onsdag 3 maj 2017

Inkludera hållbart


Försäkringssystem 
Den svenska samhällsmodellen kan på många sätt ses som ett kollektivt försäkringssystem. Vissa har haft turen att födas in i det och kvalificerat sig in i det mer och mer i takt med att man jobbar. Andra invandrar och ska självklart förtjäna sin rätt att inkluderas i det kollektiva försäkringssystemet som betalas av människor som jobbar. Det svenska generösa systemet för försörjningsstöd ser vissa som ett undantag. Det gör inte jag. Det systemet finanserias också av de människor som jobbar och fungerar bara så länge som nästan alla som kan arbeta också gör det.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Socialf%C3%B6rs%C3%A4kringar 
https://www.skatteverket.se/privat/skatter/arbeteochinkomst/internationellainkomster/foretagocharbeteidanmark/danmark/socialforsakring.4.5c13cb6b1198121ee8580001157.html
http://www.inspsf.se/publicerat/Publikation+detaljvy/utvecklingen_av_socialforsakringsformaner_sedan_1990-talet.cid4665


För hundra år sedan, 1917, rasade ett världskrig och det rådde stor hunger runt om i Sverige. På den tiden fanns inte dagens omfattande skyddsnät. Personligen gillar jag, som socialliberal, ett samhällssystem som strävar efter att den människa som faller ska ha en chans att falla mjukt och få en rimlig chans tillbaka. Ett system som bygger på att alla som kan också kvalificerar sig in i systemet. Det är inte längre 1917 utan 2017 så det är rimligt att vägarna att kvalificera sig in i olika sociala system moderniseras. Håll med om att det är rimligt att ingen arbetsduglig människa utan tydliga motprestationer ska inkluderas i ett socialförsäkringssystem, det är inte hållbart. Och bedömningen av vem som anses arbetsoduglig måste vara transparent. Alla som kan måste bidra. Bara så kan vi hållbart stötta våra svagaste på ett bra sätt. Det är väl inte svårt att förstå? Är alternativ till det rättvist?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Krigs%C3%A5ret_1917
http://popularhistoria.se/artiklar/1917-18-sverige-i-uppror/

Sedan 2010 har Centerpartiet i Uppsala drivit frågan om Inkluderingsjobb. Istället för att allt fler människor blir långtidsarbetslösa, och fulla av hopplöshet, innebär det att alla på något sätt får bidra om de lever på försörjningsstöd eller andra skattefinansierade pengar. Det är en helt nödvändig reform för att det generella välfärdssystemet som jag gillar ska kunna försvaras. Det är också en medmänsklig väg som bygger på inkludering istället för långvarigt utanförskap eller till och med livslångt utanförskap. Vänstertänkandet som fått råda för länge måste få ett slut. Som vanligt bryter vänstertänkande ner människor istället för att stärka dem. Kommunisterna har i modern tid varit bäst på att bygga murar som hindrar inkludering istället för att skapa system som bejakar kreativitet och ekonomisk tillväxt.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/vi-m%C3%A5ste-prata-om-kommunismens-brott-och-f%C3%B6rtryck-1.161140


Det är med mycket stor tillfredställelse som jag nu kan konstatera att Moderaterna också börjar driva behovet av denna mycket viktiga systemförändring. Idén med Inkluderingsjobb har länge varit klok om man tror på människor och vill att våra utsatta snabbare ska ges en bättre chans att inkluderas i samhällsbygget. En liknande reform kommer att ha många positiva konsekvenser. Vi människor ska fostras att lära oss att vara självförsörjande och att vara bra lagspelare. Vi ska inte som arbetsföra förpassas till passivitet och långvarigt beroende av andras godtycklighet i vuxen ålder. En liknande reform är också viktig för att upprätthålla skattemoralen. Även om vissa inte vill förstå det är det en reform som är bra för alla som vill tillhöra ett gemensamt samhälle.

Skydda dem som är i värmen
LO har förbättringspotential om de vill bidra till en bättre inkluderingspolitik i Sverige. Problemen med allt fler tiotusentals som lever i långtidsarbetslöshet och bidragsberoende borde oroa LO mer än vad det tycks göra. Även deras medlemmar, som är i arbetets värme, kommer att direkt, indirekt och långsiktigt drabbas mycket negativt om vi inte bryter de flesta människors utanförskap och bidragsberoende. Den mest intressanta debatten i Uppsalas kommunfullmäktige under min tid där handlade om denna viktiga fråga. Det var skrämmande hur oförmögna vänsterföreträdarna är att tänka i inkluderande termer. Kanske inte så konstigt, de bygger sitt väljarunderlag på bidragstagare. Det är hög tid för maktskifte i Sverige. Sverige behöver ett ledarskap som tror på människor och som tror på grön tillväxt. Det brådskar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar