Jämlika möjligheter
Nationalekonomen Raj Chetty, Stanford University, visar tydligt
i sitt senaste vetenskapliga arbete att alla människors positiva möjligheter i
USA är ett minne blott. Den "amerikanska drömmen" att gå från tomma
händer till enorma materiella framgångar är inte längre i närheten så lätt som
förr. Det har till och med blivit svårare att göra sociala klassresor överhuvudtaget. De som saknar bildning är tveklöst de stora förlorarna de senaste decennierna
när man studerar hur goda chanser alla amerikaner har att nå ett bättre liv än
sina föräldrar. Samtidigt blir de rikaste allt astronomiskt rikare. En rimlig fördelningstanke verkar ha havererat och samhällen splittras. Peronligen vill jag leva i ett samhälle som förstår att en rimlig jämlikhet gör levnadsmiljön bättre för alla, även de rikaste som badar i förmögenhet.
Avviker det svenska samhället från USA om vi studerar de senaste
decennierna? Vi ska inte överdriva andelen människor som lyckas med den sociala klassresan trots fantastiska
möjligheter i Sverige. Jämfört med de flesta länder erbjuds alla svenskar verkligen
fantastiska möjligheter att nå sin individuella fulla potential och förverkliga egna drömmar. Tyvärr har Sverige de senaste decennierna tillåtit en framväxt av kraftigt segregerade samhällen med stora
kulturella och sociala skillnader jämfört med övrig befolkning. Särskilt alla
dessa människor, de flesta boende i storstäders förorter, har inte integrerats
väl och många saknar rimliga möjligheter att få ett "medelSvensson"
liv. Alla arbetsmarknadsinsatser och sociala kostnader kopplade till dessa
människor har självklart påverkat det ekonomiska utrymmet för annat och alla människors trygghet. Glöm inte heller att våra invandrare också tillhör väldigt heterogena grupper. Det vill säga "invandrare" har väldigt olika bakgrunder. Kan det
kallas målkonflikter?
Finns det tydliga exempel i det svenska samhället om att vi har
gott om målkonflikter? Massor!
Partiledardebatt
Igår var det partiledardebatt. Hur gick det? Fick Anna Dahlberg rätt?
"Jobben är ett givet ämne. Löfven kommer att sola sig i glansen från högkonjunkturen och låtsas som att det är S-politikens förtjänst. I själva verket har det mesta som regeringen föreslagit i jobbväg floppat: traineejobben, extratjänsterna inom offentlig sektor och beredskapsjobben för att nämna några satsningar."
"Den sortens utspel är typiska för dagens politiska debatt. Ett stort och kroniskt problem - att vårdcentralerna har akut läkarbrist och för lite pengar - ska lösas med lite öronmärkt valgodis.
En annan lågoddsare inför Agenda-debatten är att det kommer att utlovas mängder av nya poliser. Buden har haglat på sistone och är nu uppe i 10 000 nya poliser till mitten av 2020-talet.Men ingen har kunnat förklara varifrån alla dessa poliser ska komma. Platser står redan i dag tomma på polisutbildningarna samtidigt som rekordmånga poliser väljer att lämna in sin bricka."
En förklaring är att dessa problem har blivit alltmer komplexa till sin natur. Politik handlar inte längre om att tänka ut nästa välfärdsreform. Numera måste politiker hantera svåra frågor som personalkrisen inom offentlig sektor, utanförskapet och växande klyftor. Det är som en långsam pyspunka där ingen hittar hålet. Samtidigt som uppgiften har blivit svårare har viljan att riskera något i politiken minskat. Inget får kosta något för viktiga väljargrupper. Inga målkonflikter får friläggas och inget väljas bort.
Resultaten blir en friktionsfri politik fylld av vackra målsättningar. I stället för att erkänna att det inte finns pengar till allt tar rikspolitikerna springnotor i form av stimulanspengar, bonusar, lyft och garantier. Det ger en illusion av stora satsningar när det i själva verket rör sig om tillfälliga pengar på marginalen."
Sverige och Europa behöver ledare och politiska rörelser som förstår vad det globala och digitala tjänstesamhället innebär och kräver. Bara då kan vi ställa om på ett hållbart sätt som också leder oss mot en utveckling där det stora flertalet av invånarna återigen har stora positiva livsmöjligheter. Raj Chettys "diagnos" av USA stämmer nog rätt väl med situationen i Sverige. Och du tycker väl inte att människor blivit rikare bara för att de som äger sitt boende fått en högre värdering på sina bostäder? Det är ett missvisande mått för det stora flertalet människor. Så länge vi lever krävs alltid ett alternativboende. Hur stark köpkraft hade en sjuksköterska, lärare, domare, polis, lastbilsförare, mellanchef inom industrin och så vidare för trettio år sedan jämfört med idag? I jämförelse med andra i det svenska samhället! Det är hög tid för en reformagenda som ställer om det mesta att matcha en tidsålder som kännetecknas och bärs av tjänster och globala digitala tjänster. Det brådskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar