Politikerförakt

Är vi i goda händer?

”Allt fler svenskar tvivlar över de politiska ledarnas förmåga att styra samhällsutvecklingen klokt i en ny tid.” Kan det vara så illa? Enligt den bifogade ledaren anses det bevisat att det gått så långt. Glappet mellan folket och ledande förtroendevalda ökar mycket oroande och dessutom försämras förtroendet snabbt. Kan huvudproblemet vara att väldigt många ledande politiker och ledande tjänstemän inte riktigt har förstått vad den nya globala och digitala världen med stora klimatutmaningar innebär. Det är helt enkelt för komplext och för svårt att greppa om man inte ordentligt tagit sig tid att sätta sig in i konsekvenserna av denna nya tid. Konsekvenser som dessutom ökar i styrka. "En politisk ledning blir inte kompetent och välinformerad bara genom att många hoppas att den är det." Så är det, kompetens kan man bara bygga upp och det tar ofta lång tid om det är komplexa frågor vi talar om. Samhällsutvecklingen är väldigt komplexa frågor. Och enligt bifogad artikel är misstron mot ledande politiker värre än vad många tidigare trott. ”Om man ställer frågan på ett annat sätt visar det sig att den ökade misstron med den politiska ledningen har varit större än vad som hittills har framkommit.” ”Under vår-vintern 2016 ökade misstron för att ledande politiker klarar av att hantera samhällsproblemen med hela 15%. År 2015 motsatte sig 39 procent påståendet att ledande politiker klarar av att hantera de samhällsproblem som Sverige står inför.”

På det senaste riksmötet vi hade inom Centerpartiet adresserades denna oroande utveckling. Det är positivt. Det var ingen strutsmentalitet utan tydligt talades om problemet. En mycket respekterad professor i statskunskap tog också upp att det är en mycket oroande utveckling. Med tanke på vilken nuvarande regering vi har och att DÖ skapades, tilläts och fortfarande tycks leva i någon form har nog starkt bidragit till att alliansväljare är särskilt missnöjda. ”Andelen alliansväljare som misstrodde problemlösningskapaciteten ökade från 38 till hela 63%.”

När förtroendet för politiker kraftigt sjunker är det inget att glädjas åt. Ett samhälle som vill vara så demokratiskt som möjligt och som vill försöka att undvika regelbundna våldsamma konflikter mellan olika samhällsgrupper behöver förtroendeingivande folkföreträdare. Är det kompetensen som är problemet? Är det urvalet som är problemet? Är det en kombination av de två? Eller är det bara så att kraftiga paradigmskiften leder till liknande situationer? ”När det långsiktiga förtroendet saknas blir väljarreaktionerna dramatiska. Utrymmet för negativa eller rent konspiratoriska tolkningar blir stort medan tålamodet blir kort. Den politiska miljön bidrar knappast till att öka kompetensen hos ledningen.” Många tycks tvivla över kvaliteten bland oss folkvalda, hur ändrar vi på det?

http://www.gp.se/ledare/%C3%A4r-sverige-i-goda-h%C3%A4nder-1.4301988

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/naturligt-urval

http://www.synonymer.se/?query=kompetens

Polarisering

Bifogad debattartikel är ett exempel på hur polariserat Sverige har blivit. Det skribenten skriver är hjärtskärande och viktigt att lyssna till. Hon uttrycker det många av de få personer som tagit ett aktivt eget ansvar för att hjälpa ensamkommande känner. Särskilt jobbigt måste det vara att det är en Miljöpartiregering som står upp för att svenska lagar och regler måste gälla alla jämlikt och att samhället måste försöka upprätthålla dem.

http://www.expressen.se/debatt/massutvisningarna-det-storsta-misstaget-i-modern-svensk-historia/?social=twtr

Att vara ledare och att ha ett övergripande ansvar är både svårt och många gånger känslomässigt jobbigt. Samtidigt måste framgångsrika ledare vara beredda att fatta svåra och obekväma beslut. I det ena hörnet kan vi säga att "öppna ditt hjärta"-människorna står och i det andra "stäng ditt hjärta"-människorna. Den ena gruppen oroas för andra den andra gruppen oroas för sig själv. Politiker har inga andra möjligheter än att säkerställa att lagar följs eller ändras. Politiker måste också säkerställa att samhället klarar av att leverera kvalitativa samhällstjänster som medborgarna kan förvänta sig för alla skatter vi betalar. Det är nog dags att inse att vi inte längre är "landet lagom". Den logiken kanske inte är möjlig i ett allt heterogenare samhälle? Vad tror du? Samtidigt tror jag att det som vanligt är balans i tänkandet som leder mer rätt än fel. Rösta klokt! Då blir det i vart fall förhoppningsvis bättre!