Vilka företräder olika folkrepresentanter? Är det rimligt att anse att de som valts av Örebroarna att företräda dem också lägger hela sin energi på att verka för deras bästa, inga andras bästa? Är inte det hela idén med representativ demokrati? Örebropolitiker ska knappast verka för Uppsalabornas bästa, den uppgiften har Uppsalapolitikerna. Och regionalt, nationellt och multinationellt gäller förhandlingar och kompromisser som ser till större helheters bästa. I ljuset av denna logik borde de demokratiska uppdragen vara tydliga. Om till exempel jag inte har något uppdrag att se till andra än Uppsalabornas bästa, varför ska jag göra det? Det finns ju gott om företrädare för andra lokalsamhällens bästa. Men om jag är med i en vänortsstyrgrupp mellan Uppsala och Åland, då har jag självklart ett ansvar att även verka för Ålänningarnas bästa. Håller du med om att en annan ordning är orimlig? precis som i ett fotbollslag eller i ett företag är det viktigt att politiska förtroendevalda förstår vilket uppdrag de har och vilka de företräder. Bara så finns en rimlig chans att leverera det som krävs för att samhällskontraktet mellan enskilda människor och det offentliga ska fungera.
https://ledarsidorna.se/2017/05/det-brutna-samhallskontraktet/
http://www.gp.se/ledare/regeringen-har-inte-landat-%C3%A4n-1.4272334
I varje samhälle, litet som stort, som utvecklas framgångsrikt är invånarna och dess företrädare duktiga på att samarbeta. Jag törs påstå att svenskarnas förmåga att respektfullt samarbeta har varit och till viss del fortfarande är vår största konkurrensfördel. Världen och det moderna livet är komplext. Då är samarbetsförmåga och god förmåga att tänka i system viktigt. Och det naturliga framgångsreceptet är att grupper som tjänar på samarbete också samarbetar. Jag tycker att Nordens länder och EU behöver samarbeta bättre för att tjäna sina invånare framgångsrikt. Det går men våra stora utmaningar och problem kräver lateralt tänkande!
http://www.huvudsidan.se/kreativitet/lateralt-tankande/
Försökte Tobias Billström ta ansvar för dem han företrädde i sin roll som minister för Sverige? Han hade inte ett uppdrag för EUs invånare eller världens invånare genom FN. Han verkar vara en ansvarsfull personlighetstyp. Jag tror att han skulle vilja hjälpa de allra flesta människor i nöd. Men han tycks också ha förmågan att använda både hjärta och hjärna när han ska fatta beslut som berör människorna han företräder. Människorna som det offentliga har ett samhällskontrakt med.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/moderaterna-måste-be-om-ursäkt-1.4279481
Lagom är tråkigt. Lagom fungerar. Det är inte för lite. Inte heller för mycket. För lite skapar stress över hur till exempel den lokala skolan och butiken ska överleva. För mycket som skapar trångboddhet och allt fler i långvarigt utanförskap skapar allt fler som känner hopplöshet och otryggheten ökar. Och i ett allt mer religiöst segregerat samhälle måste det sekulära perspektivet försvaras hårdare.
Precis som de allra flesta stora filosofer konstaterat är det enskilda livet och samhället i stort mest i harmoni när det är i balans. När det är lagom. När det är för mycket av något som kraftigt stör balansen måste man möta det med insatser som leder mot mer balans. Precis samma logik om det är brist på något, då måste man försöka skapa mer på något sätt. Det är ofta svåra ekvationer att knäcka. Det är politikens uppdrag att försöka. Ett försök som brukar sluta illa om det misslyckas. Det går att lyckas. Det är jag helt övertygad om. Men för att ha en chans att lyckas måste man ha en rimligt korrekt uppfattning om den verkliga världen. Det är som i det militära, om kartan och verkligheten inte är i harmoni, då gäller verkligheten.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/inget-fel-pa-lagom-i-synen-pa-nationen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar