Samlingsregering

Kristider

Vissa politiker talar om "mitten" som kompromissernas paradis för oss invånare. Andra politiker och opinionsbildare talar om ideologiska kompass och praktiska frågor där man tagit tydliga ställningstaganden. Vad som är "mitten" kan man ha många filosofiska samtal om. Det kan filosofiskt klassas som det parti som kompromissar mest mellan ytterligheternas åsikter. 

Anna Dahlberg, Expressen, har i flera år önskat är att typ "mittenpartierna" Socialdemokraterna och Moderaterna ska samregera för att ansvarsfullt lösa många strukturproblem som Sverige tveklöst har och för att inte låta mycket små partier (svagt väljarstöd) få orimligt stort inflytande över politiken. Ett av problemen med en liknande lösning är att både S och M tror sig förlora väljare på ett sådant drag. De har ju länge varit varandras huvudmotståndare. Och mentalt skulle det vara svårt för Moderaterna att acceptera en statsminister i ett samarbete som är socialdemokrat. I Israel prövar de dock en metod där de växlar rollen som regeringschef under en tänkt gemensam mandatperiod. Om man förstår hur svåra tider vi befinner oss i, och om man vet hur näringslivet ständigt önskar långsiktighet i politiska vägval, kan jag kopplat till den nationella politiken bara hålla med Dahlberg. Nationellt skulle S och M tillsammans i nuläget vara det minst dåliga för Sverige. Den allt populärare Uppsalabördiga Magdalena Andersson kanske sände en signal när hon och Kristersson åkte stridsvagn tillsammans.....

Jag träffar varje vecka väldigt många Uppsalabor. Personligen kampanjar jag för den politik jag är övertygad om leder Uppsalaborna mot en bättre framtid. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har en 100 procent Uppsalaanpassad politik. Det är ingen dålig ”mellanmjölkspolitik” utspädd med nationella kompromisser. UP erbjuder en möjlig vision om vad framtidens Uppsala är och en konkret politik som tar oss dit. Vår utgångspunkt är starkt lokalt förankrad politik utan kompromissande med andra regioner i Sverige. De flesta jag träffar lyssnar och reflekterar över UPs erbjudanden. Många håller med medans andra inte alls gör det. Det som återkommande sägs av många är att de framförallt tycker att det saknas bra nationella alternativ. Det är intressant att så många känner att något tillräckligt bra saknas kopplat till riksdagsvalet. Det är inte så konstigt, vad får man om man röstar på V? Får man en regering med S och C? Vad får man om man röstar på M? Får man en regering med KD och SD?

I Uppsala har nu invånarna ett mycket starkt politiskt alternativ i Utvecklingspartiet demokraterna. Vi får se hur många Uppsalaborna som tar den chansen de har att rösta fram en mycket positiv utvecklingsplan för Uppsala kommun och Region Uppsala.

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om samlingsregeringar nedan.

"Ännu befinner vi oss inte i ett läge där det vore naturligt med samlingsregering. Men vi kan hamna där. Det kan inte uteslutas att det säkerhetspolitiska läget i Europa försämras ytterligare det närmaste halvåret. Det är redan nu så pass allvarligt att man med rätta kan förvänta sig en mer konstruktiv och saklig ton och en större vilja att hitta gemensamma lösningar. Förväntningen kan i synnerhet ställas på de stora partierna: Moderaterna och Socialdemokraterna, men i viss mån även på Sverigedemokraterna."

"Vad Sverige minst av allt behöver är ännu en valrörelse som kretsar kring just SD. Partiet bör förstås kritiseras. Men utslitna käpphästar och medvetna missförstånd kring detta parti har starkt bidragit till att dra ned svensk offentlighet. Kravet på uppryckning gäller dock inte bara notoriska brunmålare som Aftonbladets ledarsida, SD själva måste visa sig moget en ny roll, tona ned sin ”alternativoffentlighet” och avstå från medvetna provokationer och fulgrepp."

https://www.gp.se/ledare/kriget-kr%C3%A4ver-vuxnare-politiker-1.68497758