Politikerfallskärmar & medborgarlön

Egoism
Det är klart att vi alla är egoister. Det är i grunden en överlevnadsinstinkt. Vissa är mer egoistiska än andra. I dagens DN är det en intressant kortare artikel som beskriver ett perspektiv på egoism relaterat till cyklister. Läs den gärna och reflektera.
http://www.dn.se/ledare/signerat/cykelegoism-bekampa-brotten-i-stallet

I Sveriges riksdag håller de på och utreder hur ersättningssystemen för rikspolitikerna (för sig själva) ska förändras. Att dagens ersättningssystem är orimligt generösa råder det ingen tvekan om. Vilka andra kan få en fallskärm mellan att man fyllt 50 år och fram till 65 års ålder? Och därefter pension! Visst är det intressant att de nu tycks överväga att själva sitta i orubbat bo men nya riskdagsledamöter "endast" ska få två års fallskärm. Jag har bara tagit del av korta artiklar om vad som händer i frågan genom media men det är säkert sant att de inte överväger att försämra för sig själva.....

I samband med ändringen av ersättningsreglerna är det lämpligt att minska antalet riksdagsledamöter till hälften och istället dubblera deras arvoden. Eftersom det ändå är över 60% av lagstiftningen som idag drivs via EU så är det lätt att motivera. Eftersom utvecklingskraften ändå ska finnas lokalt är det också motiverat. Jag tycker också att det är lämpligt att de som har dagens fallskärmsupplägg i vart fall efter två år ska ha statlig arbetsplikt motsvarande minst 50% av en heltid! Det är rimligt att en riksdagsledamot som lämnar, och som är 51 år, får två år på sig att hitta nya uppdrag som inkluderar inkomster. Om personen inte lyckas med det är det rimligt att personen gör något åt folket för alla pengar vi betalar fram till 65 års ålder. Varför inte inom arbetsförmedlingen som handläggare? Helt klart finns föredetta riksdagsledamöter som klarar sig utmärkt på den öppna arbetsmarknaden efter lång politiskt tjänst. Bifogat finner du ett exempel.
http://www.dn.se/ekonomi/goran-perssons-nya-karriar-en-lyckosam-affar

Alla som kan måste bidra
För var dag som går blir jag allt gladare. Ett av mina huvudmål med mitt politiska engagemang börjar närma sig en verklighet. Ett starkt samhälle måste byggas upp utifrån att alla som kan måste bidra. Det är glädjande att medborgare med försörjningsstöd snart också får bidra med samhällsvärdefulla tjänster under tiden de lyfter försörjningsstöd. Inom Centerpartiet i Uppsala kallar vi det Invånartjänst. Inom Uppsala kommun kallar vi det nu välfärdsjobb. Oavsett vad man kallar uppdragen så handlar det om att tidigare passiva bidrag blir värdeskapande ersättningar. Varför inte kalla ersättningarna till de som jobbar för medborgarlön istället för försörjningsbidrag? För att bevara och utveckla välfärdssamhället krävs att alla som kan bidrar! Det är bra för alla! Vad tycker du? Samma princip som bör gälla för föredetta riksdagsledamöter och andra politiker som inte själva kan fixa nya betalda uppdrag
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/medborgarlon-istallet-for-meningslosa-jobb_8219814.svd?utm_source=sharing&utm_medium=email_article_primarylink&utm_campaign=20130530

Ledigt uppdrag?
Du kanske ska söka jobbet som chef för Arbetsförmedlingen! Helt klart behövs stora förändringar av hur Arbetsförmedlingen arbetar. Mycket kan avvecklas och läggas på bemanningsbranschen som har stor konkurrens. Viktiga delar bör ligga kvar. Hur länge tror du regeringen kan fortsätta att stötta en chef som av så många och sett utifrån resultaten inte anses klarar av uppdragen? Hur lång tid ska man få på sig som högste chef att uppnå ett bra resultat?
http://www.di.se/#!/artiklar/2013/5/28/hon-leder-sveriges-samsta-myndighet/