på hur vi ska bemöta ”invandrarna”, de ”rasifierade”, eller vilken term vi nu använder, välj själv.”
https://www.dagenssamhalle.se/kronika/rollen-som-rasifierad-kommer-med-krav-28423Dagens stjärna
Aleksandra Boscanin. Sjukvården är misskött i Sverige. Regioner/Landsting är direkt ansvariga. Sveriges riksdag har dock också en stor skuld för misslyckandet eftersom de äger makten att organisera om hur sjukvården i Sverige ska moderniseras och i övrigt förbättras. Som med så mycket annat misslyckas riksdagen även att bidra till positiva förändringar inom sjukvården. Försök efter försök att organisera om i ansvarsfördelning mellan stat och regioner har misslyckats. Varför? Min bedömning är att alla politiker som upplever att de personligen negativt berörs kraftigt motarbetar förändringarna.
https://www.gp.se/ledare/fler-händer-i-vården-behövs-1.16618228
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar