Realistiskare politik

Nytänkande och engagerande
Miljöpartiet är det nya parti som är mest kreativt och som har bäst organisationsform för att klara av att vara en trovärdig öppen, inbjudande och engagerande plattform för människor som politiskt vill vara med att påverka samhällsutvecklingen. Det är inte så konstigt att det finns mycket kreativitet, nytänkande och miljöengagemang inom MP, partiet har bildats av föredetta Centerpartister.

Allt mer tycks det som att MP lämnar bakom sig naiva visioner och välståndsfientliga förslag. Partiet börjar helt klart göra sig möjliga att ingå i ett formellt regeringssamarbete. Det är positivt för Sverige och för de kommuner där MP kan vara en möjlig samarbetspartner för att utveckla ett miljösmart och företagsamt samhälle. Nationellt och i vissa kommuner är inte MP så vänster som de är i Uppsala. Även det, att de befinner sig i det trånga mitten, är positivt för möjligheten att efter val kunna bilda demokratiska majoriteter. Om möjligheten för partierna att samarbeta finns utifrån partiprogram och formella partiöverenskommelser återstår bara utmaningen kopplad till personkemin mellan olika partiledare. Personkemin spelar en mycket större roll än vad många tror. Det är inte så konstigt eftersom ett samarbete kräver förtroende och ständiga kompromisser.
http://www.unt.se/ledare/parti-med-alla-mojligheter-2436435.aspx

Mellan dagens Allianspartier har gjorts många kompromisser. Personkemin mellan dem som lanserade Alliansen var mycket positiv. Hur är den nu? Alliansen har hittills klarat av att samregera trots att vissa allianspartier älskar EU, EMU och kärnkraft medan andra kraftigt vill begränsa EUs roll, absolut inte vill ansluta till EMU och är negativa till kärnkraft. Kommer nu MP öppet att deklarera att de, precis som C, är beredda att kompromissa på kärnkraftssidan? Cs kompromiss innebär i praktiken mer alternativa energislag och stopp för kärnkraften. Tror du MP gör en kärnkraftsdeal med S snart?
http://www.dn.se/ledare/signerat/se-upp-for-politiska-superideer

Det organisatoriskt moderna som MP har är begränsningen av antal år en enskild kan hålla ett visst uppdrag och det delade partiledarskapet. Att begränsa tiden på ett uppdrag är vitaliserande för organisationen, skapar förändringstryck på individen och gör förändringar av ledare mindre dramatiskt. Det tvingar dessutom fram ett behov av ständig jakt efter nya duktiga ledarkandidater och minskar bitterhetstankar hos dem som får lämna. Jag tror det politiska Sverige och svensk demokrati skulle må toppen om alla införde denna ordning. Då kanske Sten Tolgfors kunde göra comeback som statsministerkandidat redan 2014....... Även det delade ledarskapet är klokt. Antar att tanken är genusdriven men faktum är att det idag är ett övermänskligt uppdrag att vara partiledare om man vill att det ska kunna vara en profil som inte är en medelålders man eller kvinna med vuxna eller inga barn alls. Ett delat ledarskap kan byggas upp på många sätt. Jag tror det är en klok väg framåt för de politiska organisationer som vill vara moderna och som vill att deras ledare ska hålla två mandatperioder. Vad tror du?