Samlingsregering

Kristider

Vissa politiker talar om "mitten" som kompromissernas paradis för oss invånare. Andra politiker och opinionsbildare talar om ideologiska kompass och praktiska frågor där man tagit tydliga ställningstaganden. Vad som är "mitten" kan man ha många filosofiska samtal om. Det kan filosofiskt klassas som det parti som kompromissar mest mellan ytterligheternas åsikter. 

Anna Dahlberg, Expressen, har i flera år önskat är att typ "mittenpartierna" Socialdemokraterna och Moderaterna ska samregera för att ansvarsfullt lösa många strukturproblem som Sverige tveklöst har och för att inte låta mycket små partier (svagt väljarstöd) få orimligt stort inflytande över politiken. Ett av problemen med en liknande lösning är att både S och M tror sig förlora väljare på ett sådant drag. De har ju länge varit varandras huvudmotståndare. Och mentalt skulle det vara svårt för Moderaterna att acceptera en statsminister i ett samarbete som är socialdemokrat. I Israel prövar de dock en metod där de växlar rollen som regeringschef under en tänkt gemensam mandatperiod. Om man förstår hur svåra tider vi befinner oss i, och om man vet hur näringslivet ständigt önskar långsiktighet i politiska vägval, kan jag kopplat till den nationella politiken bara hålla med Dahlberg. Nationellt skulle S och M tillsammans i nuläget vara det minst dåliga för Sverige. Den allt populärare Uppsalabördiga Magdalena Andersson kanske sände en signal när hon och Kristersson åkte stridsvagn tillsammans.....

Jag träffar varje vecka väldigt många Uppsalabor. Personligen kampanjar jag för den politik jag är övertygad om leder Uppsalaborna mot en bättre framtid. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har en 100 procent Uppsalaanpassad politik. Det är ingen dålig ”mellanmjölkspolitik” utspädd med nationella kompromisser. UP erbjuder en möjlig vision om vad framtidens Uppsala är och en konkret politik som tar oss dit. Vår utgångspunkt är starkt lokalt förankrad politik utan kompromissande med andra regioner i Sverige. De flesta jag träffar lyssnar och reflekterar över UPs erbjudanden. Många håller med medans andra inte alls gör det. Det som återkommande sägs av många är att de framförallt tycker att det saknas bra nationella alternativ. Det är intressant att så många känner att något tillräckligt bra saknas kopplat till riksdagsvalet. Det är inte så konstigt, vad får man om man röstar på V? Får man en regering med S och C? Vad får man om man röstar på M? Får man en regering med KD och SD?

I Uppsala har nu invånarna ett mycket starkt politiskt alternativ i Utvecklingspartiet demokraterna. Vi får se hur många Uppsalaborna som tar den chansen de har att rösta fram en mycket positiv utvecklingsplan för Uppsala kommun och Region Uppsala.

Håkan Boström, GP, skriver läsvärt om samlingsregeringar nedan.

"Ännu befinner vi oss inte i ett läge där det vore naturligt med samlingsregering. Men vi kan hamna där. Det kan inte uteslutas att det säkerhetspolitiska läget i Europa försämras ytterligare det närmaste halvåret. Det är redan nu så pass allvarligt att man med rätta kan förvänta sig en mer konstruktiv och saklig ton och en större vilja att hitta gemensamma lösningar. Förväntningen kan i synnerhet ställas på de stora partierna: Moderaterna och Socialdemokraterna, men i viss mån även på Sverigedemokraterna."

"Vad Sverige minst av allt behöver är ännu en valrörelse som kretsar kring just SD. Partiet bör förstås kritiseras. Men utslitna käpphästar och medvetna missförstånd kring detta parti har starkt bidragit till att dra ned svensk offentlighet. Kravet på uppryckning gäller dock inte bara notoriska brunmålare som Aftonbladets ledarsida, SD själva måste visa sig moget en ny roll, tona ned sin ”alternativoffentlighet” och avstå från medvetna provokationer och fulgrepp."

https://www.gp.se/ledare/kriget-kr%C3%A4ver-vuxnare-politiker-1.68497758

Kunskap och stark ekonomi ger makt

Naturlig utveckling
Vi lever i ett kunskapssamhälle där kreativitet är "guld värt" i kombination med förmåga att genomföra projekt. Tyvärr lever vi också i en tid där inkompetens, känslor och missriktad aktivism får råda i allt för stor utsträckning. Hur kunde Sverige politiskt spåra ur så fullständigt? Att vi sluppit krig i över 200 år och att många svenska barn är söndercurlade är säkert delförklaringar. Nedan får du ett bra exempel på hur rubbat det blivit i Sverige. I Sverige bedrivs sedan länge en viktig feministisk aktivism. Personligen anser jag att alla människor ska behandlas jämlikt. Punkt. Men är kvinnans underläge jämfört med män längre ett strukturellt problem i Sverige? Att många fler män än kvinnor tar sig fysiska rättigheter, mot kvinnor som inte önskar det, är fortsatt oacceptabelt. Och dessa övergrepp ska hårt bekämpas. Faktum idag är att bland de extremt rika svenskarna är det många kvinnor som tagit och tar över deras familjeimperium. När Sveriges kung dör är planen att landet för första gången efter drottning Kristina får en kvinna på tronen. De flesta framgångsrika influensers är kvinnor. Sveriges kommissionärsplats inom EU tycks reserverad för kvinnor. Och i våra skolor, alla nivåer, är flickor och kvinnor mycket mer framgångsrika än pojkar och män. Nedan ledare i GP talar sitt mycket tydliga språk. Det är hög tid att börja fundera över pojkar och mäns situation. I vart fall är det hög tid att sluta se ett kön som det ständigt svagaste och mest utsatta.

"land svenskar födda 1977 har 39 procent av kvinnorna, men endast 23 procent av männen, högre utbildning. Man skulle kunna tro att den kraftiga könsobalansen i högskolan har gett upphov till oro och självreflektion bland lärare och forskare. Det har den också. Under min karriär i högskolan har det ständigt diskuterats hur man kan få kvinnor att känna sig mer hemma i högskolan."

"Enligt Universitetskanslerämbetets årsrapport 2019 var 60 procent av alla nybörjarstudenter på universitet och högskolor i Sverige läsåret 2017/18 kvinnor. Kvinnorna slutför också sina utbildningar i högre utsträckning än männen, vilket innebär att det numera går nästan två kvinnor på varje man i högskolan."

"Så här har det sett ut under en längre tid. Bland svenskar födda 1977 har till exempel 39 procent av kvinnorna, men endast 23 procent av männen, högre utbildning. Sverige är inte unikt i ett internationellt perspektiv. Kvinnor dominerar numera högskolan i alla västländer.
Man skulle kunna tro att den kraftiga könsobalansen i högskolan har gett upphov till oro och självreflektion bland lärare och forskare. Det har den också. Under min karriär i högskolan har det ständigt diskuterats hur man kan få kvinnor att känna sig mer hemma i högskolan.
Ja, ni läste rätt. Till exempel bestämde sig Juridicum vid Stockholms universitet för några år sedan för att ta ner porträtt av män som varit professorer vid institutionen för att studenterna inte skulle få intrycket att universitetet är en exklusiv manlig bastion (2017/18 var 62 procent av de som tog en juristexamen kvinnor). Exemplet är bara toppen på ett isberg. Jag har själv suttit med på otaliga möten under mina år som lärare i statsvetenskap där vi frågat oss hur vi kan uppmuntra våra kvinnliga studenter mer än vad vi redan gör (kvinnor är i majoritet även hos oss).
För en utomstående kan det kanske tyckas märkligt att så mycket tid läggs på att diskutera hur vi kan uppmuntra kvinnor att läsa vidare när det i själva verket tycks vara männen som behöver uppmuntran. Det finns dock en enkel förklaring. Går vi längst upp på den akademiska karriärstegen ser mönstret nämligen annorlunda ut."

"Bland den forskande och undervisande personalen är männen i knapp majoritet (46 procent är kvinnor). Och endast 29 procent av professorerna är kvinnor. Visserligen går utvecklingen åt rätt håll. Andelen kvinnliga professorer har ökat kraftigt de senaste årtiondena och kommer att öka även i framtiden. Men faktum kvarstår: i dagsläget gör en större andel av männen en akademisk karriär.
Givet att det handlar om vår arbetsplats – och våra karriärer - är det kanske inte så konstigt att vi i högskolesektorn självupptaget fokuserar på könsobalansen i toppen av högskolan. Men är det rimligt att samhällsdebatten om högskolan har samma fokus? Trots allt siktar de flesta högskoleutbildningar på att förbereda studenterna för ”riktiga jobb” (som min mormor skulle ha uttryckt det).
Sett ur det perspektivet tycks könsobalansen inom kategorin högskolelärare- och forskare vara ett rätt perifert problem, med tanke på att de flesta andra yrken för högutbildade är kraftigt kvinnodominerade. Den senare könsobalansen torde rimligen vara viktigare att reflektera över för alla som strävar efter ett jämställt samhälle."
https://www.gp.se/ledare/kvinnorna-inte-m%C3%A4nnen-dominerar-h%C3%B6gskolan-1.16992821

Dagens besvikelse

De politiker som inte haft förmågan att stärka Sverige och dess delar de senaste 5 åren för att klara den lågkonjunktur som stundar parallellt med en stor demografisk utmaning. Tvärt om har vi nu haft två regeringar och samarbetspartners som kraftigt försvagat Sverige redan innan den ”officiella krisen” börjat. Jag tycker alltid synd om våra svagaste invånare när kommuner, regioner och staten missköts. Det är främst de som får ta de stora smällarna. Och att Sverige i vissa åldersgrupper nu har ett stort mansöverskott är inte oproblematiskt.
https://www.svd.se/stjarnans-brakforlust-18-miljarder-dollar--pa-en-dag#sida-7

Dagens stjärna
Expressens ledare. Ja, regeringen leder inte Sverige mot konkurrenskraft och trygghet. Svensk migrations- och integrationspolitik har skapat, och fortsätter att skapa, många yngre outbildade arga män som utgör stora problem både för övriga i Sverige och i angränsande länder. Männen är problemen, inte kvinnorna. I vart fall är trygghetsproblemen till över 80% relaterade till män och mäns ageranden.

”Visserligen verkar regeringen ha kommit till insikt om faran med islamistisk extremism, men i övrigt verkar man mer angelägen om att putsa på Sverigebilden än att åtgärda den verklighet som orsakar sprickorna.”
https://www.expressen.se/ledare/brott-och-extremism-har-blivit-en-blagul-exportvara/

Galna

Europa är minerad mark
Vi har många och stora strukturella problem inom Europa. Tyvärr är det så. Det syns tydligt nästan överallt förutom i Norge och Sverige som hittills klarat sig relativt bra efter den finansiella härdsmältan 2008 som är långt ifrån över. Vilka skapade den härdsmältan? Vilka får återigen upprörande bonusar tack vare oansvarig utlåning?

Vi lever i brytpunkten från industrisamhället till informations och tjänstesamhället. Vi lever i en tid där "go west" inte gäller längre utan det är "go East" som skapar fler möjligheter. Brytpunkter är alltid oroliga tider. Jag önskar att fler politiker och partier samlat insåg var vi är och vad som krävs för att försvara vårt välstånd. Vårt välstånd är kraftigt hotat om vi inte reformerar vårt samhälle mycket. Och fort.

Du behöver bara titta över Östersjön för att se hur sårbara våra samhällen är om vi inte är mer kloka än kortsiktigt giriga. Våra finska kompisar har det allt jobbigare. NOKIAs fall och oroligheterna kopplade till den ryska björnens ageranden sätter en stor negativ press på Finland. Ett land som trots minimal invandring ändå har ett stort nationalistiskt parti. Och nu ett Spanien där ledande politiker på allvar vill införa förbud mot att tala illa om regeringen och statsanställda! Det är ju helt sjukt! Europa mår dåligt. Mycket dåligt. Det viktigaste nu måste vara att hitta former för att bevara EUs grund d v s försvara freden i vårt närområde.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/spanien-utarmar-rattsstaten_3588708.svd

Vinnare & förlorare

Nya tider
För att lösa nya utmaningar måste man inse i vilken verklighet man befinner sig. Vi lever i en ny tid. Vi befinner oss under inledningen av informations- och tjänstesamhällets tid. Vad innebär det i t ex jakten på de nya jobben? Vad innebär det för olika yrkesgrupper? Finns vinnare? Finns förlorare? Vilka har stora möjligheter? Grundläggande frågor som behöver besvaras. Basfakta som också kan ligga till grund för relevanta politiska reformförslag.

I USA var år 1900 41% av arbetskraften sysselsatt inom jordbruket. År 2000 var endast 2% sysselsatta i samma näring. En våldsam strukturomvandling. Teknologiska landvinningar har haft stor betydelse för att denna förändring inträffat.

Teknologiska landvinningar har alltid haft avgörande påverkan på samhällsutvecklingen. I rimligt modern tid har IT teknologin haft enorm inverkan på hur vi idag lever våra liv och hur arbetsmarknaden utvecklas. Bland annat faktumet att datakraft blivit väldigt mycket billigare genom åren och Internets tillgänglighet och sociala nätverkande driver på utvecklingen mot något nytt. Många tidigare medelklassjobb utöver sådana som kräver även fysiska inslag har kraftigt reducerats och löneutvecklingen kraftigt bromsat upp. I USA talar man om att utvecklingen gjort de skarpaste hjärnorna till vinnarna medan medelklassjobben kraftigt har fått stå tillbaka när datorer och programvaror, styrda av de skarpaste hjärnorna, tagit över många arbetsuppgifter då IT lösningar nu löser dem snabbare och betydligt billigare.

Inte minst lärandet kommer framöver att kraftigt förstärkas med hjälp av E-lärande, vilket självklart påverkar våra lärare. Är det ett hot eller en möjlighet som måste fångas för att garantera ett fortsatt välstånd? I USA menar dom att också de enklaste jobben, som kräver fysiska insatser, har klarat förändringarna bra. Kan vi lära något av detta i Sverige när vi som andra försöker skapa de nya jobben som ska avlösa de gamla?  Vilka är våra möjligheter kopplat till att vi lever i informations och tjänstesamhällets tid?
http://opinionator.blogs.nytimes.com/2013/08/24/how-technology-wrecks-the-middle-class/?hp

Politisk oförmåga

Nya tider kräver nya metoder
Under många år hade Sverige regeringar som endast inkluderade ett parti. Självklart fanns många slitningar inom detta då mycket breda parti men det är betydligt lättare att leda ett parti än att försöka leda olika former av regeringar som består av många partier. Särskilt i brytningstider som nu är det viktigt att kunna driva nödvändig förändring för att klara verkligheten i en ny värld där det bl à finns otidsenliga lagar. Låt mig ta några enkla exempel på problem där dagens styrsystem tycks oförmöget att fatta självklara beslut om man tänker längre än näsan räcker. Särskilt i ett land där skyddsnätet är väldigt kollektivt och där kollektiv oförmåga blir väldigt dyr. Varför har sms lånen som har ockerräntor inte stoppats? Väldigt många ungdomar har fått och får på oseriösa grunder livslånga problem med att få låna pengar. Nu har vi också en lånekarusell som kan explodera och snabbt göra Sveriges ekonomi kraftigt sämre. Alla tycks vara överens om att svenskarnas höga belåningsgrad är ett problem. Trots det är det politiska systemet oförmöget att fatta nödvändiga beslut nu! Amorteringskrav? Insatskrav? Etc Varför är det så? Vem får ta skulden när bubblan spricker den här gången? Om inga åtstramande beslut kommer inom kort måste ansvariga politiker få ta ett stort ansvar. Finansmarknaden är idag på tok för "snäll" mot privatkunder eftersom att de vet att det kollektivistiska Sverige kommer att täcka stora delar av enskildas skulder. Samtidigt är finansmarknaden sjukt restriktiv med lån till vårt nödvändiga näringsliv. Varför är det så? Kan det vara för att bankerna själva får ta smällarna med företag som går i konkurs?
http://www.dn.se/ekonomi/din-ekonomi/hushallens-lanefest-svar-att-stoppa

Politiskt ledarskap tack
Mer myndighetsmedel för att göra svenskarna mer positiva till främlingar är fel och en dyr väg framåt i kampen mot främlingsfientligheten. Det handlar om att "bygga ett samhälle där alla känner sig Ansvariga och delaktiga". Bygget av det samhället skall drivas av politik och våra folkvalda representanter och inte av byråkrater. Genom att våga se fakta och förhålla sig till fakta på andra sätt än att blunda för problem så kan bl a främlingsfientligheten bättre bekämpas.
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/mer-stat-ar-inte-svaret