onsdag 31 maj 2017

Blåsigt på toppen

Kvinnliga partiledare

De så kallade statsbärande partierna Moderaterna och Socialdemokraterna har det sannolikt jobbigast mentalt i den politiska omdaning som nu defacto äger rum. Båda partierna har också gjort det fatala misstaget att inte vårda sina gamla mästare bättre. De har helt enkelt för få med god politisk statsledningskompetens i sina nya innersta cirklar. Dessa partier visar också sin oförmåga att träna upp och stötta tillräckligt kapabla kvinnliga partiledare. Socialdemokraterna provade med Mona Sahlin och det blev fiasko. Moderaternas Anna Kinberg-Batra har det minst sagt jobbigt nu. Det är bara Centerpartiet i Sverige som lyckats utvecklas opinionsmässigt väl med de kvinnliga partiledarna Maud Olofsson och Annie Lööf vid rodret. Om vi bortser ifrån Gudrun Schyman som fick sitt kommunistparti att växa kraftigt. 
Motti

I Tyskland verkar Angela Merkel överleva ytterligare en tid som rikskansler. Imponerande att hon maktspelar så framgångsrikt och att ingen motståndare lyckas rucka hennes position. Trots stora inrikespolitiska utmaningar och ett Tyskland som tagit över "borgensansvaret" för stora grekiska lån. Politiken är hennes liv. Precis som inom det mesta annat är det människor som går "all-in" i något som blir mest framgångsrika inom den grenen. Då finns till exempel mycket litet utrymme för egna barn, om inte partnern eller tjänstefolk tar allt ansvar. Merkel är barnlös men har blivit så folkkär att hon kallas hela Tysklands mamma. 


Det blåser hårt på toppen. Merkel klarar av stormarna. Mona Sahlin gjorde det inte. Park Geun-Hye och Dilma Rousseff gjorde det inte. Kommer Anna Kinberg-Batra klara det? Vad tror du? Vad tror spelbolagen? Helt klart är att gnället över brist på strategi är orättvist. Även för en utomstående är det tydligt att strategin är 1) kämpa för en Alliansregering 2) en annan minoritetsregering som drar bort politiken från vänsterhörnet och med M som ledare. Det "lilla" problemet med 1) för Moderaterna är bara att Alliansen inte får majoritet och L och C tydligt tar avstånd från beroende av SD. Det "lilla" problemet med 2) är nu att M börjar bli för små om resultatet står sig i valet. Personligen tycker jag synd om Anna Kinberg-Batra. Det är inte bara hennes fel att hon vågade ta på sig det svåra partiledaruppdraget. Och ett allt svagare Moderaterna öppnar upp för fortsatt destruktivt vänsterstyre i Sverige. I mycket viktiga sakpolitiska frågor står allianspartierna betydligt närmare varandra än med till exempel Socialdemokraterna. Ja, ja den som lever får se.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar